MISCARRIAGE OF JUSTICE IN SWEDEN

Alf Ronnby

The trial of the so-called cultural profile, Jean-Claude Arnault is probably one of the most attentionful of the century. It depends on a combination of conditions. It all starts with the Metoo campaign and the newspaper Dagens Nyheter's interview with 18 women who can in one way or another be linked to the activities at the Forum in Stockholm. They testified he flirted with women and made sexual harassment. Forum is run by the Swedish Academy's Katarina Frostenson and her husband Jean-Claude Arnault. The Academy has contributed a lot of money to the activities of the Forum. When DN publishes an inconvenient criticism of Jean-Claude Arnault, it became a concern for the Swedish Academy because of the relationship between Katarina Frostensen, member of the academy and the accused. Arnault is also accused of spreading information about Nobel Prize winners before they were public.

Within the academy, the battle is ongoing between those who support Katarina Frostenson and those supporting Sara Danius (the dismissed former chairman of the Academy). Several members have jumped off or did not participate in the business. A law firm has conducted an investigation that shows corruption in the academy. The investigation cost six million Swedish kronor.

The situation worsened when one of the interviewed women claimed she had been raped by Arnault. In June 2018, Jean-Claude Arnault was charged with rape in two cases against the same woman in 2011. On September 24, 2018, he was arrested on probable grounds suspected of rape. The district court in Stockholm sentenced Arnault to a prison for two years in prison. Both Arnault and the prosecutor appealed against the verdict, and in the Svea Court of Appeal Jean-Claude Arnault received two and a half years for two rapes of the same woman. The lawyer and feminist Elisabeth Massi Fritz laughs at this. The trial went her way.

Only a few of the accusation women have appeared by name. And the woman who claims to be raped is still anonymous. Normally, the truth level would be questioned. The honorable member of the academy Horace Engdahl is right in his criticism!

There is much else in this story that is strange. Obviously, the anonymous woman seven years ago did not perceive that she was subjected to rape. Otherwise she would of course, not had continued hanging out with Arnault in his apartment as well. Here, according to her later version, there is another rape. This does not prevent her from continuing to continue be together with Arnault. For example, she travels to Paris to hang out with him there. If it's really about rape, when she must be crazy to continuing hanging out with Arnault. A woman, who has been raped, do not hang out with a rapist! Or she did not experience her being raped. The whole is a retrospective of the woman and some friends under the influence of the hysteria around Metoo and Elisabeth Massi Fritz succeeds in getting the court to believe it was the case.

The court prosecutor Lars Dirke and the Court of Appeal, Marianne Lishajko, writes in the judgment: "The prosecutor claims that the defendant was guilty of rape against the plaintiff on two occasions, 5-6 October 2011 and 2-3 December 2011." .... " The Court of Appeal considers, as in the assessment of the previous event, that the plaintiff's story has given a credible impression. Her story is also strongly supported by what several witnesses said the plaintiff told them. The Court of Appeal considers that the plaintiff's and witnesses' duties are reliable and that the evidence together is sufficient for a convicting judgment. "

However, if the judges had been thinking of as ordinary people, they would probably wondered how this woman could continue to hang out with Arnault. The goal owner, what her name is? receives support from what several witnesses state that the plaintiff has told. This is amazing in Svea Hovrätt! This is an illustrative example of what is called Guilt by association (about debt through interconnection). How can a decision by a supreme court be based on something that is stated in the law as a dangerous argumentation not to end up in. Since Arnault is a women lover, it is likely that he has also raped X a few times!

Elisabeth Massi Fritz emphasizes: "It also shows, I think, that there is everyone's resemblance to the law. The accused has not been specifically treated in any way." But this is the opposite: this judgment against the cultural profile shows that everyone is not equal to the law. It has been known that Arnault is a "womanizer" and has the reputation of going too close to women and perceived as sexually unreasonable. It has probably also been a disadvantage for him that the case has indirectly been about relations with the Swedish Academy. Contrary to what people usually think, Arnault has had no advantages of being a celebrity - on the contrary!

Mass Fritz says that the woman in question is very afraid of Arnault, as a proof that she is telling the truth about the rape. And it is because of the fear, she still hang out with Arnault. It is because of the fear that she traveled to Paris to hang out with Arnault. The fact that she is now afraid may be due to the fact that she lied about the rape and the charges against Arnault.

With today's Swedish legislation on sexual acts and absolute demands for consent, anyone might be accused not to have been 100 percent sure that the intercourse was done in mutual consent! Life is not easy!

Alf Ronnby PhD in sociology and associate professor of social work

Orreway 6001

SE 29494 Sölvesborg

Sweden

FEMINISTISK SEGER OCH JUSTITIEMORD I SVERIGE

Alf Ronnby

Rättegången mot den så kallade kulturprofilen, Jean-Claude Arnault är nog en av århundradets mest uppmärksammade. Det beror på en kombination av förhållanden. Det hela börjar med metoo-kampanjen och tidningen Dagens nyheters intervju med 18 kvinnor som på ett eller annat sätt kan koppas till verksamheten vid kulturscenen Forum i Stockholm. De vittnade om en allt för närgången Arnault och sexuella trakasserier. Forum drivs av Svenska Akademins Katarina Frostenson och hennes make Jean-Claude Arnault. Akademin har bidragit med mycket pengar till verksamheten på Forum. När DN publicerar en besvärande kritik mot Jean-Claude Arnault, blev det också ett bekymmer för Svenska Akademin pga ledamoten Katarina Frostensons relation till den anklagade. Arnault anklagas också för att ha spritt uppgifter om nobelpristagare innan de var offentliga.

Inom Akademin pågår striden mellan dem som stödjer Katarina Frostenson och dem som är på Sara Danius sida (den avskedade fd ordföranden i Akademin). Flera ledamöter har hoppat av eller deltar inte i verksamheten. En advokatbyrå har gjort en utredning som bla visar på korruption. Utredningen kostade sex miljoner kronor.

Situationen förvärrades när en av de intervjuade kvinnorna hävdade att hon blivit våldtagen av Arnault. I juni 2018 åtalades Jean-Claude Arnault misstänkt för våldtäkt i två fall mot samma kvinna 2011. Den 24 september 2018 häktades han på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt. Tingsrätten i Stockholm dömde Arnault till två års fängelse för en våldtäckt. Både Arnault och åklagaren överklagade domen och i Svea hovrätt fick Jean-Claude Arnault påbackning till två och ett halvt år för två våldtäkter av samma kvinna. Advokaten och feministen Elisabeth Massi Fritz ler belåtet åt detta. Rättegången gick hennes väg.

Bara ett fåtal av de anklagande kvinnorna har framträtt med namn. Och den kvinna som påstår sig blivit våldtagen är fortfarande anonym. I normalfallet skulle sanningshalten ifrågasättas. Där har akademiledamoten Horace Engdahl rätt i sin kritik!

Det är mycket annat i den här historien som är underligt. Uppenbarligen har den anonyma kvinnan för sju år sedan inte då uppfattat att hon blev utsatt för en våldtäkt. I annat fall hade hon väl i himmelens namn inte fortsatt att umgås med Arnault också i hans lägenhet. Där sker det enligt hennes senare version ännu en våldtäckt. Detta hindrar henne inte att fortsätta att umgås med Arnault. Hon reser till exempel till Paris för att umgås med honom där. Om det verkligen handlar om våldtäkter då hon och Arnault har sex måste hon vara knäpp i skallen. Inte umgås en normalt funtad kvinna med en man som våldtagit henne! Eller så är det inte våldtäckt! Det hela är en efterhandskonstruktion av kvinnan och några väninnor under påverkan av hysterin kring metoo, som feministen Elisabeth Massi Fritz lyckas får rätten att tro på.

Hovrättslagman Lars Dirke och hovrättsrådet Marianne Lishajko skriver i domen: "Åklagaren har gjort gällande att den tilltalade gjort sig skyldig till våldtäkt mot målsäganden vid två tillfällen, den 5-6 oktober 2011 och den 2-3 december 2011."...."Hovrätten anser, liksom vid bedömningen av den tidigare händelsen, att målsägandens berättelse har gett ett trovärdigt intryck. Hennes berättelse får även i centrala delar starkt stöd av vad flera vittnen uppgett att målsäganden berättat för dem. Hovrätten bedömer att målsägandens och vittnenas uppgifter är tillförlitliga och att bevisningen sammantaget är tillräcklig för en fällande dom."

Men hade domarna tänkt som vanligt folk, hade de nog undrat hur det kunde komma sig att denna kvinna fortsatte att umgås med Arnault. Målsägaren, vad hon nu heter? får stöd av vad flera vittnen uppger att målsägaren berättat. Detta är häpnadsväckande i Svea hovrätt! Detta är ett illustrativt exempel på vad som kallas Guilt by association (ungefär skuld genom sammankoppling). Hur kan en hovrättsdom grundas på något som i juridiken framhålls som en farlig argumentationsfälla att INTE hamna i. Eftersom Arnault är en kvinnotjusare är det troligt att han också våldtagit X några gånger.

Elisabeth Massi Fritz framhåller: "Den visar också, tycker jag, att det råder en allas likhet inför lagen. Den tilltalade har inte på något sätt särbehandlats." Jo pyttsan! Den här domen mot den kulturprofilen visar att alla inte är lika inför lagen. Det har legat Arnault i fatet att han tydligen är en "womanizer" och har rykte om sig att vara närgången med kvinnor. Det har nog också talat mot honom att målet indirekt kommit att handla om relationerna till Svenska Akademin. Tvärt emot vad folk vanligen tänker, har Arnault inte haft någon nytt av att vara en kändis - tvärtom!

Massi Fritz säger att kvinnan i fråga är mycket rädd för Arnoult, som ett bevis för att hon talar sanning om våldtäkten. Och det är pga rädsla som hon fortsatt att umgås med Arnault och det var väl pga rädsla som X reste till Paris för att umgås med Arnault. Att hon nu är rädd kan möjligen bero på att hon ljugit om våldtäkten och anklagelserna mot Arnault.

Med dagens svenska lagstiftning kring sexuella handlingar och absolut krav på samtycke kan nog vem som helst råka ut för att i efterhand inte ha varit 100 procent säker på att samlaget skedde under ömsesidigt samtycke!

JO ANMÄLAN

Mot vem riktas anmälan

Lena Stävmo och Karl-Oskar Erlandsson vid Länsstyrelsen i Blekinge

Beskrivning av ärendet

BESLUT OM ATT DRA TILLBAKA BEVILJAT BIDRAG TILL EN HISTORIEBOK OCH INKORREKT MEDDELA ICKE BEHÖRIGA OM PLAGIAT

Trots att jag ringt och förklarat för Per Ola Cullin på JO har JO missuppfattat ärendet. Länsstyrelsen har ingen anledning att öht skicka beslut om bidrag eller inte bidrag till Blekinge Museum och Sölvesborgs kommun. Dessa har öht inte med saken att göra, så det är närmast tjänstefel att skicka beslut om en bok till dessa. Att skicka ut dessa beslut visar att den inte uppfyller en av myndighetens viktigaste roll, nml att förhålla sig opartisk och neutral. Här föreligger en konflikt och Länsstyrelsen har beslutat till den ena sidans fördel. Handläggningen visar att dessa tjänstemän inte kan förvaltningslagen och fö tydligen slentrianmässigt arbetar efter någon slags rutiner vid bidrag till restaurering av kulturminnen och dylikt. Detta har inget med boken att göra.

Länsstyrelsen har skickat ut beslut till organisationer som öht inte har med ärendet att göra. Det duger inte att hänvisa till att "vi har sådana rutiner" om rutinerna är felaktiga och får skadliga konsekvenser. Detta om något borde JO påpeka för Lst Blekinge. Rutinerna är felaktiga, kan i detta fall uppfattas som kränkande och borde inte förkomma. Ett JO påpekande om detta skulle förhoppningsvis kunna leda till att de på Länsstyrelsen i Blekinge lär sig något. Det är häpnadsväckande att JO inte öht reflekterar kring denna rutin och bara nöjer sig med vad Karl-Oskar Erlandsson (part i målet) säger att så gör vi alltid. Sedan är det skillnad på att skicka beslut om ett bidrag och att skicka beslut om påstådd plagiat, innan detta är rättsligt prövat i Förvaltningsrätten. Beslutet har alltså inte vunnit laga kraft och ändå skickar Länsstyrelsen ut det till obehöriga. DETTA DUGER INTE!

Men JO:s beslut kan inte överklagas! De är oantastbara och JO:s arbete får inte ifrågasättas. Med andra ord, kan JO göra vilka skräputredningar de till nöds orkar med. Rena ynkedomen!

Jag uppfattar att JO i det här ärendet inte heller agerar opartiskt och neutralt utan på ett lättvindigt sätt (där enda informationen tydligen är ett telefonsamtal till Erlandsson) tar ställning för Lst i Blekinge. Men detta var nog en from förhoppning, om vi betänker att Riksdagens Ombudsmän är en del av etablissemanget och inte har högre ideal än de politiker som tillsatt dem. Men det är ju trist att vi skattebetalare ska behöva betala JO:s höga löner.


JO:s sätt att sköta detta ärende gör ju inte att man som medborgare i detta land, får några högre tankar om denna institution - JO, RIKSDAGENS OMBUDSMÄN.

Sillnäsbyn 28.11.18


SÄLAR, FRÅN HOTAD TILL HOTANDE

Fiskebeståndet i Östersjön har minskat dramatiskt och av denna anledning har vi bara ett fåtal yrkesfiskare kvar i Blekinge och Skåne. Den stora mängd sälar är en av anledningarna till det dåliga fisket. Inte sällan får fiskaren sina nät förstörda av sälen och ofta är det mest torskhuvuden kvar i nätet, när sälen varit framme.

I början av 1900-talet fanns cirka 100 000 gråsälar i Östersjön. Intensiv jag och miljögifter ledde till en drastisk minskning av beståndet. På 1980-talet fanns bara ett par tusen sälar kvar i hela Östersjön och det befarades att sälen skulle försvinna. Men jaktförbud och minskade utsläpp har lett till en lika drastisk återhämtning som den tidigare reduceringen. I Östersjön finns idag sammanlagt över 70 000 sälar, gråsäl och vikare. Enbart antalet gråsälar är cirka 50 000 och ökar med 3 500 individer varje år och mest i södra Östersjön. Sedan 2010 har gråsälpopulationen ökat två till tre gånger där. I Bottenviken finns 20 000 vikare. Ett historiskt stort antal, cirka 25 000 finns nu i Västerhavet, en liten population knubbsäl finns också i Kalmarsund. säger Sven-Gunnar Lunneryd, sälforskare vi SLU. (https://jagareforbundet.se/jakt/Jakt-olika-viltslag-och-typer/saljakt/salstammen-exploderar.-men-licensjakten-uteblir/)

Sälarna är alltså alldeles för många och skapar stora problem. Men istället för att agera för en lösning verkar ansvariga politiker tvärtom anse att sälstammen ohämmat ska fortsätta att växa. Inga politiker verkar ta problemen på allvar. Kanske för att idag är yrkesfiskarna en liten och politiskt ointressant grupp.

2013 fann Naturvårdsverketatt en allmän licensjakt kunde motiverad i Östersjön. Den skulle kunna fungera som licensjakten på varg gör idag. Det betyder att ett visst antal sälar får skjutas i ett visst område varje år. Resultatet av Naturvårdsverkets positiva bedömning om licensjakt på säl, har inte utmynnat i någon reducering. Och frågan bereds fortfarande hos näringsdepartementet och nu finns ingen regering som kan fatta beslut.

Sedan år 2000 har fiskare som får sin fångst, eller redskap förstörda, av säl kunnat ansöka om skyddsjakt hos Naturvårdsverket. I år fick 680 gråsälar skjutas. Men det är långt ifrån tillräckligt. För att behålla beståndet av gråsäl på dagens nivå, skulle det behöva skjutas 2500 till 3000 sälar varje år. Ett förslag om utökad skyddsjakten är ute på remiss. Det handlar om att även tillåta skyddsjakt i den ekonomiska zonen längre ut i Östersjön som egentligen inte är svenskt territorium. Samarbete i sälfrågan finns med Finland och baltstaterna.

Till exempel anser Jägarförbunden att sälen bör förvaltas på samma sätt som andra viltarter typ vargen. Men idag förvaltas sälen inte alls. Stammen får växa i storlek oavsett om det finns tillräckligt med föda eller inte. Ett annat allvarligt problem med sälen är skadliga nematoder (en typ av rundmask) som blir könsmogna i sälens mage. De kommer ut i vattnet med avföringen. Sådana larver hittas i fisk. Och om människan äter otillräckligt behandlad fisk med mask, kan det leda till sjukdomar. Dessutom ser maskangripen fisk mycket oaptitlig ut. Allt som allt talar mycket för att förslag om utökad jakt på säl har mycket för sig.

https://jagareforbundet.se/jakt/Jakt-olika-viltslag-och-typer/saljakt/salstammen-exploderar.-men-licensjakten-uteblir/

Bild från Jägarförbundet.se

MOTSÄTTNING MELLAN LIVSSTILAR

Populister, nationalister, fascister och nazister epiteten är flera för de relativt nya politiska rörelser på högerkanten. Begreppen som används är ofta laddade med politiskt sprängstoff och symbolik. Ja, ibland verkar det vara begreppen i sig, som fäller avgörandet och värderingen av den aktuella organisationen (vi kan se detta i den svenska riksdagen i förhållandet till SD).

Det är ingen tvekan om att Europa fått en mängd organisationer och partier till höger. De nynazistiska och fascistiska är vanligen små eller mycket små. Men vi har också mycket stora partier och framförallt i Östeuropa som Fidesz i Ungern, Prawo i Polen och Frihetspartiet i Österrike, tillsammans med Nationella fronten i Frankrike, Alternativ för Tyskland och Dansk folkeparti.

I debatten låter det ibland som om dessa partier skulle vara arvtagare till nationalistiska partier under 30-talet. Men samhällsförhållandena som idag driver fram dessa organisationer är annorlunda jfr ned 30-talet. Det kan beskrivas som en grundläggande motsättning mellan den stora, urbana medelklassen och den eftersatta landsbygdsbefolkningen.

De allra flesta av Sverigedemokraternas väljare har lågt förtroende för riksdag, politiker och domstolar. Detta resultat är inte enbart drivet av invandringsskepticism utan av en systemkritisk inställning till etablissemanget. En stor majoritet av Sverigedemokraternas väljare har också lågt förtroende för etablerade media. När det gäller statlig public service har SD väljare särskilt lågt förtroende för nyhetsrapportering om invandring. SD:s väljare upplever att de inte är en del av det urbana, etablerade stadssamhället. Endast en minoritet av dem upplever att samhället ser dem.1)

Av Sverigedemokraternas valresultat kan utläsas att partiet har sitt starkaste stöd på landsbygden, medan de står svagast i de tre storstäderna, och alldeles särskilt i Stockholm. Stödet på landsbygden är gott och väl dubbelt så starkt som i de tre storstäderna. Bland dem som vuxit upp i Sverige har partiet sitt starkaste stöd hos dem som vuxit upp på landsbygden eller i en mindre tätort .2)

Motsättningarna mellan stad och land är förstås av gammalt datum. Förr dominerade överklassen och affärsmän i staden. Men de var inte så många. Pyramiden var spetsig på den tiden. På landet bodde bönder och småfolk (pigor, drängar, småbönder, husmän, backstugusittare, mfl). För 200 år sedan bodde 90 procent av Sveriges befolkning på landet. Idag är det tvärt om, 85 procent bor i tätorter. På 1800-talet var den stora massan, runt 80-90 procent, småbönder och arbetare. Medelklassen mellan 5 och 10 procent och överklassen var bara några få procent.3)

Den gamla klassindelningen har delvis förändrats genom att många från arbetarklassen pga bättre ekonomi, kan delta i den statusgivande konsumtionen. Därmed har de kunnat förändra sin livsstil och blivit medelklass. Frågar man folk idag, anser 30 procent sig tillhöra arbetarklassen, 48 procent medelklassen och resterande 20 procent överklass eller indifferenta eller klasslösa (typ trasproletariatet).4) Klassamhället finns alltså kvar i människors medvetande och i olika livsvillkor. Men idag dominerar alltså medelklassen i staden och de är väldigt många. På landet bor knappt 15 procent av befolkningen. Det förändrade klassamhället avspeglas i tex att Moderaterna kallar sig det nya arbetarpartiet, men är liksom Socialdemokraterna ett medelklassparti.

Stadens medelklass är utbildad, talar flera språk, reser mycket ut i världen och har internationella relationer. De har möjlighet till arbete och försörjning utanför det egna landet. De drar fördelar av globaliseringen. Storstädernas invånare har högre utbildning och tjänar mer. Som exempel kan nämnas att i Danderyd är 57 procent högutbildade, medan i Värmländska Degerfors bara sju procent. Stockholm har flest högutbildade i landet.5) Landsbygdens folk har hamnat på efterkälken i samhällsutvecklingen och de har föga nytta av globaliseringen. Tvärtom drabbas landsbygdens småföretagare av konkurrensen från Kina och andra låglönenationer.

De olika förutsättningarna för de rurala människorna och de urbana ger också en variation i livsstilar, perspektiv och värderingar. Den moderna medelklassen dominerar fullständigt det offentliga rummet och samtalet. Medierna, press, radio och tv, kontrolleras i stort av den urbana medelklassen, som därmed har det så kallade privilegiet att bestämma den aktuella agendan. De flesta människor får sin världsbild via medierna. Den urbana medelklassens värderingar och livsstil, som de själva ständigt bekräftar, ligger som ett moln av attityder över samhället. Den rurala befolkningen framstår här som gammalmodig och lite mossig.

Den urbana medelklassen går på teater och opera och träffas med stil på stadens inneställen. Stadsmiljön är för dem i ständig rörelse och utveckling genom en mångfald av aktörer. Det är denna ständiga nerv av förändring som de finner lockande, eftersom de kan dra nytta av den. Tillspetsat kan man säga att de urbana inget fosterland har. De ser sig själva, med viss rätt, som världsmedborgare. För dem är det främmande spännande och inte hotande. De har i vilket fall som helst sitt på det torra.

De rurala människorna gillar bygdespel och logdans och grillfester med grannarna. För dem är lokalsamhället relativt stabilt och närmiljön betyder mycket. De önskar ha kontroll över sitt livsrum och är därför skeptiska till förändringar som kommer utifrån. Det gäller också synen på främlingar. Något som de urbana börjat kalla rasism, men har inget med raser att göra.

Livsstil och värderingar har politiska implikationer. De urbana är globalister utan fosterland, medan de rurala är patrioter, som hedrar landets historia och kultur. De urbana är liberaler och sympatiserar med liberala partier (i Sverige S, MP, L och numera också C). De rurala har länge upplevt att de urbanas arrogans och drillande, för att inge säga hunsande av besserwisserna, som haft ett medialt övertag. Men nu har med nya medier denna dominans börjat luckras upp och även de rurala kan agera på nya arenor. Detta visar sig tex i att SD fått allt fler väljare och framförallt från de rurala. Samma ser vi i stödet till Nationella fronten, Alternativ för Tyskland, Dansk Folkeparti, Vlaams Belang (nederländska: "Flamländskt intresse"), Fremskrittspartiet, Trumps flygel i Republikanerna, mfl. De urbana makthavarna försöker utmåla alla dessa patriotiska/nationalistiska partier som fascister eller nazister. Men de har inte förstått skillnaden mellan förhållandena i Tyskland, Italien och Spanien under 30-talet och dagens samhälle. De rurala har nu tröttnat på att vara styrda och hunsade av den urbana medelklassen och deras dominerande livsstil. Kanske är en kulturell förändring på väg.

Av Alf Ronnby

fil dr sociologi och docent

1) https://www.iffs.se/media/22379/forskningsrapport_2018_2.pdf

2) https://som.gu.se/digitalAssets/1533/1533976_hur-extrema---r-sverigedemokraterna-

sannerstedt.pdf

3) www.historiaaoli.blogspot.com/2012/04/1800-talet-klassamhallet.html

4)www.forskning.se/2005/06/01/sverige-anses-fortfarande-vara-ett-klassamhalle/

5) https://www.dagensarena.se/innehall/klassklyftan-mellan-stad-och-land-vaxer/

HÄR SER DU NÅGRA AV MINA BÖCKER. KANSKE NÅGON KAN INTRESSERA DIG. JAG HAR GÅTT ÖVER TILL ETT ENHETSPRIS PÅ 100 KRONOR FÖR EN BOK. VÄLKOMMEN ATT HÖRA AV DIG alf.ron.telia.com

BERÄTTELSEN OM EN UTESLUTNING

Sommaren 2015 flyttade vi till Sillnäsbyn. I trettio år har vi haft fritidsbostad på Lister. Men först med permanentboende där, började jag bli intresserad av dess historia. Framförallt var det Nisse Lindh som väckte mitt intresse genom att berätta om gamla tider i byn Istaby och peka ut gamla byggnader där med historia. Det var hans farfars smedja, skräddarens hus, skomakarens hus, den gamla kvarnen, de två affärerna, de gamla skolorna, forten, koleragravplatsen och förklaringen till varför det heter Fabriksvägen. Han nämnde också om Istabystenen, runstenen från 600-talet som funnits i byn.

Erik Ebbesson visade mig byahornet och berättade om byalaget och Ingrid Johansson, bonddotter från byn, berättade om gårdarna och om byns första skola, mm. Det blev också andra samtal med bekanta i Istaby och Torsö. Jag tyckte att Istaby trädde fram som en allt mer intressant gammal by. Jag fick idén att vi kunde bilda en kulturförening för att samla information och ge byn mera uppmärksamhet. Vi bestämde att söka bidrag från Leader för att kunna producera informationsmaterial om byn. Jag stod för ansökan till Leader och vi lyckades få nästan en halv miljon till projektet.

Kanske var det aktiviteten i Istaby Historia som fick ordförande i Kommunbygderådet Hjördis Clarberg att kontakta mig och fråga om jag ville vara med i KBR. Eftersom jag varit intresserad av landsbygdsutveckling i många år, ja sedan 1980-talet och skrivit flera böcker om det, var jag intresserad av att vara med i KBR. Detta är en förening som ska syssla med landsbygdsutveckling och det kunde vara intressant att bidra till den verksamheten.

Där upptäckte jag snabbt att det tyvärr inte hände särskilt mycket och jag bidrog med min egen bok Den lokala kraften och material från andra kommuner för att väcka intresse för och diskussion kring strategier för landsbygdsutveckling. Intresset i gruppen var dock svalt. Dessutom tycks man inte vara van att diskutera och låta olika åsikter brytas mot varann innan man kommer till beslut. Det förhärskande är en slags underlig koncensuskrävande ordning där beslut fattas utan nämnvärd diskussion och på ett informellt sätt (där man ibland inte vet vilket beslut vi fattat). Ordföranden är tyvärr inte föreningskompetent att leda arbetet på ett adekvat och stringent sätt. Jag har dock aktat mig för att komma med kritik av dessa förhållanden, eftersom jag är ny och förstått att det inte passar sig. Men när vi skulle skriva på ett otidsenligt och auktoritärt avtal med kommunen, ansåg jag att vi nått gränsen för vad man kan acceptera, tiga och samtycka.

Det visade sig dock att jag var ensam om att tycka det var ett problem med detta avtal. Robert Petersson, en gammal företagare och den som yttrade sig mest, tyckte att det var naturligt att kommunen ställde dessa krav på KBR (som han vid denna tidpunkt trodde var en del av den kommunala organisationen... Robert kom in i KBR samtidigt som jag 2016). Nils Bertil Göransson och Bertil Nilsson är också gamla företagare och det är möjligt att man då ser annorlunda på styrning uppifrån och lydnad. Några menade att KBR skrivit på detta avtal tidigare och såg inte att det var några problem med detta.

Denna hållning kan kanske förklaras av att Alve Ohlsson är aktiv socialdemokrat med säte i både kommunfullmäktige och i kommunstyrelsen och en del andra kommunala uppdrag sedan länge. Olle Robertsson (c) är också han gammal kommunpolitiker som varit ledamot av kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Båda är väletablerade i sina respektive partier och för dem tycks det vara självklart att KBR underordnar sig kommunen och kommunpolitiken. Avtalet var undertecknat av kommunalrådet socialdemokraten Helene Björklund och kommunchefen Lars Ericsson och skickat ut av näringslivschefen Stefan Olofsson, som alltså stod för dessa auktoritära värderingar om att KBR:s medlemmar alltid ska tala väl om kommunen.

I det här landet har vi åsikts-, yttrande och tryckfrihet och dessutom föreningsfrihet som är grundlagsfästa. Det kommunen i Sölvesborg alltsås ville vara att vi skulle bortse från dessa rättigheter. För mig var detta fullständigt orimligt och oacceptabelt. I linje med det vaga beslutsfattandet i KBR fattades, vad jag uppfattade, inget beslut på detta möte att skriva på avtalet. Det kommunen också erbjud genom avtalet var att KBR skulle får hela 20 000 kronor i bidrag från kommunen.

Jag är också medlem i Länsbygderådet och där diskuterade vi frågan om kommunavtal. KBR i Olofström hade fått ett likadant förslag till avtalstext, men där hade KBR direkt avvisat detta avtal och när kommunen sa att de då inte skulle få något bidrag, fick de veta att KBR hellre avstod från det bidraget än att skriva på detta otidsenliga avtal. Den allmänna uppfattningen i LBR var att den typen av avtal skulle man inte skriva på och i från ledningen i Stockholm kom också signaler om att det inte var lämpligt med den typen av avtal.

Vid ett möte i Kallinge om landsbygdsutveckling, råkade jag träffa Daniel Berg och Johanna Bejer, både socialdemokrater och toppolitiker i Sölvesborg. I en paus pratar vi lite om landsbygdsutveckling och jag säger något om en av mina käpphästar nml att BN har stort inflytande och betydelse för möjligheterna och förutsättningarna att bygga, bo och leva på landsbygden. I detta sammanhang säger jag att jag uppfattar den nya stadsarkitekten som en besvärlig paragrafryttare, som inte kan sitt jobb (han är helt ny på denna funktion, har aldrig varit stadsarkitekt) och därför blir väldigt svår att dansa med. Johanna Beijer reagerar hårt på detta och menar att han alls inte är någon paragrafryttare men däremot mycket noggrann. Det blir mycket tydligt att hon ogillar vad jag sagt och markerar detta. Jag tycker å andra sidan att hon är en liten mallhoppa från Stockholm, som jag inte bryr mig om, men det säger jag förstås inte. I bilen hem, tillsammans med Hjördis Clarberg och kommunens landsbygdsutvecklare Annette Ingemansson pratar vi om mötet och föreläsningen av Po Tidholm, som jag tycker var bättre än de tycker. Och vi halkar också in på förutsättningarna i Sölvesborg och stadsarkitekten, som jag tycker är ett problem. De bemöter inte den uppfattningen, men i efterhand har jag tänkt att detta något som senare kommer att ligga mig till last.

Våren 2018 tar ordförande Hjördis Clarberg upp att det finns två broschyrer som KBR producerat, men som nu blivit föråldrade och ska göras om. Jag är van att skriva och erbjuder mig därför att göra jobbet. Broschyren om KBR ska bli en helt ny och jag samlar på mig en del information från ledningen i Stockholm om KBR:s historia och utveckling och jag skriver och redigerar ny information om KBR. Jag skickar ut förslaget till medlemmarna i KBR, men den ende som yttrar sig är Robert Petersson som tycker att texten är bra men att det inte ska vara rak högermarginal och att detta är omodernt. Jag tycker det ska vara rak och kollar upp ett antal broschyrer och det visar sig att de allra flesta har rak höger. Jag föreslår att vi diskuterar och bestämmer på mötet hur det ska se ut.

Den andra broschyren är en mycket mera omfattande produkt, som presenterar landsbygden i Sölvesborgs kommun. Jag tycker (liksom min fru och dotter) tycker inte den gamla broschyren är bra, dåligt strukturerad och många av texterna är undermåliga. Jag har gett ordföranden ett nytt förslag till disposition som hon godkänner. Det blir ett stort arbete att göra om hela broschyren och det tar ett stort antal timmar. När jag skickar ut resultatet till medlemmarna får jag ingen respons alls.

Jag åker till Landsbygdsriksdagen i Örnsköldsvik, ett mycket intressant arrangemang på många sätt. Några dagar senare på kvällen ringer Olle Robertsson mig och vill att jag genast ska komma på ett möte med KBR. Jag har inte fått någon kallelse till möte och ställer mig undrande. Olle säger då, att det blivit fel, men att jag genast måste komma. Jag säger att det inte går för vi ska just äta middag. Då undrar han om jag kan komma morgonen därpå och det kan jag. Vi bestämmer att vi ska träffas i hamnen i Torsö.

Solen skiner, vågorna kluckar lätt mot kajen och måsarna skriker. Allt är rofyllt då jag spankulerar på kajen och tittar på några fiskebåtar (finns numera bara två aktiva fiskare i Torsö). Jag tror att jag ska möta hela KBR och anar inte alls vad som kommer att ske om bara några minuter. Men jag är lite undrande över mötestiden. Vi brukar alltid mötas på kvällen. Något tycks inte riktigt stämma här.

Efter ett tag kommer två bilar ner till hamnen. Ur kliver Olle och Robert, medlemmar i KBR. Jag tycker att de ser ovanligt allvarliga ut. Vi brukar mötas med ett visst litet leende, men här är det surmulet. Efter ett kort Hej, räcker de över ett papper som jag ska läsa. De säger inget mer.

Jag läser: styrelsen...... har i full enighet beslutat att inte kalla suppleanten Alf Ronnby till våra styrelsemöten framöver och inte heller tillåta honom närvara...... oanmäld..... inkluderar även annan representation i KBR..... orsaken är samarbetsproblem samt negativa uttalanden om kommunens tjänstemän, som inte främjar det goda samarbete vi har....... med Sölvesborgs kommun..... KBR viktigaste samarbetspartner. Jaha! Jag läser en gång till, för att ta in meddelandet, som kommer som en fullständig överraskning. Ingen har sagt något till mig tidigare om samarbetsproblem. Visst jag är mycket kritisk till kommunen och särskilt BN som vi har haft mycket problem med, men det är helt privata ting. Har inget med KBR att göra.

Jag vill ha en förklaring men Olle och Robert vill inte säga något mera. Och trots upprepade försök får jag inte veta något mera vad det konkret handlar om. De sex som uteslutit mig, har kommit överens om att inte säga mera, får jag veta. Ingen diskussion, ingen förklaring bara ett fullbordat faktum - likvidering från KBR. Som mycket historieintresserad poppar en känsla upp att detta - i mycket liten skala - liknar hur det gick till då Stalin rensade ut alla som på något sätt kunde hota hans maktposition.

Först då Olle och Robert är på väg till sina bilar vänder sig Olle om och säger: "du är för stark för dem" "du förstår, vi måste ha det bästa samarbete med kommunen, annars kommer vi ingen vart". OK då har jag iallafall fått veta att någon eller några i kommunen troligen ligger bakom uteslutningen. Jag drar mig till minnes att jag på ett möte i Kallinge pratade med socialdemokraten Johanna Beijer (som kandiderar till kommunalrådsposten i valet) om problem vi har med BH och stadsarkitekten, som jag tycker är en okunnig paragrafryttare och mycket svår att ha med att göra. Johanna delar inte alls den uppfattningen. Den nye stadsarkitekten är ingen paragrafryttare med mycket noggrann, säger hon bestämt. Jag minns att jag tyckte hon var en liten "mallhoppa".

Jag vet att Alve Ohlsson i KBR är en aktiv och högt uppsatt socialdemokrat, med säte både i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen och i partistyrelsen. Misstänker att flera andra i gruppen också är sossar. Troligen finns det ett samband här. Man visste inte var det var för ulv i fårakläder man valde in i KBR, nu har man upptäckt det och då faller bilan.

Fram tonar minnesbilder från 70-talets Malmö, ett av landets starkaste sossefäste på den tiden. Trots att de haft makten där i 60 år, (eller kanske just därför) var sossarna så oerhört rädda för vänsteropposition att de hade sina spioner, sina SAPO ute på kommunens arbetsplatser och överallt i fackföreningarna och i ideella föreningar som PRO, Hyresgästföreningen, kvartersföreningarna, mfl. Vi som var vänstersympatisörer blev kontrollerade och jagade överallt. Och eftersom de hade den totala makten i kommunen råkade vi ut för "Arbeitsverbot/büroverbot". Utan tvekan grundlade detta en stor misstänksamhet mot sossar och deras maktfullkomlighet. Förhållandena i Malmö liknade mycket, vad vi tänkte gäller i en enpartistat typ DDR. Jag är fortfarande övertygad om att det inte är bra är en organisation blir en stat i staten, med så mycket makt att varje opposition blir hotfull. Vi brukade skoja med att SAP var en koloss på lerfötter eller att vi var "musen som röt". Det är dessa känslor som nu väller fram. Dessa förbannade sossar, vilka agerar som stalinister för att till varje pris slå vakt kring sin makt. Nu har jag mött dem när i Sölvesborg! Ska man skratta eller gråta?

Ett par dagar senare är det meningen att jag ska följa med på en liten studieresa i Blekinge, där vi ska ta del av intressanta exempel på landsbygdsutveckling. Jag har fått en inbjudan till att delta och jag har anmält mig. Men jag har inte fått någon kvittering sas på att jag är anmäld och jag söker Annette Ingemansson kommunens landsbygdsutvecklare, som tagit emot anmälan och från vilken jag bör få kvitteringen. Men hon är mycket svår att nå. Jag skickar flera mejl, ringer men kommer inte fram. Jo en gång, svarar hon, men har då inte tid att tala med mig. En stund senare ringer hennes chef Stefan Olofsson och säger att jag inte får ringa Annette! Jag menar, att det bestämmer väl inte han och nu förstår jag genast vad han är för typ, eftersom det var han som skickade ut det absurda avtalet vi skulle teckna med kommunen. Här har vi tydligen ännu en liten stalinist som tror att han bestämmer övar vad medborgarna får göra i förhållande till kommunen. Ja, herregud, här finns en byk att tvätta i denna kommunförvaltning, som tycks ha levt sitt eget liv vid sidan om den moderna samhällsutvecklingen. Kompetensen är väl också därefter?

Först vid 22-tiden på kvällen dagen innan studieresan får jag ett mejl från Annette, där hon skriver att suppleanter inte ska följa med på studieresan och detta skulle jag ha blivit informerad om av ordförande i KBR. Det har jag inte, men å andra sidan är hon sjuk nu. Jag är medlem i Länsbygderådet, men jag får inte följa med på en studieresa om landsbygdsutveckling i länet. Vad säger detta? Snålt och räddhågset och en slags bestraffning.

Min bedömning av skälen för uteslutningen är min kritik av samarbetsavtalet och den oro som min hållning till detta skapat i den här gruppen, där det råder en kultur att vi alla ska vara överens, undvika att åsikter står mot varann, utan i bästa samförstånd och konsensus låta möten och eventuell verksamhet i övrigt rulla på i maklig takt, utan konflikter och motsättningar. Vi ta en fika och ett snack då och då och nöjer oss med detta. Någon förening med kamp för en levande landsbygd är det inte och det vill man heller inte vara. Gruppen är inte intresserad av några åsiktsbrytningar och som grupp inte heller några intellektuella aktiviteter. Till exempel har det varit näst intill omöjligt att få någon diskussion kring taktik och strategi i verksamhet för landsbygdsutveckling. Frågor om makt och var makten ligger är fullständigt främmande för denna grupp. Den lilla intellektuella input jag försökt komma med har inte tagits väl upp och jag har noterat att Alve Ohlsson, den politiskt mycket aktive sossen, aldrig har sagt något till mig - inte ett ord på två år. Däremot har han sannolikt varit budbärare till ledningen i sitt parti, ett parti som till varje pris vill behålla makten i kommunen. Det är som i Malmö på 70-talet, man oroas av minsta lilla opposition och kritik utanför de upplöjda fårorna.

Vid något tillfälle har det sagts "och du skriver dina artiklar" i en ton som nog signalerade att vederbörande inte tyckte det var bra, därför att jag har åsikter som inte stämmer med gruppens. Men jag har inte skrivit några debattartiklar som representant för KBR och för övrigt tror jag inte många i länet öht vet vem jag är. Till detta kommer att medlemmarna alla kommer från små samhällen där jantelagen råder, medan jag kommer utifrån, från en helt annan miljö, där diskussion och debatt är livsnerven och intellektuell kunskap och aktivitet är högt värderad. Alltså tvärt emot vad som gäller i den lilla ankdam som KBR Sölvesborg är, där ankorna paddlar omkring utan att åstadkomma minsta krusning. I den gruppen finns ingen intellektuell anda öht. De tänker inte i teorier, förklaringar, modeller, strategi och taktik. Den här kulturkonflikten tror jag också spelade stor roll för att de sexs gäng ville bli av med mig. Jag oroade dem och detta sattes på sin spets kring avtalet med kommunen och jag tror också de oroades av mitt arbete med broschyrerna. Som jag uppfattar det, var båda undermåliga som information om KBR och den större om landsbygden, var ett hopkok av texter (tom sammanslagning) som inte redigerats till ett enhetligt språk och genomtänkt disposition. Den hade tillkommit genom att några här och där skrivit ihop något om sitt lokalsamhälle och därefter packats utan en pedagogisk kring hur den skulle tas emot av läsaren på bästa sätt. Detta tyckte gänget inte om att höra och mitt arbete skrämde dem. Enligt deras åsikt visade jag att jag inte passade i gänget. Det störde dem och den stiltje de är vanda vid. Att sedan ordföranden, som tagit in mig, inte var med i uteslutningsprocessen spelade nog också en roll för hur de sex kunde agera. Kanske upplevde de att de tagit en gökunge i boet och att det nu gällde att knuffa ut den innan gökungen knuffade ut dem.

Så här i efterhand tycker jag att de på sätt och vis hade rätt. Jag passar inte i det där halvsovande gänget. Men sättet de likviderade mig på är fullständigt oacceptabelt i en demokratisk organisation. Men det tycks gänget inte ha reflekterat mycket över, så politiker några av dem är.

Alf Ronnby

HISTORIEN OM EN BOK

Med anledning av att det cirkulerar vissa rykten och missuppfattningar kring boken Historia om Istaby, vill jag göra följande förtydligande kring tillkomsten av denna bok.

Sommaren 2015 flyttade vi till Sillnäsbyn. I trettio år har vi haft fritidsbostad på Lister. Men först med permanentboende där, började jag bli intresserad av dess historia. Framförallt var det Nisse Lindh som väckte mitt intresse genom att berätta om gamla tider i byn Istaby och peka ut gamla byggnader där med historia. Det var hans farfars smedja, skräddarens hus, skomakarens hus, den gamla kvarnen, de två affärerna, de gamla skolorna, forten, koleragravplatsen och förklaringen till varför det heter Fabriksvägen. Han nämnde också om Istabystenen, runstenen från 600-talet som funnits i byn. Ville jag veta mera om den, kunde jag kontakta Ingrid Johansson, som intresserat sig mycket för stenen.

Ingrid Johansson berättade att stenen finns på Satens historiska museum i Stockholm och blivit mycket uppmärksammad. Hon hade också försökt, utan framgång, att få tillbaka stenen till byn. Allt detta ledde till att jag började läsa på om Lister, men hittade inte så mycket om just Istaby. För att få veta mera gjorde jag intervjuer med Nisse Lindh, Allan Johannesson och Valter Nilsson. Erik Ebbesson visade mig byahornet och berättade om byalaget och Ingrid Johansson, bonddotter från byn, berättade om gårdarna och om byns första skola, mm. Det blev också några ostrukturerade samtal med bekanta i Istaby och Torsö. Jag hittade gamla kartor hos Lantmäteriet och en del skrivet om koleraepidemin. Det finns också en skrift från Blekinge museum om utgrävningarna i Istaby på 70-talet.

Jag tyckte att Istaby trädde fram som en allt mer intressant gammal by. Den som fanns redan på bronsåldern och troligen också på stenåldern. Jag fick idén att vi kunde bilda en kulturförening för att ge byn mera uppmärksamhet. Vi var en liten grupp som bildade föreningen Istaby historia. Ingrid Johansson valdes till ordförande, Anna-Lisa Ståhlberg kassör och jag till projektledare. Vi bestämde att söka bidrag från Leader för att kunna producera informationsmaterial om byn. Idén att skriva en bok om Istaby väcktes. Jag stod för ansökan till Leader och vi lyckades få nästan en halv miljon till projektet. I ansökan ingick att vi skulle göra en bok om Istaby och till den fick vi 50 000 kr.

I en period arbetade jag ganska intensivt med att skriva manus till boken och jag fick ovärderlig hjälp av Thomas Lindh, som är mycket intresserad av Istaby historia och samlat på sig flera pärmar med material. Bla har Thomas bidragit med alla svartvita bilder och tidningsklipp.

När vi våren 2017 planerade för årsmötet, tänkte jag att vi kunde trycka en liten upplaga av boken för att dela ut till medlemmarna på årsmötet (för att de skulle uppleva att de fått ut något av att vara medlem). Då uppstod en konflikt kring boken mellan mig och Ingrid Johansson. Ingrid hade korrekturläst manuskriptet och jag hade vid den här tidpunkten gjort färdig inlagan. Men nu ville Ingrid ha med ett par anekdoter om Istabystenen. Men att göra ändringar i inlagan, som består av bilder på nästan varje sida, leder till att man måste redigera om hela inlagan. Därför föreslog jag att vi kunde lägga anekdoterna som bilaga. Men det dög inte för Ingrid och dethela utvecklade sig till ett tämligen otrevligt gräl. Efter detta såg jag det som oangenämt att fortsätta vara aktiv i föreningen.

Det blev alltså då inte någon publicering av boken om Istaby, eftersom det är mycket dyrt att trycka en bok med fyrfärgsbilder på nästan varje sida. Bokprojektet fick alltså bli liggande tills jag med nya krafter tog tag i den igen våren 2018. Jag sökte bidrag på olika håll för tryckningen och fick napp hos Länsstyrelsen i Blekinge. Jag fick ett beslut därifrån om ett bidrag på 14 000 kronor. Det var långt ifrån det belopp som det skulle kosta att trycka boken hos den tryckare jag använt tidigare (41000kr). Bidraget var viktigt eftersom detta inte är en kommersiell produkt, som går att sälja ens till det pris det kostar att trycka boken. Jag fick tips om ett tryckeri i Helsingfors som kunde trycka digitalt till en betydligt mindre kostnad (ca 15 000kr). Glad i hågen, lät jag trycka boken i Helsingfors och tryckresultatet blev bra.

Under arbetet med boken insåg jag att Istabys fiskeläge varit Torsö, där Istabybönderna hade sina båtar (fisket har genom tiden betytt mycket i hushållningen). Därför lade jag till en mindre del om Torsö, huvudsakligen byggd på befintligt, tryckt material och det man kan hitta på några hemsidor. Jag har genomgående angett i boken var informationen är hämtad och jag bara är redaktör för boken. Men Birgitta Thorö, som jag haft visst samarbete med via epost, var inte nöjd med att jag inte presenterat henne med namn, utan bara angett adressen till hennes hemsida.

När Birgitta först ringde mig om boken, ansåg hon att det blivit mycket fel om Torsö och jag bad henne göra en rättningslista, som hon accepterade. Tyckte också att det iofs var bra att fler fick möjligheter att läsa om Torsö. Hon ville ha sju ex av boken och jag cyklade till henne med böckerna, plus en dedicerad. När vi skulle diskutera vad som blivit fel, var det huvudsakligen att text och bild inte stämde, vilket jag inte höll med om. Birgitta vidhöll att det var så mycket fel, samtidigt som jag hämtat mycket från hennes hemsida. När jag påpekade att det nog fanns en motsättning i detta, blev hon arg och jag insåg att det inte var någon poäng att fortsätta diskussionen.

I boken står att den getts ut med bidrag från Länsstyrelsen (vilket var krav från dem) och vid ett senare tillfälle säger Birgitta Thorö till min fru att hon ska göra allt för att jag inte ska få detta bidrag. Otroligt nog lyckas hon skrämma upp handläggarna på Lst (vilka tycks vara okunniga om hur man kan använda material från hemsidor och ange källorna) så de drar tillbaka sitt beslut om att ge ett bidrag.

Jag kan inte tycka annat än att det är ett missunnsamt och avundsjukt handlande av Birgitta Thorö (andra har uppskattat att det blivit en bok om Istaby) Det är också ett okunnigt agerande från Länsstyrelsen (som inte ens följt Förvaltningslagen om hur de ska kommunicera utredning och beslut med den det berör). Att använda material från en hemsida, som är tillgänglig för många är inget konstigt alls. På hemsidan www.torsohus.se har det material jag använt funnits tillgängligt i vart fall sedan 2014 och om Birgitta ansåg att jag inte skulle använda detta, hade hon haft flera tillfällen att meddela mig detta under de e-postkontakter vi haft under resans gång. Nyligen avgjordes ett rättsfall där Kristdemokraten Sara Skyttedal stämde Dagens Nyheter för att tidningen publicerat bilder från hennes Facebooksida. Nu ger Patent- och marknadsöverdomstolen DN rätt och Skyttedal tvingas betala dyra rättegångskostnader. Domstolen bedömer att både upphovsrättslagen och EU-rätten ger DN rätt. En orsak är att Skyttedal själv först publicerat bilderna på sin Facebook-sida och därmed gjort dem tillgängliga för "ett stort och obestämt antal personer". Dom: https://www.patentochmarknadsoverdomstolen.se/Domstolar/pmod/2018/Svea%20HR%20PMT%20722-17%20Dom%202018-10-05.pdf

Jag har inte gjort denna bok av något som helst eget ekonomiskt intresse (det är tvärtom förbundet med ekonomiska kostnader, eftersom bidraget från Leader inte kunde användas). Skälet till att jag lagt ner en mängd arbete på att producera boken är att jag velat sprida information om Istabys intressanta historia. Inget annat. Men ibland är otack världens lön.

Alf Ronnby

FÖRINTELSEN GAV NAZISTERNA KAPITAL

Vi förfasas över förintelsevansinnet i Tyskland under andra världskriget. Förintelsen av sex miljoner judar i gaskammare verkar helt sjukt. Detta framställs ofta som en konsekvens av ideologisk rasism och förakt för judar. Men det fanns också en rationell logik bakom.

Finansieringen av nazisterna började hos den tyska storfinansen. Nazisterna hade goda kontakter med näringslivstoppar och 1933 lyckades partiet får två miljoner riksmark (ca 20 miljoner kronor idag) av LG Farben, Günther Quandt med flera. Deras motivering för att stötta nazisterna var att dessa skulle bekämpa kommunisterna. Men nazisterna behövde mycket mera kapital för sina projekt.

Detta redogör Götz Aly för i boken "Hitlers folkstat". Den ger ett nytt perspektiv på dessa frågor. För att finansiera kriget och för att samtidigt hålla "volksgenossen" och ariska tyskar på gott humör genom ekonomiska reformer (skattelättnader, höjda löner och pensioner, obligatorisk sjukförsäkring, två veckors semester, mm) drev nazisterna in ca åtta miljarder riksmark från judar med tillgångar över 5000 riksmark. Senare stal de 15-20 miljarder riksmark från judar i de ockuperade länderna.

De införde särskilda "judeböter", som tvingade judar att sälja sina fastigheter, mm för att kunna betala. Det inbringade flera miljarder riksmark. För att ge indrivningarna en rättsstatlig karaktär skedde de genom lagstiftning och judarna fick ersättning i form av statsobligationer. Allt bokfördes noga hos staten och var en "rationell" del av ariseringspolitiken, vilken syftade till att stänga ute judar från ekonomiska verksamheter. Samma politik genomfördes senare i de ockuperade länderna, som själva fick bekosta den tyska ockupationsmakten. Detta gav 131 miljarder riksmark.

Den nazistiska staten skapade, genom att formellt ersätta indrivningarna med statsobligationer, ett enormt skuldberg, som man varken kunde eller ville betala tillbaka. För att bli av med judarna och deras krav på staten försökte man genom trakasserier och kränkningar driva dem på flykt ur landet, samtidigt som de då förlorade alla ägodelar, värdepapper och krav på staten. Först när detta inte lyckades i tillräcklig omfattning, bestämde sig naziledningen för att likvidera judarna. Kriget i sig gjorde förintelsen möjlig. "Detta är vad vi gör i krig", likviderar fienden även hos oss.

Genom kriget kunde Nazityskland roffa åt sig resurser och rikedomar i de ockuperade länderna motsvarande 24 miljarder riksmark. Man planerade att fördriva den mindervärdiga slaviska befolkningen i Ryssland till Sibirien, för att utvidga det tyska livsrummet. Flera hundra tusen slaver skulle också tvingas arbeta som slavar åt nazisterna. Hitlers drömstad Germania i Berlin, krävde enorma resurser av billig arbetskraft.

Men hur kunde nazisterna vara så galna, att de startade krig på flera fronter samtidigt? Det var hybris och tron på den tyska övermänniskan. Den nazistiska rövarstaten behövde kriget för att stjäla resurser till sitt "tusenårsrike". Det togs från judar och slaver.

AGGRESSIONEN GENTEMOT RYSSLAND

Jag tycker det är mycket oroande att den svenska regeringen låter sig lockas med på ett aggressivt beteende mot Ryssland. Det som nu Trump, May och Makron sysslar med är ett typexempel på förspel till krig (jfr 1:a världskriget) Uppenbart, att EU och USA, som har stora problem, är ute efter att rikta uppmärksamheten på en yttre fiende och ingen är bättre än Ryssland. Detta är ett klassiskt trix. Men likväl går vår regering på det. Det gäller fallet Skripals och den misstänkta nervgiftattacken i Salisbury. Och det gäller anklagelserna om kemiska stridsmedel i Syrien. Det gäller också en allvarligare fråga, nml Krim, som EU och USA anser att Ryssland ockuperat.

EU:s och USA:s aggressiva hållning bottnar i Rysslands införlivande av Krim och att detta strider mot folkrätten. Men då bryr man sig inte om historian bakom Krim. Krim har sedan 1783 tillhört Ryssland. Halvön erövrades då från Osmaska riket, som i sin tur tagit det från Bosporanska riket. På 600-talet fKr grundades grekiska kolonier på Krim. Efter att mongoler kom dit på 1200-talet bildades Krimkhanatet, som senare togs över av Osmanska riket. Khanerna besegrades alltså på 1700-talet av ryssarna. Osmanska riket tillsammans med Storbritannien och Frankrike, försökte ta Krim från Ryssland i det förödande Krimkriget, men misslyckades.

Krim har bara tillhört Ukraina sedan 1954, då Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov skänkte halvön och dess befolkning till Ukraina, som då var en del av Sovjetunionen. När Sovjetunionen kollapsade 1991 blev Krim kvar som en del av Ukraina. Den stora ryska befolkningen på Krim var emot detta, men hade inget att säga till om.

Krims största stad, Sevastopol, har Rysslands viktigaste örlogshamn i Svarta havet. Staden grundades på 1700-talet av Ryssland, som en marinbas för landets Svartahavsflotta och har stor betydelse för Rysslands försvar. Det kan jämföras med USA:s ockupation av Hawaii. Inte skulle USA lämna ifrån sig dessa öar!

Vi kan diskutera om Rysslands återanslutning av Krim står i strid med folkrätten. Men stred det också mot folkrätten då Nikita Chrusjtjov skänkte bort en del av forna Ryssland och dess befolkning till ett annat land? Invånarna på Krim hade inget att säga till om när de blev en gåva till Ukraina. Men nu är majoriteten nöjda med att vara en del av Ryssland och få tala ryska. En folkomröstning 2014 visade att 97 procent ville att Krim skulle tillhöra Ryssland.

Det kan vara anledning att påminna om att Ukrainas demokratiskt valde president Viktor Janukovytj tvingades på flykt ur landet av huliganerna på Majdan och att detta blev upptakten till konflikten kring Krim.

Ett par reflektioner. I vår familj tycker vi det är något skumt med att Assad-regimen skulle använda kemiska vapen mot den ynka rest av gerilla, som är kvar i Douma. Assad och Co har inget som helst att vinna på en sådan attack. De har i stort sett redan vunnit. De som däremot kan ha mycket att vinna på att USA och EU tror att det är Assad och Co är gerillan, om detta betyder att det blir en missilattack från USA mfl mot regimen. Det krävs lite logiskt tänkande här!

Samma med nervgiftattacken mot Skripals. Ryssland och Putin skulle inte ha något att vinna på en sådan åtgärd, därför är den logiskt sett helt osannolik. För oss luktar det avledningsmanöver lång väg. Både EU och UK har stora problem och det passar bra att peka ut en yttre fiende.

Jag vill hävda att EU:s och USA:s aggressiva hållning mot Ryssland är en fara för internationell fred och stabilitet och att Sverige tyvärr, genom vårt medlemskap i EU, dragits in i en farlig, konfliktskapande politik som leder mot krig. Den gamle krigshetsaren Tony Blair på scenen igen uppmanande Theresa May och regeringen att ställa upp på Trump och USA och bomba Syrien och Assads styrkor. Frankrikes president Emmanuel Macron ska inte vara sämre och Frankrike kommer att delta i attacken på Syrien. Ett storkrig står för dörren.

Men det är kanske det som Theresa May och Donald Trump vill ha? Ryssland har haft observatörer på plats i Douma, som fått uppgifter om att klorgasattacken nyligen var iscensatt av underrättelsetjänsten A5 genom de vita hjälmarna, just i syfte att få USA och UK att attackera Assads styrkor och regimen.

Det är för sorgligt att en socialdemokratisk regering här i landet, med en angiven feministisk utrikespolitik, deltar i denna ryska roulett kring världsfreden!

BRITTERNA HAR MYCKET PÅ SITT SAMVETE

Storbritannien har länge varit en stormakt trots sin lilla hemvist på ön. De byggde ett kolonialt imperium över värden med sina kolonier i Amerika, Afrika och Asien. Som mest behärskade britterna en fjärdedel av jordens yta. De var sin tids verkliga superimperialister, men vi tänker nog ofta på dem som ett högtstående folk, som med sin Magna charta tidigt utvecklade ett demokratiskt styre.

Ofta drar via felaktigt den slutsatsen att demokratier är fredliga och startar inte krig. Men demokrati inom nationen, säger inte mycket om hur denna nation och dess ledare kommer att förhålla sig till andra nationer och folk. Ta tex USA, som numera brukar kallas världens största demokrati, men som samtidigt härjar i världen för att säkra sina geopolitiska och ekonomiska intressen. USA, som huvudsakligen skapades av Storbritannien, har varit duktiga på att föra det imperialistiska arvet vidare.

Britterna koloniserade Nordamerika på 1600-talet och drev i stort sett bort ursprungsbefolkningen, indianerna från de östra delarna av Nordamerika. På 1700-talet förlorade britterna dessa kolonier genom den amerikanska självständighetsrörelsen och den slutliga segern över britterna.

Då fortsatte britterna sin kolonisering av Indien och Afrika. Först via Ostindiska kompaniet och senare med armén erövrade man, med början i söder, den indiska halvön. Utsugningen av det indiska folket ledde till fattigdom och svält och följdes av många uppror. Mest känt är nog Sepoyupproret 1857, som omfattade stora delar av Indien. Britterna, med överlägsen teknik, vann det blodiga kriget och styrde sedan med järnhand över 300 miljoner indier. Men självständighetskampen fortsatte och 1919 dödare brittiska soldater 300 indier, som demonstrerade mot kolonialmakten.

Britterna gick lika hårt fram i Afrika och särskilt mot dem som försöker göra motstånd, som tex Zulufolket. De hade krigare och gjorde effektivt motstånd, men britternas militära överlägsenhet knäckte dem till sist med tusentals döda och zuluriket gick under.

Vid slutet av 1800-talet drabbades Indien och Kina av svår torka och miljoner människor svalt ihjäl. Britterna utnyttjade detta på ett syniskt sätt och exporterade tex till Storbritannien den spannmål som indierna och kineserna behövde. Före koloniseringen hade Indien en ganska hög levnadsstandard, men britterna förödde landet. Med sk kanonbåtsdiplomati och vapenmakt tvingades Kina att tillåta import av opium. Resultatet blev samhällelig misär, hungersnöd och svält. Kina, som tidigare varit ett välmående rike, klarade inte längre att försörja sitt folk. I Australien jagade britterna aboriginerna till gränsen för deras undergång. Ungefär samma hände på Nya Zeeland och maorierna.

Man kan ju fråga sig vad det är för ett folk, som så girigt och hänsynslöst agerar mot andra folk, som de uppfattar som underlägsna? Det är nog just detta, de ser sig själva som överlägsna, högre stående än andra folk som de underkuvat. Och vad är det för demokrati, som har ett parlament där den ena kammaren består av lorder med arvsrätt till den politiska makten? Här kan vi tala om Herravärlde! Britternas hänsynslöshet har visat sig i många sammanhang. Vi behöver bara gå mindre än 100 år tillbaka, så får vi ytterligare hårresande exempel på britternas förakt för andra människor.

Vi beskyller med rätta Nazityskland för barbariska handlingar under andra världskriget, särskilt förintelsen och deras härjningar i Östeuropa och Ryssland. Men det är som det brukar, segrarna som skriver historien och därför har vi sällan satt sökarljuset på britternas terrorbombingar av civilbefolkningen i Tyskland.

Blitzen över London var förfärligt, men är inte mycket i jämförelse med de megabombningar, som britterna utförde mot civilbefolkningen för att knäcka tyskarna. Britternas idé var att Tyskland skulle ge upp om man utplånade ett antal tyska städer. Värst drabbades Hamburg där britternas bombmattor ledde till att 42 600 av stadens invånare dog och 75 procent av staden ödelades. I Dresden hände samma när 796 bombplan släppte sina vanliga bomber och brandbomber och åstadkom en eldstorm i staden, som förbrukade allt syre. Människorna på marken sprängdes i luften, förtärdes av eld och/eller kvävdes. Mot detta fanns inget skydd och 25 000 civila dog och 83 procent av staden förintades. Flera andra tyska städer drabbades av dessa terrorbombningar som tex Bochum och Pforzheim där 22 000 dödades och mer än 80 procent av städerna ödelades. Ett tiotal tyska städer drabbades av likande bombmattor och förintelse. Var inte detta krigsbrott?

Absolut, men ingen anklagade då Churchill och flyvapenchefen Harris för folkmord och brott mot krigets lagar, när de gett order om dessa gräsliga bombattacker mot den tyska civilbefolkningen med hundratusentals offer. Men så var de också på den segrande sidan.

MUSLIMER TOG KRISTNA SOM SLAVAR

Vi är nog alla medvetna om att miljoner svarta slavar fraktades från Afrika till USA. Detta har med rätta kritiserats, som en fasansfull handel och hantering av människor. Svarta slavar var en mycket betydelsefull arbetskraft i de vitas omvandling av det erövrade Amerika. Till en början betraktades inte svarta som likvärdiga vita människor, så därför kunde de behandlas som djur.

I historien är slavar och slaveri inte något märkligt. Den härskande klassen höll sig med slavar överallt i världen. I Sverige kallas de trälar. I det mäktiga romarriket byggde den agrara livsmedelproduktionen till stor del på slavarbete. Däremot lär inte Egyptens pyramider vara byggda av slavar. Enligt islam är det förbjudet för muslimer att ta andra muslimer som slavar. Slavar togs därför från Europa och Afrika och arabiska slavpirater härjade längs Europas kuster.

Muslimska rövare och slavhandlare tog svarta slavar i Afrika långt tidigare än den vita slavhandeln med nya världen. Den handeln var föreberedd genom muslimska slavhandlare och vita slavhandlare köpte ofta slavar av muslimer på plats i Afrika. Det har i historien varit vanligt att man i krig tagit slavar från dem som besegrats. På så sätt betalades en del av kriget. Profeten Muhammed hade slavar och fick barn med en av sina slavflickor Mariyah.

I modernare tid handlar slaveriet vanligen om svarta slavar. Därför är det mindre känt att i det Osmanska riket utgjorde kristna slavar en betydande arbetskraft ända fram till modern tid då det Osmanska riket gick under i första världskriget.

Forskning visar att ca 1 500 000 kristna slavar fördes från Europa till Nordafrika för slavar eller gisslan av muslimska penningutpressare. I århundraden var den stora slavmarknaden i Alger, som då tillhörde Osmanska riket.

Rövandet av kristna slavar i Europa gjordes av muslimska pirater som hade sanktion från Osmanska rikets härskare. Fångar från rika familjer användes som gisslan för lösensummor. Fångar som inte kom från sådana familjer, såldes på slavmarknaden. Vackra kvinnor kostade runt 350 silvermynt och arbetsföra män kring 200 silvermynt. En häst, som jämförelse, kostade 12 silvermynt. 1662 fanns ett hundratal svenska slavar i Alger. Där såldes de till dem som kunde betala. Slavar med vissa färdigheter värderades höger och eftertraktade slavar såldes ibland flera gånger. Av de svenska slavarna i Alger lyckades bara en ta sig därifrån.

År 1627 landsteg närmare 300 pirater på Island. I Grindavik togs 15 islänningar och 12 danskar tillfånga och fraktades till Nordafrika och såldes som slavar. Vid samma tid slog 300 pirater till mot Vestmannaeyiar. Dödade 34 islänningar, som försvarade sig mot övermakten, och tog 234 islänningar till fånga. De fördes till Alger och såldes som slavar. Bara 27 fångar friköptes genom lösen.

1631 angrep muslimska pirater byn Baltimore på Irland, där de rövade bort 22 kristna män och 33 kvinnor och 54 barn. Alla fraktades som vanligt till Alger och såldes som slavar. Rövandet fortsatte i flera århundraden, så länge det gick att sälja kristna slavar i det Osmanska riket.

(Artikeln bygger på https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaveri, https://fof.se/tidning/2015/4/artikel/har-saldes-svenska-sjoman-som-slavar, Världens historia no 12/2017)

Bilder: Slavmarknaden målning av Gustave Boulanger

Slavmarknaden i Alger illustration av Jan Luyken 1684

HEDERSMORD I VÄNSTERPARTIET

Partisekreteraren i Vänsterpartiet Aron Etzler hävdar at hedersvåld inte kan knytas till en viss kultur eller religion. Riksdagsledamoten Maj Karlsson menar att om man stirrar sig blind på att hedersvåld finns inom en viss religion, missar man annat våld mot kvinnor. (SvD 11.03.18)

Men vänsterpartisten Amineh Kakabaveh är av en annan uppfattning.Sommaren 2015 skrev hon: "Våra manliga enklaver odlar numera inte bara hederskulturer som diskriminerar kvinnor, de odlar kulturer som skapar jihadkrigare" (Expressen 22.06.15)

Vänsterpartiets ledning Jonas Sjöstedt replikerade. "Allt våld mot och förtryck av kvinnor i förorten i princip beror på att vi har för dåligt utbyggd välfärd." Kakabavehs partikamrater reagerade mycket negativt på hennes engagemang mot hederskultur och hedersvåld och kallade henne rasist och islamofob, för att ta heder och trovärdighet ur henne. Kakabaveh råkade alltså på sitt sätt ut före ett "hedersmord" i sitt eget parti.

Av 105 mord som begicks 2016 var tio hedersmord. Sett till alla kvinnor som mördades 2016 var en tredjedel av dem hedersrelaterade, alltså 6 av 18. I modern tid är hedersmord nästan uteslutet kopplat till islam och muslimer. Följande hedersmord har varit uppmärksammade: Mordet på Ibrahim och Bafreen Fatah (kurdiska makar från Irak) 1986, Maryam i Hällefors 94, Sara Abed Ali (kurdisk kvinna från Irak)96, Pela Atroshi 99. Fadime Sahindal 02, Abbas Rezai 05, Jian Subhi Aref 10, Maria Barin Aydin 12, Ramin Sherzaj 16, alltså tre män och sju kvinnor.

I snitt sker det fem hedersmord i Sverige per år, men mörkertalet är stort då många fall rubriceras som självmord eller olyckor på grund av bristande bevis. Vi har tex minst 10 så kallade "balkongflickor", dvs flickor som ramlat ner från balkonger och avlidit pga skadorna. Det påstås vara olyckshändelser, men polisen har rubricerats dem som hedersmord.

Uppgifter som sammanställts av länsstyrelserna säger fem procent av flickorna att de inte kommer att få gifta sig med vem de vill till följd av hederskultur. 38 000 kvinnor och flickor i Sverige har utsatts för könsstympning. 300 bedöms årligen tvingas in i arrangerade äktenskap. (Lst Östergötland 4 april 2017)

Enligt FN sker upp till 5000 hedersmord varje år i världen, men mörkertalet är stort. 1000 fall av hedersmord dokumenteras årligen bara i Pakistan. De flesta hedersmord sker i muslimska länder. Turkiet har 200 kända fall årligen. I Amman, Jordanien sker cirka 300 fall av hedersmord på flickor per år, med motiveringen att de haft otillåtet sex. Vid obduktion av flickorna visade det sig att 70 procent fortfarande var oskulder. (Amnesty Hedersmord https://www.slideshare.net/AmnestySverige/hedersmord?from=embed)

Muslimer kan hänvisa till den islamska lagen sharia, som bygger på koranen. Äktenskapsbrott och sex utom äktenskapet är strängeligen förbjudet och sharia föreskriver dödsstraff för dessa brott genom stening både av kvinnor och män. Motsvarande brott begångna av ogifta män och kvinnor straffas med 80 piskrapp. Straffet är beroende av vilken samhällsklass brottslingen tillhör. En fattig flicka från landet, som har sex utom äktenskapet riskerar att dömas till döden genom stening, medan en över- och medelklassflicka vanligen döms till husarrest. (Amnesty Hedersmord). Verkar vara bekant med tanke på "sharia" i Solna tingsrätt.

Det är mot denna kunskap om hedersmord det är förbluffande att notera den okunnighet som uppenbart finns inom Vänsterpartier. Det råder ingen tvekan om att hedersvåld idag, i vårt samhälle, kan knytas till islam. Det visar alla de fall vi haft från Ibrahim och Bafreen Fatah till Ramin Sherzaj. Som tydligast blev det då Fadime Sahindal berättade om förhållandena i familjen två månader innan hon blev mördad av fadern. ".....familjen och släkten skulle stå i centrum..." ".....jag måste tänka på familjens...."......Men jag har ju mina egna drömmar och mål här i livet." (Fadime i riksdagen 2002)

Om man inte är enögd Vänsterpartist, är det uppenbar att det finns ett samband mellan islamsk kultur och moral och hedersmod. Att inse detta hindrar ju inte att man samtidigt är uppmärksam på att det också förekommer annat våld mot kvinnor.

Vänsterpartister tycks inte vilja se att det är skillnad på relationsvåld mellan könen och hedersmord. Hedersvåld behöver inta alls handla om konflikt mellan en man och en kvinna i ett parförhållande. Det är omgivningens (framförallt familjens och släktens) attityder, uppfattning och fördömande, grundad i islamsk religion och kultur, som drabbar avvikare och främst kvinnorna/tjejerna. Ett avvikande beteende i detta sammanhang kan drabba familjen och särskilt familjefadern, eftersom det är han och familjen som hålls ansvarig för familjemedlemmarnas handlande.

I en hederskultur är det värsta som kan hända en man, att han tappar ansiktet och sin status inom släkten och omgivningen. För att skydda sig mot andras missaktning och fördömande, är fadern beredd att gå så långt att han dödar sitt eget barn. Tillspetsat kan man säga att döden står mellan fadern och det avvikande barnet.

Hur kommer det sig då att just vänsterpartister ryggar för att framföra kritik av islam och dess hederskultur? Vi skulle ju tänka att det borde vara tvärtom. Marxister brukar anse att religion är ett opium för folket, för att hålla dem lugna och inte hota makten. Religionen är vanligen maktens redskap. De som har Gud på sin sida har också makten.

Men dagens vänsterpartister har kanske aldrig läst Marx. Istället ser de som sin uppgift att stå på de förtrycktas och fattigas sida. Genom västmakternas imperialism är muslimer ett förtryckt folk. Vänstern ställer sig därför på deras sida och bortser från deras förfärliga religion. Många muslimer är förtryckta i sina muslimska hemländer, men när de kommer till Sverige, upplever de en betydligt större frihet, även om det finns andra problem.

Men muslimerna är en minoritet och därför ställer sig Vänsterpartiet på deras sida. Partiet ser sig självt som en vapendragare för de mest utsatta i samhället. "Partiet har förvandlats från ett socialistiskt och feministiskt parti till ett välgörenhetsparti som har gått vilse i identitetspolitiken", skriver Inger Stark. "Feminismen har försvunnit och ersatts med identitetspolitik och ett antirasistiskt arbete som inte leder framåt. Den marxistiska och systemförändrande grunden är helt borta". skriver tidigare vänsterpartisten Inger Stark. (Expressen 27.09.16). Därför har hon hoppat av från partiet.

Åter kan vi se att Vänsterpartiet inte har mycket kvar av sina tidigare marxistiska teorier och förklaringsmodeller. Trasproletariatet är på grund av sin utsatthet och okunskap, enligt Marx inget att satsa på om man vill åstadkomma radikala samhällsförändringar. Men detta är knappast partiet ambitioner längre, när radikala samhällskritiker har ersatts av samvetsömma humanister vars uppgift är att värna om och företräda de mest utsatta i samhället. Därför ingen kritik av den religion som är den mest reaktionära vi har i landet. Om vänsterpartisterna öht hade läst koranen och försökt sätta sig in i vad islam står för, skulle de se att detta inte är en religion på linje med kristendomen. Islam är en krigarreligion och utvecklad i ett sådant sammanhang då Mohammed och hans krigare erövrade Mellanöstern och Nordafrika. En sådan religion och kultur tål inga avvikare, därav sharias oerhört stränga straff. Men detta är inget problem för dagens velourvänster.

Alf Ronnby

filosofie doktor, docent

SLÖJA PÅ LIV OCH DÖD

Det finns unga tjejer idag, som konverterat till islam och andra som vill väcka uppmärksamhet, som hävdar att huvudduk och slöja är en frihetssymbol och i de flesta fall ett fritt val för den kvinna som bär dessa plagg. Jag har mött dem på universitetet (där vi väl gärna tror att människor är särskilt upplysta) och vi har diskuterat detta ämne. Det har då blivit klart för mig att dessa tjejer inte förstår sig på tvångets mångskiftande fenomen och mekanismer. De tror att om en kvinna har huvudduk och/eller slöja, har hon själv valt att ha det.

Men det är mera komplicerat än så. Muslimska kvinnor i muslimska länder har fått lära sig att det är Guds vilja att de ska dölja håret och ibland också ansiktet. Och vem är den troende som går emot Guds vilja? Men man behöver inte tro att det är Guds vilja, om familjen, vänner med flera tror att det är så. Kvinnan blir mer eller mindre tvungen att anpassa sig till gruppen, för att inte vara avvikande i en så viktig fråga och kanske råka ut för obehagligheter och rena trakasserier. Bättre att inte väcka uppmärksamhet!

Ens egen familj kanske inte tror att detta är Guds ord, men prästerna och kulturbärarna tror och då ligger man illa till om man går emot dessa överordnade normer i samhället. Dessutom finns det moralpoliser som ska stoppa avvikare. För att familjen inte ska få det besvärligt är det lättats att bara anpassa sig till samhällsnormen, när man befinner sig i det offentliga rummet. I hemmet har kvinnorna sällan eller aldrig slöja.

Familjen och kvinnan kanske ingår i en krets av familjer, som inte är så religiösa och tar lite lättare på dessa samhällsnormer om att kvinnorna (och männen) måste klä sig på ett visst sätt. Då har kvinnorna givetvis lite större frihet i sällskapslivet inom denna grupp. Men inte ens då är det särskilt klokt att i offentligheten trotsa normerna och få moralpolisen på sig. Sådant kan leda till dyra böter och till och med fängelse. Det har vi många exempel på tex i Saudiarabien och Iran, där trilskande kvinnor fått spöstraff och/eller kastats i fängelse eller tom ännu värre.

Tvånget kan ha en helt annan karaktär där kvinnan sas själv väljer att ha huvudduk och slöja. Hon gör det för sin egen säkerhet, eftersom hon annars i muslimska länder riskerar att bli trakasserad, påhoppad och tom våldtagen om hon fritt visar håret, särskilt om det är långt och hänger ner på bara axlar. Moralen och kulturen i många muslimska samhällen är sådan att om en kvinna uppträder på detta sätt anses hon av män (och troende kvinnor!) vara en dålig kvinna och tom en hora, som det är helt ok att ge sig på. Samtidigt är dubbelmoralen förbluffande för en utomstående, då vi vet att män inte drar sig för att besöka sådana fallna kvinnor (och det finns inte sällan ett system för hur detta ska gå till med männens heder i behåll). I just detta sammanhang kan vi möjligen ge dem rätt som säger att slöjan är en frihetssymbol i ett patriarkalt mörker. Samtidigt kan det ju kallas en "nödvändighet" för att inte riskera bli våldtagen.

Men detta är i muslimska länder. Så varför i Sverige? Muslimerna är nu så många här i landet att de tenderar att hålla ihop i sina etniska och religiösa grupper. Det har tom utvecklats parallellsamhällen där muslimer är dominerande. De bör förstås med sig sin kultur och sina traditioner. Det är inte lätt att bryta med den tillhörigheten och om en kvinna gör det, kan hon även här i landet råda mycket illa ut. Vi känner till detta som "balkongflickorna" och hedersmord. Även om det inte går så illa, kan avvikelsen leda till att kvinnan kommer att bryta med sin familj och släkt och får klara sig på egen hand. Dessutom har hon kanske förnedrat familjen och blivit en svår moralisk belastning, som tvingar någon i familjen att straffa henne.

Framförallt i parallellsamhällena typ Rosengård, finns även här i landet informella moralpoliser, som ser till att kvinnorna håller sig till de religiösa och kulturella reglerna. Grunden för tvånget att kvinnor måste vara klädda på ett visst sätt är alltså mångahanda. Och ytterst är det männen som sätter normen (väl understödda av de kvinnor, som anser att det är syndigt att uppträda på ett annat sätt, utan huvudduk och slöja) och bär ansvaret för tvånget mot muslimska kvinnor.

Vissa kvinnor anser nog att de själva väljer utan att vara helt på det klara med anledningen. Det här handlar om mycket mera än kvinnans hår. Vi ser hur muslimska kvinnor är mycket underordnade männen i dessa kulturer och slöjan är främst en symbol för detta.

LÄMNA ISLAM HOT OM DÖDEN

Det är välkänt att i muslimska länder som Afghanistan, Pakistan och Saudiarabien riskerar man att bli dödad om man lämnar islam och offentligt tillkännager detta. I andra länder tex Albanien, Kosovo, Egypten, Tunisien mfl, är risken något mindre att bli dödad, men man får leva med "domen" att bli straffad av Gud efter döden - kanske något liknade skärselden i kristendomen.

Islam föreskriver i sharialagarna och de sk haditherna tre sorters brott som kan de dödsstraff. Det är mord, att lämna islam (sk apostasi) och samlag utanför äktenskapet. Äktenskapsbrott straffs med stening till döden om man är gift. Det är en tolkningsfråga om det står i Koranen att apostasi ska straffas med döden, men Muhammed har i vart fall sagt att det ska leda till döden: "Guds sändebud sa: "Om någon överger sin religion (Islam), skall ni döda honom."" Al-Bukhari (nummer 6922).

Överhuvudtaget blir man påmind om att islam är en mycket ålderdomlig, medeltida religion, som inte genomgått någon reformation och därför ter sig minst sagt antikverad i dagens samhälle. Sex utanför äktenskapet straffas med 100 priskrapp (Koranen 24:2), som det nog kan finnas risk att den straffade inte överlever. Stöld straffas med avhuggning av höger hand. Rån kan också det leda till dödsstraff. Att dricka alkohol och bli berusad straffas med 80 piskrapp.

Vi har också hedersmorden som är i samma kategori, dvs någon har brutit mot islam och straffas av omgivningen. Av alla 105 mord 2016 var vart tionde ett hedersmord. Av kvinnor som mördades var vart tredje ett hedersmord. (SvD 06.08.16)

Vi ska inte förställa oss att troende muslimer blir moderna bara för att de kommer till vårt land. Men de som faktiskt gör det, riskerar att råka väldigt illa ut. Islams gårdvarar finns numera lite varstans i landet och nyligen uttalade sig imam Salahuddin Barakt i Malmö att i ett rättroende islamskt land gäller dödsstraff för apostsi (DN 26/5)

För oss svenskar, kristna eller icke troende ter sig säkert dessa straffmetoder mer eller mindre barbariska. Likväl kommer rapporter om att muslimer här i landet, som lämnar islam, hotas av andra muslimer med döden. Nyligen hade DN ett reportage (26/5) om Mariam och Ahmad som blivit hotade om de lämnar islam. Det finns åtskilliga andra exempel. "Man uttrycker att man kommer döda den som lämnar religionen. Man blir utesluten ur gemenskapen och nästan hatad i samhället/gruppen man lever i, säger Ali, som bor på flyktingförläggning med kompisen Rami. Ali och Rami heter egentligen något annat. De vill vara anonyma eftersom de är rädda för vad radikala muslimer kan utsätta dem för här i Sverige. (SVT 29.08.16)

Med den mängd muslimer som nu kommit till Sverige och Europa får vi räkna med att dessa "kulturkonflikter" blir allt vanligare och det är märkligt att det finns så många goda kristna och humanister (och allmänna godhetsivrare) inom Svenska kyrkan, Pingströrelsen, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Miljöpartiet, Centern mfl som försvarar islam. Man kan ju hoppas att det beror på okunskap om vad islam verkligen står för och inte att man initierat accepterar och välkomnar denna förfärliga religion.

BÖNEUTROP SYMBOLISERAR ISLAMSK KULTURIMPERIALISM

Det finns nästan en miljon muslimer i Sverige enligt en färsk rapport från Pew Research Center. Om 32 år kan de vara 30 procent av befolkningen. Redan idag har de med hjälp från Saudiarabien mfl muslimska stater skapat ett fyrtiotal moskéer. Nu vill den del av dessa ha offentliga böneutrop såsom det ska var enligt islam. Protesterna mot böneutrop (och moskéer) handlar ingalunda bara om att vi ogillar ett högljutt bönemässande ut till allmänheten. Det gäller mera att denna förskräckliga religion inte ska få störa vår sinnesro och ordningen i vårt samhälle. Böneutropen symboliserar en ytterst reaktionär religion och kultur, som vi helst vill slippa här i landet. I Saudiarabien kan de ropa i sina minareter bäst de vill, men inte här.

Stockholm har flest med elva. Göteborg har sex och Malmö officiellt fem, men med alla mindre källarmoskéer och liknande är det kanske närmare tio. Efter att moskén i Fittja år 2013 fick lov att ha böneutrop på fredagar mitt på dagen, har nu också moskén i Växjö ansökt om att låta bönen ljuda över omgivningen. Detta har lett till en livlig debatt kring om moskéer generellt ska ha rätt till böneutrop. Anhängarna anser att det kan liknas vid klockringning i kristna kyrkor och att böneutrop bör vara en del av religionsfriheten.

Men det håller inte att hänvisa till klockringning. Klockringningen har i vår tusenåriga kulturhistoria flera olika funktioner tex musikaliskt i olika former av kimning, klämtning, rundringning. Morgon och kväll för att markera arbetsdagens början och slut. Klockringningen användes för att släcka respekt tända elden i husen, liksom att öppna / stänga stadsportarna. Den användes som larmsignal vid brand liksom vid krigsutbrott och fred. Senast vid 2a världskriget. Vi har själaringningar och vid kungens död. Klockringningen är en sedvänja som ingår i vårt kulturarv och som man kan läsa om i Bringeus "Klockringningsseden i Sverige". Den borde biskopar och präster läsa, vilka tror att böneutrop kan jämställas med klockringningen. Böneutropen är dessutom en del av den islamska mässan, som imamen vill basunera ut till alla som kan höra, muslimer och alla andra!

Motståndarna anser att det inte passar in i svensk samhällskultur, att det är störande och att religionsfriheten inte inbegriper rätten till böneutrop. Ytterligare andra anser det oklokt av muslimer att vilja ha böneutrop eftersom det leder till konflikter, förargelse och fientlighet mot muslimer, vilket kan skapa oordning och oroligheter i samhället. Det bör alltså vara i muslimers eget intresse att ligga lågt med islams mest iögonfallande uttryck.

Sedan religionsfrihetslagen avskaffades är det Europakonventionen (och Regeringsformen) som är de lagrum där religionsfriheten fastslås: "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet...." Av denna formulering i Artikel 9 följer att skyddet omfattar både frihet att ha en religion, men också friheten att inte ha en religion. Teologie doktor Ann Heberlein hävdar just detta i en krönika i Svenska Dagbladet den 1 mars i år, att religionsfriheten också innebär att gemene man har rätt att slippa utsättas för oönskad religiös påverkan.

Man kan tom säga att frågan om religionsfrihet inte räcker för att ta ställning till utövandet av islam. Islam är nämligen inte bara en religion. Det är en ideologi, en samhällsuppfattning som ska vara vägledande även för politiken. Islam är alltså politisk och omfattar allt och alla i samhället. Alltså inte alls som religion uppfattas här i landet, där det tydligt (särskilt sedan kyrkan skildes från staten) är en privatsak. Den lutherska kristendomen och islam kan inte jämföras på samma dag. Det är som att jämföra päron och äpplen.

I religionsfrihetslagen var det mycket tydligt att enskildas religion och religionsutövande inte fick störa den allmänna ordningen:1 § "Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse." Samma tanke finns i Europakonventionen:

"Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter" (min kursivering).

Härmed blir frågan om böneutrop också en ordningsfråga för myndigheterna. Om böneutrop är samhällsstörande handlar alltså inte, som miljökontoret i Växjö tror, bara om utropen är störande genom att de skickar ut ljud som är högre än tillåtna tio decibel. Böneutropen är inledningen på den islamska bönen och vänder, eller kommer att vända, sig inte bara till muslimer, men till hela allmänheten i det område är de kan ljuda. Böneutropen kan också ses som propaganda för islam och står närmast i strid med religionsfriheten, än tvärt om. De som, likt biskopen i Växjö, argumenterar för böneutrop med stöd av religionsfriheten, har missuppfattat vad religionsfriheten står för.

I Sverige anses religion vara en privatsak, och än mera så sedan kyrkan skildes från staten. Av den grunden står offentliga böneutrop och islamskt böneförkunnande till allmänheten i strid med en grundläggande uppfattning i vår moderna kultur. Majoriteten av svenska folket är också emot böneutrop. Endast en liten minoritet kan acceptera böneutrop. Vill muslimer hålla på med sina böner fem gånger om dagen, får de vara så goda att göra detta inne i moskén eller i annan lokal, till exempel där hemma. Det kommer knappas att störa, medan allmänt utsjungande av islamska böner kommer att väcka förargelse och riskera skapa oro och konflikter i samhället.

Men böneutropen från moskéernas minareter har också en vidare innebörd. Saudiarabien använder en del av de oljepengar vi ger dem till att sprida islam i tappningen Wahhabismen, en av de mest reaktionära tolkningarna och tillämpningarna av islam. Bellevuemoskén i Göteborg finansieras av Saudiarabien. Saudiska pengar finansierar också Trollhättans moské, Hötorgsmoskén, Västerås moské och Borås moské. I Europa i övrigt har saudierna spenderat 65 miljarder dollar på att sprida Wahhabismen via moskéer och på annat sätt genom att betala Wahhabistiska imamer.

Det är inte bara Saudiarabien som är aktiva i att sprida islam i världen. Flera andra arabregimer deltar i muslimernas strävanden efter sitt Umma.Turkiska pengarhar finansierar Fittja moské, Muslimska församlingen Malmö, Skärholmens moské och Turkiska islamiska kulturföreningen i Rinkeby.Qatar finansierar Umm al-Muminin Khadijah-moskén i Malmö med 30 miljoner. Det är Skandinaviens största moské. Qatar stöttar också Gävle moské, Västerås moské och Örebro moské.Förenade arabemiraten har finansierar Trollhättans moské och Stockholms moské. Det vi ser här kan kallas islamsk kulturimperialism och den kan sannolikt på sikt bidra till radikala förändringar i det svenska samhället. Den som inte vill inse detta är naiv och olovligt blåögd.

Genom muslimernas verksamhet i Sverige bidrar de till att sprida reaktionära uppfattningar om förhållanden mellan män och kvinnor. I moskéerna gäller samma könsuppdelning som är tradition inom islam. Kvinnor får inte vara tillsammans med männen i moskén och ska ha separat ingång. Moskéerna fungerar ibland som samlingsplats för jihadister, som ingår i de "sleeping cells" vilka Säpo försöker hålla koll på. Hötorgsmoskén har besökare med kopplingar till IS-resenärer. Borås moské bjöd in en imam som uppmanade till mord på judar. Vad som sker i Malmös alla källarmoskéer vet bara besökarna och Säpo. "Terrorhotet mot Sverige från islamistiskt motiverad terrorism bedöms utgöra ett förhöjt hot(3)".( Bedömning av terrorhotet mot Sverige 2018 SÄPO)

Det gäller här att "mota Olle i grind". Fittjamoskén fick tillstånd för böneutrop. Får moskén i Växjö också tillstånd, dröjer det inte länge innan alla 40 moskéer vill ha samma rättigheter. Det är inte svårt att föreställa sig hur det då kommer att låta då alla dessa moskéer har böneutrop fem gånger om dagen, vilket det ska vara enligt islam. Det är ditåt vi kommer att gå. Om 30 år, visar den färska studien från Pew Research Centre med titeln "Europe's Growing Muslim Population 2017," att befolkningen här i landet kan bestå av 30 procent muslimer, om migrationen fortsätter som den gjort de senaste tre åren.

Islam är en främmande och för många skrämmande religion. Om det inte vore för religionsfriheten, skulle sannolikt inte en sådan uppviglande lära tillåtas över huvud taget i ett modernt samhälle. Genom Säpos rapporter vet vi att det i olika slags moskéer förekommer hatpropaganda mot den västerländska kulturen och de ogudaktiga, dvs alla vi som inte är troende muslimer. Det finns väldigt lite intresse av att bli en del av det västerländska samhället, tvärtom vill man påverka och omforma det. Faktiskt är det överordnade målet för hela den islamska rörelsen, att skapa sitt Umma, nämligen att islam ska erövra hela världen.

Det är i det ljuset böneutropen ska ses. Det är inte en del av en personlig religionsutövning, utan som en symbol för kulturell expansion och dominans. Enligt många muslimer står väst och islam i motsatsförhållande till varandra, det är en kamp om samhället som pågår. Så ser i alla fall muslimer på förhållandena. Hotet handlar inte bara om att radikala imamerna får en och annan moskébesökare att ansluta sig till Islamiska staten eller al-Qaida. Den kulturella imperialismen handlar inte så mycket om våld, som att den islamska kulturen successivt smyger sig in i vårt samhälle genom att vi pö om pö accepterar islamska värderingar och i toleransens och den fredliga samexistensens namn inte vill ta strid med muslimerna. En vacker dag står vi inför fullbordat faktum och får djupt ångra att vi var så godtrogna och naiva. Ett talande och avskräckande exempel på hur islamsk verklighetsuppfattning och kultur smyger sig in i våra samhällsfunktioner är misshandelsfallet i Solna tingsrätt. Nervärderingen av kvinnan i det aktuella fallet är just en sådan avspegling av islamsk kvinnosyn.

Biskop Fredrik Modéus välkomnar Växjö muslimska förenings ansökan om böneutrop: "Rätten att uttrycka sin tro är grundläggande i en demokrati.", säger Modéus. Okunnigheten och blåögdheten hos denne biskop är förbluffande. Hade han brytt sig om att läsa koranen, skulle han se att islam inte är en religion på linje med kristendomen. Det är den naiva inställningen och attityden hos denne biskop och andra välmenande humanister, som bidra till att människor inte inser faran med islam. Men vi vet att vägen till helvetet är kantad av välmenande präster och andra samvetsömma personer, som inte förstått att Islam inget har med demokrati att göra - tvärtom!

När de första moskéerna byggdes var det redan diskussion om minareterna, och då bedyrade muslimerna att det bara var en arkitektonisk utsmyckning och att man absolut inte hade tänkt ropa ut bönen från dem. Nu vill man ha tillstånd för bön en gång i veckan. Exempel från Tyskland visar dock att en dag i veckan blev fem gånger om dagen, sju dagar i veckan. Den tysta delstaten Nordrhein-Westfalen är en sådan plats. Där sker böneutropen bland tyskarna alla dagar i veckan, flera gånger om dagen. Vi kan vara säkra på att allmänheten, kristna, icketroende osv inte vill utsättas för islamska böner öht.

En aspekt som Stefan Löfven och andra som anser att det går an bara böneutropen inte stör allmänheten, borde tänka på att böneutropen är en del i muslimers strävanden att skapa sina egna samhällen i vårt land. Parallellsamhällen växer fram typ Fittja och Rosengård, där de bygger sin egen rättsordning, vilande på sharia. Där gäller också vissa krav på kvinnors klädsel och "sedlighetsvakter" ser till att klädkoderna följs. Ungdomar ska helst inte lyssna på musik och inte ha egna fester med dans och musik. Sådana tillställningar stoppar sedlighetsvakterna. Dessa parallellsamhällen har sin egen dynamik och muslimer dras till de sina, medan andra känner sig obekväma i denna miljö och flyttar. Här har vi alltså en självförstärkande miljö där böneutrop är en del. Är det så vi vill att detta land ska utvecklas? Avskräckande exempel kan hämtas tex från England där muslimerna haft mera tid på sig att bygga sina egna ordningar.

Islams mässande böner från moskéernas minareter är en ren provokation och har inget med religionsfrihet att göra. Böneutrop bör inte tillåtas och de tillstånd som redan getts bör återkallas.

Alf Ronnby

filosofie doktor, docent och författare till böckerna Smygande islamism och Du gamla du fria...?

NÄSTAN LIKA STOR ANDEL MUSLIMER SOM FRANKRIKE

Fortsätter migrationsströmmarna av muslimer som under åren 2014 - 2016, kommer Sverige att ha 30 procent muslimer om 32 år! Enligt forskningsinstitutet Pew Forum har vi idag 8,1 procent muslimer. Det är nästan lika mycket som i Frankrike (8,8%), som har mest av alla i EU. Om invandringen till Europa skulle se ut som den gjorde mellan 2014 och 2016, med en hög andel muslimska migranter, så kommer 14 procent av EU:s befolkning att vara muslimer år 2050. Sverige har då den största andelen med 30%. Även om invandringen skulle stoppas helt, kommer det att vara11 procent muslimer i Sverige om 32 år.

Studien laborerar med tre scenarier 1: noll invandring, 2 "normal invandring" utan flyktingströmmar. Om invandringen blir "normal" blir det 11,1 procent muslimer i Sverige och vi hamnar på andra plats efter Frankrike. I det sista sceneriet kommer Sverige att vara det land i EU med den klart största andelen muslimer i befolkningen (och då är inte den illegala invandringen medräknad). Detta kommer att få oerhörda konsekvenser för vårt land och vår kristna kultur. Sveriges kvinnor kommer att vara särskilt utsatta för det välkända, muslimska kvinnoförtrycket. Det är detta boken "Du gamla du fria...?" handlar om.

Alf Ronnby

Källa Pew Research Centre: Europe's Growing Muslim Population, November 29, 2017

https://www.pewforum.org/2017/11/29/europes-growing-muslim-population/

Muslimskt kvinnoförtryck i sin prydno i Tunisien. foto Alf Ronnby ©

DET ISLAMSKA HOTET MOT SVERIGE

Antalet våldsbejakande islamister i Sverige har tiodubblats på tio år. På flera utsatta platser i svenska städer påverkar salafister vardagen genom påtryckningar och hot mot invånarna. Salafismen har vuxit sig starkare på flera platser i landet, visar en rapport från Försvarshögskolan.1) Salafister har tex sina egna sedlighetspoliser, som bevakar hur kvinnor och barn klär sig och uppträder. Heltäckande klädsel praktiseras långt ner i åldrarna.

Muslimska barn får inte leka med svenska barn, eftersom de är kristna eller icke troende och därmed orena. Radikala predikanter i skumma moskéer skrämmer till lydnad. Rapporten ger en detaljerad bild av hur salafistiska ledarpersoner arbetar för en islamsk radikalisering av lokalsamhällen. I dessa miljöer växer också den våldsbejakande islamismen. "Politiken och hela samhället bör förstå hur de här miljöerna påverkar den svenska samhällsutvecklingen", säger Magnus Ranstorp som är en av rapportförfattarna. Det är dags att inse hoten och sluta prata om islamofobi, när det gäller kritik av radikal islam.

I rapporten ges många exempel på hur salafisterna agerar. I Gävle sätter salafisterna press på andra muslimer att bli mer radikala och inlemma sig i deras tro. De har tydliga kriterier kring vad som krävs för att leva som en "riktig muslim". Muslimer som vägrar, trakasseras av salafister. Borås har erfarenhet av att unga pojkar sätts i koranskolor och får lära sig att inte umgås med flickor. Muslimska elever dricker inte skolans vatten och får inte måla med vattenfärg eftersom vattnet är "kristet".

I Västerås handla det om ett gäng muslimska pojkar som trakasserar icke-muslimer. Har tex kassörskan inte slöja på sig tar de vad de vill i butiken utan att betala och kallar kassörskan för "svennehora" och spottar på henne, berättar en polis i rapporten. Göteborg har exempel på att valdeltagande kallas "haram" och alltså är förbjudet. Den islamska sedlighetspolisen stoppar ungdomar som dansar och lyssnar på musik. I Malmö byggs en jättemoské, finansierad av Qatar. Det är dessa oljeshejker Qatar, Saudiarabien mfl som står för exporten av salafismen och likvärdiga wahhabismen.

Enligt rapporten bidrar den salafistiska verksamheten till en fientlig inställning till demokrati. Salafismen leder till intolerans, diskriminering och hatbudskap. Den är en inkörsport till islamistisk radikalisering och rekrytering av jihadister. Sverige har haft en förhållandevis stor andel unga som rest till jihadistgrupper utomlands. Nu ökar hoten här i landet då jihadister kommer tillbaka och därför införde idag regeringen ökade säkerhetskontroller vid flygplatser och gränsövergångar runt om i landet.

Säpo bedömer att det i dag finns tusentals våldsbejakande extremister i Sverige. Ökningen de senaste åren har varit dramatisk.
- Vi har aldrig sett något liknande i den omfattningen förut, säger Säkerhetspolischef Anders Thornberg i en TT-intervju. Framför allt handlar det om våldsbejakande islamistiska extremister. År 2010 bedömde Säkerhetspolisen att det fanns omkring 200 extremister.

- Vi skulle säga att det gått från hundratals till tusentals nu, säger Säpos generaldirektör.

Nya siffror håller på att sammanställas och situationen är allvarlig, enligt Säpochefen. TT

Rapportförfattarna anser att samhällets institutioner inte tycks förstå sig på de islamistiska utmaningarna och hoten. Kommunala verksamheter har allt för villigt gått med på anpassningar till muslimska krav vid bad- och gymnastikfaciliteter, vilket får konsekvenser för alla andra. Såväl skola som socialtjänst har uppenbart svårt att förstå problemen, och brottsbekämpande myndigheter anser att religion ligger utanför deras befogenheter då det inte är brottslig verksamhet, konstaterar forskarna.

Tidigare i våras kom en rapport om det Muslimska Brödraskapets verksamhet i Sverige.2) Där framhåller Eje Carlbom också det hot Brödraskapet utgör i vårt samhälle: Brödraskapets " värderingar riskerar att underminera den rådande dominerande värdegrunden i det svenska samhället." ....."De anser att muslimer ska skyddas från majoritetssamhället i ett eget parallellt samhälle som ska bestå av olika välfärdsinstitutioner, exempelvis skolor - ett så kallat muslimskt civilsamhälle. En islamiskt styrd offentlig miljö. Organisationerna verkar enligt samma mönster som Muslimska brödraskapet i Egypten har gjort i flera år."........" MB-associerade aktivister och organisationer sprider politiserade uppfattningar om islam som, i kombination med budskap om att de och andra muslimer är offer för en fientlig västvärld, kan bidra till radikalisering hos individuella muslimer"....." I kombination med acceptans för politiskt motiverat våld kan vissa budskap och idéer bidra till att muslimska individer går vidare till mer radikala sammanhang," säger Carlbom.

Saudiarabien och Quatar är rika och flitiga finansiärer av salafistiska och wahhabstisk mission och har i många år metodiskt arbetat för att sprida islam till Europa. Islamiskt center i Genève får tex sex miljoner dollar per år i stöd. Islamiskt center i Madrid får åtta miljoner dollar per år. De har finansierat byggandet av 1500 moskéer och 2000 koranskolor i OECD-länder. I Saudiarabien finns inga kyrkor eller synagogor och att missionera för något annat än islam kan leda till döden.

Får salafisterna som de vill och arbetar för, kommer hela världen att så småningom underkasta sig den allomfattande islam. Konflikterna mellan islam och alla andra, de otrogna eller ogudaktiga, kommer inte att upphöra förrän mänskligheten uppnått Umma, islams världsherravälde. De radikala muslimerna bär på denna herrefolksmentalitet. Det islamska påbudet dawa (plikt) handlar om att muslimer på olika sätt ska verka för en islamisering av världen, allt ifrån det egna beteendet som en god och Gudfruktig muslim, till jihad, det heliga kriget. Mellan dessa ytterligheter ligger det dagliga arbetet med att skapa islamska civilsamhällen. Det senare är det vi ser mest av i Sverige, då muslimer bygger upp sina egna civila parallellsamhällen i Rosengård, Hammarkullen, Tensta, mfl.

Att muslimerna skaffar sig egna civilsamhällen beror framförallt på att en sann muslim måste följa Guds lag. Därför kan de i princip inte underkasta sig andra lagar än dem Allah instiftat. Det är sharialagarna och komplement till dessa. Detta betyder i praktiken att en renlärig muslim bryter mot Guds lag då han eller hon accepterar svenska lagar. I England har detta lett till att muslimer har sina egna domstolar i alla sociala frågor och konflikter. Troligen kommer detta på sikt också att ske i Sverige.

Det som ytterligare komplicerar muslimernas liv i den västerländska kulturen, är att islam är ett totalt system av moral, normer, ideal, beteenden och lagar på livets alla områden. För muslimer är islam allt! Den som inte lyder Guds bud är en syndare och kan råka ut för en fatwa, som är mer eller mindre sträng (minns hur det gick för Salman Rushdie ). Hur islam ska kunna fungerar i den västerländska kulturen och tillsammans med kristendomen, där hyllandet av Jesus, ses som likvärdigt med månggudadyrkan, är inte lätt att se.

1. Mellan salafism och salafistisk jihadism

Påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället

Av Magnus Ranstorp, Filip Ahlin, Peder Hyllengren ochMagnus Normark

Försvarshögskolan 2018-06-28

Rapporten är gjord på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

2. Rapport om anhängare av Muslimska brödraskapets idéer, Eje Carlbom MSB 2018-03-14

Alf Ronnby är författare till boken Smygande Islamism

DAGS ATT FÖRBJUDA TIGGERI

Det rapporterats om allt fler tiggare i våra samhällen, stora som små. Vi ser dagligen tiggare sitta utanför ICA, Konsum, Systembolaget och andra platser. Det är tydligt i rapporteringen i medier att mängden tiggare från framförallt Rumänien och Bulgarien väcker både förstämning och irritation bland svenskar. 62 procent av medborgarna i landet vill förbjuda tiggeri, visar en undersökning av Novus den 5-10 april 2018. Även hos Socialdemokratiska väljare finns nu en majoritet som vill ha förbud. Men finansminister Magdalena Andersson håller med Vänsterpartiet och anser att förbud är fel väg att gå. "Det går inte att förbjuda fattigdom. Vi måste hjälpa människor på plats, men vi måste också vara ett värdigt samhälle med medmänsklighet, säger Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson.

Argumentet att vi inte kan förbjuda människor i nöd, förs ofta fram som det ultimata skälet till att vi måste tillåta tiggeri. Men det där synsättet fångar bara en del av verkligheten. Tiggarna kan inte betraktas som människor i nöd. De har pengar att färdas fram och tillbaka mellan Rumänien och Sverige ett antal gånger om året. Inte sällan ser man dem prata i mobiltelefon och de har tillgång till bilar. Det är ju inte precis den bild vi normalt har av tiggare. Relativt sett är detta alltså inte människor i nöd, snarare tvärt om. Jag vet av erfarenhet en tiggare som blev erbjuden arbete med att måla några hus, men det ville han inte och tyckte att han tjänade bättre på att tigga.

Sedan finns det en annan, allvarligare aspekt på tiggeriet. I DN (4/10 2014) utreder journalisten Josefine Hökerberg förhållandet att det romsak tiggeriet organiseras och styrs av kriminella ligor. Andra har sedan länge belyst samma förhållanden (se Expressen 7/9 2009). Förhållandet har tagits upp i SR och SVT. Även GT har tydigt skrivit om tiggeriets verkliga orsaker då det gäller romer (24/11 2010). Det finns gott om exempel som visar att pengar till tiggarna hamnar i tiggeriprofitörernas fickor. Den norska dokumentären Lyckolandet,om tiggeri och kriminella nätverk, visar att tiggeri ofta är täckmantel för en mängd lukrativa brott. 700 miljoner norska kronor har förts ut ur Norge till Rumänien de senaste fem åren (SVT 27.09.17) Redan 2013 larmade polisen Adrian Lucaci, med rumänsk bakgrund rikskrim om att inte ge tiggare pengar, då han visste hur mycket brott som begås i spåren och hur de utnyttjas. Rumänsk polis i samarbete med svensk kan konstatera att många av tiggarna har blivit hitskickade av kriminella ligor i Rumänien och får betala till dessa ligor. Ligor tvingar tiggare att betala mellan 400 - 2000 kronor för en viss trottoarplats. Många tiggare har stora skulder till organisatörerna (SR 04/10 2014). Men profitörerna har kunnat bygga sig finna villor i Rumänien (SVT 27.09.17)

Många av tiggarna är romer och det är välkänt att de i århundraden varit särbehandlade och diskriminerade. Men det är något speciellt med denna folkgrupp. Kanske kan det sammanfattas med livsstilsproblem och avvikande beteende. De har inte under århundraden anpassat sig till det moderna samhället. Trots många utvecklingsprojekt (som EU satsat på) har det varit mycket svårt att få fart på romernas ekonomiska utveckling i Europa. Jag känner några kollegor i Ungern, som arbetat särskilt med romer i lokala utvecklingsprojekt: utbildning, gemensam organisering, företagande och egen försörjning. Deras uppfattning är att det främst är majoritetssamhällets negativa hållning till romer, som gör det svårt att nå framgångar. Detta i kombination med interna organisationsproblem och motsättningar inom grupperna samt annorlunda kultur. Den passar dåligt till ett 7 - 16 arbete. Men lösningen är knappast att de söker sin försörjning som tiggare i övriga EU.

Tiggeriet påminner oss om en gången tid i Fattigsverige, en tid vi trodde för längesedan var förbi genom att vi med förenade krafter arbetat fram välfärdsstaten. Men nu ser det ut som vissa EU-länder, som misslyckats med sin ekonomiska utveckling, exporterar sina problem till oss och det tycker vi inte om, bla för att det ger oss dåliga minnesbilder och kanske dåligt samvete.

I Danmark råder i praktiken ett förbud mot tiggeri och hjälporganisationerna får inte erbjuda bostad till människor utan danskt personnummer. En del danskar (tex socialdemokrater) tycker att tiggarna kan dra till Socialsverige, det mest tillåtande EU-landet där de kan få den hjälp de vill ha. Raka motsatsen står Soraya Post och Thomas Hammarberg för. Tiggarna kommer hit av nödtvång och vi ska vara humana och vänligen ta emot de tiggande romerna; inte utvisa, men erbjuda boende, ge dem gratis sjukvård och uppmana polisen att ta hot mot tiggarna på större allvar (SKD 12/11 2014). Inte ett ord har de att säga om vad som ligger bakom att det nu kommer tusentals romska tiggare hit. Den informationen passar inte in i deras välmenande, humanistiska världsbild. Men tiggarströmmen kommer i ett annat ljus när vi vet att denna verksamhet är organiserad av kriminella ligor i Rumänien.

De romska tiggarna är enligt svenska förhållanden fattiga (även om de har råd att resa hit och använda mobiltelefoner) och detta utnyttjar kriminella ligor, som tar hand om tiggarnas pengar. När initiativrika romer skickas iväg utomlands för att tigga, istället för att engagera sig i utvecklingen hemmavid, underminerar det utvecklingsprojekten på plats i Rumänien och viljan till egenförsörjning genom arbete. Varje människa har i princip ansvar för sitt eget liv. Visst finns det problem och svårigheter som inte den enskilde rår för eller klarar att hantera på ett rationellt sätt, men då får man försöka gå samman i kollektiv och tillsammans söka gemensamma lösningar. För dem som lyckas med detta går det i regel ganska bra. Det är alltså "bättre att lära romerna fiska än att de dem färdig fisk", för att använda en gammal lärdom som fortfarande gäller.

Det är inte lämpligt eller rimligt att svenska folket ska ta hand om resultatet av EU-projektets och vissa nationers misslyckade ekonomiska politik eller århundraden av marginalisering och diskriminering av romer. Det är bättre att skicka hem tiggarna att delta i lokala utvecklingsprojekt i Rumänien.

Finansminister Magdalena Andersson (S) säger till TT att hon inte är säker på att ett förbud är det mest effektiva. "Då måste polisen lägga resurser på det. Där får man naturligtvis se vad som är den mest effektiva åtgärden. Men jag tycker att det är viktigt att frågan diskuteras." Att det viktigaste skälet mot förbud är att det då ger polisen mera arbete, visar tydligt bristande insikt kring vad problemet med tiggeriet gäller. Det är ju snarare så att det kriminella tiggeriet ger polisen extra mycket arbete och i förlängningen generera ännu mera problem för polisen och andra.

I en nation med ett så omfattande och generöst bidragssystem som vi har, fungerar det inte om mängder av romer kommer hit för att tillgodogöra sig vår socialpolitik eller medborgarnas välvilja och humanism. Vår socialpolitik grundar sig på att de flesta kan försörja sig själva genom eget arbete och betalar skatt, vilket är förutsättningen för att systemet ska fungera. Välmenande humanister ibland politiker och tex inom kyrkan, bör reflektera över hur vi bäst hjälper utsatta romer innan de lägger pengar i tiggarnas muggar eller kommer med falska argument att vi måste hjälpa människor i nöd..

Jag anser, liksom en majoritet av medborgare, att det är dags att införa förbud mot tiggeri, om vi ska undvika att allt fler tiggare söker sig hit, då de inte är välkomna i andra länder. Det är också dags att tillämpa regeln, att den fria rörligheten inom EU ska bygger på att migranterna försörjer sig själva. Social turism har aldrig varit syftet med den fria rörligheten inom EU.

FYRAHUNDRATUSEN I UTANFÖRSKAP

Häromdagen skulle jag ha rådgivning från Nordea. Det är ju bra service. Men det visade sig att rådgivaren krävde att jag var uppkopplad mot deras hemsida, för att hon med bilder skulle visa mig vad hon pratade om och med grafer visa trolig utveckling. Ja, det är väl inget fel i det. Men detta leder till att man inte ens kan få rådgivning från banken bara via telefon.

Det som också händer är att bankerna inte har några pengar. Du kan inte gå till banken och få ut kontanter, om du inte har ett bankkort och kan använda bankomaten. Men tom det håller på att bli allt svårare, eftersom bankerna stänger ner bankomaterna för att spara pengar. 400 bankomater har stängts de senaste åren.

Allt fler affärer vill att vi ska betala med Swish och inte med kort. Men det går inte om man inte har en Smartphone, mobilt bankide och appen Swish. Bankerna har inte längre några kontanter, så utan bankomat står man där.

Bankerna skulle gärna se att vi skippar kontanter helt och hållet, eftersom det är ett omodernt betalningssystem som kostar mycket pengar att hantera. Men många, främst äldre, är skeptiska till "pengar på ett plastkort" och vill helst betala kontant. Detta har lett till en rörelse för att rädda kontanterna: KONTANTUPPRORET!

Kontantupprorets ordförande är förre polischefen Björn Eriksson och en rad andra mer eller mindre ända politiker som riksdagsledamöterna Per Åsling (C) och Håkan Svenneling (V) med flera.

Forskare i kommunikationsvetenskap visar i en studie (Ung teknik, äldres vardag) att 20 procent av äldre medborgare eller 400 000 inte har tillgång till internet. För dem över 76 år, har bara 68 procent tillgång till internet hemma. Nära en tredjedel är alltså utan internetuppkoppling i hemmet. I Blekinge är det uppskattningsvis 500 äldre personer som inte har tillgång till internet.

Media, myndigheter och företag hänvisar numera till sina webbsidor för mera information i aktuella frågor. Man utgår från att alla har tillgång till dator och/eller smartphone och kan använda dessa för alla möjliga ärenden.

Den digitala revolutionen skapat mängder med nya möjligheter i informationssamhället. Det är naturligtvis bra. Men för dem som inte behärskar den nya tekniken, tornar problemen upp sig. Vanliga, analoga telefoner har snart spelat ut sin roll. Det är smartphone som gäller! Redan idag trycks inte längre några telefonkataloger. Man ska söka på nätet. Kan man inte det, kostar det att ringa nummerbyrån. Skatteverket trumpetar ut att vi alla ska deklarera via nätet, eftersom det är snabbt och enkelt. Ja, enkelt för dem som kan.

Pensionärsorganisationerna och andra ideella organisationer har uppmärksammat de äldres digitala handikapp och arrangerar kurser. Biblioteken och medborgarkontor kan hjälpa till där de finns. Regeringen har tillsatt en utredning om IT-ombud. Kommunbygderådet i Sölvesborg planerar för IT-hjälpare i byarna. Ytterst är detta också en fråga om demokrati, dvs att alla så långt möjligt har lika förutsättningar att delta i samhällslivet.

Alf Ronnby

ENSAMHETENS DYSTRA LAND

Varje år tar mer än 1000 personer sitt liv här i landet. Det är ett tragiskt faktum. Under 2016 var det 1134 personer som tog livet av sig. Av dessa var 783 män och 351 kvinnor. Självmorden 2016 var högst bland män i åldersgruppen över 65 och för kvinnor i åldersgruppen 45-64 år.

En viss tröst är att självmorden minskar. Antalet personer som tagit sitt liv har minskat med 40 procent sedan 70-talet. Trots detta består mönstret att män begår flest självmord och då särskilt äldre män. År 1987 hade vi bland män 26 självmord per 100 000. Detta sjönk till 16 år 2016. Motsvarande siffror för kvinnor är 11 respektive 7/100 000. Men bland äldre män, 85 år och äldre, är självmord särskilt vanligt. Socialstyrelsens dödsorsaksregister visar att självmordsantalet är mer än 40 procent högre bland äldre män än yngre.

Den enda åldersgruppen där självmordsfrekvensen inte minskar är män i åldrarna 15 - 24 år. Det är kanske ensamma yngre män i storstäderna där det också bor flest singlar. Det är de vilka har minst umgänge med andra och få nära vänner. Kraven på att göra karriär och vara framgångsrik kan spela roll. Vi kan fundera över hur mycket kulturen och personlighetsdragen spelar in, jämfört med vad andra förhållanden betyder; som mängden ensamboende singlar, många ensamkvällar i veckan, saknar partner, familj och nära vänner. I mindre samhällen upplever människorna sig mindre ensamma och har frekventare umgänge med andra. Men en halv till en miljon svenskar upplever ensamhet, vilket är skadligt för deras välbefinnande. (Den svenska ensamheten, SOM-institutet, Göteborgs universitet 2015).

Men upplevelsen av ensamhet är också relativt. Om jag lever i ett samhälle där normen är att jag ska ha en partner, "den lyckliga familjen", nära umgänge med vänner och kompisar, och inte har detta, då blir naturligtvis den subjektiva upplevelsen av ensamhet mycket större. I Sydeuropa till exempel betyder familjen oerhört mycket för det sociala på flera sätt: trygghet, gemenskap, moraliskt, status, råd, hjälp och problemlösning. Därför behövs heller inte lika många professionella som kan ge kärlek på tjänstetid. Invandrare är många som vittnat om att de upplever Sverige som ensamhetens förlovade land. Svenskarna tycks, i deras uppfattning, tycka att ensamheten är ok, men själva ser de detta som nära nog en social katastrof. De förstår inte att det går att leva så. Oavsett om de kommer från Afrika, Asien, Mellanöstern eller Latinamerika upplever de en enorm skillnad. I Sverige är det tyst, kallt och stilla och få av dem har varit i en svensk familj. Det hör till undantagen att en främling blir inbjuden till en svensk familj. Man kan ju lätt förfalla till att tro på den förenklade klimatteorin, dvs att det är klimatet som skapar attityderna och förhållningssätten. Så vilka nationer är det vi tävlar med vad gäller att vara bäst på ensamhet? Finland? Ryssland? Japan? Kanada? Det är också bekant att i dessa länder har man ett komplicerat förhållande till alkohol. Är det för att människorna försöker dränka sina sorger och ensamhet med alkohol, en flykt från ansvar och verkligheten?

På ålderns höst, då livspartnern kanske lämnar jordelivet, blir ensamheten för den efterlevande så mycket större. Arbetskamrater finns inte längre. Barn och barnbarn flyttar runt i landet eller utomlands för arbete och nya livsvillkor och man träffas kanske bara till jul och en stund på sommaren - om ens det. Kamrater och vänner som är ungefär lika gamla faller också ifrån. Med åldern kommer många krämpor. Politikerna har av besparingsskäl ombesörjt att man ska nästan vara döende för att komma in i ett organiserat äldreboende, där den gamle mannen annars kunde fått en viss gemskap. Kvinnor är i regel bättre på socialt umgänge och personliga samtal. Det kan var ett stöd. Den man som inte har ett etablerat socialt umgänge, blir mycket ensam i sin lägenhet och upplever kanske att livet är slut. Dags att lämna in.

Alf Ronnby

Fil dr, docent socialt arbete

INTE EN MAKTLÖS SKOLA

Att vara lärare innebär att man varje skoldag blir utvärderad. Det blir inte lättare av att, som Lärarnas Riksförbund skriver i SvD (02.02.18), vissa föräldrar har enorma krav på skolan och lärarna. Pressen i dagens skola är mer än tillräckligt hård ändå. Det är begripligt att föräldrar har krav på skolan och lärarna, eftersom det har så stor betydelse för elevernas framtid att det går bra i skolan. En dålig skola, som inte har bra pedagogik och inte kan ge adekvat stöd till eleverna, har gett vissa elever problem för livet. Men av Fahléns och Sandströms kritik kan man få intrycket att det ibland handlar om att personkemin inte funkar mellan vissa lärare och vissa föräldrar. Bildar föräldrarna drev mot vissa lärare, kan man tänka att problemen måste vara stora. Men det kan också bero på att en grupp föräldrar tror sig veta bättre än läraren hur det ska vara i en effektiv skola.

Med den kraftigt förhöjda utbildningsnivån i samhället är det många som har synpunkter på hur skolan ska fungera. Detta ser vi inte minst av den ständiga debatten om skolan. Detta är väl på gott och ont, om det leder till konstruktiv kritik och dynamiska förändringar i skolarbetet. Dock har skolan fått problem som inte är skolans. Jag tänker på att skolan fått ta emot mängder med elever som inte kan svenska språket och kulturen. Dessutom kommer inte så få av dem från dysfunktionella familjer (dysfunktionella är de bla eftersom familjen mer eller mindre klappat ihop socialt pga enorma belastningar av krig, vidriga förhållanden och dramatisk flykt). De försämrade resultaten i Pisa mm beror också på detta.

Annat som gör att lärarna har ett svårt arbete är att politikerna ständigt blandar sig i verksamheten. Jag känner lärare som klagar över politikernas ständiga mixtrande med modeller för skolans verksamhet och arbetsmetoder. Det största och mest fatala experimentet är när man bestämde att konkurrensutsätta den kommunala skolan med friskolor. Detta har lett till segregerade skolor och är förmodligen också en anledning till att föräldrar (som valt skola) har höga krav på prestation i skolan. Inte har det blivit bättre av att den "ideologpedagogiska" friskolan blivit en verksamhet för kapitalinvesteringar och krav på vinstavkastning. Här har svenska politiker gått längre än i något annat land, genom att skattepengar går till att driva och betala liberala, marknadsanpassade skolor. Dessa skolor hör inte hemma i ett välfärdssamhälle som stävar efter att ge alla lika möjligheter och jämställdhet.

Vad ska vi då göra? Ja, det går nog inte att nu backa tillbaka till en renodlad kommunal skola där alla elever automatiskt hör till den skola som ligger närmast. Detta är annars troligen det bästa sättet att se till att alla skolor håller ungefär samma kvalité, som engagerade lärare och föräldrar ser till att uppnå. Men istället för att försöka reglera vilka vinster en skola får ta ut, kunde man helt sonika säga att alla skolor ska uppnå fastställda kvalitetskrav, annars blir det inga skattepengar!

Fahlén och Sandström skriver att skolan står maktlös mot allt för krävande föräldrar. Det tror jag knappast är rätt. Det kommer väl an på hur man arbetar med föräldrars inflytande och medverkan i skolan. Lärarna säger att de är alldeles för få för att klara alla uppgifter som den moderna skolan har. Blir de väsentligt fler kan man klara av att ha mindre klasser och kunna ägna sig mera åt varje elev. Då blir skolarbetet säkert bättre för alla. Man får nog också mera tid över för samverkan med föräldrarna och därför kan problem tacklas i samförstånd och mera konstruktivt. Jag vet inte om metoder för funktionell samverkan med föräldrar ingår i lärarutbildningen, men lärare bör ha kompetens även för detta. Det ingår ju in det moderna skolarbetet. (Föräldrar som uppträder hotfullt och kränkande, ska naturligtvis portas från skolan och kanske tom anmälas för olaga hot.) Ett sätt att få mera konstruktivt samarbete med föräldrarna kan var att bilda ett föräldraråd för klassen (det kan leda till att det blir bättre stämning och rådet håller eventuella bråkstakar på mattan).

Det är kanske så att grundskolans undervisning och arbete är allt för teoretisk och att många elever skulle tjäna på att undervisningen och lärandet blir mera praktiskt inriktad. Samtidigt behöver skolan, pga de dysfunktionella föräldrarnas oförmåga att förbereda barnen och vägleda dem in i samhället, förstärka sin sociala roll och lära eleverna ett hederligt och moraliskt uppträdande.

Många av eleverna i vissa skolor bär med sig stora sociala problem hemifrån, därför bör kuratorsverksamheten ofta förstärkas på skolan. Ja, det finns mycket att göra och lärarna är långt ifrån så maktlösa och uppgivna som det låter i SvD:s artikel!

Alf Ronnby

dr i sociologi, docent i socialt arbete

LÅNG NATTS FÄRD MOT SEGER

Det gick inte som med Ny demokrati, upp som en sol och ner som en pannkaka. Sverigedemokraterna har kämpat vidare i 30 år från den första partikongressen till idag då de är största parti i elva skånska kommuner. I Hörby och i blekingska Sölvesborg tar de makten tillsammans med Moderater, Kristdemokrater och Solpartiet. Särskilt sensationellt är maktskiftet i Sölvesborg, där Socialdemokraterna varit dominerande i hundra år.

Men det har inte varit en lättvunnen seger. 1988 fick SD 5000 röster i hela landet, 201 röster i Hörby och ett mandat och inte en enda röst i Sölvesborg. Vid valet 1994 blev det 14 000 röster till riksdagen och fem kommunala mandat i landet. Men i Sölvesborg bara fem röster. Partiet började dock bli allt mer välorganiserat och kunde driva bättre kampanjer. En del kontroversiella personer får lämna partiet. 1998 röster 176 väljare på SD i Sölvesborg och det ger ett mandat i kommunfullmäktige. Detta går till sölvesborgaren Jimmie Åkesson, ordföranden i ungdomsförbundet.

I sin första period i kommunfullmäktige har Åkesson en ganska låg profil och debatter framförallt i invandringsfrågor. Åkesson är en ny typ av SD-medlem. Han är akademiker med utbildning i Lund. Under hans ledning blir arbetet mera professionellt, men ändå går utvecklingen för SD ganska långsamt. År 2002 blir det trots detta bara två mandat i Sölvesborg. Först 2006 kan vi säga att det lossnar för SD och de får 10 procent och fem mandat i Sölvesborg. Nu är SD på G och i nästa val får de sex mandat i Sölvesborg.

År 2014 börjar vi se konsekvenserna av massinvandringen och SD får 22,26 procent i Sölvesborg och elva mandat i fullmäktige. Det är nu som Louise Erixon (Jimmies fru) blir den drivande kraften i SD lokalt och partiet lägger fram sin första egna budget. Det går också bra i många andra kommuner i landet och på riskplanet. Partiet får ökade resurser och blir allt mer professionellt organiserat. Partiet genomgår en förändring från att ha börjat som ett mycket litet rabulistiskt enfrågeparti långt ute på högerkanten, till ett stort socialkonservativt parti med en politik för hela landet och inte främst invandringsfrågan.

I årets val fick SD 29 procent i kommunalvalet och blir näst största parti med 14 mandat, efter Socialdemokraterna som fick 17 mandat. Nu tar SD makten tillsammans med M, KD och Sol och bryter med en hundraårig dominans för S. Detta kan betraktas som en mycket stor seger för SD, kanske större än väljarna insett.

Socialdemokraterna har svårt att acceptera nederlaget efter att i mer än hundra år ha dominerat politiken i Sölvesborg. Socialdemokraterna kallar sig Framtidspartiet i Blekinge och har allt sedan början på 1900-talet haft en mycket starkt ställning i Sölvesborgs kommun. De har i ett århundrade varit största parti och i flera perioder haft hälften av mandaten i kommunfullmäktige och sedan 1938 haft egen majoritet eller tillsammans med vänstern, med undantag för 1979, till valet 2018 och innehaft posten som kommunstyrelsens ordförande.* Sedan 1930-talet har Socialdemokraterna varit största parti i landstingsfullmäktige och innehaft alla ledande poster. Fram till 90-talet hade de egen majoritet och fram till nu posten som landstingsråd. Nu får de, liksom i Sölvesborgs kommun gå i opposition. Kommunalrådskandidaten Johanna Beijer S är besviken och moraliserar över att någon vill samarbeta med SD. "Det är djupt beklagligt att KD, M och SoL-partiet kan tänka sig att stå över mänskliga rättigheter och värderingar. Det är långt över anständighetsgränsen." säger hon i SVT nyheter.

*S-makten i Sölvesborg: Det är inte bara i Malmö som socialdemokraterna vant sig vid att bestämma var skåpet ska stå. Attityden att alla ska rätta sig i ledet återfinns också i lilla Sölvesborg. Här har socialdemokraterna ett mycket starkt fäste. I valet 2014 fick de 42,5 procent (och i vissa distrikt 51 - 54%). Socialdemokraterna har allt sedan 1970 fått 21 - 24 mandat av 49 i fullmäktige och 1994 fick de egen majoritet med 27mandat. Här råder fortfarande 70-talsandan. Vill man vara med i den politiska sfären, får man inte sticka ut eller tala illa om socialdemokraterna och "deras" kommun. Ett belysande exempel på detta är Kommunbygderådet, som inte är en del av varken kommunen eller partiet, men den lägsta nivån i organisationen Hela Sverige ska leva. Kommunbygderådet tvingas skriva på ett avtal med kommunen där medlemmarna förbinder sig att alltid tala väl om kommunen - alltså oavsett vilka dumheter kommunen och socialdemokraterna kan få för sig att göra. Opposition i rådet (där det finns organiserade socialdemokrater) mot kommunens krav var inte acceptabelt och den som var kritisk blev utesluten. Det är alltså på många sätt mycket obehagligt med denna socialdemokratiska hegemoni. Men i valet nu fick vi en markering att en del väljare börjat tröttna på S-väldet. De backade 9,4 procentenheter.

MÄNNISKOVÄRDET ETT SLAGTRÄ I POLITIKEN

Jag skrev en artikel i NT (våren 2015) där jag belyste att talet om alla människors lika värde bara är tro, ideologi, önskemål och likande. I det verkliga livet håller inte uppfattningen att alla människor har samma värde och bemötts därefter. De kanske bör ha samma värde! Det tycker nog många, inte minst troende kristna. Det var framförallt från det hållet jag fick mycket kritik. Men önskan och realitet är inte samma sak. Ett problem i debatten kring detta är att en del inte skiljer på ideologi och empiri. Vissa lever kanske i föreställningen att det är vad vi vill som räknas. Man kan tro det då man hör politiker använda uppfattningen som en sikt, vilken sållar agnarna från vetet.

Vem är det då som bestämmer och avgör om människor har samma värde? Självklart finns det opinionsbildare som mer eller mindre starkt förmedlar detta budskap. I rättsamhället vill domare och andra gärna hävda att alla har samma värde. Men det finns många undersökningar som visar att status, anseende, härkomst, profession, klasstillhörighet, pengar, ja till och med utseende har betydelse för hur rätten förhåller sig till den åtalade. Och detta går igen ute i samhället.

Politiker i detta land uttalar nästan som ett mantra att alla människor har lika värde. Denna uppfattning slår man gärna i huvudet på SD och hävdar att detta är den avgörande skillnaden mellan SD och alla andra partier, tex i riksdagen. SD är alltså ett parti, påstår de, där man inte erkänner att alla människor är lika värdefulla. För det första finns inget i SD:s program som säger att de har en annan uppfattning i denna fråga. Och för det andra är detta bara demagogi, som inte har mycket med verkligheten att göra. Allmänheten, medborgarna i Sverige och andra länder värderar människor olika bla beroende på deras nytta för kollektivet, deras upphöjdhet tex via medierna och på annat sätt status i samhället.

Det faller på sin egen orimlighet att den fattige tiggaren utanför ICA uppfattas ha samma värde som tex Stefan Löfven, kung Karl Gustav, Donald Trump, Vladimir Putin med flera höjdare. Eller om vi jämför med en läkare som räddar flera människors liv, som tex Carl-Gustav Groth pionjär inom transplantation. För mig är det märkligt att så många politiker och präster lever med denna bluff. Det är ju bara att se sig omkring i världen för att inse att människor inte bemötts och behandlas på lika eller samma sätt utifrån sitt gemensamma värde.

För att belysa detta är det intressant att titta på en stor studie om moral och självkörande bilar, som nyligen publicerats i Nature. (https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/vem-offras-nar-sjalvkorande-bilar-krockar) Forskare från Massachusetts Institute of Technology i USA lät människor från många länder välja åtgärd i en rad dilemman vid farliga situationer. Vems säkerhet ska en självkörande bil prioritera när en kollision är oundviklig? Då en självkörande bil riskerar att köra ihjäl någon, ska den då rädda personerna i bilen eller andra i farozonen? I en situation där en gammal dam och två barn är i farozonen, vem ska den välja att säkra? Köra ihjäl damen eller de två barnen? Resultatet kunde sammanfattas så här

1. Att rädda människor före djur

2. Hellre rädda fler personer än färre

3. Rädda unga före gamla.

Då de delade upp svaren efter grupper fann man följande: Österländska, bland annat Kina och Japan, lägger inte så stor vikt på om en person är ung eller gammal. De södra, till exempel Argentina och Maldiverna, räddar hellre kvinnor än män. Vissa länder sticker ut, som Angola där man helst räddar de med högre status. I Kina och Japan prioriteras de som följer lagen. I Sverige blev inte valen så tydliga, kanske för att folk inte vill eller kan välja. Det får gå som det går?

Vi ska väl inte dra för höga växlar på just den här studien, men den visar i alla fall att människor inte alltid agerar eller skulle agera utifrån principen om alla människors lika värde. Här i landet tror jag att de flesta också skulle välja att rädda fler än färre, att rädda unga framför gamla, men kanske inte så säkert skulle prioritera dem med hög status. Min slutsats är i vart fall att uppfattningen om alla människors lika värde är en vacker tanke, som vi borde försöka leva upp till, men inte gör. Och att mobba ut SD med motiveringen att de inte accepterar budet om alla människors lika värde, är något vissa politiker och ledarskribenter tar till eftersom de tror att denna moralisering är ett bra knep för att frysa ut SD. Men det funkar inte bland medborgare som tänker självständigt och inser att detta bara är ett trix i den politiska spegelfäktningen. Detta visar ju det senaste valet!

Vi kan också se det så här: moraliseringen syftar till en exkludering av SD och deras möjlighet att driva sina frågor, ett program som mer än en miljon väljare valt. Utslutningen drabbar alltså också dem som röstade på SD som sina representanter i politiken. Är detta ett demokratiskt sätt att agera från dem som gärna kallar sig de demokratiska partierna?

INTE MITT SVERIGE

Lördag morgon (24.03.18) ägnar radioprogrammet Konflikt i P1 en timma åt att tjejerna inte har råd att köpa mensskydd och staten bör betala för mensskydd. Det är en miss i socialpolitiken och en stor orättvisa att så inte sker, är budskapet. Men vi har ju barnbidrag tills barnet fyller 16 år och längre om barnet fortfarande går i skolan. Behövs ett bidrag till?

Fredag (23.03.18) läser jag Svenskan. På sidan 6 möts jag av en helsidesannons för vin, Crustaces, Gustave Lorentz Reserva och Riesling. Då jag kommer till sidan 11, ännu en helsidesannons för Castelforte. Och så fortsätter det. På sidan 12 ännu en helsida för Cotes-du-Rhone. Sidan 14, två tredjedels sida om El Segreto Sangrovese 279 kronor flaskan. Samma på nästa sida 119 kr för Bellflower. Sedan ännu en helsida för Louis Bouillot 299 kr. Det bara fortsätter på detta sätt för vinreklam. Sex helsidor med annonser för vin. Nio sidor med uppmaningar att köpa fint vin!

Jag bläddrar vidare och förvånas över vårrea på möbler. Nu kostar bokhyllan Edge bara 42 525 kr och soffan Somerville bara 25 560. Som hittat eller hur? Enkel fåtölj med stålfot 22 900. Eller varför inte slå till på en ny säng? Lectus kostar normalt 54 860 kr. Nu bara 42 900. Du sparar hela 11 960! Ny kostym för våren? Grå herrkostym för 10 999! Frugan kanske behöver en weekendbag, nu när vi ska göra några vårutflykter: 5 822 kronor. Och därtill en ny vårblus, Selma 2 199 kr. Det är ju riktigt humant!

Men kanske hellre lägga pengarna på något riktigt kul. Tidningen är full med semesterannonser. Varför inte ta en verkligt spännande resa till Antarktis med Hurtigruten? Verkligen coolt! Den kan vi göra för 139 000 - 155 000 kronor. Men vi kan slippa undan billigare om vi nöjer oss med en tur till Alaska för blott 87 900.

På en annan sida i dagens tidning hittar jag en annons för Bukowskis. Fina grejor! Ingen Hötorgskonst där inte. Carl Larssons "Brita med katt" 4 miljoner och "Fiskmarknad" av Anders Zorn 20 miljoner. Eller ett fat Qiunlong från Kina att lägga frukten på, 10 miljoner. Uppsala Auktionskammare ska inte vara sämre. Båtmotiv i motljus av Aivazovsky 13,8 miljoner. Klockan Faberge 10 miljoner.

Det känns som om jag inte lever i samma värld som dem, vilka dessa annonser och prylar vänder sig till. Och den känslan är jag nog inte ensam om. LO och SCB, mfl gör undersökningar om medborgarnas ekonomiska förhållanden. Skillnaden mellan de rikaste och de fattigaste invånarna i landet har inte varit högre sedan andra världskriget, säger SCB. Inkomstskillnaderna är störst i storstäderna. Av de 20 kommuner som har högst andel hushåll med inkomster över 200 procent av medianinkomsten, finns 14 i Stockholms län. De riktigt rika med topplöner, har också de högsta kapitalinkomsterna. Topparnas genomsnittliga årsinkomst före skatt uppgår till drygt 6,5 miljoner kronor, jämfört med den genomsnittliga industriarbetarlönen på 351 741 kronor om året (LO:rapport Makteliten). Inte heller är det de sistnämndas Sverige, som avspeglar sig på marknaden.

Alf Ronnby

SLUTA MORALISERA

Alliansen försöker motivera sin mobbing av SD med argument som inte är trovärdiga. Ni vill påskina att SD skiljer ut sig genom att inte respektera alla människors lika värde. Uppfattningen att alla människor är lika mycket värda är ideologi och inget fel på det. Men i det verkliga livet håller inte uppfattningen att alla människor har samma värde och bemötts därefter. De kanske bör ha samma värde! Det tycker nog många, inte minst troende kristna. Men önskan och realitet är inte samma sak. Ett problem i debatten kring detta är att en del inte skiljer på ideologi och empiri. Vissa lever kanske i föreställningen att det är vad vi vill som räknas. Man kan tro det då man hör politiker använda uppfattningen som en sikt, vilken sållar agnarna från vetet.

Vi kan också se det så här: moraliseringen syftar till en exkludering av SD och deras möjlighet att driva sina frågor, ett program som mer än en miljon väljare valt. Utslutningen drabbar alltså också dem som röstade på SD som sina representanter i politiken. Är detta ett demokratiskt sätt att agera från dem som gärna kallar sig de demokratiska partierna?

Era partikamrater i Sölvesborg, har som första grupp i landet inlett ett verkligt samarbete med SD. Just genom denna framsynthet har vi fått ett länge efterlängtat makskifte i den här kommunen som varit dominerad av socialdemokraterna i mer än hundra år. Ni i sthlm borde lära något av detta och inte förespegla att ni skulle kunna ta makten utan stöd av SD.

Efter några veckors förhandlingar har alltså SD, M, KD och Sol kommit överens om att ta makten. Emilie Pilthammar (m) blir ordförande i KF och Louise Erixon (sd) ordförande i KS. Därmed bryts sossarnas dominans. Det är vi väljare mycket glada för och det skorrar ihåligt när politikerna i sthlm gnäller över denna framgång. Det är obegripligt att ni inte ser vilken stor framgång detta är. Kunde ni åstadkomma något sådant i riksdagen skulle ni gå till historien. Segern i Sölvesborg är stor nyhet och naturligtvis är kommunalrådskandidaten S Johanna Beijer besviken och på känt sossemaner moraliserar hon över att någon vill samarbeta med SD.

- Det är djupt beklagligt att KD, M och SoL-partiet kan tänka sig att stå över mänskliga rättigheter och värderingar. Det är långt över anständighetsgränsen. KD,M och solpartiet är med och normaliserar SD och det är oroande för framtiden, säger Johanna Beijer (SVT nyheter 24/10). Och syftar på uppfattningen att SD inte står för alla människors lika värde, vilket S naturligtvis gör.

Vem är det då som bestämmer och avgör om människor har samma värde? Självklart finns det opinionsbildare som mer eller mindre starkt förmedlar detta budskap. I rättsamhället vill domare och andra gärna hävda att alla har samma värde. Men det finns många undersökningar som visar att status, anseende, härkomst, profession, klasstillhörighet, pengar, ja till och med utseende har betydelse för hur rätten förhåller sig till den åtalade. Och detta går igen ute i samhället.

Ni politiker i detta land uttalar nästan som ett mantra att alla människor har lika värde. Denna uppfattning slår ni gärna i huvudet på SD och hävdar att detta är den avgörande skillnaden mellan SD och alla andra partier, tex i riksdagen. SD är alltså ett parti, påstår ni, där man inte erkänner att alla människor är lika värdefulla. För det första finns inget i SD:s program som säger att de har en annan uppfattning i denna fråga. Och för det andra är detta bara demagogi, som inte har mycket med verkligheten att göra. Allmänheten, medborgarna i Sverige och andra länder värderar människor olika bla beroende på deras nytta för kollektivet, deras upphöjdhet tex via medierna och på annat sätt status i samhället.

Det faller på sin egen orimlighet att den fattige tiggaren utanför ICA uppfattas ha samma värde som tex Stefan Löfven, kung Karl Gustav, Donald Trump, Vladimir Putin med flera höjdare. Eller om vi jämför med en läkare som räddar flera människors liv, som tex Carl-Gustav Groth pionjär inom transplantation. För mig är det märkligt att så många politiker och präster lever med denna bluff. Det är ju bara att se sig omkring i världen för att inse att människor inte bemötts och behandlas på lika eller samma sätt utifrån sitt gemensamma värde.

För att belysa detta är det intressant att titta på en stor studie om moral och självkörande bilar, som nyligen publicerats i Nature. (https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/vem-offras-nar-sjalvkorande-bilar-krockar) Forskare från Massachusetts Institute of Technology i USA lät människor från många länder välja åtgärd i en rad dilemman vid farliga situationer. Vems säkerhet ska en självkörande bil prioritera när en kollision är oundviklig? Då en självkörande bil riskerar att köra ihjäl någon, ska den då rädda personerna i bilen eller andra i farozonen? I en situation där en gammal dam och två barn är i farozonen, vem ska den välja att säkra? Köra ihjäl damen eller de två barnen? Resultatet kunde sammanfattas så här

1. Att rädda människor före djur

2. Hellre rädda fler personer än färre

3. Rädda unga före gamla.

Då de delade upp svaren efter grupper fann man följande: Österländska, bland annat Kina och Japan, lägger inte så stor vikt på om en person är ung eller gammal. De södra, till exempel Argentina och Maldiverna, räddar hellre kvinnor än män. Vissa länder sticker ut, som Angola där man helst räddar de med högre status. I Kina och Japan prioriteras de som följer lagen. I Sverige blev inte valen så tydliga, kanske för att folk inte vill eller kan välja. Det får gå som det går?

Vi ska väl inte dra för höga växlar på just den här studien, men den visar i alla fall att människor inte alltid agerar eller skulle agera utifrån principen om alla människors lika värde. Här i landet tror jag att de flesta också skulle välja att rädda fler än färre, att rädda unga framför gamla, men kanske inte så säkert skulle prioritera dem med hög status. Min slutsats är i vart fall att uppfattningen om alla människors lika värde är en vacker tanke, som vi borde försöka leva upp till, men inte gör. Och att mobba ut SD med motiveringen att de inte accepterar budet om alla människors lika värde, är något vissa politiker och ledarskribenter tar till eftersom de tror att denna moralisering är ett bra knep för att frysa ut SD. Men det funkar inte bland medborgare som tänker självständigt och inser att detta bara är ett trix i den politiska spegelfäktningen. Detta visar ju det senaste valet! Nu får ni sluta med mobbing av SD!

RÄTT ETNICITET AVGJORDE VAL TILL RIKSDAGEN

Runt 1 400 Angeredsbor, troligen somalier, har kryssat muslimska Leila Ali Elmi (MP) och kommer upp från 21 plats till andra plats på partiets riskdagslista. I vissa av Angereds valkretsar har Ali Elmi fått mer än 80 procent av MP:s kryssröster. I många andra delar av Göteborg utan somalier har hon noll kryssröster. En stor majoritet av kryssen finns i det valdistrikt där en stor del av de cirka 14 000 väljarna har rötter i Somalia.

Muslimska Ali Elmi, rätt klädd enligt islam, har i sin valkampanj på sociala medier, många inlägg och filmer på somaliska. Men hon vill inte kännas vid, det uppenbara, att hon i synnerhet riktat sig direkt till invånare som har sitt ursprung i Somalia. Själv tillhör hon sannolikt en klan eftersom nästan alla somalier gör det. Vi står alltså inför ett nytt fenomen i svensk väljarkår, att röstning sker efter etnicitet och klantillhörighet. Därmed bekräftar verkligheten den splittring av vårt samhälle som är på god väg att bli manifest.

För att få grepp om denna fråga, kan det vara kreativt att knyta an till det vi kallar korporativism. Det betyder att den egna gruppens intressen går före andra intressen. Vissa grupper och organisationer fattar kollektiva beslut - ofta toppstyrt - som medlemmarna är bundna av. Gruppen betyder allt, individen inte mycket. Gruppens intressen, vanligen definierad av ledare och överhuvuden, ska alltid vägleda alla politiska, ekonomiska och sociala beslut. Detta förekommer på olika håll i samhället då grupper och kollektiv agerar samfällt utifrån egenintressen.

Detta står i motsättning till den liberala demokratin, principen för riksdagen och "en medborgare en röst" sas. Vi tänker oss, idealistiskt, att varje väljare fattar självständiga beslut på grundval av kunskap och intressen. Så enkelt är det ju inte. Men vi tänker oss att staten, styrd av riksdag och regering, agerar i nationens intresse, inte i vissa gruppers intressen - åter igen idealistiskt. Demokratins principer i verkligheten är grunden för medborgarnas tillit till staten och statliga myndigheter. Den tilliten är som bekant stor i Sverige, mycket större än i de flesta andra länder. Med korporativism är staten sidsteppad och det är korporationer som agerar och styr. Detta står i strid med den liberala demokratins principer och är därför inget vi vanligen gillar (eller erkänner) i vårt samhälle.

I ett klansamhälle råder inte demokrati, med en medborgare en röst och tillit till staten. Där är det olika korporationer/klaner som styr utifrån sina intressen. Den starkaste korporationen/klanen är vanligen den som bestämmer.

När vi nu ser hur, genom invandringen av människor från klansamhällen, korporativismen i form av klaner, gör insteg i vårt samhälle och politiska system, kommer ytterligare en dimension till korporativismproblemet. Här har vi nu etniska grupper och klaner som utifrån sin etnicitet och egna kultur agerar i det politiska systemet för att skaffa gruppen och klanen fördelar. Att det också handlar om främmande kulturer gör det mera problematiskt, eftersom det kommer att leda till byggande av parallellsamhällen och ökade motsättningar i samhället. Ett belysande exempel på effekter av ett klansamhälle är det som hände inför detta val var då den muslimska församlingen i Alby erbjöd moderaterna 3000 röster mot att moderaterna såg till att muslimerna fick bygglov för en moské. Det är just sådant mygel och köpslående som är närmast verklighetsfrämmande i vårt land, men högst vanligt i klansamhällen. Att 79,6% i Herrgården (Rosengård) röstade på S kan man anta beror på ett visst samfällt agerande. Det är också känt att i vart fall somalierna där har klaner.* Sannolikt finns det flera exempel på klanröstande i Sverige, men har varit svårt att lika tydligt avslöja som Albyfallet.

Ännu ett förhållande angående klanen, vilken är som en utvidgad familj, spelar ofta en roll i samband med hedersmord. Familjen och därmed också klanens anseende har blivit befläckat och familjen (bröder, fadern, kusiner) kan drivas till hedersmord för att upprätta familjens och klanens heder. Den somaliska kulturen är patriarkal. Kvinnan är underordnad mannen och förtrycks. Tvångsäktenskap är det vanliga. Kvinnans sexualitet kontrolleras, för att klanen alltid ska veta vem som är far till ett barn. Klanens fortbestånd vilar på blodsband.

Göteborgsposten har i en serie artiklar klarlagt den klanliknande familjekonstellation som styr mycket av den kriminella verksamheten i flera förorter i staden. Ledande personer har invandrat från Libanon. Totalt handlar det om minst 125 personer som har inflytande inte bara över kriminalitet utan över individer och social verksamhet i områdena. Det talas om skräckvälde och myndighetspersoner som är rädda för att stöta sig med klanens medlemmar. Klanerna anses ligga bakom de upploppsliknande situationer som uppstått när polisen ska göra ingripanden i områdena.

När klanerna kombineras med kriminalitet blir det mycket farligt. Lojaliteten och slutenheten är hundraprocentig. Vi kan jämföra med maffiafamiljerna på Kalabrien och Sicilien. Även personer som inte är kriminella är lojala med klanen, säger Per Brinkemo. Brinkemo har bland annat studerat somalierna i Rosengård/Herrgården och deras klanstrukturer.*

Lite om klansamhället. I det konservativa klansamhället är hederskulturen stark och kollektivet viktigare än individen. Klansamhällets principer, om heder och total solidaritet inom gruppen är mycket starka, ja till och med grundläggande för klanens bestånd. Invånare i klansamhällen vill inte ha någon som helst form av centralmakt, eftersom detta skulle undergräva klanens makt. Klanens tillit till staten är således mycket låg och de förlitar sig hellre på sedvanerätter. Man blandar inte in rättssamhället, utan löser konflikter och oförrätter själva. Individens trygghet är helt beroende av blodsband.

De vanliga medlemmarna i en klan, har ingen eller mycket liten möjlighet att påverka vilka som blir ledare. Detta avgörs av förgrundsgestalterna i de mest betydelsefulla och starka familjerna inom klanen. Ledaren, eller möjligen ledarna, har alltid det slutliga avgörandet i tvister och rivaliteter. Ledarens makt är dock beroende av det stöd han har från de viktigaste familjerna och via blodsbanden. Därför finns behov hos ledaren, av att knyta till sig lojaliteter genom favörer och mutor. Det finns inget rättssäkert system för att avsätta klanledaren. Det sker vanligen genom våld.

I Sverige är en klan, för invandraren, både en källa till trygghet och senare ett hinder för integrationen. Invandrare söker sig till sin kulturella grupp och eventuella klan. Klanen kan hjälpa nykomlingen att klara sig i det nya samhället. Men den som stannar i sin grupp och blir isolerad där, riskerar att aldrig riktigt komma in i det nya samhället.

Bland politiker förekommer en något naiv uppfattning att migranter ska integreras i samhället. Men det är inte säkert att invandraren ser någon fördel med detta. I det sociala är det formella medborgarskapet i staten kanske inte mer attraktivt än att tillhöra en klan med närvarande mänsklig solidaritet i umgänge och handling. Om medlemmen är lojal mot klanen är klanen det mot den enskilde medlemmen. Klanen ställer i solidaritet alltid upp om det uppstår problem. Det kan man räkna med som medlem. I ett klansamhälle uppfostras barnen till att alltid vara lojala mot sin klan. Den som sviker klanen kan råka mycket illa ut. Så vi kan säga att det är ett val mellan krävande gemenskap å ena sidan och frihet till ensamhet å den andra. För dem som kommer från klansamhällen är valet givet.

Men ett klansamhälle tenderar att leda till rivalitet och konkurrens mellan klaner. Ibland uppstår tom krig mellan olika konkurrerande klaner, som slåss om makten.Hur förödande djupgående konflikter kan bli i ett klansamhälle, kan vi studera i tex Afghanistan, Libyen, Jemen och Somalia. Här är det klaner och allierade som krigar mot varann med otroliga människooffer.

Även Sverige har varit ett klansamhälle, där makten låg hos vissa familjer som också var överhuvud för klanen. Tvister reglerades mellan klaner/ätter och inte mellan individer. Vid mord gällde olika straff beroende på offrets ursprung. Klansamhället upplöstes successivt med början under medeltiden, då vi fick de första, skrivna lagarna som skulle gälla riket.

Sedan en tid är klansamhället på väg tillbaka här i landet. Det sker genom att de flesta migranter och asylsökande kommer från länder med klansystem. Idag finns 50 000 somalier i landet plus 20 000 som är födda i Sverige av en eller två somaliska föräldrar. Vi ser detta tex i Rosengård, Biskopsgården och Alby, där unga män, från konkurrerande familjer/klaner hämnas på varandra. Blodshämnd är ett primitivt sätt att hantera konflikter, då någon inte visat respekt, blivit kränkt och sedan inte fått upprättelse. Hedern är hotad och måste återtas genom revansch. Det kan, i bästa fall, också ske genom att konflikten biläggs via uppgörelse om tribut eller offer. Troligen förstår sig inte polisen sig på dessa förhållanden och även om de gör, är "lösningen" inte förenligt med vårt rättssystem.

Genom att släppa in mängder med migranter från klansamhällen, har vi fått ett problem, som få politiker tycks ha förstått. Vi kommer sannolikt att få allt mer av ett klansamhälle också här i landet. Klanerna kommer att fortsätta skapa sina parallellsamhällen med egna ordningar och man kan se det som att vi tar flera stora steg tillbaka i historien, då det också här var vanligt med klaner.

Leila Ali Elmi är sannolikt medlem av en klan (eftersom så gott som alla somalier är det) detta och hennes enorma framgångar i Angered, handlar nog om detta. Samtidigt är det intressant och troligen ovanligt att en somalisk kvinna tillåts ha sådana framgångar i det offentliga. Hade det bara gällt Ali Elmi kunde vi rycka på axlarna åt eventuella klanproblem. Men det är ett av flera tecken på att den enorma invandringen av människor från klansamhällen kommer att öka korporativismen och så sakteliga undergräva den svenska demokratiska modellen, som vi känner den.

* Brinkemo Per, Mellan klan och stat. Somalier i Sverige 2014

AKADEMIN OTIDSENLIG INSTITUTION

Svenska akademin är en organisation som har överlevt sig själv. En privat institution som juridiskt ägs av kungen. I dagens upplysta tid går det inte an att ha en institution, som lever efter stadgar och regler som kung Gustav III instiftade 1786. Samhället har inte någon verklig insyn i denna elitistiska organisations verksamhet, ekonomi, förfaranden, val av bidragsmottagare, mm. Akademin utser själva i hemlighet sina medlemmar ur en förhållandevis exklusiv skara av intellektuella toppar och vänner. Det är snudd på att man kan kalla akademin för en sekt eller ett kotteri, som ger bidrag till sina vänner. Nu har ju sekten delat sig genom inre söndring och börjar likna historien om tio små negerpojkar..... så fanns det bara tio kvar att ro båten.

Allt detta kan naturligtvis en privat organisation syssla med, men här finns en paradox genom att akademin också är en offentlig institution, som representerar Sverige i kulturella sammahang och utser nobelpristagare i litteratur. Mycket prestigefulla uppgifter, som bidrar till Sverigebilden internationellt. Detta ger akademin en särställning, vilket blir lite märkligt för en privat verksamhet. Jag gissar att inte många utom en inre krets och några jurister har klart för sig dessa förhållanden. Vi tror nog lite till mans att akademin är en statlig verksamhet och del av den offentliga sektorn och därmed underkastad de rättsordningar som gäller för sådan verksamhet, tex om jäv. Men nix, så är det tydligen rent juridiskt inte.

Vi förväntade oss nog också att denna högtstående och ärade skara i akademin, skulle visa sig vara människor av högre moralisk och etisk resning är folk flest. Men inte så. Även könskampen går igen här då flertalet var män som ville kasta ut Katarina Frostensson medan flertalet kvinnor - Kristina Lugn, Jayne Svenungsson, Sara Stridsberg samt även Lotta Lotass (som inte deltar i akademiens arbete) ville att hon skulle få sitta kvar. Men Horace Engdahl vann tillsvidare den kampen.

Upphovet till konflikten är Akademins oförmåga att hantera kritik mot Katarina Frostensson och hennes man Jean-Cloude Arnault. Det gäller två förhållanden: 1 att Frostensson och Arnault tillsammans äger ett företag, Forum, som de fått pengar till av Akademin, samtidigt som Frostensson är ledamot av Akademin. 2: att Arnault i metoo-härvan blev anklagad för att vara allt för närgången mot unga kvinnor, som medverkat i hans Forumverksamhet eller som han träffat i Akademins lägenhet i Paris. Ett gäller alltså frågan om jäv i Akademin. Bidragsfusket har väl förstärkts av att Horace Engdahl är kompis med Arnault.

Möjligen har ledamöterna i Akademin inte behövt bry sig om jävsregler eftersom sådana inte finns reglerade i "Till exempel saknas i dagsläget jävsregler för den privata sektorn", säger Alexandra Kessler i Juridisk tidskrift 2013-08-11. Andra har hävdat att samma regler gäller som för offentlig verksamhet. Vi får väl se hur det slutar när nu Ekobrottsmyndigheten tagit sig an ärendet.

Vad gäller kritiken från kvinnor mot Arnault, kanske det handlar om skilda världar och moralregler. Arnault är en fransk "womenicer" för vilken det är naturligt att flörta närgånget med kvinnor han kommer i nära kontakt med. Värre är det om han tvingat sig på kvinnor i beroendeställning till honom. Ännu allvarligare är det med anklagelser om att Arnault har våldtagit en kvinna i Akademins lägenhet i Paris. Att han klappat kronprinsessan på rumpan när hon var en ung tjej, är kanske inte märkvärdigare än annat, men får givetvis större uppmärksamhet när det kommer ut.

Men bortsett från sjabbigheterna i och kring Akademin, bör vi fråga oss om det är rimligt att en liten, exklusiv grupp av litterära digniteter ska fortsätta att representera vårt land och utse vinnare i litteratur, vinnare som få känner till och ännu färre läst. Undantaget från detta litterära snobberi var förra året då Bob Dylan fick priset (som ryktesvis var en konfliktanledning, där Sara Danius var drivande... och Dylan fräck nog att inte hämta så som sig bör). Vad är det för poäng med den vanliga exklusiviteten hos akademin annat än att skapa avstånd mellan den intellektuella eliten och vanligt folk?

Frågan som bör ställas, är om priset i litteratur ska fortsätta att vara sparsmakat inom den intellektuella eliten, eller om det nu är dags med något mera folkligt? Istället för att denna akademiska sekt ska utse pristagare, kan man ju tänka sig att det sker genom en folkomröstning kring vilken eller vilka författare som bör äras. Detta kan kompletteras med en panel av litteraturvetare och kritiker.

Eftersom det ytterst är kungen, Karl Gustav som råder över svenska akademin, kan han ta initiativ till en ny ordning för verksamheten. Som ägare kan han bestämma att nu - då vi blivit av med egensinniga Sara Danius - vänder vi blad och går vidare i ett nytt kapitel, liksom han själv vid ett tillfälle gjorde, då man kört fast i opinionsbildningens träskmarker.

DET REGNBÅGSFÄRGADE MÖRKRET

Pride är inget att vara stolt över. Det representerar en förvriden uppfattning om sexualitet. HBTQ-folkets hyllande av och festande kring pervers sexualitet är en skam för ett samhälle, där vi borde slå vakt kring traditionella värden, i en tid då vi pressas ut i ett moraliskt gungfly, som gränser till anarki. Historien visar att sådana samhällen är på väg mot sin undergång (se tex Sodom och Gomorra och Västromerska riket).

HBTQ-rörelsen är en subkultur, där droganvändning är helt i sin ordning. Sexuellt våld, masochism, prostitution och sadism är en del av denna miljö. Sex mellan män inkluderar ofta användning av droger. Sexglädjen är i själva verket mänskliga tragedier, vilka romantiseras av Pride. HBTQ-miljöer är riskmiljöer för moraliskt vilsna och svaga individer, vilka kan dras in i ett osunt och destruktivt beteende.*

Det finns med den sk moderniseringen av samhället, nedbrytande krafter som under några årtionden systematiskt penetrerat vårt samhälle och framförallt dess politiker. HBTQ-rörelsen har varit mycket framgångsrik i sin taktik att hävda att "alla människors lika värde" också måste inkludera rätten till var och ens egna uppfattning och utlevelse av alternativ sexualitet. Till dessa hör moralisk egoism och narcissism - en ideologi som prioriterar det egna jaget och den egna definitionen av självförverkligande. Narcissismen undergräver den kollektiva gemenskapen. Tillsammans med den starkt normbrytande filosofi som Pride står för, leder denna ideologi till allvarliga problem för både samhälle och individ.

På det politiska planet har tunga företrädare för både rödgröna och alliansfärgade regeringar, samt från nästan samtliga riksdagspartier gått med i Prideveckans största opinionsyttring: Prideparaden. Därmed har dessa politiker också gett sitt direkta stöd till allt det som Pride står för.

Demokrati- och kulturminister, miljöpartisten Alice Bah Kuhnke och hennes parti är en av de främsta tillskyndarna av Pride och den perversitet detta står för. Kuhnke gick med i den parad där Stockholm Pride blev utsedd till anordnare av EuroPride 2018. Bolaget Visit Stockholm är aktiv marknadsförare av Pride, som en turistattraktion mm. Också ett belysande exempel på att Pride är ett kommersiellt jippo.

De politiker som så naivt hyllar och ställer upp på Pride, har kanske inte satt sig in i vad Pride i verkligheten betyder av destruktivt och osunt handlande. De tror att det bara handlar om alla människors lika värde (och förstår inte att det inte är samma sak som att acceptera vilka slags beteenden som helst, vilka förknippas med frihet och självförverkligande. Kanske pedofilen också tänker på detta sätt?)

Det är dags att vi andra vaknar upp och inse att konsekvenserna av vad Pride står för leder till allvarliga folkhälsoproblem och ett undergrävande av ett sunt förhållande till sex. Dessutom är Pride och dess politiska tillskyndare ansvariga för den splittring av samhället som stödet till dessa sexuella extravaganser innebär. Stora delar av samhället utanför dessa superliberala, urbana kretsar är inte alls med på detta normbrytande spektakel. Men de har ju ingen talan, eftersom journalister och liberala systemmedia omfamnar Pride och dess perversa, sexuella avläggare. Men en vacker dag tror jag vi har fått nog av detta pajaseri.

* Det färgglada mörkret. En granskning av innehållet i Stockholm Pride.Claphaminstitutet rapport 2:2018

DET FINNS BARA TVÅ KÖN

Alice Bah Kuhnke var på Pride i Malmö och argumenterade för ett tredje kön. Men det verkar råda stor förvirring i denna fråga hos HBTQ-foket, som tror att det finns ett större antal kön i vår värld. Men det finns bara två om vi ska hålla oss till verkligenheten. Egenskapen att vara hona eller att vara hane. Däremot kan det finnas flera eller många könsidentiteter, dvs vissa människor har av olika anledningar en svag identitet som kvinna eller man. I princip kan det då finnas oändligt många varianter och det säger sig självt att det inte går att lagstifta om detta. Könsidentiteten är en privatsak och inte en samhällelig angelägenhet, som ska formaliseras och nedfällas i lag.

Men det är som vanligt lite si och så med tankeredan hos MP och det är bland annat därför de ligger risigt till i opinionen. Många människor anser att MP har flummiga, verklighetsfrämmande idéer och förslag. Och inom LO-kollektivet anser man att MP är ett industrifientligt parti och allt färre sympatiserar med dem.

Vi kan ju fråga oss vad MP tror att de ska vinna på att komma med förslag om att införa ett tredje kön i lagstiftnigen. Sannolikt går detta främst hem oss den lilla grupp av människor som deltar i Prideparader och likande. Kuhnkes utspel lär knappast förbättra MP:s opinionssiffror. Snarare tvärt om, förstärker det bilden av ett flumparti med förankring främst hos storstadens intellektuella snobbar.

För övrigt är det svårt att tro att Alice Bah Kuhnke är en person som går hem hos en bredare grupp av MP-sympatisörer. Denna chicka lilla dam, är knappast den nyktert och redigt folk på landsbygden kan identifiera sig med. MP hade en gång en hyfsad förankring hos landsbygdens folk, men dem har de stött bort genom sina sk miljömotiverade pålagor som gör livet på landet allt dyrare och svårare. Att utse Kuhnke till minister (som inte ens var medlem i partiet vid det tillfället), visar på sitt sätt hur långt MP vandrat från det parti som med knätofs och slipslöst dansade in i riksdagen 1988. Nu är nog deras saga all där.

Alf

UTLÄNDSKA VÅLDTÄKTSMÄN

Jerzy Sarnecki inleder sin debattartikel med en exposé över krig och våldtäkter, vad nu detta har med det aktuella ämnet att göra? Redan där kan man säga att den store kriminologen gör bort sig. Kring och våldtäkter i historien har inget med de förhållanden som Uppdrag granskning redovisar i onsdagens program (22.08.18).

Sedan blir det smått parodiskt när Sarnecki medger att han själv knappt sysslat med forskning kring våldtäkter, samtidigt som han får en helsida i DN för att ondgöra sig över UG:s program, som han tycker aldrig skulle sänts. (Det är väl att den forne polacken inte, som i Polen, har något inflytande över vad public service ska syssla med)

Utan att veta särskilt mycket om våldtäkter och ännu mindre om de aktuella fallen, anser forskaren att han kan fastslå att det inte går att förklara vissa utländska mäns våldtäkter på svenska tjejer med deras kulturella bakgrund. Nä, kanske inte rent generellt, eftersom kulturen sällan eller aldrig är hela förklaringen. Men när vi skalar ner studien till att gälla en specifik grupp män med gemensam islamsk kultur, som har gett dem uppfattningen att kvinnor är underlägsna män, har kulturansatsen fog för sig. Och när vi dessutom vet att dessa män inte förstår sig på svenska kvinnor och kallar dem "svennehoror" eftersom de går lättklädda, inte gömmer sig in en burka eller niqab. Svenska kvinnor är förhållandevis lätta att få kontakt med, troligen vänliga och trevliga i umgänget med män. Det tycks förvrida huvudet på dessa män, som kommer från samhällen så olika vårt då det gäller synen på kvinnan. Från uppfattningen att svenska tjejer är svennehoror till att våldta dem är steget inte långt.

Jag tror Sarnecki är ganska ensam om att avfärda kulturen som en förklaringsvariabel. I sociologin brukar vi mena att kulturen, dvs nedärvda, socialiserade uppfattningar och beteendemönster, som upprätthålls via grupptrycket i primär- och sekundärgrupperna, säger ganska mycket om gruppmedlemmens perspektiv, attityder och förhållningssätt, utan att förklara allting. Den aktuella situationen, tillgänglighet, individens personliga beskaffenhet spelar också roll. Men att negligera kulturvariabeln som Sarnecki gör, ställer honom i en vrå för sig själv. Det är nästan obegripligt att en forskare, som är sociolog, hamnar där. Men vi vet sedan tidigare att Sarnecki är en ideologistyrd forskare och hans förklaringar får därför tas med en nypa salt.

Lite längre fram i artikeln motsäger Sarnecki sig själv då han anger en viss subkultur som en mera plausibel hypotes för en viss grupp av unga män och deras beteende och benägenhet att våldta kvinnor. Jaha, Sarnecki vill få det till att det bara är "föräldralösa", halvkriminella män från slummen som våldtar kvinnor. Så just den kulturen har mycket stort förklaringsvärde hos Sarnecki. Men inte den kultur som nervärderar kvinnor och tvingar den att vara anonyma, vandrande spöken! Verkligen snurrigt professorn!

Sarneckis hela opposition mot programmet, faller tillbaka på hans rädsla att peka ut islam, som en medeltida religion och kultur, som inte passar i ett modernt samhälle. Därför är den kritik jag kan rikta mot programmet, att UG låter den här gamle stofilen, med beröringsskräck då det gäller islam, vara den ende forskare de intervjuar. Det är nog något UG ångrar idag. Men de har inte "exploaterat människors oro". Tänker man så, är det inte många kritiska program man kan sända.

En undersökning i DN 26.08.18 visar också den att utrikes födda begår brott i större utsträckning än födda i Sverige. Det är nästan dubbelt så vanligt (1,8 ggr vanligare). När det gäller sexualbrott är skillnaden störst (2.2 ggr vanligare). Stöld och rån kommer därefter (2.0 ggr vanligare). Även Brottsförebyggande rådet (Brå) konstaterar detta är 2005 (2,5 ggr vanligare). Samtidigt är det ju väl att det bara är en mycket liten del av befolkningsgrupperna som begår brott (inrikes födda 0,9 %, utrikes 1,6%)

Studien gäller bara personer som är folkbokförda i Sverige. Hade det varit möjligt att ta med brott begångna av utlänningar, som inte är folkbokförda i Sverige, skulle givetvis brott begångna av utrikes födda bli mycket större. Då skulle nog också förklaringen inte bara vara att brottslingarna har en socioekonomiskt lägre status (vilket nu framhålls), dvs det är fattiga som begår brott. Vi har tex ligor som härjar i Europa och här och som hemma ibland bor i palatsliknande villor och med ett antal lyxbilar. För dem är våra numera öppna gränser en förklaring på mellannivå.

Polisen har åtskilliga gånger kunnat konstatera att skjutningarna och gängkrig sker huvudsakligen bland utrikes födda, eller med utrikes födda föräldrar. (DN 21.05.17)

ANTIPATRIOTER SOM FÖRRÅDER VÅR KULTUR

Polisen i Växjö har godkänt islamska böneutrop på fredagar. Böneutrop, i så liten skala, utgör inget ordningsproblem, anser polisen. Men då har man inte tagit hänsyn till att de islamska böneutropen av många uppfattas som allvarligt störande och hos en del som en ren provokation. Böneutropen signalerar att Sverige så sakteliga är på väg mot en islamsk stat. Och det är just så böneutropen i Växjö motiveras, nml att muslimerna ska känna sig hemma här!

Starkt stöd för islamska böneutrop kommer från antipatrioter som inte vill att vi slår vakt om vår kultur. Nej här är det mångfaldsröran som hyllas. Antipatrioter som Biskopen i Växjö Fredrik Modéus och vänsterledaren Jonas Sjöstedt och många av de okunniga politikerna i Växjö tror att man måste, i religionsfrihetens namn, acceptera böneutropen. Ja, inte bara det! Man till och med välkomnar detta i högtidliga ordalag. Biskopen hylla böneutrupen. "Rätten att utöva sin tro är grundläggande i en demokrati", skriver han i ett Facebook-inlägg. På Twitter uttrycker vänsterledaren Jonas Sjöstedt sitt empatiska stöd för Islam och böneutrop och fräser som en ilsken vildkatt åt kritikerna. "Denna unkna symbolpolitik, detta fega fiskande i grumligt vatten" skriver vänsterledaren Sjöstedt om kritikerna av böneutropen. Vänsterledaren fiskar inte i grumligt vatten, han står upp till hårfästet i det och är oförmågen att se att Islam är en medeltida krigarreligon . Tydligen vet han heller inget om den klassiska vänsterns hållning till religioner, som ett opium för folket. Vänsterledaren har nog aldrig hållit i Koranen, än mindre läst den.

Vänsterpartiet kunde kalla sig Samvetspartiet, eftersom de numera är en de främsta representanterna för den liberala PK-politiken och agerar som dess sanningssägare.

Om Sjöstedt har Vänsterns ståndpunkt är det då inte mycket till vänster. Snarare en tankeröra hos kramgoa gråterskor utan förmåga att tänka kritiskt kring religion och dess konsekvenser för samhället. Att kalla sig vänster är en skymf mot dem som verkligen är vänster. I dagens samhälle är de tyvärr hemlösa

Det finns nästan en miljon muslimer i Sverige och de har skapat ett 40-tal moskéer. Stockholm har flest med 11. Göteborg har 6 och Malmö officiellt 5, men med alla mindre källarmoskéer och liknande är det kanske närmare tio moskéer i Malmö. Moskén i Fittja har fått lov att ha böneutrop på fredagar mitt på dagen. Nu har moskén i Araby i Växjö, liksom moskén i Karlskrona fått rätt till samma. Endast en upplyst och modig moderat kvinna, Anna Tenje, står upp mot böneutropen i Växjö.

Anhängare av utropen anser att det kan liknas vid klockringning i kristna kyrkor och att böneutrop bör vara en del av religionsfriheten. Växjö muslimer motiverar böneutropen bla med "att muslimer ska "känna sig hemma" och "vara stolt över sin kultur". De gläds naturligtvis åt segern i Växjö och uppmanar nu andra moskéer att också börja med böneutrop. Det gäller alltså för oss som slår vakt om vår kultur att "mota Ole i grind". Det kommer inte att dröja länge innan alla 40 moskéer vill ha samma rättigheter. Det är inte svårt att föreställa sig hur det då kommer att låta då alla dessa moskéer har böneutrop fem gånger om dagen, vilket det ska vara enligt islam. Det är ditåt vi kommer att gå och om 30 år, visar studier (Pew Research Centre: Europe's Growing Muslim Population 2017), kan befolkningen här i landet bestå av 30 procent muslimer.

Motståndarna anser att det inte passar in i svensk samhällskultur, att det är störande och att religionsfriheten inte inbegriper rätten till böneutrop. De islamska utropen kan inte jämföras med kristen klockringning, eftersom utropen är ett messande av islamska böner och propaganda för islam. Ytterligare andra anser det oklokt av muslimer att vilja ha böneutrop eftersom det leder till konflikter, förargelse och fientlighet mot muslimer. Att muslimer med sin medeltida religion tar sig allt större utrymme i samhället underlättar på intet sätt muslimernas integration och kan leda till oordning och oroligheter i samhället. Det bör alltså vara i muslimers eget intresse att ligga lågt med ett av islams mest provokativa uttryck.

Sedan religionsfrihetslagen avskaffades är det Europakonventionen (och Regeringsformen) som är de lagrum där religionsfriheten fastslås: 1) "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet...." Av formuleringen i Artikel 9(1) följer att skyddet omfattar både frihet att ha en religion, men också friheten att inte ha en religion.

2)" Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter".

Men det finns en annan poäng här. I Sverige anses religion vara en privatsak och än mera så, sedan kyrkan skildes från staten. Av den grunden står offentliga böneutrop och islamskt böneförkunnande till allmänheten i strid med en grundläggande uppfattning i vår moderna kultur.

Islam är en ålderdomlig och rent barbarisk religion , som inte har genomgått någon reformation och anpassats till det moderna samhället. Det går heller inte att revidera Koranen, eftersom det är Guds ord (inte Mohammeds!) För mig och många är islam en skrämmande religion. Om det inte vore för religionsfriheten, skulle sannolikt inte en sådan uppviglande lära tillåtas över huvud taget i ett modernt samhälle. För dem som känner till detta, leder islams böner proklamerade från moskéernas minareter eller på annat sätt, till en ren provokation. Alltså bör inte böneutrop tillåtas och de tillstånd som redan getts bör återkallas.

DET MAKTFULLKOMLIGA S

Socialdemokraterna gör sitt sämsta val någonsin, men vill ändå inte lämna ifrån sig makten. De tror kanske att de ska klara sig med hoppande majoriteter, men det går nog inte denna gång, eftersom Alliansen lovat att störta Löfven. Samtidigt har alla det parlamentariska systemets ingrodda partier, målat in sig i hörn, så de försvårat för sig själva att komma fram till en lösning i regeringsfrågan. De är alla fullständigt ideologiskt insnöade och deras ledare kan inte säga något om SD utan att ha med en släng om fascistiska rötter och rasism. Det är uppenbart att de inte förmår avläsa den aktuella situationen i samhället och hos medborgarna. Också häpnadsväckande att de inte förstår att deras ständiga stämplande av SD också är ett angrepp på den dryga miljon väljare som röstat på SD.

Socialdemokraterna och regeringen sa att de skulle utreda hoten mot demokratin. Ja, då kan de börja med sig själva och den "korporativa stat" de under 60 -70 år byggt upp. Då man gör en sökning på nätet på "maktfullkomliga socialdemokrater" får man 18000 träffar. Det behöver inte betyda att alla dessa är giltiga. Men det finns många välkända exempel där epitetet för S kan vara "maktfullkomlig" eller "stöddiga". Till exempel nerläggningen av BB vid Sollefteå sjukhus. Införande av trängselskatten i Göteborg och senare Västlänken. I Sollefteå försöker sossarna stäng ute småpartierna genom en införande av två valkretsar som kräver 3 procent av rösterna för att ett parti ska bli representerat i fullmäktige.

I Klippan bestämmer den socialdemokratiske ordförande själv det mesta i barn och utbildningsnämnden och får det bekräftat i fullmäktige. I Hotings fritidsgård är s fullständigt dominerande i alla aktiviteter via Unga Örnar, ABF och arbetarkommunen - trots protester från andra intressen. Men ingen annan gör sig besvär. I regeringen (med stöd av MP), visar sig maktfullkomligheten genom att regeringen struntat i Lagrådets rekommendationer. 45 lagförslag från regeringen har fått hård kritik, varav 13 helt har avfärdats av Lagrådet. I mer än hälften av dessa fall har regeringen gått vidare utan att inhämta myndighetens synpunkter och förslag. I vissa fall är kritiken skoningslös, bland annat förslaget om kriminalisering av sexköp utomlands, samtyckeslagen och den sk gymnasielagen. Rökförbud på vissa platser utomhus är ett annat exempel liksom reglering av vinster i välfärden. Det är alltså allt från stort till smått där s vill ha kontroll och det är själva poängen för att säkra makten.

Socialdemokraterna har sitt ursprung i den socialistiska arbetarrörelsen och är dess politiska gren. I 1940 års val fick de 53,8 procent och 1968 års val 50,1 procent, alltså över hälften av rösterna och egen majoritet i riksdagen Partiet innehade regeringsmakten oavbrutet från 1936 till 1976. Under dessa 40 år hade man i det närmaste total kontroll över politiken i Sverige och byggde systematiskt upp sin maktbas från gräsrotsnivå till tjänstemän i den statliga förvaltningen, i kommuner, landsting och fackföreningsrörelsen. Utnämningar av socialdemokratiska tjänstemän i statsförvaltning och kommuner har skett under många årtionden. Den socialdemokratiskt präglade byråkratins makt har vuxit och partiet övertagit statsapparaten med regeringen som dess ansikte utåt.

Det är en makt över Sveriges liv, inte bara bortom parlamentarisk kontroll utan dessutom i stor utsträckning utanför lagstiftningens råmärken. Det var/är? tom vanligt att S uppfattade att den offentliga sektorn var deras skötebarn. Så långt sträckte sig deras makt att kritiker kallade Sverige för en enpatistat.1 Jag har i min doktorsavhandling också belyst socialdemokratins hegemoni i svensk politik.2

Från 1930-talet och framåt har Socialdemokraterna dominerat svensk politik. I arbetarstäder som Malmö och Göteborg har maktinnehavet fortsatt. Väljarstödet har dock dalat från 41 procent till 22 procent: 1976: 41,1 procent; 1982: 40,7 procent; 1994: 41,4 procent; 2006: 36 procent; 2014: 22,4 procent; 2018 i Göteborg. Så också i Malmö där s i vissa perioder, liksom i götet hade egen majoritet: 1971-85, 1988-91 och 1994-98.

Visserligen har det gått utför med deras maktposition, men de tror fortfarande att de har makten lokalt. Detta har tydligt demonstrerats i Göteborg i samband med införande av trängselskatten. I folkomröstningen sa 57 procent att de inte ville ha den. Sominstitutet vid Göteborgs universitet har undersökt göteborgarnas inställning till Västlänken sedan 2006, och stödet har aldrig varit lägre. Endast 28 procent vill se Västlänken byggas, och endast 29 procent är positiva till trängselskatten. Men S-politikerna ser sig själva som en upplyst elit och därför behöver de inte bry sig om vad folket tycker. De vet ju bäst själva!

På många sätt är Malmö arbetarrörelsens stad. Socialdemokraterna har styrt Malmö i 85 av de senaste 91 åren.3 Med undantag för mandatperioderna 1985

-1988 respektive 1991-1994 har Socialdemokraterna innehaft posten som kommunstyrelsens ordförande eller mot svarande sedan 1919. Arbetarrörelsen har haft Sveriges tredje största stad i sin hand i nästan ett sekel. Malmö kan också ses som den korporativa svenska modellens uttryck.4 Det betyder att vid sidan av demokratins fora finns politiskt beslutsfattande, men som ger sig ut för att vara något annat. I en korporativ stat utförs officiella uppgifter av icke-officiella organisationer. Den socialdemokratiska arbetarrörelsen har stort inflytande, vad gäller bostäder, byggande och fritid via HSB och Hyresgästföreningen. Malmö hade en totalitär karaktär. Opposition har aldrig existerat, eliten har växt samman, från tidningsredaktioner till partihögkvarter och bolagsstyrelser. Maktsystemet har manipulerats av historiens alla socialdemokratiska pampar i denna stad.5

I den socialdemokratiska intressesfären ingår: LO, ABF, Folketshusrörelsen, Unga örnar, KF, HSB, PRO, Hyresgästföreningen, Folksam, SKTF, SSU, studentorganisationer, otaliga arbetarkommuner, kvinnoförbund, mfl. Socialdemokratins Folkrörelsesverige har varit en mycket viktig bas för att slå vakt om sossarnas makt.6 Carin Flemström och jag skrev också en bok om detta i Malmö.7 Redan i början av 1960-talet hade rörelsens tjänstemän tagit över staden. Inte en enda av de socialdemokratiska ledamöterna av kommunfullmäktige hade då en bakgrund som arbetare. Övriga var funktionärer från rörelsens organisationer och tjänstemän från offentlig sektor.

För att förstå hur socialdemokratin fungera internt, med effekter utåt bör man känna till den sk demokratiska centralismen, dvs det är alltid toppen i partiet, lokalt som nationellt, som har sista ordet. Avvikelser från den demokratiska centralismen kallas fraktionsmakeri, vilket betyder samling kring avvikande uppfattning, och accepteras inte.

Man förstår inte socialdemokraternas maktanspråk utan att ha ett historiskt perspektiv på förhållandena. Socialdemokraterna har mer än 100 års intensivt organiserande bakom sina principer. I botten fanns ett klasstänkande. I princip var det en förtryckt arbetarklass mot bourgeoisien, borgare och kapitalägare. Borgarklassen hade hegemonin, dvs dess makt, tänkande och perspektiv genomsyrade det mesta i samhället. De förtrycktas enda chans var att organisera sig på bred front. Och detta har socialdemokraterna varit ytterst framgångsrika med. Samtidigt har de varit mycket negativa till konkurrens från liberaler och främst kommunister inom arbetarrörelsen. Inte bara för att de hade andra idéer om metoderna för samhällsförändringar, utan också för att S vill ha den absoluta makten.

Att vara socialdemokrat är att vara rättänkande och pålitlig, enl den egna uppfattningen. Demokratisk centralism gäller i rörelsen. De som inte förstår sig på detta förhållande tycker att tex ledaren Göran Persson var stöddig och maktfullkomlig. Löfven något modernare och mindre stöddig. Men förhållningssättet är ingen personfråga. Det handlar om organisationskultur.

Vi ska inte tro att S lagt av sina maktanspråk och ambitioner. På det nationella planet visar sig detta genom deras agerande mot Hamnarbetarförbundet, som står utanför LO. Nu vill de ta ifrån fria fackföreningar deras strejkrätt. Detta är S:s strävan efter hegemoni inom arbetarrörelsen, som sammanfaller med arbetsgivarorganisationernas önskan om stabila ordningar och förutsägbarhet.

Attityden att alla ska rätta sig i ledet återfinns också i lilla Sölvesborg. Men här har socialdemokraterna ett mycket starkt fäste. I senaste valet fick de 42,5 procent (och i vissa distrikt 51 - 54%) S har allt sedan 1970 fått 21 - 24 mandat av 49 i fullmäktige och 1994 egen majoritet med 27. Vi är fortfarande på 1970-talet. All makt åt ledarena! Det fick vi lära oss i det endimensionella Malmö.

Vill man vara med i den politiska sfären, får man inte sticka ut eller tala illa om S och deras kommuner. Ett belysande exempel på detta är Kommunbygderådet, som inte är en del av varken kommunen eller partiet, men där vi tvingas skriva på ett avtal med kommunen där vi förbinder oss att alltid tala väl om kommunen - alltså oavsett vilka dumheter kommunen och sossarna kan få för sig att göra.

Är man medlem i denna lilla församling, som är den lägsta nivån i organisationen Hela Sverige ska leva, får man inte i något sammanhang kritisera kommunen. Gör man detta, kommer partipolisen in och genom ombud ser till att man blir utesluten. Det är alltså på många sätt mycket obehagligt med denna socialdemokratiska hegemoni i detta land. Men nu är det många medborgare som också insett detta och gjort tummen ner för S. Deras historiska roll som samhällsdanare är överspelad, vilket vi också ser ute i Europa.

1. Huntford Roland Det blinda Sverige 1971

2. Ronnby Alf Socialstaten, till kritiken av socialteknokratin 1981

3. Svenning Olle Far till staden 2001 och Lojaliteter 1995

4. Svensson Jörn Du ska ta makten och ledningen 1974 och Korporatismen och den borgerliga klassdiktaturen 1969

5. Lars Åberg Framtidsstaden 2017

6. Lindroth Bengt Bingo, en kritisk granskning av folkrörelserna i Sverige 1975

7. Flemström Carin och Ronnby Alf Fallet Rosengård 1972

MISSLYCKAD BOSTADSPOLITIK HAR BÄDDAT FÖR KLASSAMHÄLLETS BESTÅND

I Socialdemokratiernas välfärdspolitik, är deras funktionalistiska bostadspolitik en väsentlig del. Men den har tyvärr lett till bestående klassklyftor. Socialdemokraterna har trott att den socialteknokratiska, funktionalistiska bostadspolitiken skulle ge den mobila arbetskraften (som flyttar dit arbetena skapas) goda bostäder, men har samtidigt bundit fast många i koncentrerade hyreskaserner, där de sällan eller aldrig har kunnat lägga undan tillräckligt med pengar för att skaffa sig ett eget hem, det egna huset eller villan. Därmed har de inte heller kunnat hänga med i den värdestegring som skett i villabeståndet, en värdestegring som vida överstigit vad som skett då de tex sparat på banken. Därför har Socialdemokraterna oavsiktligt skapat det proletariat av egendomslösa, som är grunden för vidgade klassklyftor i samhället.

Rosengård och hennes systrar står idag som avskräckande monument över en gigantisk felsatsning för att lösa bostadsfrågan för massorna. Visst, det blev modernt invändigt, men monolitiskt, enahanda och trist utvändigt. Det har blivit miljön som passade dåligt i svensk kultur. Ganska snabbt blev det i urbaniseringsprocessen bostäder för dem som inte kunde efterfråga annat, då man som tex i Malmö rev ner all äldre, småskalig bebyggelse (som tex Lugnet i Malmö, som ersatts med förortsliknande, monomentalt dystra byggnader mitt i stan!). Det funktionalistiska byggandet i Sverige är en del av den Socialdemokratiska sociala ingenjörskonsten vars fel huvudsakligen är att det är tekniska lösningar på sociala frågor, för att snabbt producera en miljon nya bostäder och mer. Det blev inte ett dynamiskt framväxande av ett eget ägande av bostaden, genom en progressiv transferering av kapital från de rika till de fattiga.

Situationen för proletariat i dessa monolitiska sovstäder har på senare tid till och med avsevärt förvärrats genom att dessa koncentrerade block av hyreskaserner - vanligen kallade förorter - har översvämmats av migranter från vida världen, med främmande kultur och bristande förmåga att försörja sig själva. Besöker man tex Herrgården i Rosengård är det ingen tvekan om att detta är modern slum, där hälften inte kan försörja sig själva och 79,6 procent röstar på bidragspartiet Socialdemokraterna. Polisen har definierat dessa utanförskapsområden som riskmiljöer och "no go zones", typ Vivalla, Gottsunda, Alby, Fittja, Araby, Karlslund, Herrgården, Kroksbäck, Bergsjön, Kronogården med flera. Totalt 62 riskområden.

I den moderna slummen råder förhållanden som kännetecknas av alienation, konflikter, kriminalitet och våld. Dit flyttar ingen vettig människa, som har andra valmöjligheter och därför sjunker de ner i hopplöshetens mörker. Jag har själv varit fältarbetare i Rosengård, där vi för många år sedan uppmärksammade problemen i boken "Fallet Rosengård". Men situationen har blivit mycket, mycket värre än vi någonsin kunde föreställas oss då. Polisens insatser kräver enorma resurser bara för att dessa områden inte ska bli helt okontrollerbara subkulturer i vårt samhälle. Det kommer att ta 100 år att få någon ordning på detta elände. Det Socialdemokraterna tänkte sig, har verkligen blivit det motsatta! Sorgligt men sant.

DEN NYLIBERALA POLITIKENS ENORMA FRAMGÅNGAR

Idéerna om det svenska folkhemmet, där det ekonomiska överskottet i produktionen, används för att bygga välfärden via politiken, har fortfarande stöd hos breda grupper.

På 1980 - 90-talen kom de nyliberala idéerna hit från Thatchers England och Reagans USA. Tankesmedjan Timbro, har spelat en aktiv roll i den nyliberala revolutionen.

En flodvåg av avregleringar och privatiseringar svepte in över Europa och Sverige. Under bara några år avreglerades branscher som taxi (1990), telekom och inrikesflyget (1992), posten (1993), elmarknaden och järnvägen (1996) och apoteken (2009). Det övergripande målet var att konkurrensutsätta verksamheterna, öka tillgängligheten, förbättra servicen och pressa priserna. Har det blivit så?

1988 avvecklades delar av SJ och fördes över till Banverket. SJ AB bildades 2001 och gamla SJ delades upp i ett flertal bolag. Samtidigt släpptes flera andra operatörer in på spåren, nu så många att infrastrukturen inte klarar av alla transporter.

I kommunal verksamhet infördes på 1980-talet resultatenheter med förebild från näringslivet. Förändringen kallas New Public Management (NPM). Bland kommunalanställda kallas detta lite ironiskt "köp och sälj", som inte passar i offentlig förvaltning

I hundra år var principen att barnen gick i den skola som låg närmast hemmet. Friskolereformen 1992 gör det möjligt för andra än kommuner att driva skolor och för eleverna att välja skola. Resultatet har blivit förstärkt segregering av elever och bottenplats i Pisa. Bra resultat?

1983 kom ny hälso- och sjukvårdslag, reviderades 2017. Landsting och kommuner kan sluta avtal med annan utförare av vården. En allt större andel av välfärden inom vård, skola och omsorg utförs nu av privata utförare. Men har vården blivit mer tillgänglig och billigare?

Med avregleringen av elmarknaden 1996 skulle elen bli billigare och valfriheten öka. Priserna har rusat, underhållet försämrats, arbetsplatsolyckorna ökat och personalen stressats, samtidigt som elbolagen plockar ut miljardvinster.

Höjdpunkten för den nyliberala revolutionen är nog att Sverige 1995 går med i den europeiska gemskapen EG, som blir EU. Därmed har politikerna i Sverige överlämnat en stor del av politiken till EU-parlamentet och kommissionen, vars ledande ideologi är liberal kapitalism. På Timbro gnuggar man händerna efter större succé än in något annat västland,

Under de 35 år som den nyliberala revolutionen genomförts, har den ekonomiska ojämlikheten kontinuerligt ökat i Sverige och inkomstklyftorna vuxit snabbare och mer än i något annat västland. De rikaste tio procenten har ökat sina inkomster med 80 procent.

Nästan alla politiker här i landet har varit med på valfrihetsreformerna, utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, som framstår som de enda oppositionspartierna i detta sammanhang.

Den nyliberala valfrihetsrevolutionen har lett till ett splittrat samhälle med djupa klyftor och motsättningar och stor misstro mot politikerna. Därför är frågan om valet nu kommer att bli en vändpunkt för nyliberalismen?

GALOPPERANDE BROTTSLIGHET KNÄCKER POLISEN

Situationen i vårt land är mycket bekymmersam och polisen är hårt pressad. Detta har lett till att regeringen blev tvungen att byta ut den oduglige polischefen Dan Eliasson, trots att han har partibok. Det finns 800 kriminella män i nätverk med tillgång till vapen. 2017 skedde 300 skjutningar och 40 dödade, huvudsakligen i gänguppgörelser. Det är i storstadsområdena dessa kriminella nätverk finns, i Malmö 200, Göteborg 300 och Stockholm 300. Brottsligheten i landet har ökat allt sedan 1975, från 750 000 anmälda brott till 1,5 miljoner år 2016, eller från 9 221 per 100 000 invånare till 15 219, dvs med 65%. Särskilt allvarligt är att brott mot person (liv och hälsa) ökat mest och utgör nu 19 procent av brotten. Från 282 per 100 000 inv år 1975 till 957 år 2016, alltså en ökning med 239%. Av de 957 är 112 fall av dödligt våld. Denna typ av brott är det högsta under 2000-talet. Vad gäller våldtäkter är ökningen katastrofal med 9 per 100 000 inv 1975 till 68 år 2016. Detta är en ökning med hela 655 procent! Av 36 länder ligger Sverige två i toppen med mest våldtäkter. Japan har minst med bara en (1) per hundratusen invånare.

Här i landet har vi varje år cirka 180 000 personer misstänkta för brott. 76 procent av dessa är män. Hela 20 procent är unga män 15 - 20 år. Av de nyligen kartlagda 800 är de flesta män i åldern 15 till 25 år och uppvuxna i hårt belastade miljöer typ Fittja, Kroksbäck och Bergsjön. Polisen får kritik för att man inte klarar upp mer än 19 - 14 procent av personbrott, dvs brott som lagförts (inte fastställda domar). Men vad gäller gängkriminaliteten är problemet bland annat att de som sett och vet något inte vågar anmäla eller ställa upp som vittnen. Gängen har tagit över makten i vissa bostadsområden och den som pratar med polisen riskerar att själv råka illa ut. Inom polisväsendet klagar man (tex i Polistidningen no 12 2015) på hur verksamheten är organiserad och blivit allt mer centraliserad med landet uppdelat i sju regioner. Bristen på poliser framhålls också.

Sverige har 206 poliser per 100 000 inv. medan tex Tyskland har 300, Belgien 400 och Grekland 500. Vi har 30 000 anställda hos polismyndigheten varav 20 000 är poliser. Men långt ifrån alla poliser arbetar i yttre tjänst med uniform. Bara 46% är i yttre tjänst. År 1965 var det 67%. Det är alltså allt färre poliser i yttre tjänst. Organisationen ser ut som en tratt, men vi bör vända den upp-och-ner. Poliser på fältet har fått det allt tuffare i sitt arbete genom ökad kriminalitet och inte minst genom att det grova våldet ökat. Banditerna ger sig till och med på polisen. Detta måste vi sätta stopp för genom upprustning och ökad bemanning.

Det brukar ibland hävdas att kriminaliteten beror på klassamhället, men i dagens samhälle är denna koppling inte så tydlig. Anledningen är att vi genom öppna gränser och migrationen i världen, kommit att bli en del av de brottsaktivas marknad. Det finns ca 300 kriminella gäng med ca 5000 "medlemmar" eller snarare "deltagare" som går in och ur gängen utifrån omständigheter. Ligorna pendlar också in och ut ur landet utan större problem. De som är här illegalt och riskerar en kriminell utveckling ska snabbt utvisas.

Vad ska vi då göra mer för att bryta denna spiral av stegrande kriminalitet? Eftersom vi är med i EU kan vi inte längre ha full koll på vem som kommer in och åker ut ur landet. Men om tullarna får ökade befogenheter att kontrollera alla som åker in och ut skulle det säkert gå att göra livet surt för bovarna och andra med inte rent mjöl i påsen. Skärpta vapenlagar är bra, men vi måste också kunna kontrollera att vapen inte kommer in i landet.

Erfarenheten från vissa satsningar (tex i New York) visar att man bör ingripa tidigt mot brottslighet, för att förhindra allvarligare kriminalitet. Man bör särskilt hårdbevaka brottsbenägna individer. Detta förutsätter tidig information och kartläggning, vilket kräver att polisen är i utsatta miljöer och att det behövs fler poliser i yttre tjänst. Samverkan med andra myndigheter för att kunna ingripa mot bedräglig livsföring öht (bidragsbedrägeri, försäkringsbedrägeri, skatteflykt, rattfylla, fortkörning, smuggling, osv.) Polisen och andra bör göra omfattande kartläggning av brottsaktiva. Information som bör vara tillgänglig för varje polisman som ska göra ett ingripande.

I utanförskapsområdena finns tyvärr många dysfunktionella familjer, som inte har förmåga att ge sina barn en bra uppfostran och utveckling. Det händer att i invandrarfamiljer förlorar husfar och andra auktoriteter i familjen (och "storfamiljen" inräknat nära släktingar) sin statur och pondus. Detta beror på flera faktorer som att de är arbetslösa och inte kan försörja familjen, att de inte är bekanta med det nya samhället, inte kan språket, inte organisationen, inte koderna och kulturen. Barnen lär sig det nya språket snabbare än föräldrarna och hur man ska ta sig fram i samhället. De kanske tom börjar se ner på eller förakta sina föräldrar, som inte kan slussa barnen in i det nya samhället på ett adekvat sätt. För att möta detta bör socialtjänsten satsa mera på familjerådgivning.

För att få tidig information om familjeproblemen är det viktigt med samverkan mellan socialtjänst, skola, sjukvård och polis. Många av dessa dysfunktionella familjer lever på bidrar och i samband med att de söker hjälp, finns tillfällen att närmare få information om förhållandena i familjen.

Samverkan mellan polisen och medborgarna gör polisen synlig och kan skapa förtroende. Vi kanske tom ska uppmuntra poliser att bosätta sig i utanförskapsområden tex mot att de får gratis hyra. Kanske ska vi också återgå till att ha vicevärdar och portvakter i husen, för att få bättre koll vem som bor i husen och går ut och in. I vissa bostadsområden och mindre samhällen har det utvecklats "nattvandrare" för övervakning. Ibland går det längre och kallas medborgargarde. Det har dålig klang, men är förståligt när polisen inte klarar att sätta dit bovarna.

Grannsamverkan har vista sig ha en positivt effekt och kan utvecklas till än mera informativt arbete, som hjälper polisen. Projektet "Nos" är ett exempel på tidig upptäckt och rapport till polisen, där hundars fantastiska luktsinne och hörsel kommer till användning. Jag har tidigare skrivit om att vi bör genom community organizing skapa en bättre social miljö i utanförskapsområdena. En organisering bland de boende kan ev också leda till att man som grupp vågar informera polisen om viktiga iakttagelser. Samtidigt måste det bli möjligt att vittna utan att behöva visa upp sig i rättssalen och att informanten namn blir offentligt.

Ökad kameraövervakning och vakter kan vara bra hjälpmedel, men utan förstärkning av polisen leder det inte långt. Att sätta in militären mot kriminella gäng funkar nog inte, men de kan ju i krissituationer vara bra för bevakningsuppgifter. Migrationsströmmarna är ju också ett bekymmer och där bör vi ta bättre reda på vad det är för folk som kommer hit. Hyresvädrar och bostadsrättsföreningar ska ha skyldighet att informera om vilka det är som bor i deras lägenheter, för att minska möjligheten för kriminella att gömma sig bland andra. Vissa miljöer har blivit veritabla smältdeglar för brottsligt beteende. Att sanera här är inte lätt, men viktig förutsättning för att bekämpa kriminalitet. Åtgärderna kan se tråkiga ut, men en tråkig samhällsutveckling måste nog mötas med tuffa metoder.

Alf Ronnby

dr i sociologi, docent i socialt arbete

ANOMI ETT SAMHÄLLE UTAN SOCIAL STYRNING

I nyhetsrapporteringen blir vi ständigt påminda om att ett stort antal människor, och särskilt unga, mår psykiskt dåligt. Det finns flera skäl till detta, men att de känner sig alienerade i det moderna, individcentrerade samhället, beror på dess brist på närhet, sammanhållning och gemenskap. Få samhällen är så jagcentrerade som det svenska, där individen får segla i sin egen sjö och bli sin egen lyckas smed. Inte alla lyckas med det.

Den sammanhållning och vägledning som fanns i tidigare samhällen, har vi avvecklat då vi skapat det moderna konsumtionssamhället. Faktiskt börjar detta sociala förfall redan med industrialiseringen och den massförflyttning av människor från sammanhållna lokalsamhällen till splittrande och isolerande urbana miljöer. Redan sociologen Emile Durkheim varnade för denna utveckling i boken The Division of Labour in Society 1893 och i boken Självmord 1897. Samhällets förmåga att vägleda individen är urholkad genom det splittrade sätt att leva som vi numera har. En konsekvens är att vi får gå i terapi för att få någorlunda ordning på vårt själsliv.

Det kanske kan låta lite underligt, men enligt sociologisk teori är det i princip samma fenomen av anomi, som kan förklara avvikande beteenden som tex ungdomar som bränner bilar.

I klassisk sociologisk teori finns ett välkänt tema kring den informella sociala kontrollens betydelse för att undvika avvikande beteende och kriminalitet. Integration, nätverk, grupptillhörighet och sociala band spelar en viktig roll för att vägleda människors handlande i samhället. Emile Durkheim (F), Robert Merton (USA) och Nils Christie(N) är några stora sociologiska tänkare på detta område. På 1970-talet behandlade Nils Christie (i boken Hvor tett et samfunn?) problematiken kring anomi, då samhällets sociala grupper tappar normstyrning. Sedan dess har anomi blivit ett ännu mera välkänt fenomen. Med industrisamhällets krav på arbetskraften och medföljande behov av rörlig arbetskraft, har anomiproblemen blivit betydligt påtagligare i alla industrialiserade samhällen.

Jag besökte nyligen min gamla hemby på Söderslätt i Skåne. På 1950-talet var det en levande by, med skola, lanthandel, smedja, kvarn, sömmerska, kyrka, klockare och präst och prästgård, bygghandel och försäljare av fisk. Byns fem gårdar gav då arbete åt många i byn. Det fanns alltså en rad funktioner som knöt ihop lokalsamhället där byborna träffades och utvecklade ett ömsesidigt beroende. Genom dessa relationer traderades normer, kultur och moral. Och den informella sociala kontrollen förmedlades och utövades genom dessa nätverk Visst, med våra dagars syn var det konservativt och skeptiskt mot förändringar och nymodigheter. Men alla höll ett öga på varann och man hjälptes åt att få lokalsamhället att fungera väl. Idag är allt detta borta! Inget är kvar av dessa sociala funktioner. By är främst en plats där man sover. På dagarna är de flesta iväg på arbeten på annat håll.

I Sverige råder numera konsumtionism framför alla andra "ismer" och önskan att tjäna mycket pengar för att kunna konsumera är av högsta värde. Vad man ska kunna köpa upptar människors tankar och samtalen. Detta är delvis ett resultat av den sociala ytligheten, individualiseringen och isoleringen. Man får värde genom att konsumera.

Många svenskar lever också i socialt främlingskap. Flyttandet till städerna har lett till att den sociala väven, de sociala banden blivit mycket tunna. Utan socialt välfungerande lokalsamhällen, där människor genom det sociala samspelet lär känna varann, känner tillhörighet och delaktighet, fungerar inte de processer som leder till värdegemenskap, normförmedling och informell social kontroll. Detta måste då ersättas av formella ordningar och kontroll. Men detta kan inte ersätta den socialiseringsprocess som leder till att medborgarna gör samhällets överordnade moral och normer till sina egna. Myndigheternas ingripande leder bara till ytliga, ofta kortvariga korrigeringar.

När det gäller den sociala hälsan har Durkheim satt fingret på problemet. Utan en vägledande social anda, som ger individen realistiska perspektiv på livet, "kan hon önska sig nya världar av behagliga ting och när hon inte uppnår sina önskningar, blir hon missnöjd och djupt olycklig." Detta kan gå så långt att hon till sist tar livet av sig. (Fritt från Självmordet)

Hos Durkheim och flera andra funktionalistiska sociologer är den kollektiva värdegemenskapen det sammanhållande kittet i samhället. Finns inte en grundläggande värdegemenskap blir samhället splittrat och konfliktfyllt. Och det är väl detta som är ett kännetecken på dagens samhälle. Inte bara i Sverige utan i många samhällen där rörlig arbetskraft och urbanisering är dominerande.

Men modernismen och dess grundläggande krav svävar inte fritt i luften som någon slags ideologi. I botten finns hela tiden ekonomins villkor och krav. Den rörliga arbetskraften är motorn i den moderna ekonomin. Arbetskaraften ska resa till jobben och till nya jobb, från boplats till boplats, från arena till arena. Det har i stort blivit ett liv bland främlingar, där de sociala banden inte utvecklas. Detta leder till många former av avvikande beteende och kriminalitet. Och med detta följer fler och större formella kontrollapparater: vakter, poliser, domstolar, fängelser och social misär.

Samtidigt skapar myndighetsingripanden ytliga, socialt underminerade samhällen. Vi är sociala varelser och behöver leva i någorlunda stabila miljöer där vi kan lära känna våra medmänniskor och på det sättet också bryr oss om varann. Vi behöver uppleva och förstå varann som personer och inte som abstrakta produktionsfaktorer eller konsumenter.

Hur ska vi komma ur detta anomiska förhållande i vårt samhälle? I vissa samhällen har religionen fungerat som det sammanhållande kittet. Men detta fungerar inte heller i vårt sekulariserade samhälle och där dessutom det nu växer fram en konkurrerande religion, islam, som ökar splittringen.

Att återskapa fungerande lokalsamhälle har visat sig mycket svårt, som tex i Svågadalen. Mycket konkurrerar om människors tid och engagemang och därför är det svårt att i längden hålla intresset uppe för det gemensamma.

Lösningen är inte heller att försöka återsända människor - från de alienerande, utsatta förorter, där ensamheten härskar - till de mindre lokalsamhällen arbetskraften en gång lämnade. Kanske är det nu bara ett yttre hot mot nationen som kan få medborgarna att slå vakt kring att vi trots allt är en nation?

Alf Ronnby

fil dr sociolog, docent socialt arbete

författare till en rad böcker om samhällsförhållanden och sociala problem

Socialstaten - till kritiken av socialteknokratin (dr avhandling)

Socialarbetets förklaringsmodeller

Den lokala kraften

Mobilizing Local Communities

HAR MÄNNISKAN SKAPAT DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGEN?

Det kan ifrågasättas om det verkligen är människan som förorsakat att jorden blivit en grad varmare sedan före industrialiseringen. Det globala vädersystemet är oerhört komplicerat och vi kan inte vara säkra på att människan står bakom uppvärmningen, även om FN:s Klimatpanel (IPCC) menar att det förhåller sig så. Dock även dessa experter säger själva att det är till 95 procent säkert att de har rätt.

I debatten kring klimatförändringarna talas det ofta om växthuseffekten på ett negativt sätt, som att det skulle vara ett problem. Men växthuseffekten är en grundläggande egenskap hos jordens klimat och påverkar balansen mellan inkommande solstrålning och utgående värmestrålning. När vi talar om växthuseffekten i samband med klimatförändringar menar vi ofta en förstärkning av den för livet på jorden livsnödvändiga och naturliga växthuseffekten. Den uppvärmda jordytan sänder i sin tur ut värmestrålning vars passage till stor del effektivt hindras av växthusgaserna i atmosfären. En del av den stoppade värmestrålningen kommer tillbaka till jorden, vilket gör att temperaturen på jorden hålls högre och jämnare tack vare växthusgaserna. Utan den naturliga växthuseffekten skulle jorden inte vara bebolig för människan, eftersom det hade varit 35 grader kallare vid jordytan.

Växthusgaserna släpper igenom solens kortvågiga varma, strålning och binder en delar av jordens värmestrålning. Förhöjda halter av dessa gaser leder därför till högre medeltemperatur på jorden. De globala koldioxidutsläppen handlar mest om förbränning av fossila bränslen. Även förändrad markanvändning fram för allt avverkning av skog och expansion av städer bidrar till ökade halter i atmosfären. Koldioxiden är långlivad i atmosfären, men återkommer så småningom till jordytan via regnen. I Sverige beräknas koldioxid stå för ungefär 80 procent av utsläppen av växthusgaser. Frågan är nu om det håller på att bli för varmt på jorden och om det är människan som är skuld till detta? (https://www.miljoportalen.se/luft/vaexthusgaser/vaexthuseffekt-och-vaexthusgaser-vad-aer-det-egentligen)

Det senaste årtiondet har fokus hos många väderforskare handlat om växthusgaser. Solens strålning genom atmosfären påverkas av luftens sammansättning, bla innehållet av partiklar och molnbildningen. Människan har allt sedan industrialismens intåg släppt ut partiklar till atmosfären. De vanligaste växthusgaserna är koldioxid, metan, dikväveoxid (lustgas) och ozon. Dessa gaser har ökat, men det finns inget direkt samband med den globala uppvärmningen.

Beskrivningen, hos många klimatvarnare, är mycket förenklad. Det finns andra mer invecklade och svårberäknade processer som inverkar på atmosfären. Att förstå den samlade effekten av ökad halt av växthusgaser kräver mycket komplexa atmosfärsmodeller som svårligen kan ta håll för alla variabler. Till sist blir det en viss gissning. Men många har bundit sig så hårt vid uppfattningen att det är växthusgaser som helt förklarar den lilla ökningen på en grad av temperaturen på jorden.

I debatten är det ofta fokus på förbränning av fossila bränslen och dess bidrag till aerosoler i atmosfären. Antropogena aerosoler bildas främst genom förbränning av fossila bränslen och industriella processer eller via mekanisk uppvirvling av stoft som vid sandstormar och vulkanutbrott. Utsläpp av gaser från förbränning av fossila bränslen omvandlas till partiklar. Mest studerat är koldioxid och svaveldioxid som sprids till atmosfären då kol och olja förbränns. Svaveldioxiden övergår i sulfatpartiklar. Partiklarna faller ned när de blir tillräckligt tunga eller upplöses i molndroppar och faller ned med regn. De har oftast en mycket kort livslängd i atmosfären, men ibland finns de kvar några veckor och påverkar klimatet.

Det finns mycket mera än koldioxiden som påverkar klimatet. Helt grundläggande är strålningen från solen. När solen skickar ut kortvågiga strålar stiger temperaturen på jorden. Men cirkulationen i atmosfären och i haven spelar också stor roll. Partiklar i luften påverkar strålningsbalansen. Solstrålningen både sprids och absorberas av partiklar sk aerosoler. Om en större mängd aerosoler finns i stratosfären minskar solstrålningen vid jordytan märkbart, vilket medför en temperaturminskning. En av de mest spektakulära källorna till klimatpåverkande aerosoler är explosiva vulkanutbrott, som skjuter upp stoft och svaveldioxid i stratosfären. Två exempel på detta är vulkanutbrotten El Chichon 1982 och Pinatubo 1991.

Partiklars klimateffekter är komplexa och är därmed inte lika väl kända i jämförelse med växthusgaserna. Partiklars klimateffekter varierar också från avkylande till värmande. Aerosolerna varierar över tiden och dess utbredning påverkar klimatet. Förekomsten av moln och deras struktur gör det svårt att beräkna atmosfärens effekt på klimatet. Molnen är tredimensionella och varierar snabbt i tiden. Moln består av vatten och/eller ispartiklar. Flöden av energi kan beskrivas med fysikens lagar. Men systemet är mycket komplext. Överskottsenergi transporteras mot högre breddgrader av havsströmmar och vindar. Den viktiga process som utför detta kallas på engelska "the conveyer belt". Havets strömmar ringlar sig runt världshaven och biogeokemiska processer medför förändringar, som är svåra att beräkna exakt.

Den ökning av den globala temperaturen på ca en grad, vi sett sedan andra världskriget, kan mycket väl vara en återgång till en tidigare balans. "Beräkningar vid Rossby Centre visar att för Europa och norra Atlanten kan partikelutsläpp ha orsakat en temperatursänkning mellan -0,5 och -1,2 grader under det senaste århundradet."( https://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimatforandringar-orsakade-av-manniskan-1.3833)

En antal andra faktorer är sannolikt lika viktiga som användningen av fossila bränslen. Människan övergick från jakt till jordbruk. Därför börjad man avverka skogarna eller brände ner dem för att komma åt marken. Jordbrukssamhället var förutsättningen för den kraftiga ökningen av befolkningen. Den har varit extremt stor de senaste 200 åren. Och med industrialismen skedde folkvandringen från landsbygden till de växande städerna. Kombinationen av storskaligt jordbruk och växande städer, har skapat en radikalt förändrad jordyta. Flera meteorologiska faktorer har därmed förändrats vilket påverkar mikro- och lokalklimatet och i förlängningen det globala klimatet. Jordytans reflektionsförmåga påverkar strålningsbalansen och mer av solvärmen stannar kvar på jorden. När skog ersätts av åkermark ändras även ytans utseende och avdunstningen vilket ändrar energiutbytet mellan jordyta och atmosfär. När städerna breder ut sig sker det också förändringar av klimatet.

Idag bor mer än halva jordens befolkning i urbana miljöer. Det beräknas att år 2050 kommer 70 % av världens befolkning att bo i tätorter. Varje dag exploateras jordens yta allt hårdare pga ökad urbanisering och expanderande städer. Den urbana markanvändningen och förändringar av markytan har stor inverkan på klimatet.

Forskning visar att urbanisering medför negativa konsekvenser för det globala klimatet. Genom förändrad markanvändning från vegetation till hårda ytor av betong, asfalt, tegel, glas mm, skapas urbana sk värmeöar, som också påverkar det globala klimatet negativ. Vegetation däremot kan reducera urbana värmeöar och har en positiv inverkan på klimatet. (https://stud.epsilon.slu.se/3119/1/brandt_i_110816.pdf)

Urbana värmeöar (Urban heat islands) är områden i städer som är betydligt varmare än omliggande landsbygd. Medeltemperaturen i luften i en stad med en miljon innevånare varierar genomsnittligt från någon grad till tre grader varmare jfr med utanför staden. Men på eftermiddagen kan skillnaden vara så stor som 12 grader varmare. Sådana värmeöar påverkar samhället på många sätt: ökade utsläpp och luftföroreningar, försämrad dricksvattenkvalité, värmerelaterade sjukdomar och dödsfall ökad energiförbrukning för luftkonditionering. Den mest omfattande stadstillväxten och urbaniseringen sker i världsdelar som Asien, Afrika och Sydamerika.( https://miljo-utveckling.se/sa-paverkas-miljon-av-staders-tillvaxt/)

Vegetationen bidrar med många positiva egenskaper som förbättrar hydrologin och ger en minskad ytavrinning samt en ökad infiltration. Vegetationen kan även bidra till en minskad värmelagring och energianvändning i staden samt bidra till bindning av luftföroreningar som förbättrar luftkvaliteten. Vegetation binder även koldioxid vilket motverkar växthusgaser, växthuseffekten och globala klimatförändringar. (https://stud.epsilon.slu.se/3119/1/brandt_i_110816.pdf)

Med det ovanligt varma väder och torka vi hade i maj och juni i hela landet (och i söder till mitten av augusti) har fokus i media kommit att ligga på problemen. Men varmare väder är långt ifrån bara problem. Det har fått många människor att njuta av sol och bad och vara mera utomhus, vilket i regel har positiva hälsoeffekter. Men också på det ekonomiska området anses ett varmare klimat vara gynnsamt och kan bla öka turismen i landet." Inom jordbruket ger en förlängd växtsäsong ökade skördar och möjlighet till att förnya grödor för jordbruket, samtidigt som lantbrukaren kan låta sina djur gå ute under större del av året och ha bättre möjligheter till att vara självförsörjande med foder. Också skogsnäringen kan se en ökad tillväxt som en direkt följd av detta." (https://www.smhi.se/kunskapsbanken/vad-betyder-2-c-global-temperaturokning-for-sveriges-klimat-1.92072)

En rad politiker från nästan alla riksdagspartierna, utom SD, har gjort ett politiskt nummer av sommarens sol, värme, torka och skogsbränder. De hävdar alla, liksom ett antal klimatvarnare och miljöaktivister att det ovanligt fina sommarvädret kan förklaras med den globala uppvärmningen och nu krävs kraftfulla åtgärder. Men det är ju lite förvånande att man torgför denna uppfattning, som ju inte har vetenskapligt stöd. I forskarsamhället har man i vart fall tidigare varit överens om att man inte kan dra några slutsatser pga ett års väder (extremt eller inte) om den långsiktiga globala utvecklingen av klimatet. Att Miljöpartiet drive tesen hårt nu är av politiska skäl och i samband med valkampanjen. De ligger risigt till i opinionen och det är uppenbart att de försöker slå politiska mynt av det varma sommarvädret för en fortsatt plats i riksdagen. Men det är inte seriöst.

Att det har varit så soligt och varmt beror på vädermaskinens variationer. Ett ovanligt stort och starkt högtryck har parkerat sig över Nordeuropa och hållits kvar här av jetströmmarna. Högtrycket har hållit den vanliga lågtrycksvandringen öster ut över Atlanten borta från oss denna sommar. Jetströmmen böljar som en våg och kan ändra läge. Den bildar en gräns mellan den kallare luften över Arktis och den varmare luften längre söderut. Den här sommaren har jetströmmen alltså haft ett nordligt läge Det gör att varm luft från söder dragit upp till Nordeuropa. Luftmassan är torr och stabil med högtryck och ger mycket sol och lite nederbörd. Detta kan jämföras med sommaren 2017 då jetströmmen hade ett mycket sydligare läge och i stället blockerade för varmluft söderifrån. Då fick vi en förhållandevis blöt och kylig sommar. Vi kan också titta på den mycket kalla vintern vi hade under februari, mars och april och se att i jetströmmen då låg sydligare och släppte ner den kalla luften från norr.

En slutsats efter den här genomgången av komplexiteten i vädermaskinen är att vi inte till 100 procent kan vara säkra på att det är just människan som är skuld till den globala uppvärmningen, eller i vart fall att det ingalunda bara handlar om förbränning av fossila bränslen. Utifrån detta konstaterande kanske vi också måste ifrågasätta om människan verkligen kommer att kunna påverka det globala klimatet? De åtgärder som politiker föreslår (tex i Parisavtalet) är långt ifrån tillräckliga för att radikalt påverka klimatet, eftersom det ingalunda i så fall bara handlar om att begränsa förbränning av olja, bensin, diesel, gas, mm. Är det kanske klokare att satsa energi, kunskap och resurser på att anpassa våra samhällen till ett varmare klimat? Mycket talar väl för detta! Och sedan ett antal år pågår också denna process. Här några exempel:

1. Återställning av vattendrag till sina ursprungliga, naturliga utseende och förhållanden för att motverka översvämningar.

2. Nya odlingsmetoder och grödor inom jordbruk och grönsaksodling anpassade till ett varmare klimat

3. Engelsk modell för inramning av åkrar med träd och buskar, vilket minskar utsattheten för väder och vind

4. Grönare städer för att sänka temperaturen och syresätta luften.

5. Öka kapaciteten för förvaring av spannmål och andra grödor

6. Anläggning av bevattningsdammar

7. Luftkonditionerade stall

8. Åtgärder för att möta värmeböljor, beredskap inom vården, luftkonditionerade hem och offentliga lokaler

9. Ny teknik för att använda mera havsvatten

10. Förse strategiskt viktiga gator och vägar med översvämningsskydd och förstärkt dränering

11. Vattenposter för dricksvatten i den offentliga miljön och på arbetsplatser

12. Översvämningsskydd vid viktiga byggnader typ sjukhus

13. Samarbete kring dricksvatten mellan kommuner

https://www.klimatanpassning.se/atgarda/lar-av-andra/anpassningsexempel?query=&page=5


Akademin

KÖP BOKEN DIREKT AV FÖRFATTAREN! 100 KRONOR PLUS FRAKT BESTÄLL HÄR alf.ron@telia.com

DET ISLAMSKA HOTET MOT SVERIGE

Antalet våldsbejakande islamister i Sverige har tiodubblats på tio år. På flera utsatta platser i svenska städer påverkar salafister vardagen genom påtryckningar och hot mot invånarna. Salafismen har vuxit sig starkare på flera platser i landet, visar en rapport från Försvarshögskolan.1) Salafister har tex sina egna sedlighetspoliser, som bevakar hur kvinnor och barn klär sig och uppträder. Heltäckande klädsel praktiseras långt ner i åldrarna.

Muslimska barn får inte leka med svenska barn, eftersom de är kristna eller icke troende och därmed orena. Radikala predikanter i skumma moskéer skrämmer till lydnad. Rapporten ger en detaljerad bild av hur salafistiska ledarpersoner arbetar för en islamsk radikalisering av lokalsamhällen. I dessa miljöer växer också den våldsbejakande islamismen. "Politiken och hela samhället bör förstå hur de här miljöerna påverkar den svenska samhällsutvecklingen", säger Magnus Ranstorp som är en av rapportförfattarna. Det är dags att inse hoten och sluta prata om islamofobi, när det gäller kritik av radikal islam.

I rapporten ges många exempel på hur salafisterna agerar. I Gävle sätter salafisterna press på andra muslimer att bli mer radikala och inlemma sig i deras tro. De har tydliga kriterier kring vad som krävs för att leva som en "riktig muslim". Muslimer som vägrar, trakasseras av salafister. Borås har erfarenhet av att unga pojkar sätts i koranskolor och får lära sig att inte umgås med flickor. Muslimska elever dricker inte skolans vatten och får inte måla med vattenfärg eftersom vattnet är "kristet".

I Västerås handla det om ett gäng muslimska pojkar som trakasserar icke-muslimer. Har tex kassörskan inte slöja på sig tar de vad de vill i butiken utan att betala och kallar kassörskan för "svennehora" och spottar på henne, berättar en polis i rapporten. Göteborg har exempel på att valdeltagande kallas "haram" och alltså är förbjudet. Den islamska sedlighetspolisen stoppar ungdomar som dansar och lyssnar på musik. I Malmö byggs en jättemoské, finansierad av Qatar. Det är dessa oljeshejker Qatar, Saudiarabien mfl som står för exporten av salafismen och likvärdiga wahhabismen.

Enligt rapporten bidrar den salafistiska verksamheten till en fientlig inställning till demokrati. Salafismen leder till intolerans, diskriminering och hatbudskap. Den är en inkörsport till islamistisk radikalisering och rekrytering av jihadister. Sverige har haft en förhållandevis stor andel unga som rest till jihadistgrupper utomlands. Nu ökar hoten här i landet då jihadister kommer tillbaka och därför införde idag regeringen ökade säkerhetskontroller vid flygplatser och gränsövergångar runt om i landet.

Säpo bedömer att det i dag finns tusentals våldsbejakande extremister i Sverige. Ökningen de senaste åren har varit dramatisk.
- Vi har aldrig sett något liknande i den omfattningen förut, säger Säkerhetspolischef Anders Thornberg i en TT-intervju. Framför allt handlar det om våldsbejakande islamistiska extremister. År 2010 bedömde Säkerhetspolisen att det fanns omkring 200 extremister.

- Vi skulle säga att det gått från hundratals till tusentals nu, säger Säpos generaldirektör.

Nya siffror håller på att sammanställas och situationen är allvarlig, enligt Säpochefen. TT

Rapportförfattarna anser att samhällets institutioner inte tycks förstå sig på de islamistiska utmaningarna och hoten. Kommunala verksamheter har allt för villigt gått med på anpassningar till muslimska krav vid bad- och gymnastikfaciliteter, vilket får konsekvenser för alla andra. Såväl skola som socialtjänst har uppenbart svårt att förstå problemen, och brottsbekämpande myndigheter anser att religion ligger utanför deras befogenheter då det inte är brottslig verksamhet, konstaterar forskarna.

Tidigare i våras kom en rapport om det Muslimska Brödraskapets verksamhet i Sverige.2) Där framhåller Eje Carlbom också det hot Brödraskapet utgör i vårt samhälle: Brödraskapets " värderingar riskerar att underminera den rådande dominerande värdegrunden i det svenska samhället." ....."De anser att muslimer ska skyddas från majoritetssamhället i ett eget parallellt samhälle som ska bestå av olika välfärdsinstitutioner, exempelvis skolor - ett så kallat muslimskt civilsamhälle. En islamiskt styrd offentlig miljö. Organisationerna verkar enligt samma mönster som Muslimska brödraskapet i Egypten har gjort i flera år."........" MB-associerade aktivister och organisationer sprider politiserade uppfattningar om islam som, i kombination med budskap om att de och andra muslimer är offer för en fientlig västvärld, kan bidra till radikalisering hos individuella muslimer"....." I kombination med acceptans för politiskt motiverat våld kan vissa budskap och idéer bidra till att muslimska individer går vidare till mer radikala sammanhang," säger Carlbom.

Saudiarabien och Quatar är rika och flitiga finansiärer av salafistiska och wahhabstisk mission och har i många år metodiskt arbetat för att sprida islam till Europa. Islamiskt center i Genève får tex sex miljoner dollar per år i stöd. Islamiskt center i Madrid får åtta miljoner dollar per år. De har finansierat byggandet av 1500 moskéer och 2000 koranskolor i OECD-länder. I Saudiarabien finns inga kyrkor eller synagogor och att missionera för något annat än islam kan leda till döden.

Får salafisterna som de vill och arbetar för, kommer hela världen att så småningom underkasta sig den allomfattande islam. Konflikterna mellan islam och alla andra, de otrogna eller ogudaktiga, kommer inte att upphöra förrän mänskligheten uppnått Umma, islams världsherravälde. De radikala muslimerna bär på denna herrefolksmentalitet. Det islamska påbudet dawa (plikt) handlar om att muslimer på olika sätt ska verka för en islamisering av världen, allt ifrån det egna beteendet som en god och Gudfruktig muslim, till jihad, det heliga kriget. Mellan dessa ytterligheter ligger det dagliga arbetet med att skapa islamska civilsamhällen. Det senare är det vi ser mest av i Sverige, då muslimer bygger upp sina egna civila parallellsamhällen i Rosengård, Hammarkullen, Tensta, mfl.

Att muslimerna skaffar sig egna civilsamhällen beror framförallt på att en sann muslim måste följa Guds lag. Därför kan de i princip inte underkasta sig andra lagar än dem Allah instiftat. Det är sharialagarna och komplement till dessa. Detta betyder i praktiken att en renlärig muslim bryter mot Guds lag då han eller hon accepterar svenska lagar. I England har detta lett till att muslimer har sina egna domstolar i alla sociala frågor och konflikter. Troligen kommer detta på sikt också att ske i Sverige.

Det som ytterligare komplicerar muslimernas liv i den västerländska kulturen, är att islam är ett totalt system av moral, normer, ideal, beteenden och lagar på livets alla områden. För muslimer är islam allt! Den som inte lyder Guds bud är en syndare och kan råka ut för en fatwa, som är mer eller mindre sträng (minns hur det gick för Salman Rushdie ). Hur islam ska kunna fungerar i den västerländska kulturen och tillsammans med kristendomen, där hyllandet av Jesus, ses som likvärdigt med månggudadyrkan, är inte lätt att se.

1. Mellan salafism och salafistisk jihadism

Påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället

Av Magnus Ranstorp, Filip Ahlin, Peder Hyllengren ochMagnus Normark

Försvarshögskolan 2018-06-28

Rapporten är gjord på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

2. Rapport om anhängare av Muslimska brödraskapets idéer, Eje Carlbom MSB 2018-03-14

Alf Ronnby är författare till boken Smygande Islamism

VÄNSTERPARTIET, TRASPROLETARIATETS PARTI

Vänsterpartiet kunde kalla sig Samvetspartiet, eftersom de numera är en de främsta representanterna för den liberala PK-politiken och agerar som dess sanningssägare.

Sjöstedt och Vänstern är, med ett marxistiskt, historiskt perspektiv, inte mycket till vänster. Snarare en tankeröra hos kramgoa gråterskor utan förmåga att tänka kritiskt kring religion och dess konsekvenser för samhället. I förhållande till alla de andra PK-partierna, har vänstern absolut inget att bidra med. De är samma liberala, kapitalistvänliga, antipatriotiska småborgare och fattigvårdare. Att kalla sig vänster är en skymf mot dem som verkligen är vänster.

Europa överskölds av muslimska migranter, som söker ett bättre liv. Det kan man förstå ur deras perspektiv. Men för det kristna och sekulariserade Europa blir det ett problem med en invasion av ett främmande folk med en medeltida, aggressiv religion, som de vill inplantera i Europa för att känna sig hemma här. De flesta européer med vanligt sunt förnuft förstår detta och inser hotet från dessa bärare av islam. Men de människor, som på ideologiska grunder står för internationalism, mångfald, mångkultur, kulturrelativism och fullständig religionsfrihet, är i all sin oskuldsfullhet hjärtligt välkomnade till dem som kommer att bli våra banemän. Men detta förstår de inte, eftersom deras ideologi har gjort dem blinda för realiteterna.

Som marxist är det särskilt intressant att försöka förstå vänsterns totala omsvängning från att tidigare sett religion som ett opium för folket, vilket hindar deras kritiska tänkande och vilja till radikala samhällsförändringar. Den klassiska vänstern hade heller ingen tro på de lägsta klassernas, det så kallade trasproletariatets, vilja eller förmåga till samhällsförändringar. De fattiga och okunniga är fullständigt opålitliga i en process av samhällsförändringar. De är beredda att säja sina döttrar för en förstärkning av hushållskassan. Men nu är trasproletariatet det folk som de samhälls- och samvetsömma hos vänstern framförallt värnar om och vill företräda i det politiska livet. Vänstern ser migranterna som de fattiga, utblottade och förtrycka och därför skyndar man till deras försvar. Vänstern har blivit ett välgörenhetsparti, inte mycket annorlunda än liberalerna i "Organisationen för välgörenhetens ordnande", som fanns en gång i tiden. De har avlägsnat sig till oigenkännlighet från sina föregångares revolutionära ambitioner.

Det kan te sig underligt att en rad vänstermänniskor blivit så positiva till islam och muslimer och kanske till religion öht. Vänstern har av tradition varit mycket kritisk till religioner. Religioner är konserverande och bidrar till klassförtrycket. Det fördes en aktiv, ideologisk kamp mot papister, kyrkans dogmer, förtryck och auktoritära ordningar, konserverande könsroller och förnekad sexualitet. Vänstern var starkt kritisk till den protestantiska arbetsetiken, som legitimerade löneslaveriet och försvagade klasskampen. Kyrkan och religionens roll sågs som den världsliga maktens instrument för "att hålla folket i herrans tukt och förmaning".

Eftersom islam, i vänsterns perspektiv, är det fattigas religion accepteras den. Till och med vänsterfolk, som man trodde hade förmåga till kritiskt tänkande, som Jan Guillou, Göran Greider, Per Wirtén, accepterar numera islam. På Twitter uttrycker vänsterledaren Jonas Sjöstedt sitt empatiska stöd för Islam och böneutrop och fräser som en ilsken vildkatt åt kritikerna. "Denna unkna symbolpolitik, detta fega fiskande i grumligt vatten" skriver vänsterledaren Sjöstedt om kritikerna av böneutropen. Vänsterledaren fiskar inte i grumligt vatten, han står upp till hårfästet i det och är oförmågen att se att Islam är en medeltida krigarreligon .

Genom sitt stöd till islam vill Vänsterpartiet inte se någon koppling mellan islam och hedersmord. Partisekreteraren Aron Etzler hävdar at hedersvåld inte kan knytas till en viss kultur eller religion. Riksdagsledamoten Maj Karlsson menar att om man stirrar sig blind på att hedersvåld finns inom en viss religion, missar man annat våld mot kvinnor. (SvD 11.03.18)

Men vänsterpartisten Amineh Kakabaveh är av en annan uppfattning.Sommaren 2015 skrev hon: "Våra manliga enklaver odlar numera inte bara hederskulturer som diskriminerar kvinnor, de odlar kulturer som skapar jihadkrigare" (Expressen 22.06.15)

Vänsterpartiets ledning Jonas Sjöstedt replikerade. "Allt våld mot och förtryck av kvinnor i förorten i princip beror på att vi har för dåligt utbyggd välfärd." (Expressen 22.06.15) Kakabavehs partikamrater reagerade mycket negativt på hennes engagemang mot hederskultur och hedersvåld och kallade henne rasist och islamofob, för att ta heder och trovärdighet ur henne. Kakabaveh råkade alltså på sitt sätt ut före ett "hedersmord" i sitt eget parti.

Det finns ett antal förklaringar till att vänstern hamnat på fundamentalisternas sida. Palestinakonflikten är central. Från att ha haft ett visst inledande intresse för kibbutzsystemet och kollektivismen, gled sympatierna över till det av Israel och USA ockuperade och förtryckta palestinska folket. Denna ståndpunkt har förstärkts med åren och Israels statsterrorism. Ingen vettig socialist kan stödja en sådan skurkstat, med ett brutalt förtryckande av palestinier. Uppfattningen om den judiska statens förtryck och mördande av palestinier, har lett vänstern över till att stödja utsatta muslimer över huvud taget.

Det finns sannolikt fler förklaringar. Vi brukade tala om folkrörelsesocialister kontra socialstatssocialister (eller etatister av état = stat). Både socialdemokraterna och kommunistpartiet startade huvudsakligen som folkrörelsesocialister med sin aktiva bas hos arbetarklassen. Efterhand blev sossarna allt mer inriktade på att driva sin politik via staten, ett övertagande av statsmakten. Vänsterpartiet har gjort samma resa och är nu ett utpräglat etatistiskt parti, som förlitar sig helt och hållet på staten. Jag menar att detta också är en förklaring till deras hållning till islam och muslimer. Arbetarklassen är inte intresserade av sådana fundamentalister och mörkermän.

Vänstern är fixerad vid kampen mot imperialismen, vars främsta kraft är USA. Förvisso är USA en maktfullkomlig aktör i världspolitiken och med Trump i ledningen också oförutsägbar. De har sina militärbaser över snart sagt hela världen och struntar blankt i alla som inte är på deras sida. Det kunde inte uttryckas tydligare än av George Bush: "antingen är ni med oss, eller är ni emot oss".

USA jagar naturtillgångar varhelst de behöver dem och tar vad de vill ha, ibland också med våld. Den amerikanska staten och de multinationella företagen är arroganta, självgoda och egenmäktiga och det är kanske inte att undra på att många människor i världen gärna skulle vilja sätta dem på plats. En majoritet av världsmedborgare anser också att USA är ett större hot mot världsfreden än Iran. Muslimer är utsatta för USA:s imperialism och därför får de vänsterns stöd.

Vänsterns kritik av USA och dess imperialism har fog för sig och stöds i princip av många människor. Men vänstern begår misstaget att tro att man ska liera sig med alla som är emot USA. Därför har man i den aktuella situationen försvarat politiska islam och militanta islamister, eftersom USA för dem är "den store satan". Vänstern ligger också lågt med kritiken av det våld och den terror som de islamistiska rörelserna står för och menar att detta är inget mot det våld och den statsterrorism som USA bedriver. Man tycks följa principen att "min fiendes fiende är min vän".

Hur kommer det sig då att just vänsterpartister ryggar för att framföra kritik av islam och dess hederskultur? Vi skulle ju tänka att det borde vara tvärtom. Marxister brukar anse att religion är ett opium för folket, för att hålla dem lugna och inte hota makten. Religionen är vanligen maktens redskap. De som har Gud på sin sida har också makten. Men dagens vänsterpartister har kanske aldrig läst Marx. Istället ser de som sin uppgift att stå på de förtrycktas och fattigas sida.

Genom västmakternas imperialism är muslimer ett förtryckt folk. Vänstern ställer sig därför på deras sida och bortser från deras förfärliga religion. Många muslimer är förtryckta i sina muslimska hemländer, men när de kommer till Sverige, upplever de en betydligt större frihet. Men den skapar problem för dessa människor som är vanda vid att makten och mullorna talar om för dem vilka moralregler de ska följa. Därför blir det en flykt från frihet och in under nygamla dogmer, predikade i moskéerna då de kommer till Europa.

Naturligtvis finns det inom partiet de som är kritiska till partiets utveckling."Partiet har förvandlats från ett socialistiskt och feministiskt parti till ett välgörenhetsparti som har gått vilse i identitetspolitiken", skriver fd vänsterpartisten Inger Stark. "Feminismen har försvunnit och ersatts med identitetspolitik och ett antirasistiskt arbete som inte leder framåt. Den marxistiska och systemförändrande grunden är helt borta". Inger Stark. (Expressen 27.09.16). Därför har hon hoppat av från partiet.

Andra områden där vänsterns ståndpunkt ändrats radikalt, är synen på homosexualitet. På 70-talet uppfattades detta beteende som perverterad sexualitet. Det skulle vi inte stödja och vi ville inte ha något med RFSL - Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, att göra. När de och andra queerpersoner ville vara med i förstamajtågen var det kalla handen. Vi ville inte ha dessa kufar med, men steg för steg kom de med. Dock fick de gå sist i tåget. Numera faller vänstern dessa hbtq-personer om halsen och är bland de främsta att backa upp och propagera för dem och deras avvikande sexualitet. Vänstern deltar med liv och lust i Pridedemonstrationer och festivaler, eftersom man anser att en förtyckt minoritet ska ha samma rätt till sin avvikande sexualitet som alla andra normala. Alla böjelser ska få blomma ut! Detta är liberalismen i sin prydno!

DET MAKTFULLKOMLIGA S

Socialdemokraterna och regeringen ska utreda hoten mot demokratin. Då kan de börja med sig själva och den "korporativa stat" de under 60 -70 år byggt upp. Då man gör en sökning på nätet på "maktfullkomliga socialdemokrater" får man 18000 träffar. Det behöver inte betyda att alla dessa är giltiga. Men det finns många välkända exempel där epitetet för S kan vara "maktfullkomlig" eller "stöddiga". Till exempel nerläggningen av BB vid Sollefteå sjukhus. Införande av trängselskatten i Göteborg och senare Västlänken. I Sollefteå försöker sossarna stäng ute småpartierna genom en införande av två valkretsar som kräver 3 procent av rösterna för att ett parti ska bli representerat i fullmäktige.

I Klippan bestämmer den socialdemokratiske ordförande själv det mesta i barn och utbildningsnämnden och får det bekräftat i fullmäktige. I Hotings fritidsgård är s fullständigt dominerande i alla aktiviteter via Unga Örnar, ABF och arbetarkommunen - trots protester från andra intressen. Men ingen annan gör sig besvär. I regeringen (med stöd av MP), visar sig maktfullkomligheten genom att regeringen struntat i Lagrådets rekommendationer. 45 lagförslag från regeringen har fått hård kritik, varav 13 helt har avfärdats av Lagrådet. I mer än hälften av dessa fall har regeringen gått vidare utan att inhämta myndighetens synpunkter och förslag. I vissa fall är kritiken skoningslös, bland annat förslaget om kriminalisering av sexköp utomlands, samtyckeslagen och den sk gymnasielagen. Rökförbud på vissa platser utomhus är ett annat exempel liksom reglering av vinster i välfärden. Det är alltså allt från stort till smått där s vill ha kontroll och det är själva poängen för att säkra makten.

Socialdemokraterna har sitt ursprung i den socialistiska arbetarrörelsen och är dess politiska gren. I 1940 års val fick de 53,8 procent och 1968 års val 50,1 procent, alltså över hälften av rösterna och egen majoritet i riksdagen Partiet innehade regeringsmakten oavbrutet från 1936 till 1976. Under dessa 40 år hade man i det närmaste total kontroll över politiken i Sverige och byggde systematiskt upp sin maktbas från gräsrotsnivå till tjänstemän i den statliga förvaltningen, i kommuner, landsting och fackföreningsrörelsen. Utnämningar av socialdemokratiska tjänstemän i statsförvaltning och kommuner har skett under många årtionden. Den socialdemokratiskt präglade byråkratins makt har vuxit och partiet övertagit statsapparaten med regeringen som dess ansikte utåt.

Det är en makt över Sveriges liv, inte bara bortom parlamentarisk kontroll utan dessutom i stor utsträckning utanför lagstiftningens råmärken. Det var/är? tom vanligt att S uppfattade att den offentliga sektorn var deras skötebarn. Så långt sträckte sig deras makt att kritiker kallade Sverige för en enpatistat.1 Jag har i min doktorsavhandling också belyst socialdemokratins hegemoni i svensk politik.2

Från 1930-talet och framåt har Socialdemokraterna dominerat svensk politik. I arbetarstäder som Malmö och Göteborg har maktinnehavet fortsatt. Väljarstödet har dock dalat från 41 procent till 22 procent: 1976: 41,1 procent; 1982: 40,7 procent; 1994: 41,4 procent; 2006: 36 procent; 2014: 22,4 procent; 2018 i Göteborg. Så också i Malmö där s i vissa perioder, liksom i götet hade egen majoritet: 1971-85, 1988-91 och 1994-98.

Visserligen har det gått utför med deras maktposition, men de tror fortfarande att de har makten lokalt. Detta har tydligt demonstrerats i Göteborg i samband med införande av trängselskatten. I folkomröstningen sa 57 procent att de inte ville ha den. Som-institutet vid Göteborgs universitet har undersökt göteborgarnas inställning till Västlänken sedan 2006, och stödet har aldrig varit lägre. Endast 28 procent vill se Västlänken byggas, och endast 29 procent är positiva till trängselskatten. Men S-politikerna ser sig själva som en upplyst elit och därför behöver de inte bry sig om vad folket tycker. De vet ju bäst själva!

På många sätt är Malmö arbetarrörelsens stad. Socialdemokraterna har styrt Malmö i 85 av de senaste 91 åren.3 Med undantag för mandatperioderna 1985

-1988 respektive 1991-1994 har Socialdemokraterna innehaft posten som kommunstyrelsens ordförande eller mot svarande sedan 1919. Arbetarrörelsen har haft Sveriges tredje största stad i sin hand i nästan ett sekel. Malmö kan också ses som den korporativa svenska modellens uttryck.4 Det betyder att vid sidan av demokratins fora finns politiskt beslutsfattande, men som ger sig ut för att vara något annat. I en korporativ stat utförs officiella uppgifter av icke-officiella organisationer. Den socialdemokratiska arbetarrörelsen har stort inflytande, vad gäller bostäder, byggande och fritid via HSB och Hyresgästföreningen. Malmö hade en totalitär karaktär. Opposition har aldrig existerat, eliten har växt samman, från tidningsredaktioner till partihögkvarter och bolagsstyrelser. Maktsystemet har manipulerats av historiens alla socialdemokratiska pampar i denna stad.5

I den socialdemokratiska intressesfären ingår: LO, ABF, Folketshusrörelsen, Unga örnar, KF, HSB, PRO, Hyresgästföreningen, Folksam, SKTF, SSU, studentorganisationer, otaliga arbetarkommuner, kvinnoförbund, mfl. Socialdemokratins Folkrörelsesverige har varit en mycket viktig bas för att slå vakt om sossarnas makt.6 Carin Flemström och jag skrev också en bok om detta i Malmö.7 Redan i början av 1960-talet hade rörelsens tjänstemän tagit över staden. Inte en enda av de socialdemokratiska ledamöterna av kommunfullmäktige hade då en bakgrund som arbetare. Övriga var funktionärer från rörelsens organisationer och tjänstemän från offentlig sektor.

För att förstå hur socialdemokratin fungera internt, med effekter utåt bör man känna till den sk demokratiska centralismen, dvs det är alltid toppen i partiet, lokalt som nationellt, som har sista ordet. Avvikelser från den demokratiska centralismen kallas fraktionsmakeri, vilket betyder samling kring avvikande uppfattning, och accepteras inte.

Man förstår inte socialdemokraternas maktanspråk utan att ha ett historiskt perspektiv på förhållandena. Socialdemokraterna har mer än 100 års intensivt organiserande bakom sina principer. I botten fanns ett klasstänkande. I princip var det en förtryckt arbetarklass mot bourgeoisien, borgare och kapitalägare. Borgarklassen hade hegemonin, dvs dess makt, tänkande och perspektiv genomsyrade det mesta i samhället. De förtrycktas enda chans var att organisera sig på bred front. Och detta har socialdemokraterna varit ytterst framgångsrika med. Samtidigt har de varit mycket negativa till konkurrens från liberaler och främt kommunister inom arbetarrörelsen. Inte bara för att de hade andra idéer om metoderna för samhällsförändringar, utan också för att S vill ha den absoluta makten.

Att vara socialdemokrat är att vara rättänkande och pålitlig, enl den egna uppfattningen. Demokratisk centralism gäller i rörelsen. De som inte förstår sig på detta förhållande tycker att tex ledaren Göran Persson var stöddig och maktfullkomlig. Löfven något modernare och mindre stöddig. Men förhållningssättet är ingen personfråga. Det handlar om organisationskultur.

Vi ska inte tro att S lagt av sina maktanspråk och ambitioner. På det nationella planet visar sig detta genom deras agerande mot Hamnarbetarförbundet, som står utanför LO. Nu vill de ta ifrån fria fackföreningar deras strejkrätt. Detta är S:s strävan efter hegemoni inom arbetarrörelsen, som sammanfaller med arbetsgivarorganisationernas önskan om stabila ordningar och förutsägbarhet.

Attityden att alla ska rätta sig i ledet återfinns också i lilla Sölvesborg. Men här har socialdemokraterna ett mycket starkt fäste. I senaste valet fick de 42,5 procent (och i vissa distrikt 51 - 54%) S har allt sedan 1970 fått 21 - 24 mandat av 49 i fullmäktige och 1994 egen majoritet med 27. Vi är fortfarande på 1970-talet. All makt åt ledarena! Det fick vi lära oss i det endimensionella Malmö.

Vill man vara med i den politiska sfären, får man inte sticka ut eller tala illa om S och deras kommuner. Ett belysande exempel på detta är Kommunbygderådet, som inte är en del av varken kommunen eller partiet, men där vi tvingas skriva på ett avtal med kommunen där vi förbinder oss att alltid tala väl om kommunen - alltså oavsett vilka dumheter kommunen och sossarna kan få för sig att göra.

Är man medlem i denna lilla församling, som är den lägsta nivån i organisationen Hela Sverige ska leva, får man inte i något sammanhang kritisera kommunen. Gör man detta, kommer partipolisen in och genom ombud ser till att man blir utesluten. Det är alltså på många sätt mycket obehagligt med denna socialdemokratiska hegemoni i detta land.

1. Huntford Roland Det blinda Sverige 1971

2. Ronnby Alf Socialstaten, till kritiken av socialteknokratin 1981

3. Svenning Olle Far till staden 2001 och Lojaliteter 1995

4. Svensson Jörn Du ska ta makten och ledningen 1974 och Korporatismen och den borgerliga klassdiktaturen 1969

5. Lars Åberg Framtidsstaden 2017

6. Lindroth Bengt Bingo, en kritisk granskning av folkrörelserna i Sverige 1975

7. Flemström Carin och Ronnby Alf Fallet Rosengård 1972

SÄLDÖDEN I REPRIS

MP ligger mycket illa till i opinionen och riskerar att åka ur riksdagen. Nu försöker de mycket lägligt upprepa framgången med de döda sälarna som år 1988 hjälpte mp in i riksdagen. MP plädering för sin plats i riksdagen och i en kommande regering. "Under mandatperioden har vi drivit igenom världens kanske mest ambitiösa klimatlag." ".... i Sverige ser vi hur många andra partier vill stoppa klimatåtgärder och skära i klimatbudgeten."(DN 20.07.18) Men det vill inte MP. Tvärtom, de har "många modiga beslut att fatta": höghastighetståg, fossila bränslen ska bort senast 2030, flyget ska bära sina egna kostnader för utsläpp, högre skatt på importerat kött, osv.

Isabella Lövin och Gustav Fridolin försöker slå nya politiska mynt av värmeböljan. I en debattartikel i DN 20/7 försöker de påskina att den varma och soliga sommar vi har just nu är en effekt av den globala uppvärmningen. Detta är ohederligt, eftersom vi vet att en väderhändelse i sig inte säger något alls om den globala uppvärmningen. Att det är så härligt, soligt och varmt nu beror på vädermaskinens tillfälligheter att ett ovanligt stort och starkt har parkerat sig över Nordeuropa och håller den vanliga lågtrycksvandringen öster ut över Atlanten borta från oss. Lågtrycken går då norrut mot Arktis eller söder ut. Portugal och Spanien har haft mera regnväder än normalt vid denna tid på året.

Isabella Lövin, vice statsminister och mp-språkrör, försökte med samma bluff i Almedalen 07.07.18 Den varma sommaren beror på den globala uppvärmningen. Samma påstående hade väckt åtlöje förra sommaren. Men nu tycks en del av åhörarna gå på Lövins försök att slå propagandistiska mynt av årets soliga och varma sommar, som alla är så glada för, utom vissa bönder. Men efter sol kommer regn, så då blir de också glada.

Den som tror att den varma, härliga sommaren är en konsekvens av växthuseffekten, kan kolla med SMHI eller andra meteorologer. Sådana långtidseffekter, som den globala uppvärmningen, visar sig inte på ett enstaka år. Den aktuella värmen, på norra halvklotet, beror framförallt på jetströmmarna, som i år råkar bli till vår fördel.

Men hur var det förra sommaren? Hur var det i vintras? De flesta minns säkert att det var ovanligt kallt och snöigt i en stor del av landet. Med Lövins och Fridolins logik, var vi kanske då på väg mot en ny istid? Bör man inte som vice statsminister hålla sig till det vetenskapen säger? Men detta är MP i ett nötskal. De vill gärna modelera om världen så den stämmer med deras ideologi och världsbild. "Extrema väderhändelser ..... kommer att innebära enorma ekonomiska kostnader." Säkert, men vad kostar inte MP:s förslag och alla andra förslag i den så kallade omställningen?

MP vill naturligtvis vara kvar i riksdagen och gärna ingå i en ny regering. Klimatets "reformagenda måste fortsätta efter valet...." Miljöpartiet vill sitta i en regering som tar ett globalt klimatledarskap" Ja, tala om hybris i ett parti som hänger på gärdsgården!



MÖTET VÄSTLEDARE FÖRFASAR SIG ÖVER

Putin och Trump möttes i Helsingfors utan de sedvanliga diplomatiska förberedelserna. DN Michael Winiarski: "Toppmötet där omvärlden bävar för att de två ska komma överens"(16.07.18) Liknande tongångar i andra systemmedia med braskande rubriker, som signalerat stor oråd kring mötet, där de tror att den smartare Putin ska lura Trump att göra oacceptabla uttalanden om relationerna mellan de båda länderna, eller om den påstådda annekteringen av Krim 2014 eller den påstådda inblandningen av ryska staten i USA:s presidentval 2016, då Trump vann.

Nu förfasas man över att Trump säger att han litar på Putin, då denne säger att ryska staten inte blandat sig i presidentvalet. En tolkning av detta är att Trump struntar i vad USA:s säkerhetstjänster förmedlat i denna fråga. Putin sa att samtalen med Trump varit uppriktiga och fruktbara. (Aftonbladet 16.07.18) Detta är just det som andra politiska ledare i väst inte vill höra. De och tom Trumps egna partivänner ville att Trump skulle åka till toppmötet och knäppa Putin på näsan och kritisera hans och Rysslands aggression.

För övrigt är det paradoxalt hur systemmedia i USA ständigt ältar om rysk inblandning i USA:s presidentval, med tanke på hur mycket USA blandar sig i andra länders val och opinionsbildning. Mest känt är nog då CIA låg bakom störtandet av Allende i Chile 1973. I Chile agerade man också på 1960-talet, Haiti på 1990-talet och Malta 1971 osv. På Grenada gick USA in med trupper och störtade den sittande, socialistiska regeringen 1983. Liknande försök gjordes på Kuba då en USA-stödd rebellarmé på 1500 exilkubaner, stöttade av president Kennedy, gick iland vid Grisbukten 1961. Rebellerna hade rekryterats, tränats och utrustats av CIA.

Putin och Trump möttes i Helsingfors utan de sedvanliga diplomatiska förberedelserna. DN Michael Winiarski: "Toppmötet där omvärlden bävar för att de två ska komma överens"(16.07.18) Liknande tongångar i andra systemmedia med braskande rubriker, som signalerat stor oråd kring mötet, där de tror att den smartare Putin ska lura Trump att göra oacceptabla uttalanden om relationerna mellan de båda länderna, eller om den påstådda annekteringen av Krim 2014 eller den påstådda inblandningen av ryska staten i USA:s presidentval 2016, då Trump vann.

Vi behöver bara ta en titt på kartan för att direkt inse att det är USA och Nato som är den aggressiva parten och försöker med framgång ringa in Ryssland, genom Natoanslutning av de forna Öststaterna och planerad placering av atomvapen i Rysslands närhet. Det är dessa inringningsförsök Ukraina och Georgien handlar om.

Vid kuppen i Ukraina gav CIA stöd till oppositionen och huliganer. Flera kända politiker bla John McCain, åkte till Ukraina och stöttade oppositionen mot den demokratiskt valde presidenten Viktor Janukovytj. USA agerade för att Ukraina skulle sluta vara allierad med Ryssland och lyckades med detta. I februari 2014 tvingades Janukovytj fly med fara för livet. Vid valet i Nicaragua 1990 spred USA rykten om att socialisterna var korrumperade och Daniel Ortega förlorade valet.

USA och EU har genom sitt agerande drivit Ryssland och Putinregimen till konfrontation. I slutet av 1990-talet och början av 2000 var Putin och hans regim mycket positiva till EU. Men gång på gång hände det att de blev förnedrade av väst. Putin deltog i Normandie vid firandet av segern i Andra Världskriget. Men då samma skulle firas i Moskva kom inte en enda politisk ledare från väst. Putin blev inte inbjuden till minneshögtiden i Auschwitz och på G-7 mötet i Japan 2008 blev han mobbad. Detta och annat har förödmjukat Ryssland. Det skildras mycket tydligt i den franska dokumentären "Rysslands återkomst."

Den politiskt korrekta uppfattningen i väst är att Putin och Ryssland försöker återta förlorad mark och inte kommer att nöja sig med att ha tagit tillbaka Krim, som varit ryskt i århundraden. Men som Nikita Chrusjtjov gav bort till Ukraina. Man vill heller inte kännas vid att i fallet Georgien var det president Micheil Saakasjvili som lät sina trupper angripa Sydossetien. Russland kom därefter till deras hjälp. Hade inte Putin och Ryssland handlat resolut, är det högst troligt att Nato hade stöttat Georgien och det var detta Saakasjvili hoppades.

USA och EU hade gärna sett att Ryssland skulle fortsätta att vara svagt och handlingsförlamat, som på den stora oredans tid under Gorbatjov och Jeltsin. Sanktionerna kan ses i ljuset av detta. Men Putin och hans regim kom som räddaren i nöden efter Sovjetunionens kollaps. Med metodiskt, systematiskt arbete lyckades han och regeringen få Ryssland på fötter igen. Arbetare och tjänstemän fick sina löner utbetalda i tid. Sjukvården och administrationen förbättrades och pensionärerna fick åter sina pensioner.

Krim, med sin brokiga och krigiska historia, har hamna i fokus för kampen mellan den ryska intressesfären och USA/EU-intressen. Trump har före mötet med Putin sagt att det är naturligt att Krim tillhör Ryssland eftersom de talar ryska på halvön. Han kunde tillagt att Ryssland har, med majoriteten i en folkomröstning på Krim, tagit tillbaka den halvö som tillhört Ryssland sedan 1783, men skänkts 1954 till Ukraina, som då var en del av Sovjetunionen.

Det politiska etablissemanget i väst upprörs naturligtvis över "förlusten av Krim", eftersom det är en allvarlig prestigeförlust. Krim har blivit en strategisk bricka i imperiernas spel kring Ukraina, som är betydligt viktigare för Ryssland än för EU/USA. Trots folkomröstningen på Krim, som gav stor majoritet för anslutning till Ryssland, beskylls Krimparlamentet och Ryssland/Putin för att agera i strid med folkrätten. USA/EU får det att låta som Krimparlamentet och Ryssland gjort något olagligt.

Men folkrätten är ingen lag med internationellt konsensuserkännande. Folkrätten är en sedvanerätt som bygger på att dess normer accepteras av inblandade stater. För krigföring gäller regler enligt överenskommelser i Haagkonventionerna. Modern folkrätt omfattar också folkgrupper och etniska minoriteter bland annat vad gäller visst självbestämmande. Folket på Krim har sagt vad de vill och är nöjda med att tillhöra Ryssland, vilket ger dem många fördelar.

Lavrov stöder sig bland annat på beslutet i det autonoma Krims parlament och folkomröstningen och USA/EU stöder sig på parlamentet i Kiev och dess kuppregering. Både Krim och Ryssland har folkviljan på sin sida.

Sanktionerna mot Ryssland sedan 2014 handlar om förbud mot export av livsmedel, viss teknologi, finanser, frysta tillgångar mm.* Sanktionerna har inte skadat bara Ryssland, men också EU. Italiens nya regim vill stoppa sanktionerna och det vill nog en del andra EU-medlemmar också, som förlorat mycket på importförbud. Nu har Ryssland i stor utsträckning kunnat ersätta dessa produkter, mest livsmedel med egen produktion. Hade Trump haft mandat och makt att slopa sanktionerna, hade han nog gjort det. Men det är Congressen som bestämmer detta och där är oviljan mot Ryssland kompakt. Hemma i USA betraktar liberalerna Trump som gossen ruda i den internationella politiken. Det går väl deras ära förnär att Trump kanske kommer att få en del uträttat i den internationella politiska snårskogen av lillvilja, konkurrens, prestige och geopolitiskt maktspel.

*( https://www.business-sweden.se/globalassets/sanktioner-mot-ryssland---sve.pdf)

OVANLIGT OKLOKT TÄNKT JOHANSSON

Jag brukar uppfatta justitieminister Morgan Johansson som en förnuftig och stabil person. Men nu har han hoppat i galen tunna. Det förefaller som Johansson dragits med i den upprördhet som Nordiska Motståndsrörelsens agerande i Almedalen lett till.

Det är givetvis otrevligt och oacceptabelt att politiska organisationer och grupperingar använder våld för att markera sina ståndpunkter. Men vi behöver heller inte acceptera sådant beteende. Det finns lagar och lagrum som förbjuder ofredande, kränkningar, våld och störande av den allmänna ordningen. Polisen skulle kunna ingripa resolut mot NMR när de använder våld, trakasserar eller uppträder ofredande. Att man inte gjort detta, kan beror på att man bedömde att det skulle kunna leda till större provokationer och oordning, tumult och skador.

Men att, som Morgan Johansson föreslår, förbjuda sk rasistiska organisationer, leder in i turbulenta definitionsproblem och vanskligheter vid tillämpning av lagen. Var går gräsen mellan främlingsfientlighet och rasism? Eftersom vi inte längre har några av vetenskapen definierade raser, vad betyder då rasism? I själva verket är rasism bara ett skällsord utan vetenskapligt grundad definition. Det räcker inte att tex Stefan Löfven kallar SD ett rasistiskt parti, för att göra partiet olagligt.

Med Johanssons förslag till förbud hamnar vi i ett förbud av vissa åsikter. Sådant brukar inte var accepterat i en demokrati. Bättre att ge polisen order att ingripa då uppenbara lagöverträdelser sker. Det bör vara olagliga handlingar och inte åsikter som ska lagföras.


Gymnasielagen är oduglig och strider mot grundlagen

Den sk gymnasielagen, dvs att ca 9000 ensamkommande unga ska få en ny chans att stanna om de studerar. Men migrationsdomstolen i Malmö anser att lagen inte kan användas i domstol på ett rättssäkert sätt. Detta är inte mindre än ett fiasko för de politiker och partier som, mot lagrådets uppfattning att den inte höll, drev igenom lagen i riksdagen. Nu har dessa inkompetenta och hallstarriga politiker försett landet med en lag som är undermålig och kommer att leda till en massa extraarbete för migrationsdomstolarna. Helt i onödan! Ansvaret faller tungt på Miljöpartiet, som är de som främst drivit fram detta hastverk till lag, mot bättre vetande. Men miljöpartister, som inte har mycket erfarenhet av regeringsarbete - och därför förorsakat en mängd strul i denna regering och nu blivit den förtroendekris som drar ner sossarna i djupet - är så ideologistyrda och trosvissa att man struntar i kunskap. Voluntarismen är det som styr detta parti och inte förnuftet, vilket beror på att partiet har en bas i ett gäng miljöfanatiker, som drivs av sin tro. Det är inge större skillnad på det och religiösa himlastormare.

LÄMNA ISLAM HOT OM DÖDEN

Det är välkänt att i muslimska länder som Afghanistan, Pakistan och Saudiarabien riskerar man att bli dödad om man lämnar islam och offentligt tillkännager detta. I andra länder tex Albanien, Kosovo, Egypten, Tunisien mfl, är risken något mindre att bli dödad, men man får leva med "domen" att bli straffad av Gud efter döden - kanske något liknade skärselden i kristendomen.

Islam föreskriver i sharialagarna och de sk haditherna tre sorters brott som kan de dödsstraff. Det är mord, att lämna islam (sk apostasi) och samlag utanför äktenskapet. Äktenskapsbrott straffs med stening till döden om man är gift. Det är en tolkningsfråga om det står i Koranen att apostasi ska straffas med döden, men Muhammed har i vart fall sagt att det ska leda till döden: "Guds sändebud sa: "Om någon överger sin religion (Islam), skall ni döda honom."" Al-Bukhari (nummer 6922).

Överhuvudtaget blir man påmind om att islam är en mycket ålderdomlig, medeltida religion, som inte genomgått någon reformation och därför ter sig minst sagt antikverad i dagens samhälle. Sex utanför äktenskapet straffas med 100 piskrapp (Koranen 24:2), som det nog kan finnas risk att den straffade inte överlever. Stöld straffas med avhuggning av höger hand. Rån kan också det leda till dödsstraff. Att dricka alkohol och bli berusad straffas med 80 piskrapp.

Vi har också hedersmorden som är i samma kategori, dvs någon har brutit mot islam och straffas av omgivningen. Av alla 105 mord 2016 var vart tionde ett hedersmord. Av kvinnor som mördades var vart tredje ett hedersmord. (SvD 06.08.16)

Vi ska inte förställa oss att troende muslimer blir moderna bara för att de kommer till vårt land. Men de som faktiskt gör det, riskerar att råka väldigt illa ut. Islams gårdvarar finns numera lite varstans i landet och nyligen uttalade sig imam Salahuddin Barakt i Malmö att i ett rättroende islamskt land gäller dödsstraff för apostsi (DN 26/5)

För oss svenskar, kristna eller icke troende ter sig säkert dessa straffmetoder mer eller mindre barbariska. Likväl kommer rapporter om att muslimer här i landet, som lämnar islam, hotas av andra muslimer med döden. Nyligen hade DN ett reportage (26/5) om Mariam och Ahmad som blivit hotade om de lämnar islam. Det finns åtskilliga andra exempel. "Man uttrycker att man kommer döda den som lämnar religionen. Man blir utesluten ur gemenskapen och nästan hatad i samhället/gruppen man lever i, säger Ali, som bor på flyktingförläggning med kompisen Rami. Ali och Rami heter egentligen något annat. De vill vara anonyma eftersom de är rädda för vad radikala muslimer kan utsätta dem för här i Sverige. (SVT 29.08.16)

Med den mängd muslimer som nu kommit till Sverige och Europa får vi räkna med att dessa "kulturkonflikter" blir allt vanligare och det är märkligt att det finns så många goda kristna och humanister (och allmänna godhetsivrare) inom Svenska kyrkan, Pingströrelsen, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Miljöpartiet, Centern mfl som försvarar islam. Man kan ju hoppas att det beror på okunskap om vad islam verkligen står för och inte att man initierat accepterar och välkomnar denna förfärliga religion.

S HAR BUNDIT RIS ÅT EGEN RYGG

Dagligen får vi nu rapporter om att det går dåligt i opinionen för socialdemokraterna. Själva säger de, att det beror på att debatten är fel och att de därför inte får ut sitt verkliga budskap. Det är förvånande att de är så dåliga på att analysera vad opinionen beror på.

Väljarna är oftast inte så upptagna av ideologi och vackra löften. Vi har lärt oss att man inte kan lita på vallöften, eftersom då det kommer till praktiken, är mycket som påverkar det verkliga resultatet. Folk vet däremot vad deras erfarenheter säger dem om förhållandet i landet och specifikt för den själva.

Allt fler får mycket konkreta erfarenheter av invandringens konsekvenser inom sjukvården och tandvården. Många invandrare behöver eller vill ha akut hjälp och därför har trycket och köerna snabbt blivit onormalt långa. Patienter hinner bli allvarligt sjuka och kanske tom dö eftersom det inte hinner få adekvat vård. Hos tandläkare kan det ta flera år i kö innan man kan få en tandvårdsundersökning, eftersom det är så många migranter som vill ha akut tandvård.

Sedan blir folk mycket uppretade när de väl kommer till, men ser att migranterna bara behöver betala 200 kronor för tandvård, medan de själva åker på att betala tusenlappar. Det finns inte mycket som retar folk så mycket som denna olycksaliga kombination av långa köer och dryga kostnader.

Något som verkligen också retar folk är att en del långtidssjukskrivna kickas ut från försäkringskassan och skickas över till arbetsförmedlingen, där man konstaterar att det inte finns några arbeten med en nedsatt arbetsförmåga. Detta är en ordning som upplevs som mycket orättvist och kränkande.

Bostadsbristen har accelererat när plötsligt flera hundra tusen fler över några få år behöver bostad. Detta i kombination med att bankerna (genom regeringens försorg) kräver större insatser och snabbare återbetalning, gör att unga människor har svårt att skaffa sig ett eget hus. Detta har skapat ett stort missnöje med sakernas tillstånd. Och vem är det som bär ansvaret för dessa förhållanden om inte regeringen?!

Det är dessa erfarenheter, mycket mera än ideologi och löften, som ligger till grund för socialdemokraternas mycket dåliga opinionssiffror. Även LO-folket uppfattar situationen sådan och där är många dessutom mycket kritiska till att socialdemokraterna valt att samarbeta med Miljöpartiet, som LO-folket anser vara verklighetsfrämmande idealister och industrifientliga.

Det finns inget annat förhållande än just den stora migrationen till Sverige, som har haft så stor och kommer att ha så stor påverkan på många förhållanden i landet. Det vet människor och därför står detta högt upp på den politiska dagordningen. Socialdemokraterna har genom en felaktig politik helt enkelt gjort bort sig och det kommer de att straffas för i valet. Inga fagra löften eller utspel kommer att ändra på detta fram till valet. Trovärdigheten har just inte blivit större genom att S kommer med ett dåligt förslag som ger 9000 ynglingar, som inte har asylrätt, möjlighet att stanna här i landet.

DET FINNS BARA TVÅ KÖN

Alice Bah Kuhnke var på Pride i Malmö och argumenterade för ett tredje kön. Men det verkar råda stor förvirring i denna fråga hos HBTQ-foket, som tror att det finns ett större antal kön i vår värld. Men det finns bara två om vi ska hålla oss till verkligheten. Egenskapen att vara hona eller att vara hane. Däremot kan det finnas flera eller många könsidentiteter, dvs vissa människor har av olika anledningar en svag identitet som kvinna eller man. I princip kan det då finnas oändligt många varianter och det säger sig självt att det inte går att lagstifta om detta. Könsidentiteten är en privatsak och inte en samhällelig angelägenhet, som ska formaliseras och nedfällas i lag.

Men det är som vanligt lite si och så med tankeredan hos MP och det är bland annat därför de ligger risigt till i opinionen. Många människor anser att MP har flummiga, verklighetsfrämmande idéer och förslag. Och inom LO-kollektivet anser man att MP är ett industrifientligt parti och allt färre sympatiserar med dem.

Vi kan ju fråga oss vad MP tror att de ska vinna på att komma med förslag om att införa ett tredje kön i lagstiftnigen. Sannolikt går detta främst hem oss den lilla grupp av människor som deltar i Prideparader och likande. Kuhnkes utspel lär knappast förbättra MP:s opinionssiffror. Snarare tvärt om, förstärker det bilden av ett flumparti med förankring främst hos storstadens intellektuella snobbar.

För övrigt är det svårt att tro att Alice Bah Kuhnke är en person som går hem hos en bredare grupp av MP-sympatisörer. Denna chicka lilla dam, är knappast den nyktert och redigt folk på landsbygden kan identifiera sig med. MP hade en gång en hyfsad förankring hos landsbygdens folk, men dem har de stött bort genom sina sk miljömotiverade pålagor som gör livet på landet allt dyrare och svårare. Att utse Kuhnke till minister (som inte ens var medlem i partiet vid det tillfället), visar på sitt sätt hur långt MP vandrat från det parti som med knätofs och slipslöst dansade in i riksdagen 1988. Nu är nog deras saga all där.

JONNA, EN MODERN GLESBYGDSKÄMPE

Ett välkänt förhållande på landsbygden, är att de unga reser till staden. Det är i högre grad tjejer som lämnar landet, eftersom de i högre utsträckning än killarna inte har mycket som håller dem kvar och utbildningarna oftast finns i städerna. Det händer förstås att de kommer tillbaka, men det är inte många. Att dra på andra hållet, lämna storstaden för att bosätta sig i glesbygden, hör absolut till det ovanliga, särskilt om man gör det på vinst och förlust.

Jonna Jinton lämnade, eller snarare flydde från Göteborg till det lilla samhället Grundtjärn med bara 10 invånare. Hon var 21 år och dödstrött på storstan och plugget. Hon visste att det fanns ett alternativ, eftersom hon varje sommar varit med föräldrarna i sommarstugan i Grundtjärn.

Jag träffar Jonna i Gammelgården i Myckelgensjön då hon berättar om sitt nya liv. Myckelgensjön ligger i Ångermanland cirka fem mil från Örnsköldsvik Vi är där på studiebesök för att hämta inspiration och erfarenhet för arbetet med att skapa en levande landsbygd, som är organisationen Hela Sverige Ska Levas uppgift.

"Jag flyttade ifrån lägenheten och plugget i Göteborg 2010 när jag var 21 år för att bosätta mig i den lilla byn Grundtjärn i Västernorrlands glesbygd 100 mil från Götet. Jag kände mig kvävd av livet i storstaden, och längtade ut. Bort ifrån trafik, köpcentrum och buller. Bort från överbefolkade stadsparker, till riktiga skogar och grusvägar." säger Jonna.

Solen lyser från klarblå himmel denna vackra majdag. Gammelgårdens gårdstun är högt beläget, med betande kor på gröna ängar ner mot sjön. På andra sidan sjön breder det oändliga, norrländska skogslandet ut sig och slutar inte förrän det når fjällkedjan.

Vägen upp till Myckelgensjön har varit mycket vacker då vägen följer ån med gröna ängar på båda sidor och gårdarna oftast placerade uppe i skogskanten, för att ta vara på så mycket som möjligt av den goda jorden.

Det är ovanligt varmt för att vara i mitten av maj och Jonna står där i sina gympadojor, gulblommig kjol och urringad tröja. Hon är lite rufsig i det långa, blonda håret och ser riktigt flickaktig ut trots sina 29 år. En bild som förstärks av hennes infolierade glada skratt, då hon berättar om hur det var att komma till glesbygden.

"Jag kände mig olycklig i stan och hade en oförklarligt stark längtan efter något helt annat. Jag längtade efter Grundtjärn, den lilla byn där vi under hela min uppväxt haft sommarstuga."

Hon ler underfundigt och blickar för ett ögonblick ut över Myckelgensjön nedanför tunet.

"Ett helt nytt liv tog form, med hårda upp och nedgångar. Från en trygg lägenhet till en vedeldad stuga där vintern blev min största utmaning. Men jag överlevde. Under åtta år har jag nu bott här och jag har aldrig ångrat det en sekund", säger Jonna och skrattar lite förtjust.

Grundtjärn ligger väster ut och inte så långt från Myckelgensjön. Vägen går genom skog och över myrmarker och när man kommer ner till Storsjön öppnar sig landskapet. Grundtjärn ligger på norra sidan av Storsjön, en sjö som bär skäl för namnet. Det är i denna miljö, med utsikt över sjön, skog och berg på andra sidan, Jonna inspireras och kreativiteten blommar.

"Väl på plats i min vedeldade stuga kände jag mig hemma. Ett lugn infann sig. Plötsligt hade jag allt jag någonsin drömt om. Allt jag så länge längtat efter, utan att jag helt varit medveten om att det jag längtade efter var så enkelt. Så enkelt! Tystnad. Stillhet. Spegelblanka sjöar. Dimsvepta tjärnar. Frisk luft. Solnedgångar. Fågelkvitter. Blomsterängar. Norrsken som dansar på himlavalvet. Miljontals stjärnor som lyser upp i den kolsvarta natten."

Jonna är mycket kreativ, poet, duktig fotograf och med talets gåva. Genom sin blogg - ja hon har faktiskt fiber i den lilla vedeldade stugan i Grundtjärn! - har hon blivit mycket uppmärksammad och mottagit flera pris. 2013 Nicke Sjödinstipendiet med motivering: för sitt magiska berättande i såväl bild som text, vyer och människor från hembygden i Ångermanland. Hennes kärlek till bygden, genomsyrar allt hon målar upp, en drivkraft hon helt delar med berättaren ur vilken minnesfond stipendiet delas ut."2015 Framröstad till "Årets trädfotograf" och Årets Inspiratör" i Finest Awards 2016, Nordens största bloggtävling samt 2016 Örnsköldsviks Stjärndiplom.

Genom bloggen har Jonna blivit känd och hennes webbshop går bra, där hon säljer foton, målningar och smycken. Det går så bra att hon får en liten inkomst, just så mycket att det går att leva på det.( https://artbyjonna.com/ )

"Jag bor i min stuga i Grundtjärn. Med en hund och en katt. Med en kamera och en ateljé. Med drömmar och idéer. Jag är bloggerska, fotograf, konstnär och föreläsare. Jag har lärt mig kulning och till och med skaffat min första ko. Det ni!" Skrattar.

Videon där Jonna lockar till sig korna genom kulning har sett av tusental på Youtube. Hemligheten med Jonnas bloggframgångar är att hennes kompis Frida Bylund, en ung bonde, som engagerade sig mycket för att det skulle komma fiber till byn.

Det är ingen tvekan om att Jonna är en stor inspiratör för andra som vill skapa sig ett nytt och annorlunda liv utanför den urbana miljön och den så kallade urbana normen, där allt ska värderas utifrån stadsbornas perspektiv och intressen. Olivia Sjödin och Malin Mellqvist är två unga kvinnor som också valt att bosätta sig på landet och vem vet, kanske har vi början på en ny trend: tillbaka till naturen!

Men den digitala revolutionen har skapat nya möjligheter för liv och företagande på landsbygden. En ny värld har öppnat sig, som brukar kallas att man numera kan leva och försörja sig ortsoberoende. Med tanke på städernas allt vanligare och större kriminalitet, sociala konflikter och omfattande miljöproblem, är det kanske inte så konstigt att vi nu kan få en ny trend där unga människor väljer att bosätta sig på landet. Detta, om något, skulle ge hopp om en levande landsbygd!

DEN URBANA NORMEN

De lokala utvecklingsgrupperna har under årens lopp gjort stora insatser för att behålla en levande landsbygd. Landsbygden har sedan slutet av 1800-talet, med fyra miljoner, förlorat invånare och från 1930-talet till 70-talet sker en drastisk minskning ner till 1,5 miljoner. Från 80-talet, då "Hela Sverige ska leva"(HSSL) bildades, har kurvan planat ut och befolkningen på landsbygden minskar inte längre. Dock är det väl svårt att säga att detta är ett direkt resultat av HSSL:s arbetet. Det är många förhållanden som påverkar samhällsutvecklingen, inte minst marknadsekonomin, som är dominerande. Men också vad som sker ute i byarna runt om i landet för mobilisering av lokala resurser och krafter, sammanhållning och gemenskap.

Ett av de viktiga förhållanden som behandlades på riksdagen är den så kallade "urbana normen", dvs att man i politiken, ekonomin, kulturen mm har ett dominerande stadsperspektiv, eller ett så kallade "tolkningsföreträde" där problemen och lösningarna är präglade av stadens perspektiv och intressen. Politikens centrum i det här landet är Stockholm. Alla riksdagspartierna har sina högkvarter där. Politiker utifrån landet bor ofta också i Stockholm. Politiska sekreterare och annan politisk personal bor i Stockholm. Flertalet av de tjänstemän som förser politikerna med underlag bor i Stockholm. Nästan alla stora förvaltningar som Socialstyrelsen och Skatteverket och många, många fler finns där. 235 000 personer arbetar i statliga myndigheter som till 60 procent har sitt huvudkontor i Stockholms län. Mycket av den urbana politiken präglas av ett Stockholmsperspektiv med högteknologi, logistik, kultursyn, bostadsstandard, konsumtionsmönster och resandealternativ.

Exempel på ett storstadstänkande är förslaget om höghastighetståg mellan Stockholm, Malmö och Göteborg till en beräknad kostnad av 205 miljarder kronor. Detta är dyra projekt som framförallt storstadsborna har nytta av.

Medierna har en tydlig koncentration till Stockholm, med SR , TV4 och SVT och alla "drakarna" där. Det är ytterst sällan de fördjupar sig i landsbygdens frågor och problem (SvD har nästan inte skrivit något om Landsbygdsriksdagen). Om Drakarna gör det, så är det oftast som en utflykt i det annorlunda eller som Jonas Sjöstedt sa i politikerpanelen: det känns som något exotiskt från utlandet".

Tyvärr har väl HSSL inte någon utvecklad strategi för hur man ska bryta den urbana normen annat än att öka det lokala inflytandet i politiken. Vi bör då se till att få politiker som intresserar dig för landsbygd. På sikt borde vi ha en reform som ger landstingen makt att driva regionalpolitik ur ett landsbygdsperspektiv (typ vad man har i Norge). Möjligen skulle också lokal kontroll över naturresurserna ge landsbygden mera makt och därmed möjligheterna att påverka viktiga, strategiska beslut i samhällsutvecklingen. Frågan om snabbtåg kontra att satsa pengarna på att rusta upp den befintliga järnvägen, är en illustration till var makten ligger idag.

På sikt borde vi flytta riksdagen från Stockholm, förslagsvis till Östersund och Frösön. Där ska vi bygga världens trevligaste parlament med utsikt över Storsjön och Oviksfjällen! Jag tror också att de sk sociala medierna ger en möjlighet till andra perspektiv än storstadens och att föra fram landsbygdens berättelser - särskilt då unga på landet kan använda sig av den digitala revolutionen, vilket vi fick exempel på under Landsbygdsriksdagen.

KELTISKA INFLUENSER I VÅR KULTUR

Vi närmar oss midsommar och årets längsta dag. Kelterna, liksom våra förfäder uppmärksammade detta som en fruktbarhetens högtid. Vår majade stång vid midsommar är just en symbol för fruktbarhet och midsommar är älskogens fest, som kelterna kallar Litha.

Kelterna är ett folk som förmodligen kom till Europa öster ifrån. Under århundraden före Kristus och innan romarna blivit den dominerande makten i Syd- och Centraleuropa, var de ett stort folk i Centraleuropa. Delvis som en konsekvens av krig med romarna, drev de allt längre väster ut. Idag finns en spillra av dem i Ungern och Österrike, Skottland, Normandie, Baskien och Wales. Men framförallt på Irland. Deras kultur har i historien påverkat andra folk och deras kultur, så även i Norden.

I den keltiska kulturen och den druidiska religionen, står naturen och naturens växlingar och årstider centralt. Det gjorde den också i den nordiska asatron. Solen, månen och årstidernas cykler följdes noga och firades med högtider och fester.

Sommarens ankomst firade kelterna med bål, liksom danskar och norrmän gör vid midsommar (som där kallas Sankt Hans). Hon oss är detta förlagt till Valborgsmässoafton. Liksom hos nordbor var/är asken livets träd.

Vid vintersolståndet firade kelterna solens återkomst och festen kallades Yule. Yule har traditioner vi känner igen: Yule goat, Yule boar, Yule singing, Yule goat, Julbocken finns hos oss och är vanligen gjord av halm. Det känner vi igen som en mycket gammal tradition vid jul. Den kommer troligen från asatron där guden Tor hade två bockar som drog hans släde. Innan vi hade jultomten var det julbocken som kom med julklapparna. Senare hände det att tomten kom ridande på julbocken och delade ut julklappar. Yule boar eller Yule Ham, julskinkan är just vad vi också äter av tradition till jul. Yule singing är också den en nordisk tradition där man gick från stuga till stuga och sjöng julsånger och blev bjuden på något, inte sällan en snaps eller glögg.

Det ska sägas att ordet jul också kan komma från det fornnordiska för hästfest. Vid jul åt man, för ovanlighetens skull, hästkött (som man annars inte kostade på sig). I fornnordiska heter häst jor och fest kunde kallas öl, rätt och slätt. Öl var sas festens kärna. Sammanslagning av häst och öl kan bli jol, alltså hästfest vid vintersolståndet. Vi har åtminstone en julsång som handlar om hästar.

Alla helgons dag och halloween kan mycket väl ha kommit från kelterna, som den dagen 31/10 hyllade sina döda. Det kallas Samhain och då börjar också ett nytt år, vilket firas med fester och uppträden.

Kelterna på Irland blev kristnade redan på 400-talet, men många av kelternas och druidernas traditioner levde kavar och munkarna som förde kristendomen till ön och på andra håll i Europa anpassade de kristna högtiderna till traditioner som redan fanns, för att lättare få acceptans för den nya läran. Jesus föddes alltså inte den 25 december, men det var ju lämpligt att fira hans födelse vid det traditionella vintersolståndet.

ISRAEL DET MISSHANDLADE BARNET?

I psykologin finns en teori om att barn som blir illa behandlande under uppväxten tenderar att som vuxna själva bli hårda och brutala mot andra. Det är väl tveksamt om det som gäller på individplanet också har bäring på ett kollektiv. Men det är inte utan att man kan komma att tänka på detta, då man ser hur judar i Israel behandlar palestinier. Hur ska man förklara att judar skjuter ihjäl palestinier, unga som gamla, som demonstrerar och tom kan skratta åt det? Det ligger mycket tragik bakom staten Israels bildande och dess vandel. Förintelsen spökar i bakgrunden.

MISCARRIAGE OF JUSTICE IN SWEDEN

Alf Ronnby

The trial of the so-called cultural profile, Jean-Claude Arnault is probably one of the most attentionful of the century. It depends on a combination of conditions. It all starts with the Metoo campaign and the newspaper Dagens Nyheter's interview with 18 women who can in one way or another be linked to the activities at the Forum in Stockholm. They testified he flirted with women and made sexual harassment. Forum is run by the Swedish Academy's Katarina Frostenson and her husband Jean-Claude Arnault. The Academy has contributed a lot of money to the activities of the Forum. When DN publishes an inconvenient criticism of Jean-Claude Arnault, it became a concern for the Swedish Academy because of the relationship between Katarina Frostensen, member of the academy and the accused. Arnault is also accused of spreading information about Nobel Prize winners before they were public.

Within the academy, the battle is ongoing between those who support Katarina Frostenson and those supporting Sara Danius (the dismissed former chairman of the Academy). Several members have jumped off or did not participate in the business. A law firm has conducted an investigation that shows corruption in the academy. The investigation cost six million Swedish kronor.

The situation worsened when one of the interviewed women claimed she had been raped by Arnault. In June 2018, Jean-Claude Arnault was charged with rape in two cases against the same woman in 2011. On September 24, 2018, he was arrested on probable grounds suspected of rape. The district court in Stockholm sentenced Arnault to a prison for two years in prison. Both Arnault and the prosecutor appealed against the verdict, and in the Svea Court of Appeal Jean-Claude Arnault received two and a half years for two rapes of the same woman. The lawyer and feminist Elisabeth Massi Fritz laughs at this. The trial went her way.

Only a few of the accusation women have appeared by name. And the woman who claims to be raped is still anonymous. Normally, the truth level would be questioned. The honorable member of the academy Horace Engdahl is right in his criticism!

There is much else in this story that is strange. Obviously, the anonymous woman seven years ago did not perceive that she was subjected to rape. Otherwise she would of course, not had continued hanging out with Arnault in his apartment as well. Here, according to her later version, there is another rape. This does not prevent her from continuing to continue be together with Arnault. For example, she travels to Paris to hang out with him there. If it's really about rape, when she must be crazy to continuing hanging out with Arnault. A woman, who has been raped, do not hang out with a rapist! Or she did not experience her being raped. The whole is a retrospective of the woman and some friends under the influence of the hysteria around Metoo and Elisabeth Massi Fritz succeeds in getting the court to believe it was the case.

The court prosecutor Lars Dirke and the Court of Appeal, Marianne Lishajko, writes in the judgment: "The prosecutor claims that the defendant was guilty of rape against the plaintiff on two occasions, 5-6 October 2011 and 2-3 December 2011." .... " The Court of Appeal considers, as in the assessment of the previous event, that the plaintiff's story has given a credible impression. Her story is also strongly supported by what several witnesses said the plaintiff told them. The Court of Appeal considers that the plaintiff's and witnesses' duties are reliable and that the evidence together is sufficient for a convicting judgment. "

However, if the judges had been thinking of as ordinary people, they would probably wondered how this woman could continue to hang out with Arnault. The goal owner, what her name is? receives support from what several witnesses state that the plaintiff has told. This is amazing in Svea Hovrätt! This is an illustrative example of what is called Guilt by association (about debt through interconnection). How can a decision by a supreme court be based on something that is stated in the law as a dangerous argumentation not to end up in. Since Arnault is a women lover, it is likely that he has also raped X a few times!

Elisabeth Massi Fritz emphasizes: "It also shows, I think, that there is everyone's resemblance to the law. The accused has not been specifically treated in any way." But this is the opposite: this judgment against the cultural profile shows that everyone is not equal to the law. It has been known that Arnault is a "womanizer" and has the reputation of going too close to women and perceived as sexually unreasonable. It has probably also been a disadvantage for him that the case has indirectly been about relations with the Swedish Academy. Contrary to what people usually think, Arnault has had no advantages of being a celebrity - on the contrary!

Mass Fritz says that the woman in question is very afraid of Arnault, as a proof that she is telling the truth about the rape. And it is because of the fear, she still hang out with Arnault. It is because of the fear that she traveled to Paris to hang out with Arnault. The fact that she is now afraid may be due to the fact that she lied about the rape and the charges against Arnault.

With today's Swedish legislation on sexual acts and absolute demands for consent, anyone might be accused not to have been 100 percent sure that the intercourse was done in mutual consent! Life is not easy!

Alf Ronnby PhD in sociology and associate professor of social work


Vid första världskriget bodde 700 000 araber i Palestina, men bara 80 000 judar. Hade man varit lite klokare i FN, hade man inte valt denna lösning för en judestat 1948. Hur kan man föreställa sig att det någonsin kan bli fred i ett område, som präglats av krig och konflikter i årtusenden och där man fördriver 700 000 palestinier från sina hem i 500 byar? Araberna hade varit i Palestina sedan år 630.

Herzl och de tidiga sionisterna argumenterade för en judisk stat "någon stans i världen". Efter att de mött stort motstånd i Palestina, riktades intresset mot Cypern. Senare drev sionisterna igenom att den judiska staten skulle bildas i Palestina. Hade judarna fått bilda sin stat någon annan stans, tex i det glest befolkade Sydamerika, hade vi sluppit allt detta lidande, som FN-beslutet har medfört. Detta beslut i FN är dess största misstag!

Men judarna har verkligen bundit ris åt egen rygg genom att inte alls följa FN:s beslut och genom terror och krig tillskansa sig den mark de inte skulle ha. Nu har judarna blivit så maktfullkomliga att de kan kosta på sig att skjuta ihjäl människor som demonstrerar mot deras stöld av palestinsk mark.

Stalin hade sin egen lösning på judefrågan (totalt olik Hitlers!). Han gav judarna ett landområde vid Ochotska havet, nära gränsen till Kina vid floden Amur, dit judarna kunde resa med olika slags bidrag för att bygga sin egen stat. Men bara 20 - 30 000 judar nappade på erbjudandet, viket var för lite för att projektet skulle lyckas. Men de judar som reste till Sibirien klarade sig iallafall undan förintelsen, så det var tråkigt att inte fler reste dit i tid.

Det är nog inte överord att säga att bildandet av Israel i Palestina är ett stort misslyckande för världsorganisationen. 

HELA SVERIGE SKA LEVA!

Så lyder den uppmanande parollen från organisationen med samma namn, som just hållit sin Landsbygdsriksdag i Örnsköldsvik med 7 - 800 deltagare, 17:e - 20:e maj. Slagorden var också "För ett samhälle i balans"! Folk från hela landet samlades för att utbyta erfarenheter och tankar och hämta inspiration till det fortsatta arbetet med en ledande landsbygd. Det är 15:e gången det hålls landsbygdsriksdag här i landet. Sverige har varit först med detta koncept för att uppmärksamma landsbygdens frågor och problem. Det har spritt sig till de andra nordiska länderna och vid några tillfällen också lett till likande möten för hela EU.

Landsbygdsriksdagen, som kräver mycket förberedelser, är ett resultat av den så kallade byarörelsen som blommade upp på 80-talet. Det var delvis en reaktion på en allt snabbare urbanisering efter andra världskriget, då befolkningen på landsbygden störtdök från tre miljoner till 1,5 miljoner, alltså en halvering. HSSL är en sammanslutning av tusentals lokala utvecklingsgrupper (ca 5000) över hela landet, som startade på 1980-talet, efter en kampanj under ett antal år. De lokala utvecklingsgrupperna har under årens lopp gjort stora insatser för att behålla en levande landsbygd. Men de arbetar i motvind.

Landsbygden har sedan slutet av 1800-talet, med fyra miljoner, förlorat invånare och från 1930-talet till 70-talet sker en drastisk minskning ner till 1,5 miljoner. Från 80-talet, då "Hela Sverige ska leva"(HSSL) bildades, har kurvan planat ut och befolkningen på landsbygden minskar inte längre. Dock är det väl svårt att säga att detta är ett direkt resultat av HSSL:s arbetet. Men självklart inte utan betydelse. Det är emellertid många förhållanden som påverkar samhällsutvecklingen, inte minst marknadsekonomin, som är dominerande och leder till att verksamheter tenderar att lokaliseras där marknaden och profiten är störst. För att få ett samhälle i balans, kan man inte låta marknadsekonomin härja fritt, är en vanlig uppfattning inom landsbygdsrörelserna. Det krävs att man via politiken ser till att få en balans i ekonomin, som också kommer landsbygden till del.

Riksdagen började med föreningens årsmöte i Folketshus teater och leddes av den rutinerade politikern Maud Olofsson. Förutom all formalia och nyval av delar av styrelsen, var den viktigaste punkten ett nytt landsbygdsprogram. Vi måste bryta centraliseringen av ekonomi och makt till städerna. HSSL vill att regeringen genomför alla 75 förslagen i den parlamentariska landsbygdsutredningen. Sammanfattningsvis handlar det nya programmet om:

1. bättre balans mellan stad och land

2. digitalisering (bredband) av hela landet

3. statlig och lokal finansiering (tex genom mikrofonder) av utvecklingsprojekt

4. företag ska beskattas där de har sin produktion

5. utnyttjande av naturresurser ska komma lokalsamhället till del

6. servicesamverkan mellan olika tjänsteföretag för ökad närvaro och effektivitet

7. offentlig service (polis, socialtjänst, räddningstjänst etc) ska finnas i varje kommun

8. bo, gäller stöd till bostadsbyggande på landet

9. resa, handlar om kollektivtrafiken, mm

10. arbete och utbildning, omlokalisera offentlig, statlig förvaltning, decentralisera kompetenshöjande utbildning tex inom IT

11. kultur, stärk lokalsamhället genom samverkan och kulturaktiviteter, motverka den urbana normen genom lokal kultur- och nyhetsförmedling (den lokala berättelsen) via nya medier

12 inflytande, stärka den lokala demokratin och inflytandet genom bla samråd mellan medborgare och politiker vid planering och lokal förvaltning av resurser

13 skapa hållbara, balanserade samhällen. Utan en levande landsbygd går det inte att skapa ett hållbart samhälle.

Fredagen ägnades åt studiebesök runt om i länet till lokala utvecklingsgrupper och projekt. Det fanns mycket att välja. Själv deltog jag i en tur som gick längs den vackra Sagavägen (som går från Övik till Brönnösund i Norge, via Åsele, Vilhelmina, Kittelfjäll och Skalmodal) Vid Bredbyn följde vi Bergsjöån till Myckelgensjön och Gammelgården. Det är en vackert belägen gård, med utsikt över Myckelgensjön. Gammelgården skapades redan på 1600-talet och har varit i bruk till 1930-talet. Nu är det en turistattraktion med många besökare sommartid. Det är elva gamla gårdar som ingår i ett projekt kallat "kulturstig".

Medan vi knaprade på hembakat tunnbröd, berättar Ann-Catrin Zackrisson, Jonna Jinton, mfl om gårdens historia och om andra verksamheter som den aktiva byföreningen driver: camping och turism, fiber till alla hushåll och företag, smedjan, bakarstugan och servicepunkter. Det var mycket intressant att höra om några unga kvinnors engagemang och kreativitet bla via nya medier. Flera tjejer har flyttat till bygden tex Olivia Sjödin, Malin Mellqvist och Jonna Jinton. Vi fick också en berättelse om Peter Artedi från Anundsjö, som var samtida med Linné och kallas för fiskforskningens fader. Han dog bara 30 år gammal under mystiska förhållanden.

Vi besökte hembygdsgården i Anundsjö, där vi fick en härlig lunch på närproducerad älg (som tjälknul mm). Anundsjö har en hel del industri bla Polarbröd och Edvardssons möbelsnickeri, vilka vi besökte och fick samtal om företagandets möjligheter och problem på landet. Ett allmänt problem är att få tag på arbetskraft. Samtidigt ville man visa att det går att driva företag även på landet och här skapas en annan kultur en den vanliga konkurrenskapitalistiska. Här gäller liksom i välkända Gnosjö.

Lördagen var den stora seminariedagen med föreläsningar och politisk debatt. Landsbygdsministern Sven-Erik Bucht berättade att regeringen kommer inom kort med en proposition där mycket av landsbygdsutredningens förslag finns med. Satsningen kommer att kosta 1,5 miljarder kronor. Jag tycker Bucht var konkret och bra och det är positivt att regeringen är beredd att följa upp landsbygdsutredningen med konkreta åtgärder. Detta kommer att till viss del förbättra förutsättningarna att bo och verka på landet. Dock köper regeringen inte alla utredningens förslag.

Däremot hade partiledarena inte mycket nytt att komma med. Annie Lööf pratade som vanligt om sitt Småland, Jan Björklund verkar inte kunna mycket om landsbygdspolitik och pratade mest om flygskatten. Gustav Fridolin, sin vana trogen, pratade om miljön och miljöhot. Ulf Kristersson kritiserade regeringens vilja att satsa på snabbtår istället för att använda pengarna att rusta upp dagens krassliga järnväg. Jimmie Åkesson verkar inte heller kunna mycket om landsbygdspolitik, men passade på att ge Jonas Sjöstedt en känga och vänsterterroristerna i AFA, vilket gjorde Sjöstedt mycket upprörd. Stefan Löfven var en tämligen blek kopia av Bucht, medan Sjöstedt var klart på hugget om landsbygdsfrågor (van att debattera detta med Lööf). Säpo hade ett enormt pådrag vid partiledardebatten och det blev stränga restriktioner för alla på plats.

Ett tema, som låg bakom konfrontationen mellan Åkesson och Sjöstedt var frågan vad man bör göra för att motverka fascistiska tendenser på landsbygden. Åkesson ifrågasatte att det finns mera av detta på landsbygden. Journalisten Po Tidholm var inne på ett resonemang om att politikerna blivit uppskrämda av högervindar i hela Europa, Brexit och valet av Trump, som han menade reflekterade högerkrafter på frammarsch. Man kan nog säga att frågeställningen blev hängande i luften och det är möjligt att Tidholm inte skiljer på patriotism, nationalism och nazism.

Lördag em och söndag fm ägnades åt sk fördjupande seminarier, men de två jag deltog i blev inga seminarier, eftersom inledarna tog all tid. På söndagen utvärderade journalisten Po Tidholm och forskarna Josefina Sysser och Malin Rönnblom dethela och särskilt partiledarnas framträdanden. Det blev ganska gnälligt och de efterlyste visioner.

Ett av de viktiga förhållanden som behandlades på riskdagen är den så kallade "urbana normen", dvs att man i politiken, ekonomin, kulturen mm har ett dominerande stadsperspektiv, eller ett så kallade "tolkningsföreträde" där problemen och lösningarna är präglade av stadens perspektiv och intressen. Politikens centrum i det här landet är Stockholm. Alla riksdagspartierna har sina högkvarter där. Politiker utifrån landet bor ofta också i Stockholm. Politiska sekreterare och annan politisk personal bor i Stockholm. Flertalet av de tjänstemän som förser politikerna med underlag bor i Stockholm. Nästan alla stora förvaltningar som Socialstyrelsen och Skatteverket och många, många fler finns där. 235 000 personer arbetar i statliga myndigheter som till 60 procent har sitt huvudkontor i Stockholms län. Mycket av den urbana politiken präglas av ett Stockholmsperspektiv med högteknologi, logistik, kultursyn, bostadsstandard, konsumtionsmönster och resandealternativ.

Exempel på ett storstadstänkande är förslaget om höghastighetståg mellan Stockholm, Malmö och Göteborg till en beräknad kostnad av 205 miljarder kronor. Detta är dyra projekt som framförallt storstadsborna har nytta av.

Medierna har en tydlig koncentration till Stockholm, med SR , TV4 och SVT och alla "drakarna" där. Det är ytterst sällan de fördjupar sig i landsbygdens frågor och problem (SvD har nästan inte skrivit något om Landsbygdsriksdagen). Om Drakarna gör det, så är det oftast som en utflykt i det annorlunda eller som Jonas Sjöstedt sa i politikerpanelen: det känns som något exotiskt från utlandet".

Tyvärr har väl HSSL inte någon utvecklad strategi för hur man ska bryta den urbana normen annat än att öka det lokala inflytandet i politiken. Vi bör då se till att få politiker som intresserar dig för landsbygd. De sk sociala medierna ger en möjlighet till andra perspektiv än storstadens att komma ut och att föra fram landsbygdens berättelser - särskilt då unga på landet kan använda sig av den digitala revolutionen, vilket vi fick exempel på under Landsbygdsriksdagen.

Riksdagen avslutades med ett uttalande om svensk landsbygd.

Landsbygdsriksdagens deltagare tycker att:

Ökat bostadsbyggande & bättre möjligheter till resor och transporter
Digitalisera hela Sverige
Skapa bättre service & trygghet
Ge mer lokalt inflytande

är de viktigaste frågorna för utveckling av landsbygden.

Detta bör göras genom att:

  • Fatta beslut som inte påverkar landsbygderna negativt
  • Förenkla regelverk och projektadministration samt minska byråkratin
  • Främja lokal finansiering, lokalt inflytande och civilsamhället
  • Förändra synen på och bilden av landsbygden
    Antaget av Landsbygdsriksdagen, Örnsköldsvik 20 maj 2018

Ett genomgripande tema, men underliggande, vid Landsbygdsriksdagen och synen på samhällsutvecklingen är den om landsbygden bör klara sig själv och att bidrag är av ondo och inte hör hemma i en rationell, liberal, marknadsekonomi. Och den andra att vi inte kan ha en otyglad och rå marknadsekonomi om vi vill ha ett samhälle i balans. Det är uppenbart att det mesta som HSSL och Landsbygdsriksdagen sysslar med, skulle vara meningslöst om det är en krass marknadsekonomi som ska råda. Den är nämligen inte bara ekonomiskt effektiv utan antisocial och brutal. Därför har vi allt sedan början på 1900-talet utvecklat en allt med omfattande och progressiv socialpolitik, som radikalt filar av marknadsekonomins grova, omänskliga krafter. Och därför är det inget konstigt med statligt stöd till landsbygden, där marknadskrafterna allt för länge har gått skördande fram med både krasst ekonomiska och mentala vinstintressen. Homo Economicus är tyvärr en realitet, som måste tyglas av ett moraliskt och socialt förstånd.

SvD:s OSERIÖSA LEDARE

Den 13.05.18 har SvD en ledare skriven av Edward Lucas (56), senior vicepresident i Center for European Policy Analysis och krönikör i Daily Mail. "Kanalen som spyr ut desinformation" Eftersom denna artikel är en ledare, får vi anta att dessa åsikter också är ledarredaktionens. I så mening blir denna artikel uppseendeväckande. Bara stilen och tonen gör att artikeln inte kan uppfattas som seriös.

Första meningen lyder: "Den ryska tv-kanalen RT är en skandal". Egentligen behöver vi inte läsa mera för att förstå vart den här ledaren vill komma. Lucas behöver ingen analys och argumentation. Bara att drämma till! Några meningar längre ner står det "Kreml är inte lämpat att ordna en tebjudning, än mindre att driva en nyhetskanal." Sic!

Vi skulle vilja veta vem på ledarredaktionen som beslutat om publicering av en artikel med så låg språklig nivå och demagogi. Det blir ju smått komiskt, att här lägger sig Lucas på den propagandanivå han anklagar RT för - och SvD väljer den till sin ledare!

Vi kan undra över hur mycket Lucas (den lycklige) följt RT:s sändningar, eftersom han tex inte tycks veta att slogan "Question more!" är Larry Kings, amerikansk journalist och hyllad programledare.

RT "..vill bara så förvirring och apati för att urholka vår viljestyrka och beslutsamhet" säger Lucas. Men detta borde han vara mycket nöjd med, eftersom RT då har liten, om någon, effekt i propagandakriget.

Jag har bra koll på internationella nyhetssändningar och tittar dagligen på BBC, France 24, CNN och RT. Detta ger ett visst underlag att förhålla sig kritiskt granskande till de stora tv-kanalerna. Jag kan säga, att tex CNN är minst lika full av vinklade inslag som RT. Men det ser man kanske inte utan att skärpa sig, eftersom vi är så inbäddade i CNN:s tankevärld.

Lucas påstår att "RT har inte någon alternativ världssyn". Men det är just vad de har i förhållande till de andra västerländska tv-kanalerna och därför är det intressant att följa sändningarna i RT.

När nu SvD:s ledarsida tar in en så demagogiska och undermålig artikel (som möjligen kan duga som debattartikel i en tidning som Daily Mail!) kan vi undra hur det stod till på redaktionen och med det kritiska tänkandet, när man beslutade om publicering.

SvD kallar sig: Sveriges kvalitetssajt för nyheter Jo Jo!!

PS Eftersom det visat sig omöjligt att få in någon debattartikel i SvD, hoppas jag att ledarredaktionen förklarar sig. Här har rests ett antal frågetecken och ni brukar sällan vara så slarviga. Olycksfall i arbetet?

TVÅ MODELLER FÖR INTEGRATION

Invandringspolitikens mål i Sverige är, att invandrarna ska integreras med den övriga befolkningen. På denna politik, som alla riksdagspartier stöder, utom Sverigedemokraterna, satsas miljarder. Men framgångarna med integrationen är ganska blygsam. Tvärtom, integrationen har misslyckats, till den grad att vi talar om "utanförskapsområden" eller "parallellsamhällen," dvs bostadsområden typ Rosengård, som står utanför det vanliga svenska samhället.

Journalisten Lars Åbergs nya bok "Landet där vad som helst kan hända" handlar om den misslyckade integrationspolitiken, liksom hans förra bok "Framtidsstaden". Åbergs analys är att vi till en början inte räknade med integration eller snarare assimilering av invandrare. De skulle uppmuntras att slå vakt om sitt eget språk och kultur. Invandrarbarn fick tex "hemspråksundervisning" för att behålla sitt eget språk.

En tidig amerikansk modell är att de olika invandrargrupperna (och det var många till USA), får ta hand om sig själv. Immigranterna i USA, där vi hade Chinatown, Little Italy och Anderson Will (med svenska immigranter i Chicago), fick alltså klara sig själva och blev inte försörjda av andra amerikaner och staten. Man byggde sina egna kulturella, sociala och affärsmässiga nätverk, som ledde till egen försörjning och fungerande lokalsamhällen.

I Sverige blev det en halvmesyr av att invandrarna skulle behålla språk och kultur och stå på egna ben. Här finns omfattande regelverk och socialpolitik, som avgränsar vad folk får göra och samtidigt garantera alla försörjningsstöd.

Den amerikanska självhjälpspolitiken fungerar inte här och inte heller den senare integrationspolitiken har varit framgångsrik. Samma gäller i stort sett i hela EU.

Den svenska modellen får stora sociala konsekvenser. Invandrarområdena fungerar dåligt eftersom de är socialt splittrade med en fragmentiserad social infrastruktur. Familjefäderna står inför de unga inte för något att se upp till och ta efter. De är arbetslösa stackare, som lever på bidrag och har därför varken moral, engagemang eller någon som helst resning. Därför har de heller ingen auktoritet och pondus, med vilken de kunde ge sociala rättesnören för de unga. Detta är klassiskt för sociala problemområden där vuxenvärlden inte kan förmedla en normstruktur för det uppväxande släktet att ta till sig. Om inte de sk ensamkommande unga, snabbt kommer in i familjer, kommer det sannolikt att gå mycket illa för dem och för de samhällen de lever i.

Sverige är inte längre är ett land, en nation grundad i sociala kluster av socialt homogena, fungerande lokalsamhällen. Här är det sedan andra världskriget socialstaten som tagit över. Den välfärdsstat som vi ofta är stolta över, har den baksidan att den kan leda till en viss social hjälplöshet, där människor förväntar sig att det är pappa staten som fixar skivan. Detta främjar inte integration. Av de två modellerna har det visat sig att den amerikanska fungerar bäst men passar inte i vårt system.

VÄNSTERN, SVAGA MINORITETERS PARTI

Europa överskölds av muslimska migranter, som söker ett bättre liv. Det kan man förstå ur deras perspektiv. Men för det kristna och sekulariserade Europa blir det ett problem med en invasion av ett främmande folk med en medeltida, aggressiv religion, som de vill inplantera i Europa för att känna sig hemma här. Islams umma syftar till islams världsherravälde och på grund av religionsfriheten låter vi dem hållas. Men då vi införde religionsfrihet var det aldrig tänkt att en viss religion skulle utnyttja denna frihet för att själva ta över och tvinga andra att underkasta sig islams herravälde.

De flesta européer med vanligt sunt förnuft förstår detta och inser hotet. Men de människor, som på ideologiska grunder står för internationalism, mångfald, mångkultur, kulturrelativism och fullständig religionsfrihet är de i all sin oskuldsfullhet hjärtligt välkomnade till dem som kommer att bli våra banemän. Men detta förstår de inte, eftersom deras ideologi har gjort dem blinda för realiteterna.

Som marxist är det särskilt intressant att försöka förstå vänsterns totala omsvängning från att tidigare sett religion som ett opium för folket, vilket hindar deras kritiska tänkande och vilja till radikala samhällsförändringar. Den klassiska vänstern hade heller ingen tro på de lägsta klassernas, det så kallade trasproletariatets, vilja eller förmåga till samhällsförändringar. Men nu är trasproletariatet det folk som de samhälls- och samvetsömma hos vänstern framförallt värnar om och vill företräda i det politiska livet. Vänstern ser migranterna som de fattiga, utblottade och förtrycka och därför skyndar man till deras försvar. Vänstern har blivit ett välgörenhetspart, inte mycket annorlunda än Partiet för välgörenhetens ordnande. De har avlägsnat sig till oigenkännlighet från sina föregångares revolutionära ambitioner.

Det kan te sig underligt att en rad vänstermänniskor blivit så positiva till islam och muslimer och kanske till religion öht. Vänstern har av tradition varit mycket kritisk till religioner. Religioner är konserverande och bidrar till klassförtrycket. Det fördes en aktiv, ideologisk kamp mot papister, kyrkans dogmer, förtryck och auktoritära ordningar, konserverande könsroller och förnekad sexualitet. Vänstern var starkt kritisk till den protestantiska arbetsetiken, som legitimerade löneslaveriet och försvagade klasskampen. Kyrkan och religionens roll sågs som den världsliga maktens instrument för "att hålla folket i herrans tukt och förmaning". Om vi bortser från den kristna högerns frammarsch i USA, kan man påstå att de kristna kyrkorna genomgått en avsevärd modernisering, medan islam i stort står kvar och stampar i det religiösa förtryckets träsk. Det tydligaste uttrycket för detta är wahhabisternas Saudiarabien och mullornas Iran, efter den förrådda revolutionen 1979.

Islam är en ålderdomlig och rent barbarisk religion, som inte har genomgått någon reformation och anpassats till det moderna samhället. Det går heller inte att revidera Koranen, eftersom det är Guds ord (inte Mohammeds!) För mig och många är islam en skrämmande religion. Om det inte vore för religionsfriheten, skulle sannolikt inte en sådan uppviglande lära tillåtas över huvud taget i ett modernt samhälle. Men eftersom islam, i vänsterns perspektiv, är det fattigas religion accepteras den. Till och med vänsterfolk, som man trodde hade förmåga till kritiskt tänkande, som Jan Guillou, Göran Greider, Per Wirtén, accepterar numera islam. På Twitter uttrycker vänsterledaren Jonas Sjöstedt sitt empatiska stöd för Islam och böneutrop och fräser som en ilsken vildkatt åt kritikerna. "Denna unkna symbolpolitik, detta fega fiskande i grumligt vatten" skriver vänsterledaren Sjöstedt om kritikerna av böneutropen. Vänsterledaren fiskar inte i grumligt vatten, han står upp till hårfästet i det och är oförmågen att se att Islam är en medeltida krigarreligon .

MUSLIMER TOG KRISTNA SOM SLAVAR

Vi är nog alla medvetna om att miljoner svarta slavar fraktades från Afrika till USA. Detta har med rätta kritiserats, som en fasansfull handel och hantering av människor. Svarta slavar var en mycket betydelsefull arbetskraft i de vitas omvandling av det erövrade Amerika. Till en början betraktades inte svarta som likvärdiga vita människor, så därför kunde de behandlas som djur.

I historien är slavar och slaveri inte något märkligt. Den härskande klassen höll sig med slavar överallt i världen. I Sverige kallas de trälar. I det mäktiga romarriket byggde den agrara livsmedelproduktionen till stor del på slavarbete. Däremot lär inte Egyptens pyramider vara byggda av slavar. Enligt islam är det förbjudet för muslimer att ta andra muslimer som slavar. Slavar togs därför från Europa och Afrika och arabiska slavpirater härjade längs Europas kuster.

Muslimska rövare och slavhandlare tog svarta slavar i Afrika långt tidigare än den vita slavhandeln med nya världen. Den handeln var föreberedd genom muslimska slavhandlare och vita slavhandlare köpte ofta slavar av muslimer på plats i Afrika. Det har i historien varit vanligt att man i krig tagit slavar från dem som besegrats. På så sätt betalades en del av kriget. Profeten Muhammed hade slavar och fick barn med en av sina slavflickor Mariyah.

I modernare tid handlar slaveriet vanligen om svarta slavar. Därför är det mindre känt att i det Osmanska riket utgjorde kristna slavar en betydande arbetskraft ända fram till modern tid då det Osmanska riket gick under i första världskriget.

Forskning visar att ca 1 500 000 kristna slavar fördes från Europa till Nordafrika för slavar eller gisslan av muslimska penningutpressare. I århundraden var den stora slavmarknaden i Alger, som då tillhörde Osmanska riket.

Rövandet av kristna slavar i Europa gjordes av muslimska pirater som hade sanktion från Osmanska rikets härskare. Fångar från rika familjer användes som gisslan för lösensummor. Fångar som inte kom från sådana familjer, såldes på slavmarknaden. Vackra kvinnor kostade runt 350 silvermynt och arbetsföra män kring 200 silvermynt. En häst, som jämförelse, kostade 12 silvermynt. 1662 fanns ett hundratal svenska slavar i Alger. Där såldes de till dem som kunde betala. Slavar med vissa färdigheter värderades höger och eftertraktade slavar såldes ibland flera gånger. Av de svenska slavarna i Alger lyckades bara en ta sig därifrån.

År 1627 landsteg närmare 300 pirater på Island. I Grindavik togs 15 islänningar och 12 danskar tillfånga och fraktades till Nordafrika och såldes som slavar. Vid samma tid slog 300 pirater till mot Vestmannaeyiar. Dödade 34 islänningar, som försvarade sig mot övermakten, och tog 234 islänningar till fånga. De fördes till Alger och såldes som slavar. Bara 27 fångar friköptes genom lösen.

1631 angrep muslimska pirater byn Baltimore på Irland, där de rövade bort 22 kristna män och 33 kvinnor och 54 barn. Alla fraktades som vanligt till Alger och såldes som slavar. Rövandet fortsatte i flera århundraden, så länge det gick att sälja kristna slavar i det Osmanska riket.

(Artikeln bygger på https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaveri, https://fof.se/tidning/2015/4/artikel/har-saldes-svenska-sjoman-som-slavar, Världens historia no 12/2017)

Bilder: Slavmarknaden målning av Gustave Boulanger

Slavmarknaden i Alger illustration av Jan Luyken 1684

Hur kommer det sig då att just vänsterpartister ryggar för att framföra kritik av islam och dess hederskultur? Vi skulle ju tänka att det borde vara tvärtom. Marxister brukar anse att religion är ett opium för folket, för att hålla dem lugna och inte hota makten. Religionen är vanligen maktens redskap. De som har Gud på sin sida har också makten. Men dagens vänsterpartister har kanske aldrig läst Marx. Istället ser de som sin uppgift att stå på de förtrycktas och fattigas sida. Genom västmakternas imperialism är muslimer ett förtryckt folk. Vänstern ställer sig därför på deras sida och bortser från deras förfärliga religion. Många muslimer är förtryckta i sina muslimska hemländer, men när de kommer till Sverige, upplever de en betydligt större frihet. Men den skapar problem för dessa människor som är vanda vid att makten och mullorna talar om för dem vilka moralregler de ska följa. Därför blir det en flykt från frihet och in under nygamla dogmer, predikade i moskéerna då de kommer till Europa.

Men muslimerna är en minoritet och därför ställer sig Vänsterpartiet på deras sida. Partiet ser sig självt som en vapendragare för de mest utsatta i samhället. "Partiet har förvandlats från ett socialistiskt och feministiskt parti till ett välgörenhetsparti som har gått vilse i identitetspolitiken", skriver fd vänsterpartisten Inger Stark. "Feminismen har försvunnit och ersatts med identitetspolitik och ett antirasistiskt arbete som inte leder framåt. Den marxistiska och systemförändrande grunden är helt borta". Inger Stark. (Expressen 27.09.16). Därför har hon hoppat av från partiet.

Numera är Vänsterpartiet positiv till EU, från att tidigare varit en hård motståndare till denna storkapitalismens högborg. Borta är tex Jörn Svenssons fullständiga dissekering av detta den europeiska kapitalismens högborg, vars främsta syfte är att underlätta kapitalets och produktivkrafternas rörlighet och vinster. Vänstern är numera bara en lite mera retorisk variant av sossarna. Inte mycket att bry sig om för verkliga vänstermänniskor.

Andra områden där vänsterns ståndpunkt ändrats radikalt, är synen på homosexualitet. På 70-talet uppfattades detta beteende som perverterad sexualitet. Det skulle vi inte stödja och vi ville inte ha något med RFSL - Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, att göra. När de och andra queerpersoner ville vara med i förstamajtågen var det kalla handen. Vi ville inte ha dessa kufar med, men steg för steg kom de med. Dock fick de gå sist i tåget. Numera faller vänstern dessa hbtq-personer om halsen och är bland de främsta att backa upp och propagera för dem och deras avvikande sexualitet. Vänstern deltar med liv och lust i Pridedemonstrationer och festivaler, eftersom en man anser att en förtyckt minoritet ska ha samma rätt till sin avvikande sexualitet som alla andra normala. Alla böjelser ska få blomma ut!

Vänsterpartiet kunde kalla sig Samvetspartiet, eftersom de numera är en de främsta representanterna för den liberala PK-politiken och agerar som dess sanningssägare.

Sjöstedt och Vänstern är, med ett marxistiskt, historiskt perspektiv, inte mycket till vänster. Snarare en tankeröra hos kramgoa gråterskor utan förmåga att tänka kritiskt kring religion och dess konsekvenser för samhället. I förhållande till alla de andra PK-partierna, har vänstern absolut inget att bidra med. De är samma liberala, kapitalistvänliga, antipatriotiska småborgare. Att kalla sig vänster är en skymf mot dem som verkligen är vänster.

ANTIPATRIOTER SOM FÖRRÅDER VÅR KULTUR

Polisen i Växjö har godkänt islamska böneutrop på fredagar. Böneutrop, i så liten skala, utgör inget ordningsproblem, anser polisen. Men då har man inte tagit hänsyn till att de islamska böneutropen av många uppfattas som allvarligt störande och hos en del som en ren provokation. Böneutropen signalerar att Sverige så sakteliga är på väg mot en islamsk stat. Och det är just så böneutropen i Växjö motiveras, nml att muslimerna ska känna sig hemma här!

Starkt stöd för islamska böneutrop kommer från antipatrioter som inte vill att vi slår vakt om vår kultur. Nej här är det mångfaldsröran som hyllas. Antipatrioter som Biskopen i Växjö Fredrik Modéus och vänsterledaren Jonas Sjöstedt och många av de okunniga politikerna i Växjö tror att man måste, i religionsfrihetens namn, acceptera böneutropen. Ja, inte bara det! Man till och med välkomnar detta i högtidliga ordalag. Biskopen hylla böneutropen. "Rätten att utöva sin tro är grundläggande i en demokrati", skriver han i ett Facebook-inlägg. På Twitter uttrycker vänsterledaren Jonas Sjöstedt sitt empatiska stöd för Islam och böneutrop och fräser som en ilsken vildkatt åt kritikerna. "Denna unkna symbolpolitik, detta fega fiskande i grumligt vatten" skriver vänsterledaren Sjöstedt om kritikerna av böneutropen. Vänsterledaren fiskar inte i grumligt vatten, han står upp till hårfästet i det och är oförmögen att se att Islam är en medeltida krigarreligon . Tydligen vet han heller inget om den klassiska vänsterns hållning till religioner, som ett opium för folket. Vänsterledaren har nog aldrig hållit i Koranen, än mindre läst den.

Vänsterpartiet kunde kalla sig Samvetspartiet, eftersom de numera är en de främsta representanterna för den liberala PK-politiken och agerar som dess sanningssägare.

Om Sjöstedt har Vänsterns ståndpunkt är det då inte mycket till vänster. Snarare en tankeröra hos kramgoa gråterskor utan förmåga att tänka kritiskt kring religion och dess konsekvenser för samhället. Att kalla sig vänster är en skymf mot dem som verkligen är vänster. I dagens samhälle är de tyvärr hemlösa

Det finns nästan en miljon muslimer i Sverige och de har skapat ett 40-tal moskéer. Stockholm har flest med 11. Göteborg har 6 och Malmö officiellt 5, men med alla mindre källarmoskéer och liknande är det kanske närmare tio moskéer i Malmö. Moskén i Fittja har fått lov att ha böneutrop på fredagar mitt på dagen. Nu har moskén i Araby i Växjö, liksom moskén i Karlskrona fått rätt till samma. Endast en upplyst och modig moderat kvinna, Anna Tenje, står upp mot böneutropen i Växjö.

Anhängare av utropen anser att det kan liknas vid klockringning i kristna kyrkor och att böneutrop bör vara en del av religionsfriheten. Växjö muslimer motiverar böneutropen bla med "att muslimer ska "känna sig hemma" och "vara stolt över sin kultur". De gläds naturligtvis åt segern i Växjö och uppmanar nu andra moskéer att också börja med böneutrop. Det gäller alltså för oss som slår vakt om vår kultur att "mota Ole i grind". Det kommer inte att dröja länge innan alla 40 moskéer vill ha samma rättigheter. Det är inte svårt att föreställa sig hur det då kommer att låta då alla dessa moskéer har böneutrop fem gånger om dagen, vilket det ska vara enligt islam. Det är ditåt vi kommer att gå och om 30 år, visar studier (Pew Research Centre: Europe's Growing Muslim Population 2017), kan befolkningen här i landet bestå av 30 procent muslimer.

Motståndarna anser att det inte passar in i svensk samhällskultur, att det är störande och att religionsfriheten inte inbegriper rätten till böneutrop. De islamska utropen kan inte jämföras med kristen klockringning, eftersom utropen är ett messande av islamska böner och propaganda för islam. Ytterligare andra anser det oklokt av muslimer att vilja ha böneutrop eftersom det leder till konflikter, förargelse och fientlighet mot muslimer. Att muslimer med sin medeltida religion tar sig allt större utrymme i samhället underlättar på intet sätt muslimernas integration och kan leda till oordning och oroligheter i samhället. Det bör alltså vara i muslimers eget intresse att ligga lågt med ett av islams mest provokativa uttryck.

Sedan religionsfrihetslagen avskaffades är det Europakonventionen (och Regeringsformen) som är de lagrum där religionsfriheten fastslås: 1) "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet...." Av formuleringen i Artikel 9(1) följer att skyddet omfattar både frihet att ha en religion, men också friheten att inte ha en religion.

2)" Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter".

Men det finns en annan poäng här. I Sverige anses religion vara en privatsak och än mera så, sedan kyrkan skildes från staten. Av den grunden står offentliga böneutrop och islamskt böneförkunnande till allmänheten i strid med en grundläggande uppfattning i vår moderna kultur.

Islam är en ålderdomlig och rent barbarisk religion , som inte har genomgått någon reformation och anpassats till det moderna samhället. Det går heller inte att revidera Koranen, eftersom det är Guds ord (inte Mohammeds!) För mig och många är islam en skrämmande religion. Om det inte vore för religionsfriheten, skulle sannolikt inte en sådan uppviglande lära tillåtas över huvud taget i ett modernt samhälle. För dem som känner till detta, leder islams böner proklamerade från moskéernas minareter eller på annat sätt, till en ren provokation. Alltså bör inte böneutrop tillåtas och de tillstånd som redan getts bör återkallas.

LISTA OCH HENNES SYSTRAR

Vet du vad Lister betyder? Jag visste det inte förrän jag läst Hans Miltons bok om Lister och Sölvesborgs historia. Milton skriver att det kan betyda rand eller kant, dvs som en "list" av något slag. Visst, så kan det vara. Lister en utkant, en utkant som skiljer sig från skogslandet. Men kanske inte så spännande. I fornnordiska språk betyder listi just kant eller rand. Men det kan också betyda något som sticker ut.

I vart fall har lista och lister fått ge namn åt en plats eller ett område som sticker ut. Det finns minst tre halvöar som sticker ut i havet som fått namnet lista eller lister. I Sydnorge finns en halvö som heter Lista i Farsunds kommun, belägen mellan Listafjorden i väst och Lyngdalsfjorden i öster. På danska blir det Lister och Blekinge var ju länge danskt. Blekinge, som för övrigt kommer av fornnordiska blek, som betyder stilla och refererar till kända bleke som uppträder i Hanöbukten.

Det kanske något märkliga är, att det i Antarktis finns en halvö som heter Lista. Den finns på Sydshetlandsöarna strax utanför sydspetsen på Chile. Ja, hur kan detta komma sig? Förmodligen är det norska valfångare som gett halvön detta namn, som de tagit med sig hemifrån. Och bara det att ögruppen heter" Sydshetlandsöarna" tusentals mil från de europeiska!

Strövar vi omkring på Antarktis sydöstra delar, stöter vi på ännu ett välbekant namn. Där finns nämligen en bergstopp som fått namnet Lister. Den ligger vid Rosshavet på bergskedjan Royal Society Range (sic!).

Det finns också uppfattningar om att Lista och Lister syftar på ljus av Licht (tyska för ljus). Det är väl inte en helt orimlig tolkning, att uppfatta Lister som det ljusa landet i förhållande till den mörka skogsbygden öster om och ovanför. Men det är trots allt ganska få som är inne på den tolkningen.

Vid sökning på Listerlandet får jag bara en träff, dvs Listerlandet i västra Blekinge. Den benämningen av Lister tycks vara en senare konstruktion (kanske för att skilja Lister och Listerby åt, som i övrigt inte tycks ha något samband).

På 600-talet har Lister sannolikt varit ett eget hövdingadöme, markerat av de tre kända runstenarna refererande till samma familj, nml Wulfarna. Det är Istabystenen, Gummarpsstenen och Stentoftenstenen med inskriptioner som fått historiker, arkeologer mfl att anta att det då fanns en sådan maktelit på Lister. Möjligen hette "riket" Nihua, och därav Norje med historiska anor av ett maktcentrum.

Fram till slutet av 1500-talet var Lister ett eget län, men del av Skåne och som omtalas i "Den livländska krönikan". Listerdialekten är en skånsk dialekt och i historien är det känt att Lister hade nära förbindelser med Skåne (medan Östblekinge kan ha tillhört svearna). Som icke Bleking (trots namnet) kan jag då och då känna att Lister mentalt (och geologiskt!) lutar åt Skånehållet. Eller vad säger ni Blekingebor? Inte sällan spökar historien i bakgrunden.



POLITIK FÖR LEVANDE LANDSBYGD

Levande landsbygd betyder människor och mänskliga verksamheter och inte återgång till något slags naturstadium där växter och djur tagit över landskapet, såsom i vissa spökstäder jag sett i Montana och Indiana eller tom områdena kring Tjernobyl.

Hotet mot en levande landsbygd är inte att människor inte vill bo där. Hotet kommer från styrande marknadskrafter, där aktörerna jagar lönsamhet och vinst. Dagens regionalpolitik präglas av ett marknadstänkande och uttrycks bland annat som: marknadsekonomi, marknadsundersökning, marknadsföring, affärsverksamhet, investeringsklimat, investeringsvilja, exploatering, avsättning, avkastning på investerat kapital, vinst, och så vidare. Är kundunderlaget och betalningsförmåga för liten och därmed beräknad vinst för liten, blir det inga investeringar eller fortsatt verksamhet, såvida det inte finns andra morötter. Kommer strax till detta!

En marknadsorienterad och marknadsberoende politik har svårt att vinna framgångar på landsbygden. Därför är det ingen framgångslinje för en verksamhet, som vill skapa en hållbar utveckling och en levande landsbygd. Landsbygden har pga denna dominerande marknadsliberala politik förvandlats till en kornbod och naturreservat för stadsbor. För många i staden är landsbygden främst ett område för rekreation och en gnutta nostalgi. En regionalpolitik sett ur ett landsbygdsperspektiv ser mycket annorlunda ut, än att sätta ekonomisk tillväxt i fokus. Den regionalpolitiken måste vara ett svar på frågan om vad som behövs för en levande och hållbar landsbygd. Landsbygden står för andra värden än staden. Detta ska främjas och är det som gör att många människor gärna vill bo på landet, om det är ekonomiskt möjligt.

Den ideologiska motorn i marknadsekonomin är idén om ständig värdestegring, inflation och snabba cash. Inflationen kanske tom är grundbulten, som riksbanken är satt att bevaka. Ständig inflation upprätthålls genom att riksbanken reglerar räntan och köper värdepapper. Allt detta är främmande för landsbygdens genuina ekonomi, där man istället önskar stabilitet och långsiktighet (skogsplantering tex blir för nästa generation att skörda). Långsamhet och eftertanke är en väsentlig del av landsbygdens kultur och hushållningen på landsbygden, vilket står i skarp kontrast till det uppskruvade tempot och konsumismen i staden.

Att lyfta fram andra värden. Bara som ett exempel på hur liberalt marknadstänkande blockerar våra hjärnor: det lilla lokalsamhällets styrka ligger hos människor med förmåga till mobilisering och samverkan. Men när man vill lyfta fram dessa mänskliga tillgångar, väljer man att kalla det SOCIALT KAPITAL. Vi ska investera i utbildning och social mobilisering och detta ska ge avkastning vilket kan mätas i ekonomiska termer. Det populära begreppet entreprenör är också hämtat från den liberala marknadsekonomins domän. Det som inte kan omsättas i pengar, har inte samma värde i detta samhälle. Och det är oerhört svårt att komma ifrån denna "indoktrinering". Men vi bör försöka att ständigt vara uppmärksamma på detta och förhålla oss kritiskt. Enligt min uppfattning, kommer aldrig landsbygdsutvecklingen att lyckas om vi utgår från det liberala marknadsekonomiska perspektivet i våra bedömningar och värderingar av landsbygdsrörelsernas arbete och livet på landet. Det är som att arbeta emot tyngdlagen!

Vad är det som gör att vissa människor trivs och väljer att bo på landet respektive i staden? Vissa människor tycker det är livskvalité att bo i en stad med tillgång till nära kommersiell service och annan social service (utbildning, sjukvård, barnomsorg, finkultur, mm) och att ha många människor runt sig. Arbetstillfällen driver också människor till staden. Andra uppskattar lugnet och fridfullheten i lantliga miljöer, upplevelsen av social gemenskap och att det är lätt att lära känna andra människor. Man har i regel större inflytande över sin livsmiljö och begreppet egenmakt får en praktisk innebörd. Samhället är överblickbart och det finns en ömsesidig beredskap att hjälpas åt. Det är denna grupp människor som väljer att bo på landsbygden och i mindre orter, där det är möjligt att pendla till arbete på rimligt avstånd.

Landsbygdspolitiken bör efterstäva och stärka den sociala sammanhållningen i lokalsamhället. De projekt regionalpolitiken ska stödja ska främja deltagande och samverkan. Till exempel kan det handla om kapital till investeringar, men som kräver lokal mobilisering och eget genomförande. Det finns många exempel på detta, där man valt kooperativa lösningar och verksamheter till exempel miljöförbättringar, barnomsorg, skola, VA-lösningar, bostadsbyggande i egen, kooperativ regi, fritidsverksamheter, byns "hustomtar eller vaktmästare", möjligheter att utnyttja den digitala revolutionen, rådgivning, hälsokontroller och fritidsaktiviteter. Vi har exempel där hela byn ingår i ett bykooperativ, där alla med gemensamma ansträngningar formar sin framtid i byn. Det gäller givetvis att ta vara på och uppmuntra så kallade lokala eldsjälar och erbjuda utbildning tex i konfliktlösning och mobilisering av lokalsamhällets mänskliga och materiella resurser. Förmåga till konstruktiv konfliktlösning har visat sig strategisk och detta är något som till exempel kommunala och andra landsbygdsutvecklare bör var bra på och kan lära ut.

Kommunens förmåga att vara hjälpsam då det gäller att bygga och bo på landet är något som är strategiskt för möjligheter att förverkliga drömmar om ett trevligt boende i fina, natursköna miljöer, något som kan få invånare att stanna krav i bygden och attrahera inflyttare, även om man måste pendla till arbetet.

Det ska bli billigare att bo på landet. Vi kommer naturligtvis inte ifrån att ekonomi och förmågan till hushållning, spelar en viktig roll och ibland avgörande, för valet av bostadsort. Vi har ett skatteutjämningssystem, som hjälper svaga kommuner. Men det räcker inte, har vi sett. Vi bör se till att det blir betydligt billigare att bo på landet tex genom lägre skatt för dem som bor där. Det ordnas enklast genom att höja grundavdraget rejält. Vi bör också avskaffa fastighetsavgiften för boende på landet.

Basservicen bör inte koncentreras till centralorten. Genom infrastruktursatsningar ska det bli lättare att arbetspendla. Den digitala revolutionen ska också omfatta landsbygden. Och med den blir det delvis billigare att konsumera genom näthandel också på landsbygden. Vi bör lyfta fram andra värden än de kommersiella som är dominanta i vårt samhälle, tex egenmakt och socialitet.

Vi har mycket att läsa av Norge och deras distriktspolitik. Norge har ett kommunalt skatteutjämningssystem precis som Sverige, fast mer generöst. I Norge styr kommunerna i högre grad över sina naturtillgångar. Det betyder att de får behålla en större del av intäkterna från exempelvis vattenkraften. I Sverige hamnar intäkterna från exportering av naturresurserna hos staten och kraftbolagen. Men naturtillgångarna finns på landsbygden. Därför är det naturligt att intäkterna kommer landsbygden till del. Till skillnad mot Norge är det närmast ett kolonialt förhållande mellan stad och land här i landet.

Vi har ett slags avdrag på fordonsskatten för fordon registrerade i glesbygden med 384 kronor per år. Det gäller fem kommuner i Sealand och 31 i Norrland, men inga i Götaland. Till exempel gäller detta avdrag i alla Jämtlands kommuner utom Östersund. Det finns kommuner i Götaland som också borde omfattas av detta avdrag, även om det inte är mycket pengar och beloppet borde höjas.

I Norge skriver man av studielånen för dem med högre utbildning, som väljer att tjänstgöra tre år i nordlig glesbygdskommun. Det finns förmåner till dem som startar företag på landsbygden. Dessutom blir arbetsgivaravgifterna lägre i glesbygdskommuner. Kostnaderna kan därmed hållas nere för småföretagen. Differentierade arbetsgivaravgifter är antagligen det bästa och billigaste glesbygdsstödet. Här i landet kunde vi fundera över om tex landstingen skall ha en roll vad gäller utvecklings av en länspolitik med ett tydligt landsbygdsperspektiv och tilldelas skattemedel för detta. Kanske finns det bättre lösningar till hur regionerna kan styras och ge invånarna större inflytande över förhållandena och utvecklingen. Det finns mycket att göra för att bryta med den urbana normen för vad som har värde och i någon mån hejda att det är marknadskrafterna som får styra utvecklingen. Vad ska vi då ha politiken till?!


STOCKHOLM ÄR INTE SVERIGE

Politikens centrum i det här landet är Stockholm. Alla riksdagspartierna har sina högkvarter där. Politiker utifrån landet bor ofta också i Stockholm. Politiska sekreterare och annan politisk personal bor i Stockholm. Flertalet av de tjänstemän som förser politikerna med underlag bor i Stockholm. Nästan alla stora förvaltningar som Socialstyrelsen och Skatteverket och många, många fler. 235 000 personer arbetar i statliga myndigheter som till 60 procent har sitt huvudkontor i Stockholms län. Mycket av den urbana politiken präglas av ett Stockholmsperspektiv med högteknologi, logistik, kultursyn, bostadsstandard, konsumtionsmönster och resandealternativ.

Exempel på ett storstadstänkande är tex Norra länken ett av norra Europas största vägtunnelprojekt till en kostnad av ca 15 miljarder kronor. Ett annat är förslaget om höghastighetståg mellan Stockholm, Malmö och Göteborg till en beräknad kostnad av 205 miljarder kronor. Detta är dyra projekt som framförallt storstadsborna har nytta av.

Inte alla kulturarbetare bor i Stockholm, men många och stockholmare tror att det är där det händer, det som ligger i tiden, är nytt spännande och intressant. Medierna har en tydlig koncentration till Stockholm, med alla "drakarna" där. Det är ytterst sällan de fördjupar sig i landsbygdens frågor och problem. Om det gör det, så är det oftast som en utflykt i det annorlunda.

Till och med den organisation, Hela Sverige ska leva, som vill vara landsbygdens röst och agitator, har sitt högkvarter i Stockholm, samtidigt som de kritiserar den så kallade urbana normen. Ett tydligare uttryck för denna får man nog leta efter om man vill övertrumfa vad moderaten Anna Kindberg (senare Batra) uttryckte då hon sa att stockholmare är smartare än andra människor i landet!

Hotet mot en levande landsbygd är inte att människor inte vill bo där. Hotet kommer från styrande marknadskrafter, där aktörerna jagar lönsamhet och vinst. Är kundunderlaget och betalningsförmåga för liten, blir landet ratat.

Jag har nu i ett halvår läst Svenska Dagbladet och inser att den tidningen finns i en annan värld än min. Det gäller det redaktionella materialet men i ännu högre grad annonserna, vilka vänder sig till människor med helt andra värderingar och plånböcker än folket på landet. Det vore väl underligt om inte denna koncentration av makt till Stockholm skulle sätta sina djupa spår i den rikspolitik som förs här i landet.

En dag (29/4) tog sig SvD an uppgiften att peka på vilka skillnader i värdering det finns mellan stockholmare och medborgare i landet i övrigt. Detta redovisas i en Novusundersökning. Stockholmare tycker att bostadsstandard är viktigt. De är positiva till privatisering och satsningar på infrastruktur i stan. De anser att personlig integritet är viktigt, liksom hur mycket man betalar i skatt. Medborgare i övrigt anser att sjukvård och äldreomsorg är viktigt, liksom pensionerna. Man slår vakt om familjen samt lag och ordning.

Det är därför kanske inte så förvånande att Centern och Sverigedemokraterna har många anhängare på landet.

ÄR LANDSBYGDEN DÖMD TILL STAGNATION?

Allt sedan 1930-talet har det gått utför med svensk landsbygd. Starkt minskad befolkning och försämrad service. Storstaden anses vara ekonomiskt rationell och glesbygden tärande. Kulturellt är storstaden dominant och dess värden blir nationella.

Landsbygdskurvan tippar kraftigt neråt, medan tätortskurvan stiger brant uppåt. För 200 år sedan bodde 90 procent av Sveriges befolkning på landet. Idag är det alltså tvärt om! 85 procent bor i tätorter. Industrialisering och specialisering av tillverkning och service sker huvudsakligen i urbana områden. År 1930 bodde lika många på landsbygden som i städerna. Efter andra världskriget ökar urbaniseringen snabbt. 1960-talets miljonprogram, i kombination med flyttnings­bidrag till dem som flyttade från landsbygden till städer och arbeten, ledde till ökad utflyttning. Men nu har kurvan planat ut för landsbygden. I absoluta tal minskar inte längre befolkningen på landsbygden. Men städerna växer ändå beroende på födelsetalen och invandringen från andra länder.

Av landets 290 kommuner är det bara 24 som har större städer. Resten betraktas som glesbygdskommuner. Tillväxtområdena är framförallt västra Skåne, Göteborgsregionen och sedan ett band via Jönköping och Örebro över till Stockholm och Uppsala. Vissa kommuner längs norrlandskusten som Gävle, Sundsvall och Umeå är också tillväxtområden. Utvecklingen följer ett mönster av infrastruktur som utvecklats allt sedan 1800-talet. Blekinge är i stort sett bara glesbygd i detta sammanhang.

Vad är det då som driver denna utveckling? Jo, det är en kombination av befolkningstillväxt, teknisk och ekonomisk utveckling, som pågått några hundra år. Men stegrades under efterkrigstiden. Befolkningstillväxten ökar i takt med utvecklingen av produktionsmedlen. Befolkningstäthet skapar marknader. Expanderande marknader drar till sig aktörer för produktion, försäljning och konsumtion. Detta har sin egen ekonomiska dynamik, som med vårt ekonomiska system är svårt att påverka politiskt. Men inte omöjligt. Norge är en förebild att lära av för oss.

Efter folkhemsepoken har politiken allt mer överlåtit åt marknadskrafterna att styra utvecklingen. Idag finns knappt någon politisk kraft som vill och förmår ändra radikalt på detta. Hur som, vill vi ha en levande landsbygd måste vi främja och underlätta att bo på landet. Vi har ett skatteutjämningssystem, som hjälper svaga kommuner. Men det räcker inte, har vi sett. Vi bör se till att det blir betydligt billigare att bo på landet tex genom lägre skatt för dem som bor där. Släppa fram bonde i attraktiva miljöer. Basservicen bör inte koncentreras till centralorten. Genom infrastruktursatsningar ska det bli lättare att arbetspendla. Den digitala revolutionen ska också omfatta landsbygden. Vi bör lyfta fram andra värden än de kommersiella som är dominanta i vårt samhälle, tex egenmakt och socialitet.


SVERIGES FEMINISTISKA UTRIKESPOLITIK

Är det feministisk utrikespolitik att bidra till ökade internationella spänningar i Europa? Är det feministisk utrikespolitik att medverka till aggressivt handlande gentemot Ryssland? Är det feministisk utrikespolitik att ställa sig på samma sida i en utrikesfråga som mansgrisarna Donald Trump och Boris Johnson? Är det feministisk utrikespolitik att medverka till att vårt land utsätts för ökade risker att dras in i en allvarlig konflikt med Ryssland? Ja, man kan ju undra efter regeringens uppbackning av Theresa Mays skuldbeläggande av Rysslands regering för den sk nervgiftsattacken i Salisbury.

Hur definierar då regeringen sin feministiska utrikespolitik? Jo så här: "En feministisk utrikespolitik: ........för internationella åtaganden som en förutsättning för att nå Sveriges bredare utrikespolitiska mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling." (https://www.regeringen.se/regeringens-politik/en-feministisk-utrikespolitik)

Margot Wallströms utrikespolitiska deklaration 14.02.18. " Demokratin är kärnan i Sveriges utrikespolitik. Dess uppgift är att skapa trygghet när omvärlden är orolig. Utrikespolitiken hanterar de förändringar som sker runtom oss:........ Det främsta målet med Sveriges utrikespolitik är att värna om vårt lands och vårt folks trygghet....Vi gör det gemensamt med andra, genom en aktiv utrikespolitik där diplomati, dialog och samarbete är våra viktigaste verktyg."

Ja, det kan knappast bli tydligare, att feministisk utrikespolitik i detta sammanhang bara är löst munväder. För EU en feministisk utrikespolitik? Nej absolut inte! Och numera är Sveriges regering så uppbunden av EU:s politik att det är rena bluffen, när man inbillar väljarna att man kan föra en feministisk utrikespolitik. Det är som Sven Hirdman (fd ambassadör i Moskva, svd 06.04.18) säger, en högst oansvarig politik regeringen gett sig in på i förhållande till vår granne Ryssland. Men det är ju tacksamt att spinna på den gamla rysskräcken.

Stefan Löfven har upprepade gånger hänvisat till underrättelseinformation som binder Ryssland vid fallet. Men det duger inte. Underrättelseinformation har visat sig förr vara felaktig, som tex i fallet med Iraks massförstörelsevapen.

Inte bara Ryssland har novitjok. Andra nationer, tex USA, har möjlighet att utveckla liknande nervgift. Boris Johnson ljugit om vad labbet sagt om nervgiftet. Kemisten Vil Mirzayanov, som vet allt om novitjok, har sagt att Skripals inte kan ha drabbats av detta nervgift, eftersom de då hade varit döda. Men tvärtom har Skripals tillfrisknat.

Theresa May och hennes regering befinner sig i en allvarlig kris inrikes, eftersom de sjabblat med det misslyckade parlamentsvalet och med förhandlingarna om Brexit. Hon och regeringen har behov av en avledningsmanöver. Här ligger uppenbarligen en hund begravd.


DAGS ATT FÖRBJUDA TIGGERI

Moderaterna vill förbjuda tiggeri, eftersom det genererar kriminalitet och ger signaler om att det är ok att komma till Sverige och försörja sig genom att tigga. Trafiken av tiggare till och från Sverige har blivit organiserad och fattiga människor, främst romer blir utnyttjade och "inlåsta i fattigdom". Det finns ca 5000 som kontinuerligt tigger i Sverige. Vi ser dagligen tiggare sitta utanför ICA, Konsum, Systembolaget och andra platser. Det är tydligt i rapporteringen i medier att mängden tiggare från framförallt Rumänien och Bulgarien väcker både förstämning och irritation bland svenskar. 62 procent av medborgarna i landet vill förbjuda tiggeri, visar en undersökning av Novus den 5-10 april 2018. Även hos Socialdemokratiska väljare finns nu en majoritet som vill ha förbud. Men finansminister Magdalena Andersson håller med Vänsterpartiet och anser att förbud är fel väg att gå. "Det går inte att förbjuda fattigdom. Vi måste hjälpa människor på plats, men vi måste också vara ett värdigt samhälle med medmänsklighet, säger Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson.

Argumentet att vi inte kan förbjuda människor i nöd, förs ofta fram som det ultimata skälet till att vi måste tillåta tiggeri. Men det där synsättet fångar bara en del av verkligheten. Tiggarna kan inte betraktas som människor i nöd. De har pengar att färdas fram och tillbaka mellan Rumänien och Sverige ett antal gånger om året. Inte sällan ser man dem prata i mobiltelefon och de har tillgång till bilar. Det är ju inte precis den bild vi normalt har av tiggare. Relativt sett är detta alltså inte människor i nöd, snarare tvärt om. Jag vet av erfarenhet en tiggare som blev erbjuden arbete med att måla några hus, men det ville han inte och tyckte att han tjänade bättre på att tigga.

Sedan finns det en annan, allvarligare aspekt på tiggeriet. I DN (4/10 2014) utreder journalisten Josefine Hökerberg förhållandet att det romsak tiggeriet organiseras och styrs av kriminella ligor. Andra har sedan länge belyst samma förhållanden (se Expressen 7/9 2009). Förhållandet har tagits upp i SR och SVT. Även GT har tydigt skrivit om tiggeriets verkliga orsaker då det gäller romer (24/11 2010). Det finns gott om exempel som visar att pengar till tiggarna hamnar i tiggeriprofitörernas fickor. Den norska dokumentären Lyckolandet,om tiggeri och kriminella nätverk, visar att tiggeri ofta är täckmantel för en mängd lukrativa brott. 700 miljoner norska kronor har förts ut ur Norge till Rumänien de senaste fem åren (SVT 27.09.17) Redan 2013 larmade polisen Adrian Lucaci, med rumänsk bakgrund rikskrim om att inte ge tiggare pengar, då han visste hur mycket brott som begås i spåren och hur de utnyttjas. Rumänsk polis i samarbete med svensk kan konstatera att många av tiggarna har blivit hitskickade av kriminella ligor i Rumänien och får betala till dessa ligor. Ligor tvingar tiggare att betala mellan 400 - 2000 kronor för en viss trottoarplats. Många tiggare har stora skulder till organisatörerna (SR 04/10 2014). Men profitörerna har kunnat bygga sig finna villor i Rumänien (SVT 27.09.17)

Många av tiggarna är romer och det är välkänt att de i århundraden varit särbehandlade och diskriminerade. Men det är något speciellt med denna folkgrupp. Kanske kan det sammanfattas med livsstilsproblem och avvikande beteende. De har inte under århundraden anpassat sig till det moderna samhället. Trots många utvecklingsprojekt (som EU satsat på) har det varit mycket svårt att få fart på romernas ekonomiska utveckling i Europa. Jag känner några kollegor i Ungern, som arbetat särskilt med romer i lokala utvecklingsprojekt: utbildning, gemensam organisering, företagande och egen försörjning. Deras uppfattning är att det främst är majoritetssamhällets negativa hållning till romer, som gör det svårt att nå framgångar. Detta i kombination med interna organisationsproblem och motsättningar inom grupperna samt annorlunda kultur. Den passar dåligt till ett 7 - 16 arbete. Men lösningen är knappast att de söker sin försörjning som tiggare i övriga EU.

Tiggeriet påminner oss om en gången tid i Fattigsverige, en tid vi trodde för längesedan var förbi genom att vi med förenade krafter arbetat fram välfärdsstaten. Men nu ser det ut som vissa EU-länder, som misslyckats med sin ekonomiska utveckling, exporterar sina problem till oss och det tycker vi inte om, bla för att det ger oss dåliga minnesbilder och kanske dåligt samvete.

I Danmark råder i praktiken ett förbud mot tiggeri och hjälporganisationerna får inte erbjuda bostad till människor utan danskt personnummer. En del danskar (tex socialdemokrater) tycker att tiggarna kan dra till Socialsverige, det mest tillåtande EU-landet där de kan få den hjälp de vill ha. Raka motsatsen står Soraya Post och Thomas Hammarberg för. Tiggarna kommer hit av nödtvång och vi ska vara humana och vänligen ta emot de tiggande romerna; inte utvisa, men erbjuda boende, ge dem gratis sjukvård och uppmana polisen att ta hot mot tiggarna på större allvar (SKD 12/11 2014). Inte ett ord har de att säga om vad som ligger bakom att det nu kommer tusentals romska tiggare hit. Den informationen passar inte in i deras välmenande, humanistiska världsbild. Men tiggarströmmen kommer i ett annat ljus när vi vet att denna verksamhet är organiserad av kriminella ligor i Rumänien.

De romska tiggarna är enligt svenska förhållanden fattiga (även om de har råd att resa hit och använda mobiltelefoner) och detta utnyttjar kriminella ligor, som tar hand om tiggarnas pengar. När initiativrika romer skickas iväg utomlands för att tigga, istället för att engagera sig i utvecklingen hemmavid, underminerar det utvecklingsprojekten på plats i Rumänien och viljan till egenförsörjning genom arbete. Varje människa har i princip ansvar för sitt eget liv. Visst finns det problem och svårigheter som inte den enskilde rår för eller klarar att hantera på ett rationellt sätt, men då får man försöka gå samman i kollektiv och tillsammans söka gemensamma lösningar. För dem som lyckas med detta går det i regel ganska bra. Det är alltså "bättre att lära romerna fiska än att de dem färdig fisk", för att använda en gammal lärdom som fortfarande gäller.

Det är inte lämpligt eller rimligt att svenska folket ska ta hand om resultatet av EU-projektets och vissa nationers misslyckade ekonomiska politik eller århundraden av marginalisering och diskriminering av romer. Det är bättre att skicka hem tiggarna att delta i lokala utvecklingsprojekt i Rumänien.

Socialdemokraterna vill inte ha förbud. Finansminister Magdalena Andersson (S) säger till TT att hon inte är säker på att ett förbud är det mest effektiva. "Då måste polisen lägga resurser på det. Där får man naturligtvis se vad som är den mest effektiva åtgärden. Men jag tycker att det är viktigt att frågan diskuteras." Att det viktigaste skälet mot förbud är att det då ger polisen mera arbete, visar tydligt bristande insikt kring vad problemet med tiggeriet gäller. Det är ju snarare så att det kriminella tiggeriet ger polisen extra mycket arbete och i förlängningen generera ännu mera problem för polisen och andra.

I en nation med ett så omfattande och generöst bidragssystem som vi har, fungerar det inte om mängder av romer kommer hit för att tillgodogöra sig vår socialpolitik eller medborgarnas välvilja och humanism. Vår socialpolitik grundar sig på att de flesta kan försörja sig själva genom eget arbete och betalar skatt, vilket är förutsättningen för att systemet ska fungera. Välmenande humanister ibland politiker och tex inom kyrkan, bör reflektera över hur vi bäst hjälper utsatta romer innan de lägger pengar i tiggarnas muggar eller kommer med falska argument att vi måste hjälpa människor i nöd..

Jag anser, liksom en majoritet av medborgare, att det är dags att införa förbud mot tiggeri, om vi ska undvika att allt fler tiggare söker sig hit, då de inte är välkomna i andra länder. Det är också dags att tillämpa regeln, att den fria rörligheten inom EU ska bygger på att migranterna försörjer sig själva. Social turism har aldrig varit syftet med den fria rörligheten inom EU.

NYTT PERSPEKTIV PÅ INVANDRINGEN

Miljönissarna i Miljöpartiet och Centern har, mig veterligt, inte tänkt tanken vilken negativ inverkan invandringen har på miljön. En progressiv miljöpolitik går nämligen inte ihop med ökad invandring. Tvärtom leder stor invandring till ökad konsumtion, ökad resursförbrukning, exploatering av naturen och av åkermark, samt ökade utsläpp av växthusgaser.

Boverket beräknar att vi behöver minst 800 000 nya bostäder om invandringen fortsätter i en omfattning som under de senaste åren, dvs i snitt 100 000 invandare per år. Den mängden invandrare leder till en befolkningsökning till 22 miljoner invånare i landet år 2100.

Skulle vi öppna våra gränser helt, som tex MUF vill, skulle förmodligen tillväxten leda till att det blir 35 miljoner invånare i landet år 2100. Mängden utsläpp av växthusgaser är proportionell med antalet invånare. En fördubbling av antalet invånare leder alltså till en fördubbling av utsläppen och en tredubbling till en tredubbling av växthusgaser.

Konsumtionen ökar med ökad befolkning och asymmetrin i gruppen invandrare kommer att leda till ökade klassklyftor i samhället. Det gamla Välfärdssverige, Folkhemssverige , kommer att vara ett minne blott. Majoriteten svenska invånare anser att ökningen av antal invandrare är negativt och ett hot. Motsättningarna i samhället kommer att öka, viket vi redan sett tecken på. Ingen vill ha ett samhälle där motsättningar och konflikter tilltar i ökad omfattning. Situationen i Mellanöstern förskräcker. (Källa professor Frank Götmark mfl SvD 17.03.18 sid 6)


USA VILL STYRA VÄRLDEN

Det är ett väldans hallå kring att Ryssland skulle försökt påverka presidentvalet i USA 2016. Vissa försök kan det ha varit, men det är i så fall bagateller jämfört med alla de gånger USA på olika sätt försöket styra politiken i andra länder. Mest känt är nog då CIA låg bakom störtandet av Allende i Chile 1973. I Chile agerade man också på 1960-talet, Haiti på 1990-talet och Malta 1971 osv

På Grenada gick USA in med trupper och störtade den sittande, socialistiska regeringen 1983. Liknande försök gjordes på Kuba då en USA-stödd rebellarmé på 1500 exilkubaner, stöttade av president Kennedy, gick iland vid Grisbukten 1961. Rebellerna hade rekryterats, tränats och utrustats av CIA. Vid anfallet fick de hjälp av bombplan från USA, ommålade så de skulle se ut som civila plan. Men attacken misslyckades kapitalt, 100 rebeller dödades och resterande 1400 togs tillfånga.

Vid kuppen i Ukraina gav CIA stöd till oppositionen och huliganer. Flera kända politiker bla John McCain, åkte till Ukraina och stöttade oppositionen mot den demokratiskt valde presidenten Viktor Janukovytj. USA agerade för att Ukraina skulle sluta vara allierad med Ryssland och lyckades med detta. I februari 2014 tvingades Janukovytj fly med fara för livet. Vid valet i Nicaragua 1990 spred USA rykten om att socialisterna var korrumperade och Daniel Ortega förlorade valet.

Långt tidigare i Iran såg USA, med CIA till att den demokratiskt valde premiärministern och ledare för Nationella fronten Mohammad Mosaddeq blev avsatt. Mosaddeq hade nationaliserat oljefyndigheterna och Storbritannien och USA kunde inte acceptera detta. CIA iscensatte en statskupp 1953, vilket ledde till att Mosaddeq ställdes inför en summarisk militärdomstol och dömds till döden, ett öde som också drabbade utrikesminister Hossein Fatemi. Medan Fatemi blev torterad och avrättad omvandlades Mossadeqs dom till husarrest, en husarrest som varade fram till hans död 1967. Mosaddeq begravdes under matsalen i sitt hus.

Kelly och Levin vid institutionen för politik och strategi vid Carnegie-Mellon University, har i en studie funnit att USA många gånger försökt påverka valet i andra länder. (Electoral interference by US 1945 - 2000)* Detta skedde hela 81 gånger mellan år 1946 och 2000. CIA-operationer körde framgångsrika presidentkampanjer på Filippinerna under 1950-talet. Kelly och Levin hävdar att USA påverkat valet i 45 nationer över hela världen under denna period.

För vissa länder, som Italien och Japan, försökte USA att ingripa i fyra eller flera separata val.Kelly och Levins uppgifter inkluderar inte militära kupor. Enligt Kellys och Levins forskning innefattar försök till politisk påverkan, att sprida missledande information eller propaganda, skapa kampanjmaterial för föredragna kandidater eller parter. USA har också tillhandahållit eller återkallat utländskt bistånd. Det kan handla om att offentliggöra information som hotar eller gynnar vissa kandidater. Ofta inkluderar det också att levererar stora summor pengar, vilket var fallet vid val i Japan, Libanon, Italien och andra länder. Men sett ur USA:s perspektiv är det OK att försöka få styr på världens politiska utveckling, eftersom man står för en överlägsen, demokratisk världspolicy, som alla bara ska vara glada att få del av.


PRELUDE TO WAR

The situation in the world is now such that in a number of conditions it is similar to the prelude to World War I. We can ask ourselves whether the escalated conflict between Russia on the one hand and the United States, the EU and the UK on the other, is the prelude to a new war?
This is how it looks at a comparison between the upturn to World War I and what's happening now:



1. The united Germany sits up as a superpower and wants to increase its power and international trade. Cf. China threatening US domination in the world and Trumps, etc., reactions.


2. The Ottoman Empire is in decline and this creates a power vacuum. Viewed in a world perspective, the situation is similar to that of former Soviet-Russian superpower.


3. Austria and Russia are fighting over the power to ruling the Balkans. Today the struggle between Russia and the United States about influence in the Middle East.


4. The rivalry between France (which was dominant during the Napoleonic Wars) and Germany (which lick the wounds after the Napoleonic War) is constantly present. Germany is worried about a new war with France. Now we have the old rivalry between Soviet / Russia and the United States. US intrusion in Russia's sphere of interest in Georgia, Ukraine and former Warsaw Pact countries.



5. Emperor Wilhelm II dismisses Bismarck and takes over German foreign policy. He has superpower ideas, but is ignorant of international politics and acts authoritatively and clumsy. This giving Germany several enemies. How does it look today with Trump - replacing as ignorant in foreign policy and with his ideas about America First always putting the US's own interests first and foremost!



6. With the threat of upcoming war, alliances between France and the United Kingdom and between France and Russia are formed, the so-called "the entant". Because of the threat from France, the other side of the conflict, ie Germany, has entered an alliance with Austria-Hungary, and later Italy joins the "central powers". Now we have an alliance between the United States, Britain and the EU. And we have NATO, which was created a military union aimed at the Soviet Union. Russia feels threatened because their counterweight the Warsaw Pact is finished and some of these states have crossed over to the enemy side.


7. What ultimately triggers the World War is when Austria's crown prince Frans Ferdinand is murdered in Sarajevo (28.06.1914) by Gavrilo Princip. Austria - Hungary claims Serbia, but these are not accepted. Austria declares war on Serbia (28.06.1914). Germany supports Austria - Hungary through its agreements. Russia is mobilizing. We can compare how the United States and the EU today surrounded Russia, which feels threatened and therefore make major new investments in their defense. In this conflict image are the events of Euromajdan and the away enforcement of President Viktor Yanukovych. Russia is taking back the Crimea and this triggers a local "war by proxy". Russia is subject to economic sanctions by the United States and the EU, which increases the conflict.


Today, we also have a situation in Syria with "alliances" between the Assad regime, Russia and Iran on the one hand, and the United States, the EU and NATO on the other. It may only be necessary for something in this war zone go wrong, than Russia and the United States (UK and EU) will collide into something that triggers direct warships between the "alliances" and a great war.


The UN Security Council will visit Dag Hammarsköld Summer cottage in Backåkra on Österlen in the southern most of Sweden this week. What an event! The absolute tops of international politics will have a meeting in a cottage. Possibly this is symbolic. The Council is on decis because of major contradictions, while the world sees a classic prelude to war, as happened at the First World War. Next time, it may not be as good as lasts with the attack in Syria by USA, UK and France 13.04.18


FÖRSPEL TILL ETT STORKRIG?

FN:s säkerhetsråd kommer i veckan till Dag Hammarskölds sommartorp i Backåkra på Österlen. Vilken händelse! De absoluta topparna i internationell politik, ska ha möte i ett torp. Möjligen är detta symboliskt. Rådet är på dekis pga stora motsättningar, samtidigt som världen ser ett klassiskt förspel till krig, såsom skedde vid Första världskriget.


1. Det förenade Tyskland seglar upp som stormakt och ökar sina maktanspråk och internationella handel. Jfr med Kina som hotar USA:s dominans i världen och Trumps mfl reaktioner.

2. Ottomanska riket är i förfall och detta skapar ett maktvakuum. Sett i ett världsperspektiv är situationen liknande för fd stormakten Sovjet/Ryssland.

3. Österrike och Ryssland kämpar om herraväldet på Balkan. Jfr med kampen mellan Ryssland och USA om inflytande i Mellanöstern.

4. Rivaliteten mellan Frankrike (dominerande under Napoleonkrigen) och Tyskland (som slickar såren efter krigen med Napoleon) är ständigt närvarande. Tyskland oroas över ett nytt krig med Frankrike. Nu har vi den gamla rivaliteten mellan Sovjet/Ryssland och USA. Amerikanska inbrytningar i Rysslands intressesfär i Georgien, Ukraina och fd Warszawapaktens länder ser Ryssland som ett hot.

5. Kejsar Wilhelm II avskedar Bismarck och tar själv över den tyska utrikespolitiken. Han har stormaktsidéer, men är okunnig i internationell politik och agerar klumpigt. Det ger Tyskland flera fiender. Hur ser det ut idag med Trump - som efterträder den kloke Obama - och okunnig i utrikespolitik. Han har idéer om America First vilket alltid ska sätta USA:s egna intressen främst!

6. Med hot om kommande krig, bildas allianser mellan Frankrike, Storbritannien och Frankrike samt Ryssland, den sk "ententen". På grund av hotet från Frankrike har den andra sidan i konflikten, dvs Tyskland, ingått en allians med Österrike - Ungern. Senare ansluter sig Italien till "centralmakterna". Nu har vi en allians mellan USA, Storbritannien och EU samt Nato. Ryssland känner sig hotad bla Warszawapakten är upplösts och några gått över till fienden.

7. Det som slutligen utlöser världskriget är då Österrikes tronföljare Frans Ferdinand mördas i Sarajevo (28.06.1914) av Gavrilo Princip. Österrike ställer krav på Serbien, men dessa godtas inte. Österrike förklarar krig mot Serbien. Tyskland stöttar Österrike genom sina avtal.


Vi kan jämföra med hur USA och EU idag inringat Ryssland. Därför gör Ryssland stora satsningar på sitt försvar. Euromajdan (stöttat av USA och EU) och störtandet av president Viktor Janukovytj leder till att Ryssland tar tillbaka Krim. Detta utlöser ett lokalt "krig genom ombud". Ryssland utsätts för ekonomiska sanktioner av USA och EU, vilket ökar motsättningarna.

Idag har vi dessutom en situation i Syrien med "allianser" mellan Assad - regimen, Ryssland och Iran på ena sidan och USA, EU och Nato på den andra. Det behövs kanske bara att något i denna krigshärd går snett för att Ryssland och USA och EU ska drabba samman och utlösa ett storkrig. Nästa gång går det kanske inte så bra som senast (fredagen den 13/4).


MED EN MENTALT STÖRD PRESIDENT I USA KAN DET GÅ ÅT HELVETE MED VÄRLDEN

Donald J. Trump

✔ @realDonaldTrump

Slippery James Comey, a man who always ends up badly and out of whack (he is not smart!), will go down as the WORST FBI Director in history, by far!

15:07 - 15 apr. 2018

Donald J. Trump

✔ @realDonaldTrump

Unbelievably, James Comey states that Polls, where Crooked Hillary was leading, were a factor in the handling (stupidly) of the Clinton Email probe. In other words, he was making decisions based on the fact that he thought she was going to win, and he wanted a job. Slimeball!

13:42 - 15 apr. 2018

Donald Trumps twittrande om James Comey visar på vilken låg mental nivå USA:s nuvarande president befinner sig. Det är mycket oroande att världens mäktigaste man, med förmåga att starta ett atomvapenkrig, befinner sig mentalt på nivå med de rednecks som röstade in honom. Perspektiven är mycket skrämmande och vi befinner oss i ett upptrappat konfliktläge i världen.

AGGRESSIONEN GENTEMOT RYSSLAND

Jag tycker det är mycket oroande att den svenska regeringen låter sig lockas med på ett aggressivt beteende mot Ryssland. Det som nu Trump, May och Makron sysslar med är ett typexempel på förspel till krig (jfr 1:a världskriget) Uppenbart, att EU och USA, som har stora problem, är ute efter att rikta uppmärksamheten på en yttre fiende och ingen är bättre än Ryssland.  Detta är ett klassiskt trix. Men likväl går vår regering på det. Det gäller fallet Skripals och den misstänkta nervgiftattacken i Salisbury. Och det gäller anklagelserna om kemiska stridsmedel i Syrien. Det gäller också en allvarligare fråga, nml Krim, som EU och USA anser att Ryssland ockuperat.

EU:s och USA:s aggressiva hållning bottnar i Rysslands införlivande av Krim och att detta strider mot folkrätten. Men då bryr man sig inte om historian bakom Krim. Krim har sedan 1783 tillhört Ryssland. Halvön erövrades då från Osmaska riket, som i sin tur tagit det från Bosporanska riket. På 600-talet fKr grundades grekiska kolonier på Krim. Efter att mongoler kom dit på 1200-talet bildades Krimkhanatet, som senare togs över av Osmanska riket. Khanerna besegrades alltså på 1700-talet av ryssarna. Osmanska riket tillsammans med Storbritannien och Frankrike, försökte ta Krim från Ryssland i det förödande Krimkriget, men misslyckades.

Krim har bara tillhört Ukraina sedan 1954, då Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov skänkte halvön och dess befolkning till Ukraina, som då var en del av Sovjetunionen. När Sovjetunionen kollapsade 1991 blev Krim kvar som en del av Ukraina. Den stora ryska befolkningen på Krim var emot detta, men hade inget att säga till om.

Krims största stad, Sevastopol, har Rysslands viktigaste örlogshamn i Svarta havet. Staden grundades på 1700-talet av Ryssland, som en marinbas för landets Svartahavsflotta och har stor betydelse för Rysslands försvar. Det kan jämföras med USA:s ockupation av Hawaii. Inte skulle USA lämna ifrån sig dessa öar!


Vi kan diskutera om Rysslands återanslutning av Krim står i strid med folkrätten. Men stred det också mot folkrätten då Nikita Chrusjtjov skänkte bort en del av forna Ryssland och dess befolkning till ett annat land? Invånarna på Krim hade inget att säga till om när de blev en gåva till Ukraina. Men nu är majoriteten nöjda med att vara en del av Ryssland och få tala ryska. En folkomröstning 2014 visade att 97 procent ville att Krim skulle tillhöra Ryssland.

Det kan vara anledning att påminna om att Ukrainas demokratiskt valde president Viktor Janukovytj tvingades på flykt ur landet av huliganerna på Majdan och att detta blev upptakten till konflikten kring Krim.

Ett par reflektioner. I vår familj tycker vi det är något skumt med att Assad-regimen skulle använda kemiska vapen mot den ynka rest av gerilla, som är kvar i Douma. Assad och Co har inget som helst att vinna på en sådan attack. De har i stort sett redan vunnit. De som däremot kan ha mycket att vinna på att USA och EU tror att det är Assad och Co är gerillan, om detta betyder att det blir en missilattack från USA mfl mot regimen. Det krävs lite logiskt tänkande här!

Samma med nervgiftattacken mot Skripals. Ryssland och Putin skulle inte ha något att vinna på en sådan åtgärd, därför är den logiskt sett helt osannolik. För oss luktar det avledningsmanöver lång väg. Både EU och UK har stora problem och det passar bra att peka ut en yttre fiende.

Jag vill hävda att EU:s och USA:s aggressiva hållning mot Ryssland är en fara för internationell fred och stabilitet och att Sverige tyvärr, genom vårt medlemskap i EU, dragits in i en farlig, konfliktskapande politik som leder mot krig. Den gamle krigshetsaren Tony Blair på scenen igen uppmanande Theresa May och regeringen att ställa upp på Trump och USA och bomba Syrien och Assads styrkor. Frankrikes president Emmanuel Macron ska inte vara sämre och Frankrike kommer att delta i attacken på Syrien. Ett storkrig står för dörren.


Det är för sorgligt att en socialdemokratisk regering här i landet, med en angiven feministisk utrikespolitik, deltar i denna ryska roulett kring världsfreden!


STORBRITANNIEN HAR MYCKET PÅ SITT SAMVETE

Jag har varit mycket i Storbritannien och det är vanligen mycket trevligt att vara tillsammans med engelsmän. Samtidigt har jag upplevt att det kan finnas något snobbigt, överlägset och lite känslokallt hos makteliten där, vanligen bestående av adel och överklass. Men det behöver inte bara vara där.

Maggi Thatcher, krämardottern, var väl urtypen för dem jag tänker på. Hon och andra höjdare där, verkar inte ha förmågan att leva sig in i hur andra, särskilt underordnade människor, kan uppleva och känna, hur deras värld ser ut.

Jag har också varit mycket på Irland och fått lära mig hur britterna härjat och förtryckt katoliker där i 800 år. Jag tänker också på vilka stora, förfärande imperialister britterna varit runt om i världen på den tid då detta begav sig, tex i Afrika, Indien och Pakistan.

Jag läste nyligen i Världens historia en artikel om vilken fasansfull och vidrig metod britterna använde under andra världskriget då de skulle krossa det tyska motståndet. För att knäcka tyskarna genomförde RAF (brittiska flygvapnet) terrorbombningar på nätterna mot civilbefolkningen i ett antal städer, för att åstadkomma eldstormar. I Hamburg, Dresden, Pforzheim och ett antal andra städer lade RAF ut bombmattor över städerna i sådan mängd att det uppstod enorma eldstorma, vilka slukade allt.

Tiotusentals, vanliga civila människor, kvinnor och barn, som sökt skydd i skyddsrummen, kvävdes (då elden tog allt syre) eller stektes till döds. Britternas inhumana, sataniska tänkande visade sig inte bara i detta slaktande av civila, men också då de, efter att eldstormarna uppstått, kommer tillbaka och bombar alla brandkårer, som försöker släcka elden! Vanligen förstördes 80 procent av byggnaderna i de bombade städerna. I Hamburg dog 42 600 civila och i Dresden 25 000. Dresden hade ingen som helst militär betydelse, ändå valde britterna att utplåna staden, då tyskland var veckor ifrån kapitulation.

Mer än 350 000 civila dog i eldstormarna. Detta borde var ett uppenbart krigsbrott, men Storbritannien har aldrig fått stå till svars för dessa vidriga brott mot krigets lagar. Men så tillhör de ju vinnarna i andra världskriget.

Nu har Boris Johnson och Co engagerat sig i ett nytt krig och anklagar Ryssland på lösa grunder. Typiskt för den brittiska, överlägsna attityden, att de alltid har rätt, även då de har helt fel. Att utplåna tyska kvinnor och barn var ok, eftersom de utgjorde basen för det Tredje riket. Att galenpannan Boris Johnson får med sig en annan galenpanna däröver är inte att förvåna sig över. Det finns fler som drivs av hybris, fast de i själva verket bara är små skitar, mänskligt sett.

AKADEMIN OTIDSENLIG INSTITUTION

Svenska akademin är en organisation som har överlevt sig själv. En privat institution som juridiskt ägs av kungen. I dagens upplysta tid går det inte an att ha en institution, som lever efter stadgar och regler som kung Gustav III instiftade 1786. Samhället har inte någon verklig insyn i denna elitistiska organisations verksamhet, ekonomi, förfaranden, val av bidragsmottagare, mm. Akademin utser själva i hemlighet sina medlemmar ur en förhållandevis exklusiv skara av intellektuella toppar och vänner. Det är snudd på att man kan kalla akademin för en sekt eller ett kotteri, som ger bidrag till sina vänner.

Allt detta kan naturligtvis en privat organisation syssla med, men här finns en paradox genom att akademin också är en offentlig institution, som representerar Sverige i kulturella sammahang och utser nobelpristagare i litteratur. Mycket prestigefulla uppgifter, som bidrar till Sverigebilden internationellt. Detta ger akademin en särställning, vilket blir lite märkligt för en privat verksamhet. Jag gissar att inte många utom en inre krets och några jurister har klart för sig dessa förhållanden. Vi tror nog lite till mans att akademin är en statlig verksamhet och del av den offentliga sektorn och därmed underkastad de rättsordningar som gäller för sådan verksamhet, tex om jäv. Men nix, så är det rent juridiskt inte.

Vi förväntade oss nog också att denna högtstående och ärade skara i akademin, skulle visa sig vara människor av högre moralisk och etisk resning är folk flest. Men inte så. Även könskampen går igen här då flertalet var män som ville kasta ut Katarina Frostensson medan flertalet kvinnor - Kristina Lugn, Jayne Svenungsson, Sara Stridsberg samt även Lotta Lotass (som inte deltar i akademiens arbete) ville att hon skulle få sitta kvar. Men Horace Engdahl vann tillsvidare den kampen.

Vi bör nu fråga oss om det är rimligt att en liten, exklusiv grupp av litterära digniteter ska fortsätta att representera vårt land och utse vinnare i litteratur, vinnare som få känner till och ännu färre läst. Undantaget från detta litterära snobberi var förra året då Bob Dylan fick priset (som ryktesvis var en konfliktanledning, där Sara Danius var drivande... och Dylan fräck nog att inte hämta så som sig bör). Vad är det för poäng med den vanliga exklusiviteten hos akademin annat än att skapa avstånd mellan den intellektuella eliten och vanligt folk?

Frågan som bör ställas, är om priset i litteratur ska fortsätta att vara sparsmakat inom den intellektuella eliten, eller om det nu är dags med något mera folkligt? Istället för att denna akademiska sekt ska utse pristagare, kan man ju tänka sig att det sker genom en folkomröstning kring vilken eller vilka författare som bör äras. Detta kan kompletteras med en panel av litteraturvetare och kritiker.

Eftersom det ytterst är kungen, Karl Gustav som råder över svenska akademin, kan han ta initiativ till en ny ordning för verksamheten. Som ägare kan han bestämma att nu vänder vi blad och går vidare i ett nytt kapitel, liksom han själv vid ett tillfälle gjorde, då man kört fast i opinionsbildningens träskmarker.

NOVITJOK OCH SVERIGES FEMINISTISKA UTRIKESPOLITIK

Är det feministisk utrikespolitik att bidra till ökade internationella spänningar i Europa? Är det feministisk utrikespolitik att medverka till aggressivt handlande gentemot Ryssland? Är det feministisk utrikespolitik att ställa sig på samma sida i en utrikesfråga som mansgrisarna Donald Trump och Boris Johnson? Är det feministisk utrikespolitik att medverka till att vårt land utsätts för ökade risker att dras in i en allvarlig konflikt med Ryssland? Ja, man kan ju undra efter regeringens senaste så kallade solidaritetshandlingar då man ställer sig på Storbritanniens och USA:s sida i attackerna på Ryssland. Hur definierar då regeringen sin feministiska utrikespolitik? Jo så här:

"En feministisk utrikespolitik: ........för internationella åtaganden som en förutsättning för att nå Sveriges bredare utrikespolitiska mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling." (https://www.regeringen.se/regeringens-politik/en-feministisk-utrikespolitik)

Margot Wallströms utrikespolitiska deklaration 14.02.18. " Demokratin är kärnan i Sveriges utrikespolitik. Dess uppgift är att skapa trygghet när omvärlden är orolig. Utrikespolitiken hanterar de förändringar som sker runtom oss:........ Det främsta målet med Sveriges utrikespolitik är att värna om vårt lands och vårt folks trygghet....Vi gör det gemensamt med andra, genom en aktiv utrikespolitik där diplomati, dialog och samarbete är våra viktigaste verktyg."

Ja, det kan knappast bli tydligare, att feministisk utrikespolitik i detta sammanhang bara är löst munväder. För EU en feministisk utrikespolitik? Nej absolut inte! Och numera är Sveriges regering så uppbunden av EU:s politik att det är rena bluffen, när man inbillar väljarna att man kan föra en feministisk utrikespolitik. Det är som Sven Hirdman (fd ambassadör i Moskva, svd 06.04.18) säger, en högst oansvarig politik man gett sig in på i förhållande till vår granne Ryssland.

Stefan Löfven slingrade sig i lördagsintervjun (07.04.18) när Monika Saarinen pressande honom på bevis att det är Ryssland som ligger bakom attacken i Salisbury. Men han kunde eller ville inte svara. Upprepade gång på gång att regeringen har underrättelseinformation som binder Ryssland vid fallet. Men det duger inte, ger inte trovärdighet, om det inte går att säga något om vad denna information är för något. Underrättelseinformation har visat sig förr vara felaktig, som tex i fallet med Iraks massförstörelsevapen. Det finns en poäng i att regeringen kallar åtgärden en "solidaritetshandling" med UK. OK, då behöver man inte bekymra sig om bevis öht.

Det räcker inte att hänvisa till att nervgiftet novitjok utvecklades i Sovjet på 70-talet. Andra nationer, tex USA, har möjlighet att utveckla liknande nervgift. Vem har förövrigt full koll på var ett nervgift från 70-talet kan ha läckt ut? Kemisten Vil Mirzayanov, som var med och tillverkade novitjok, har sagt att Skripals troligen inte drabbats av detta nervgift, eftersom de då hade varit döda. På detta har Theresa May sagt att det är ett gift i samma familj. Dessutom har Boris Johnson ljugit om vad labbet sagt om nervgiftet. Så bevisen tycks bli allt svajigare.


INTE MITT SVERIGE

Lördag morgon (24.03.18) ägnar radioprogrammet Konflikt i P1 en timma åt att tjejerna inte har råd att köpa mensskydd och staten bör betala för mensskydd. Det är en miss i socialpolitiken och en stor orättvisa att så inte sker, är budskapet. Men vi har ju barnbidrag tills barnet fyller 16 år och längre om barnet fortfarande går i skolan. Behövs ett bidrag till?

Fredag (23.03.18) läser jag Svenskan. På sidan 6 möts jag av en helsidesannons för vin, Crustaces, Gustave Lorentz Reserva och Riesling. Då jag kommer till sidan 11, ännu en helsidesannons för Castelforte. Och så fortsätter det. På sidan 12 ännu en helsida för Cotes-du-Rhone. Sidan 14, två tredjedels sida om El Segreto Sangrovese 279 kronor flaskan. Samma på nästa sida 119 kr för Bellflower. Sedan ännu en helsida för Louis Bouillot 299 kr. Det bara fortsätter på detta sätt för vinreklam. Sex helsidor med annonser för vin. Nio sidor med uppmaningar att köpa fint vin!

Jag bläddrar vidare och förvånas över vårrea på möbler. Nu kostar bokhyllan Edge bara 42 525 kr och soffan Somerville bara 25 560. Som hittat eller hur? Enkel fåtölj med stålfot 22 900. Eller varför inte slå till på en ny säng? Lectus kostar normalt 54 860 kr. Nu bara 42 900. Du sparar hela 11 960! Ny kostym för våren? Grå herrkostym för 10 999! Frugan kanske behöver en weekendbag, nu när vi ska göra några vårutflykter: 5 822 kronor. Och därtill en ny vårblus, Selma 2 199 kr. Det är ju riktigt humant!

Men kanske hellre lägga pengarna på något riktigt kul. Tidningen är full med semesterannonser. Varför inte ta en verkligt spännande resa till Antarktis med Hurtigruten? Verkligen coolt! Den kan vi göra för 139 000 - 155 000 kronor. Men vi kan slippa undan billigare om vi nöjer oss med en tur till Alaska för blott 87 900.

På en annan sida i dagens tidning hittar jag en annons för Bukowskis. Fina grejor! Ingen Hötorgskonst där inte. Carl Larssons "Brita med katt" 4 miljoner och "Fiskmarknad" av Anders Zorn 20 miljoner. Eller ett fat Qiunlong från Kina att lägga frukten på, 10 miljoner. Uppsala Auktionskammare ska inte vara sämre. Båtmotiv i motljus av Aivazovsky 13,8 miljoner. Klockan Faberge 10 miljoner.

Det känns som om jag inte lever i samma värld som dem, vilka dessa annonser och prylar vänder sig till. Och den känslan är jag nog inte ensam om. LO och SCB, mfl gör undersökningar om medborgarnas ekonomiska förhållanden. Skillnaden mellan de rikaste och de fattigaste invånarna i landet har inte varit högre sedan andra världskriget, säger SCB.

Inkomstskillnaderna är störst i storstäderna. Av de 20 kommuner som har högst andel hushåll med inkomster över 200 procent av medianinkomsten, finns 14 i Stockholms län. De riktigt rika med topplöner, har också de högsta kapitalinkomsterna. Topparnas genomsnittliga årsinkomst före skatt uppgår till drygt 6,5 miljoner kronor, jämfört med den genomsnittliga industriarbetarlönen på 351 741 kronor om året (LO:rapport Makteliten). Inte heller är det de sistnämndas Sverige, som avspeglar sig på marknaden.


SKRIPAL OCH NERVGIFTATTACKEN

I vår familj är vi mycket undrande över att västerländska media tycks var helt övertygade om att det är ryska staten som ligger bakom mordförsöket på Skripal och hans dotter. Men trots att vi letat energiskt på nätet hittar vi inga redovisade bevis, bara antaganden: novitjok anses vara det nervgift som användes mot Skripal: Det är tillverkat i Ryssland på 1970-80-talet. Ryssland har troligen använt nervgift tidigare för att röja undan agenter. Skripal är en spion, dubbelagent från Ryssland, därför är det troligt att ryska staten ligger bakom. Mycket längre än så kommer vi inte i den tunna bevisföringen.

Jag frågade Charlotta Friborg, ansvarig utgivare för Rapport och Aktuellt om de har bevis och så här svarade hon. "Den utredning som har gjorts står brittiska myndigheter för, och de svar som har givits offentligt på journalisters frågor har inte varit särskilt djupgående. Fonden till detta är Rysslands agerande de senaste åren i fråga om Krim och östra Ukraina bland annat, som försämrat relationerna till EU och USA men också förtroendet för Rysslands uttalanden. Frågan om nervgasattacken behandlades under EU-toppmötet (som inte är en offentlig tillställning) och där slöt alla regeringscheferna upp bakom den brittiska bedömningen att Ryssland bär ansvaret för Salisbury-attacken:"Europeiska rådet instämmer i den brittiska regeringens bedömning att det med stor sannolikhet är Ryska federationen som bär ansvaret och att det inte finns någon rimlig alternativ förklaring. Vi står enade i fullständig solidaritet med Förenade kungariket inför denna allvarliga utmaning för vår gemensamma säkerhet." När det gäller de exakta uppgifterna i den brittiska utredningen, så är de åtminstone inte i nuläget tillgängliga för oss journalister. Vi ställer frågor men får inte så många svar."Med vänlig hälsning Charlotta Friborg

Det är naturligtvis frustrerande för journalister att inte få veta vilka verkliga bevis britterna har, att det är ryska staten som ligger bakom. Med tanke på hur detta nu eskalerar skulle det finnas all anledning till klargörande vilka bevis man verkligen har. Många här i landet blir misstänksamma (som vi kunnat höra i Ring P1) eftersom vi är medvetna om att det pågår ett ideologiskt propagandakrig. Det bekymmersamma och anmärkningsvärda är att media här i landet väljer att - utan redovisade bevis - tro på vad Theresa May och Boris Johnson säger. Media (tex SR och SVT) borde i rapporteringen åtminstone framhålla att man inte får tillgång till bevisen, som britterna säger sig ha. De borde i större utsträckning resonera kring sannolikheten för att det är ryska staten som ligger bakom. Det kan ju tex vara underrättelsetjänsten och inte Putin. Det kan vara en uppgörelse i den skumraskvärld som spionerna lever i. Vi undrar alltså om det finns mer som inte redovisas? I en brottsutredning skulle vi här i landet inte nöja oss med antaganden och logiska länkar.

Sammanfattningsvis har vi bla funnit detta: Fredrik Westerlund på FOI anser att det ofta är svårt att avgöra om dessa mord (på ryska avhoppade agenter) och mordförsök varit sanktionerade av den ryska staten eller om de skett på underrättelsetjänstens eget initiativ. Enligt Joakim von Braun är den normala gången i Ryssland när det gäller avhoppare att de får en dom i en hemlig domstol. Även de avhoppare som har avrättats, har först dömts till döden i en domstol. Sergej Skripal dömdes till 13 års fängelse och degradering. Han tilläts lämna landet i den utväxling som skedde med ryska agenter. Att sedan attackera honom stämmer inte överens med vad Ryssland normalt brukar göra. Det har blivit mindre rättssäkerhet för spioner, konstaterar Fredrik Westerlund.

I Skripals fall kan det handla om personliga hämndmotiv eftersom han avslöjat ryska hemliga agenter som var verksamma i andra länder. Ibland agerar delar av den ryska statsapparaten i egna intressen med ekonomiska motiv. Det kan också handla om att skicka en signal till dem som överväger att förråda Ryssland eller hota makten att de inte kan känna sig säkra, säger Fredrik Westerlund, som specialiserat sig på ryska militära frågor inom FOI. Han tillägger att man ännu inte vet om det finns en koppling till Ryssland. Novitjok är ett slags nervgift. De utvecklades i Sovjetunionen under 1970- och 1980-talen. Till skillnad från äldre kemiska stridsmedel är novitjok dödligt även vid mycket små koncentrationer. Bara Ryssland och USA har tillgång till så här kraftfulla, exklusiva nervgifter. En av dem som varit med vid tillverkningen av novitjok, (bor nu i USA) säger i BBC, att om det varit novitjok som användes, hade Skripal och dotter varit döda. Novitjok är oerhört kraftfullt. Så innan detta spektakel spårar ur fullständigt med fortsatta upptrappningar av hämndaktioner är det upp till bevis för den brittiska regeringen.

100 diplomater utvisas från EU och USA i, som det heter, "solidaritet med Storbritannien". Men är det någon av dessa stater som rört ett finger i solidaritet med offren och anhöriga i katastrofen i Kemerova? EU:s och USA:s statsmakter är fullständigt insnöade och förblindade i sitt hat mot Ryssland och Putin.


Partisekreteraren i Vänsterpartiet Aron Etzler hävdar at hedersvåld inte kan knytas till en viss kultur eller religion. Riksdagsledamoten Maj Karlsson menar att om man stirrar sig blind på att hedersvåld finns inom en viss religion, missar man annat våld mot kvinnor. (SvD 11.03.18) Men vänsterpartisten Amineh Kakabaveh är av en annan uppfattning....

I hamnen i Torekov, ytterst på Bjärehalvön, plockar kvinnorna fisk ur näten. Andra kvinnor rensar fisk och lägger i korgar och lådor. Männen lagar nät och grejar med båtarna och övervakar kvinnornas arbete på kajen. Kvinnornas typiska klädsel är långa, mörka kjolar, blus eller skjorta med väst och kofta. Ytterst har de flesta en sjal hängande över...

Islam är så långt ifrån en fredlig religion men kan tänka sig. Det är en krigarreligion och utvecklad i ett sådant sammanhang då Muhammed och hans trupper erövrade en del av det sönderfallande Romarrikets provinser i Nordafrika, Mellanöstern och senare Europa. Om vi kritiserar islam slår islamisterna kanske ihjäl oss. Vi såg ju hur det gick för...

Det finns nästan en miljon muslimer i Sverige enligt en färsk rapport från Pew Research Center. Om 32 år kan de vara 30 procent av befolkningen. Redan idag har de med hjälp från Saudiarabien mfl muslimska stater skapat ett fyrtiotal moskéer. Nu vill den del av dessa ha offentliga böneutrop såsom det ska var enligt islam. Protesterna mot böneutrop...

ÖGA FÖR ÖGA

11.03.2018

Han gjorde det, Donald Trump beslutade införa sina nya så kallade skyddstullar på stål med 25 procent och aluminium 10 procent. Cecilia Malmström och EU har reagerat med att hota införa nya tullar på ett antal produkter från USA. Men det är, som EU-parlamentariker Christoffer Fjellner sa, att skjuta sig själv i foten. Det kommer att leda till...

Solna tingsrätt har friat en man som stod åtalad för misshandel av sin före detta hustru Maryam Jassem 26 år. Två av nämndemännen Ebtisam Aldebe och Hasan Fransson ansåg att mannen kommer från en fin familj, medan Jassem inte kommer från en fin familj och därför kan man inte lita på henne. Det är dessutom inte ovanligt att...

Fortsätter migrationsströmmarna av muslimer som under åren 2014 - 2016, kommer Sverige att ha 30 procent muslimer om 32 år! Enligt forskningsinstitutet Pew Forum har vi idag 8,1 procent muslimer. Det är nästan lika mycket som i Frankrike (8,8%), som har mest av alla i EU. Om invandringen till Europa skulle se ut som den gjorde mellan...

Vi förfasas över förintelsevansinnet i Tyskland under andra världskriget. Förintelsen av sex miljoner judar i gaskammare verkar helt sjukt. Detta framställs ofta som en konsekvens av ideologisk rasism och förakt för judar. Men det fanns också en rationell logik bakom.

Besök i Yorkshire. Det är en vacker morgon. Landskapet är grönt och fint, väldigt grönt. Luften är klar och hög. Vilken kontrast till det inpyrda Liverpool, som jag just kommer från. Jag är här för att besöka en vän, Sarah. Vi bestämmer oss för en promenad längs en sjö. Sjöfåglar seglar över vattnet, änder, doppingar, sothöns och vad det nu...

Situationen i vårt land är mycket bekymmersam och polisen är hårt pressad. Detta har lett till att regeringen blev tvungen att byta ut den oduglige polischefen Dan Eliasson, trots att han har partibok. Det finns 800 kriminella män i nätverk med tillgång till vapen. 2017 skedde 300 skjutningar och 40 dödade, huvudsakligen i gänguppgörelser. Det är i...

Rätta Utrymmet För Din Titel

Här börjar din text. Du kan klicka här och börja skriva. Illo inventore veritatis et quasi architecto beatae vitae dicta sunt explicabo.

Här börjar din text. Du kan klicka här och börja skriva. Rem aperiam eaque ipsa quae ab illo inventore veritatis et quasi architecto beatae vitae dicta sunt explicabo nemo enim ipsam voluptatem quia voluptas sit.

Quia voluptas sit aspernatur aut odit aut fugit sed quia consequuntur magni dolores eos qui ratione voluptatem sequi nesciunt neque porro quisquam est qui dolorem ipsum quia dolor sit amet consectetur adipisci velit sed quia non numquam eius.