Krönikor

ÄR SVENSKEN BLYG, BUTTER OCH ENSAM?

Inte sällan får vi höra - lite förenklat och generaliserat - att vi svenskar är blyga, lite buttra och svårtillgängliga. Inte lätt att få nya vänner här. Och invandrare och utlänningar brukar lite undrande hävda att vi inte är bra på att hålla samman i familjen, storfamiljen och släkten. De jämför då med hur det ser ut i tex Italien.

Inte sällan svarar svenskar som intervjuas om detta att dessa attityder beror på att vi lever på toppen av Europa där det en stor del av året är mörkt och kallt och detta påverkar vårt kynne. Vi sociologer tror inte på geografi- och klimatteorier och pekar på att det långt ifrån ser så ut i alla varma länder som tex i Italien och Spanien.

Enligt den ansedde antropologen Åke Daun kännetecknas svensken, om man generaliserar, av att vars socialt osäker, blyg, konfliktundvikande, känslosval, orienterad mot saklighet mera än att uttrycka känslor, lite tystlåten, allvarsam, inte mycket för lättsinne och önskar vara självständig.

Men om vi till en början antar att det ligger något i att vi inte är lätta att dansa med, hur kommer det sig att blyghet, icke socialitet och ensamheten är ett fenomen i Sverige (liksom i Finland)? Åke Daun menade att det beror på bondesamhällets kultur, som inte är långt borta. Det är först efter andra världskriget som den stora invandringen till städerna sätter igång och därför har vi inte riktigt utvecklat en stadskultur och bär istället med oss bondesamhällets.(Svensk mentalitet 1989)

Jonas Frykman ägnar ett kapitel i boken Försvenskningen av Sverige 1993 åt uppfattningen att bilden av svensken är en berättelse som upprepas gång på gång och inte bygger så mycket på psykologiska, socialpsykologiska och sociologiska studier. Att den upprepas kan möjligen visa att vi gillar berättelsen, men den behöver inte vara sann.

Magnus Enzensberger menar att svensken har världsrekord i foglighet (Den svenska hösten). I Henrik Berggrens och Lars Trägårdhs bok Är svensken människa? redogörs i kapitel ett för en så stor mängd olika iakttagelser om svensken som högt värderar självbestämmande, men också dyster och ensam, att vi måste fråga oss om det verkligen inte ligger en hel del sanning i detta.

Berggren och Trägårdh säger i Är svensken människa? att den moderna välfärdsstaten har instrumtentaliserat (genom omfattande socialpolitik och socialstat) existerande värderingar hos befolkningen om självständighet, frihet och individuellt självförverkligande, på bekostnad av gemenskap, intimitet och traditionella förpliktelser. De kallar fenomenet statsindividualism, dvs skulle vara framdrivet av staten. Men jag tror de gör en sammanblandning av utvecklingen i urbana miljöer och i samhället som helhet. Instrumentaliseringen av individualismen har socialdemokratin stått för, riktad mot arbetare och tjänstemän i dessa urbana miljöer. Det är också där utvecklingen av det moderna samhället skett.

Landsbygden, där gemenskap och samarbete värderas högt, har i stort sett lämnats utanför och det är den urbana normen som dominerar (utvecklingen av och hela verksamheten hos "Hela Sverige ska leva" visar detta). På landsbygden har individualiseringen skett relativt nyligen genom den tekniska utvecklingen och mekaniseringen av skogs- och jordbruk, vilket lett till att allt färre människor behövs i produktionen och därmed också behovet av att samarbeta. Bäste drängen sköter sig själv numera.

Berggren och Trägårdh tror jag gör det misstaget att de betraktar varje kollektiv som en enhet vilken kommer att begränsa individens strävan till frihet och självbestämmande. Men det finns nog kollektiv som tvärt om ger individen handlingsmöjligheter som han eller hon inte har på egen hand.

En utvecklad stadskultur är av sent datum i Sverige. Egentligen sker det väl först efter andra världskriget. Och det kan ju ligga något i - som vi ibland får höra - att vi inte har en stadskultur tex i stil med Italien. Italiensk familjekultur är mycket stark och familjerna håller samman i flera generationer. Söndagsmiddagen hemma hos "bästefar och bästemor" är obligatoriskt och då samlas hela storfamiljen. Sådant bidrar förstås till att ge familjen en stark ställning. Den spelar också roll för medlemmarna i en rad frågor i samhället, där familjens vägledning och råd och kontakter är viktiga, liksom det sociala omsorgstagandet inom storfamiljen. Den fungera som ett starkt skyddsnät.

Men att hänvisa till bondesamhällets kultur som grund för ensamheten tror jag inte på. I bondesamhället var tex arbetsgemenskapen mycket viktig och i övrigt var gemenskapen betydelsefull för att kunna hjälpas åt i byn med olika uppgifter. Att de gamla bodde i undantagsstugor var nog mest en praktisk försörjningsfråga. Inte ett avskiljande.

Att vi inte har en familjesammanhållning med tex söndagsmiddag för storfamiljen beror nog på flera andra förhållanden. Kvinnor, som vanligen står för middagen, förvärvsarbetar här i större utsträckning och har nog inte tid och ork med söndagsmiddag och annat mera intimt familjeliv för storfamiljen.

Det har ofta pekats på at självständighet och oberoende värderas högt i vår kultur och därför vill man inte vara beroende av storfamiljens åsikter och meningar. Detta gäller väl då framförallt i urbana miljöer, där man vill ha friheten att själv bestämma. Oberoendet möjliggörs här bla av att både kvinnor och män tidigt har egen inkomst. Söndagen vill man själv bestämma över och inte bli uppbunden av att fixa middag för alla. Och man kan kanske säga, att som den sociala strukturen ser ut, finns kanske inte så många alternativ.

Majoriteten av hushåll i Stockholm är enpersonshushåll, men personer som tillhör medelklassen (vilket är vanligt i gruppen ensamstående) och lever ett aktivt liv på många sätt, känner sig troligen inte så ensamma.

Vårt utvecklade välfärdssystem med avancerad socialpolitik, socialförsäkringar för alla, tillgänglig sjukvård och social omsorg gör att familjen inte är lika viktig som en trygghetsfaktor. Med välfärdsstaten behöver människor här inte ligga familjen och andra till last eller känna att man har förpliktelser att hjälpa andra med tjänster och gentjänster. Det är också budskapet i den socialdemokratiska socialpolitiken: inte vara beroende av andra, inte ligga andra till last, inte känna tacksamhetsskuld. Och, inte minst, arbetskraften blir genom detta fri och rörlig och kan flyttas dit den behövs.

Ett annat förhållande kan vara att vår bostadsproduktion i städerna tidigt inriktades på den lilla kärnfamiljen. Detta minskar de praktiska förutsättningarna för att umgås i storfamiljen och tex ordna söndagsmiddagen för dem.

Den svenska urbaniseringsprocessen har ofta fört med sig att barn och barnbarn inte finns på nära håll för ett tätare umgänge i storfamiljen. Genom flyttningsprocesserna har det uppstått geografiska avstånd som också sätter sina hinder. Därför behövs en statlig socialpolitik som har hand om omsorgen, vilken familjen annars skulle stå för. Och detta frigör framförallt den kvinnliga arbetskraften. En jämförelse mellan tex Italien och Sverige visa att förvärvsarbete bland svenska kvinnor är betydligt vanligare i Sverige. ( Förvärvsfrekvens bland kvinnor 2019 i Sverige 80,4% och Italien 53,1%, Grekland 49,7%, EU 67,4%)

I svensk kultur är värderas ytliga kontakter inte så högt. Här tycks vi föredra att ha färre men nära vänner och dessa får vi ofta tidigt i livet. Detta kan förklara varför gamla människor i vårt land kan bli mycket ensamma då de gamla vännerna försvinner och det är svår att få nya nära vänner. Vittnesbörden om gamla människors ensamhet i vårt land är mycket omfattande inom äldreomsorgen. Och människor från Medelhavsländerna, som lär känna svenska sociala förhållanden förvånas, för att inte säga förfäras av hur gamla människor här inte har mycket värde och hur de lämnas åt sig själva i isolering.

Mot detta kan man sätta att vi har ett mycket aktivt föreningsliv i detta land. Det är vanligt att människor är aktiva i en eller flera föreningar och finner gemenskap där, liksom att detta ger möjligheter att utveckla vänskap, som kan sträcka sig utöver samvaron i själva föreningen. Svensken själv kanske inte upplever sig som ensam, eftersom hon och han vuxit upp i denna kultur och tar förhållandena som naturliga. Detta är nog relativt beroende på personlighet och på individens sociala historia.

Det finns en annan social aspekt eller perspektiv på temat "den ensamme svensken, som inte har så mycket med svensk kultur och kynne att göra, men mera med vissa utslagningsmekanismer som finns i vårt samhälle. Problemet med segregering börjar redan i vår teoretiska, prestationsinriktade skola, där pojkar lyckas sämre än flickor. För många pojkar, som misslyckas i skolan, lägger detta ofta grunden för mindre framgångar senare i livet. En stor grupp lågutbildade män, bildar inte familj, får inga barn, har få vänner och ibland alkoholproblem. Då vi ser dessa beklagansvärda män, kan det bidra till bilden av den, kanske ofrivillige, ensamme svensken. Vi har här i landet en jämförelsevis stor andel män och kvinnor som lever singelliv, vilket också har sina sociala konsekvenser.

Generellt sett har Sverige inte en debattkultur där olika åsikter bryts mot varann i det sociala umgänget, familjen, vänkretsen, arbetskollektivet, osv. Vi svenskar umgås helst med dem som tycker som vi, som vi delar åsikter med. Vi vill helst undvika konflikter i familje- och vänkretsen. Detta kan möjligen vara att arv från bondekulturen, där man undvek konflikter för enighetens skull. Kulturella mönster ändras inte i första taget.

Arbetsgemenskapen är viktig för ömsesidig hjälp och samverkan i byn. Och eftersom det är vanligt att man inte kan skilja på sak och person, blir avvikande uppfattningar och faktiskt allt som sägs allvarligt. Vi aktar oss för starka känslouttryck. Bättre att ligga lågt med åsikt än att störa relationerna. Allt är bara bra, vi är överens!

Det går inte an att efteråt hävda att "det var ju bara något jag sa". Den som uppträder så i vår kultur förlorar sin trovärdhet. Varför det är så, kan man fråga sig. Kan det vara för att Sverige varit ett mycket glest befolkat land och länge mycket fattigt? Man har inte haft råd att pga åsiktsskillnader skapa konflikter i familjen och den lokala gemenskapen. Människor har vanligen levt mycket jordnära och politiska diskussioner inte intressant. Den som håller på med sådant, blir en avvikare i lokalsamhället. Är det så vi kan förklara "allvarets kultur", som så många från andra kulturer pekat på: den blyge, konfliktundvikande och dystre svensken?

KAPITALISMENS OCH POLITIKERNAS HÄRJNINGAR MED VÅRT LAND

Jag hade totalt glömt bort Anna Lena Löfgrens fantastiska kritik av rivningsvansinnet i sthlm och 60-talets byggbom i låten "Lyckliga gatan". Det är också då vi får Rosengård och alla hennes systrar runt om i landet. Lugnets öde i Malmö är ett belysande exempel på det Anna Lena sjunger om: skövlat och skändat högt över marken svävar betongen.....

Sossarna som regerade i Malmö, trodde nog de gjorde väl, men skapade byggmonster, där det inte finns en chans att en tät, social gemenskap kunde utvecklas. Ur ett socialt perspektiv är betonggettona ett stort fiasko. Nu packar vi migranterna där på höjden och längden, som sardiner på burk och detta kommer att bli fullbordan av kapitalets och statens totalt misslyckade bostadspolitik för förvaring av arbetskraften och nu trasproletariatet. Med Anna Lena Löfgrens vackra röst, klar, naturlig, okonstlad och rättfram gör hon starkt intryck även idag, då hon med sången målar bilden av politikernas svek mot arbetarklassen. Men dumhuvudena fattade nog inte vad de skulle åstadkomma. Draksådd

https://www.youtube.com/watch?v=70k2lHsBMKo


LÅSTA BALKONGER HJÄLPER INTE

När Erik Niva sommarpratade i P1 den 3/7, berättade han om hur det var att växa upp i Malmberget. Det handlade om isolering, ensamhet, depression och självmord bland unga människor, som kände att de inte hade någon framtid. Gruvan, dagbrottet knaprade i sig allt mer av marken och hotade samhället. Hundratals hus måste rivs för att inte hamna i rasriskområdet, vilket bland annat lett till Gropen mitt i samhället.

Det fanns flera andra hot och bleka utsikter för den unga generationen. Ett år tog 14 ungdomar sitt liv. Vissa genom att hoppa från balkonger i höghusen. Bolaget LKAB, som ägde husen, låste balkongdörrarna! Men det hjälpte inte. Malmberget är ett samhälle på dekis.1965 bodde där 10 593 människor. Sedan dess har det bara gått utför och idag finns bara 1 757 invånare kvar. En minskning med 83 procent. Självklart kände ungdomarna av att detta vara ett döende samhälle och vi kan föreställa oss hur stämningen var hemma i familjerna, inte minst sedan de varit på begravning av ännu en ung människa.

Erik Niva berättelse från Malmberget är en illustration till glesbygdens utveckling, eller avveckling sedan mitten på 1900-talet. I det så kallade januariöverenskommelsen formulerar de ingående partierna mål för landet och landsbygdens utveckling. "Hela Sverige ska växa" heter det.

Utvecklingen på landsbygden av mängden invånare har sedan industrialismens genombrott bara gått neråt från fyra miljoner 1890 till strax över en miljon idag.

Sedan mitten av 1980-talet har vi haft en landsbygdskampanj på temat Hela Sverige ska leva! Den drivs huvudsakligen av organisationen Hela Sverige, med ca 5000 lokala ideella föreningar, byalag, kooperativ mfl och tusentals aktiva människor. Efterhand har regeringarna stöttat den organisationen med avsevärda belopp, senast 46 500 000 kronor för åren 2019 - 2021.

Men ser vi till befolkningsutvecklingen på landsbygden sedan 1985 är det inte uppmuntrande för dessa människor och deras ansträngningar. Insatserna har inte hindrat en fortsatt negativ befolkningsutveckling för landsbygden och då särskilt i norrlands inland. Dorotea har minskat med 33%,Laxå med 29%, Pajala med 30%, Sorsele med 32% och i Åsele har befolkningen minskat med 35 %. Befolkningen minskade i nio av femton kommuner: Bjurholm, Dorotea, Nordmaling, Norsjö, Sorsele, Storuman,Vilhelmina, Vindeln och Åsele. Att denna utveckling skulle gå att vända med de åtgärder som föreslås, stöd till företagande, gröna näringar osv, eller över huvud taget är inte troligt. Urbaniseringens krafter har i hundra år visat sig så mycket starkare.

Strategin att utlokalisera statliga verk och myndigheter, har i mycket begränsad utsträckning gynnat landsbygden. Möjligen har det varit positivt för residensstäderna (där de ofta hamnat) och för länet. Politikerna tror ofta att det är arbetstillfällen som saknas i glesbygdskommunerna och att det är därför folk flyttar. Men det finns arbeten och inte sällan har företagare svårt att rekrytera arbetskraft.

Det är snarare bristen på offentlig och kommersiell service som får folk att flytta. Det är långt till vårdcentralen, läkare och tandläkare och butiksdöden har varit omfattande i glesbygden.Många butiker har svåra lönsamhetsproblem och går en osäker framtid till mötes. Enligt en utredning bor omkring 200 000 människor i områden med svag och hotad service. Försvinner dagligvaruhandeln hotas också annan service som sköts av butiken som post, apotek, spel och utlämning av varor från Systembolaget.( "Stöd till kommersiell service i särskilt utsatta glesbygdsområden".) Många mindre bensinmackar har lagts ner pga krav från myndigheter vad gäller pumpar för etanol mm och att mackarna inte går ihop ekonomiskt.

Det är mera brist på service än arbetstillfällen som får folk att flytta från lands- och glesbygd. Detta är tyvärr också en självförstärkande process. Färre människor och konsumenter i bygden ger mindre underlag för servicen, som minskar och med den flyttar allt fler människor från landsbygden. Så rullar det på! Att vända denna utveckling kommer att bli både svårt och dyrt och det klarar inte glesbygdskommunerna, som också hotas av allt högre skatter. Höga skatter och liten service är inte precis det som får människor att stanna i bygden. Landsbygdens kardinalproblem är att det finns för lite folk. Vi kommer att få se fortsatt nergång och förfall i glesbygden. Det räcker inte att låsa balkongerna för att hindra flykten från glesbygden. Och januariöverenskommelsen ger en målsättning politikerna inte kommer att kunna leva upp till.

Alf Ronnby

ÄR ISLAM EN FREDLIG RELIGION?

Islams försvarare säger ofta att islam är en mycket tolerant religion. Att troende muslimer och deras imamer säger det, är inte förvånande. Det handlar idag om att legitimera islam, som invaderat Europa. Att vi har ett antal godhjärtade vänstermänniskor, humanister, präster i svenska kyrkan och andra mångkulturalister, som mot bättre vetande hävdar samma är ett sorgligt faktum, som kommer att straffa sig efterhand som islam utbreder sig i Europa. Vi gör ett stort misstag som släpper in en massa muslimer i Europa. På muslimernas agenda står sedan medeltiden att de ska erövra världen och införa sin islamska samhällsordning Umma!

Islam är så långt ifrån den fredliga religion som tillskyndarna hävdar. Islam är en krigarreligion, som utvecklades på 600 - 700-talen i ett sammanhang då Muhammed och hans trupper erövrade en del av det sönderfallande Romarrikets provinser i Nordafrika, Mellanöstern och senare delar av Europa. Denna krigarreligion har inte, som kristendomen, haft någon reformation och är i grunden samma medeltida tro, som då den utvecklades. Muslimer kan heller inte reformera läran, eftersom koranen är Guds/Allahs ord, inte Muhammed och Allahs ord kan man ju knappast ändra! Han fick texterna direkt av Allah, förmedlade av ängeln Gabriel på berget Hira i närheten av Mecka.

Det finns gott om vägledning i Koranen hur en rättroende muslim ska förhålla sig till de otrogna och ogudaktiga, som vi kristna är. "Döda dem varhelst I påträffar dem och driv dem ut från varje plats..........så döda dem! Sådan är de otrognas lön."(Andra Suran §187). "Dem som förnekar våra tecken, skola vi förvisso steka i eld..... "(Fjärde Suran § 59). "När I möten dem, som äro otrogna, så halshuggen dem, tills I anställt ett blodbad bland dem!......."(Fyrtiosjunde Suran § 4).

Kanske du tänker att detta är överdrivet, men det ska man inte tro. Kristendomen betraktas som en polyteistisk tro, dvs att det finns mer än en Gud. Det är Gud, Jesus Guds son och den helige ande. I islam duger bara en Gud, Allah! Om vi kritiserar islam finns risken att islamisterna slår ihjäl oss. Vi såg ju hur det gick för tecknare och journalister på veckotidningen Charlie Hebdo i Paris 07.01.2015. Jihadisternas attack var en klar hämnd för Charlie Hebdos frispråkighet och drift med islam och muslimer. Det tålde vissa muslimer inte och tog en gruvlig hämnd.

Den saudiske bloggaren Raif Badawi dömdes i september 2017 i Riad till tio års fängelse, tusen piskrapp och att betala motsvarande 2,1 miljoner kronor i böter för att han förolämpat islam på Internet. Författaren Salman Rushdie, som skrivit boken Satansverserna, blev dödsdömd genom en fatwa och har fått leva under ständigt beskydd.

Den danske tecknaren Knut Westergaard på Gyllandsposten, som ritade en bild av Muhammed med bombturban, råkade ut för liknande hot och har efter det ofta fått byta bostad och lever under beskydd. Konstnären Lars Vilks i Sverige har drabbats av samma öde sedan han ritat en så kallad rondellhund vars huvud hade viss likhet med Muhammed. I islam är hundar ett särskilt avskytt, orent djur och i England förekommer att muslimer inte vill att man ska rasta hundar där de bor.

Tack vare svensk och dansk säkerhetstjänst undveks att flera medarbetare på Jyllandsposten blev dödade, för att tidningen publicerat kritiska bilder på Muhammed. Marcus Birro svensk poet och författare dristade sig till att kritisera islam. Det skulle han inte gjort om han hade livet kärt. Han fick direkt uppleva hotet: "Min familj gråter. Jag är rädd. Mina barn undrar vad som hänt. Det är vad mordhoten betytt. Jag orkar inte mer." Skrev Birro på Twitter (november 2014)och flydde till Italien.

Man behöver inte vara någon kändis för att drabbas av islams vrede och hämnd. Gun Holmertz, ledare för Caritas i Hjällbo utanför Göteborg, hotades till livet sedan hon skrivit en debattartikel där hon varnade för tilltagande muslimsk extremism i Hjällbo. Mona Walter i Göteborg, som konverterat från islam till kristendomen, lever under ett ständigt dödshot. Att lämna islam är enligt koranen förbundet med döden och kallas apostasi. (Apostasi behandlas i följande verser: 3:72, 3:90, 4:137, 5:54 och 16:106) Där fastslås att Gud kommer bestraffa och apostiter. I hadithsamlingarna förekommer flera uttalanden från Muhammed, som säger att apostasi ska straffas med döden. Det mest citerade av dessa uttalanden finns i Al-Bukhari: "Guds sändebud sa: "Om någon överger sin religion, dvs islam skall ni döda honom."" Al-Bukhari (6922).

Det är tack vare att Mona Walter lever i Sverige, som hon hittills klarat sig undan hämnarna. Lika bra gick det inte för dem som kom ivägen för jihadisten Rakhmat Akilov på Drottninggatan i Stockholm i maj 2017.

Filmaren och islamkritikern Theo van Gogh dödades i Amsterdam av en troende muslim - anledning, han hade i film kritiserat islams syn på kvinnan. Professorn och holländaren i sociologi Pim Fortuyn sköts ner på öppen gata, eftersom han kritiserat islam och muslimer. Tjugoen kristna egyptier fick halsarna avskurna av IS vid medelhavets strand i Libyen den 19.04.2015. Deras brott? De var kristna. Jasiriska kvinnor i Syrien och Irak har blivit korsfästa av IS.

Det vimlar numera av jihadistiska, muslimska grupper och organisationer, vars existensberättigande i egna ögon är att de genom våld mot kristna och andra ska erövra världen och införa den rätta läran jorden runt. De mest kända är väl: Islamska staten, al-Qaida, Hizb ut-Tahrir, Jabhat al Nusra, Jemaah islamiah, Talibanerna, Boko Haram, al-Aqsa-brigaderna, Muslimska Brödraskapet, al-Shabaab, Ansar al-sharia, Hamas, Hezbollah, Harakat Sham al-Islam och Harkat- ul-Mujahideen- al-Islami. En sammanställning som av BBC:s center för radikalisering ICSR gjort, visar att dessa jihadister i islams namn mördar åtskilliga "otrogna" varje dag.

Det är inte bara islamister och jihadister och andra muslimska extremister som finner stöd i koranen för sina grymma hämnd- och straffmetoder. Koranen och sharia föreskriver tex att den som stjäler ska få handen avhuggen. Den som begår äktenskapsbrott eller lämnar islam ska stenas. Sharia tillämpas mer eller mindre i alla muslimska stater, men Saudiarabien utmärker sig som detta barbaris främsta hemvist.

Ja islam är verkligen en fredlig religion! Al Qaida, Islamska Staten och alla de andra samt regimen i Saudiarabien har gott stöd i den heliga skriften Koranen för sitt heliga krig och sina illdåd.

Om de välmenande idioterna i svenska kyrkan, till exempel ärkebiskop Ante Jackelén och biskop Fredrik Modéus, gjorde sig besvär med att läsa koranen, skulle de komma i själsnöd, eftersom de då skulle få svårt att ljuga för sig själva och fortsätta att predika att islam är en fredlig religion, på lika fot med kristendomen och därför ska vi välkomna islam i vårt samhälle.

För den som vill ha fler exempel kan läsa: Fjärde Suran § 91 och Åttonde Suran § 7. De imamer, islamologer med flera som hävdar att Islam är en fredlig religion, har antingen inte läst hela Koranen eller så ljuger de. Det senare är det mest sannolika. Vi behöver bara studera islams historia för att se vad denna religion innebär! Få religiösa skrifter är så hatiska, aggressiva och blodtörstiga vad gäller synen på alla som inte bekänner sig till den muslimska tron. Islam utvecklades som en krigsreligion, en ideologi som rättfärdigade muslimernas erövringar från 600-talet och framåt. Och vi har med förskräckelse sett hur al Qaida, IS och de andra jihadisterna rättfärdigar sitt barbari med denna religion.

Här ilandet har vi tyvärr anpassat oss till islamska särintressen: Muslimska förskolor och friskolor där islam predikas, accepteras här i landet. Vi accepterar slöjan i olika sammanhang, trots att det i vår kultur är en symbol för kvinnoförtryck. Vi accepterar påklädda kvinnor i kommunala bad trots att detta är ohygieniskt och absolut inte stämmer med vår kultur. Vi accepterar att muslimska män inte vill hälsa på kvinnor, trots att detta signalerar att de inte uppfattar kvinnan som jämlike. Vi accepterar uppbygganden av parallellsamhällen, som autonoma öar i samhället, typ Rosengård i Malmö, där muslimer har sitt eget samhälle med sharialagar och den kultur som följer med islam. Vi accepterar att Sharialagar tillämpas "informellt" inom muslimsak lokalsamhällen tex vid äktenskapsfrågor och familjekonflikter.

Vi har" tvingats" acceptera att muslimska barn gifter sig - inte sällan mot deras vilja - och att kusiner kan gifta sig. Vi "accepterar" hederskulturer som är förtryckande, för att de inte går att utrota i muslimska samhällen. Dessa är ibland dödliga som i de mycket uppmärksammade fallen med Pela Atroshi som mördades av familjen 1999 och Fadime Sahindal mördad av sin far 2002 och ett stort antal sk balkongflickor.

Halalslakt är djurplågeri men tillämpas av muslimer här i landet. Vi ger bidrag till muslimska kulturföreningar och trossamfund, trots att de inte accepterar den lagliga religionsfriheten som gäller här i landet. Vi accepterar att Saudiarabien finansierar moskébyggen och löner till wahhabistpredikande och salafistiska immaner.

Med den muslimska invasionen har vi tvingats göra avkall på en rad av våra kulturella traditioner. Vi kan inte ha de traditionella skolavslutningarna i kyrkan, inte sjunga kristna psalmer vid julfesten etc eftersom det stör muslimerna och deras barn absolut inte får delta i något så ogudaktigt. Inte låta skolpojkar ha svenska landslagets fotbollströjor på sig i skolan, eftersom det kan uppfattas som nationalism. Den som kritiserar islam riskerar att kallas islamofob eller tom rasist. Systemmedia fungerar här i landet som idoga vakthundar som ser till att islamofober och rasister inte får något utrymme för sina åsikter. Sveriges Muslimska råd Ahmed al-Mufty försvarar kvinnans underordnade ställning i samhället. Sveriges Muslimska förbund Mahmoud Aldebe vill ha sharialagar i Sverige Extremistiska imamer predikar hat mot det otrogna tex Abu Hansa och Anwar al-Awlaki. Hizb ut-Tahrir argumenterar för heligt krig och dödande av judar enligt Koranens påbud

Att stryka blodstörstiga fundamentalister medhårs - som en del humanister och en del kristna fromhetsivrare tex biskopen i Stockholm Eva Brunne vill, är helt galet och i strid med vår kultur och värderingar, som går tillbaka på reformationen, upplysningstiden och utvecklingen av det humanistiska arvet. Dessa godhjärtade och nyttiga idioter är, kommer det att visa sig, dödgrävare för vår upplysta kultur och svenska traditioner.

Inte vill vi väl vrida klockan tillbaka för att acceptera en i verkligen mening reaktionär utveckling i våra samhällen?! Det vore att acceptera de ortodoxa muslimernas reaktion mot den moderna, europeiska livsstilen och vår samhällsordning. Är detta ett pris vi är beredda att betala när vi nu släpper in miljontals av dem i Europa?! Nej knappast! Men vi har problem med att islamkramarna predikar falskt om att islam är en i grunden fredlig religion, som vi ska välkomna. Det är dessa för islam "nyttiga idioter" som bidrar till att undergräva vaksamhet, skepsis och motstånd mot islam i våra samhällen. De är förrädare till den västerländska kulturen och får de hållas, kommer de att undergräva och bidra till vår kulturs undergång. Deras agerande är mycket allvarligt och måste bemötas och bekämpas.

Det finns ett snabbt växande motstånd mot islam i Europa, inte minst i de länder som direkt fick uppleva hotet från muslimerna i Omanska stormakten, dvs Grekland, Kroatien, Ungern med flera. Motståndet mot islams vidrigheter sker på många plan och sammanhang. Ett sådant är genom bildspråket, foton, teckningar, karikatyrer.

Cirka 12 000 jihadistdrömmare från Europa, USA och arabstater reste till IS i Irak och Syrien för att ansluta sig till Islamska staten. Nu har IS blivit militärt besegrat, men IS och dess ideologi och strävanden är inte slut. En del av jihadisterna har fått i uppdrag att fortsätta muslimernas heliga krig mot de otrogna och då främst i Europa.

Det är nog många här i landet som inte har förstått vad det är för människor vi tagit emot i dessa migrantströmmar från muslimsak länder. Vi har bjudit in Beelzebub som organiserar sig runt om i landet för att stärka islams sak och makt i landet. Många av de 300 jihadister som rest till IS från Sverige har fångats upp och radikaliserats genom dawah-rörelsen, som står för radikala imamer som predikar salafismen budskap. Vi ska inte tro att det är socioekonomiska förhållanden som leder till muslimsk radikalisering. Det är istället ett medvetet, systematiskt organiserande på gräsrotsnivå i områden med många muslimer. Dawah, med historia från Muhammeds tid, kan ses som ett muslimskt missionerande för att vinna själar till det salafistiska islam (med hemvist i Saudiarabien). Det som på ytan kanske ser ut som religiösa studier och väckelse, är inte så troskyldigt inom dawah-rörelsen. Den har ett nätverk runt om i landet med radikala imamer och är i själva verket en salafistisk rekryteringsbas och uppmuntran till jihadism.

Säkerhetstjänsterna i Frankrike och England vet att IS har en strategi att låta sina jihadister slinka in i Europa med flyktingströmmarna, så vi har bara att vänta oss flera "hämndaktioner" från dessa heliga krigare med koranen som ledstjärna inte minst nu då jihadisterna återvänder till Sverige och ingen här har verklig koll på vad de kommer att företa sig. Hämndaktioner är troliga mot den västvärld som krossat deras Kalifat.

Många av Europas medborgare har fått mer än nog av islamisternas hot och krav. Vi har tagit emot miljoner muslimer och de kommer att bli fler, genom de lämmeltåg av migranter som nu kommit hit, där unga män är en absolut majoritet. Fortsätter utvecklingen kan muslimerna vara 30 procent av Sveriges befolkning 2050. Hur det då kommer att gå, kan man få en föraning om genom att läsa Michell Houellebecq Underkastelse! Eller mina böcker Smygande islamism och Du gamla du fria...?


UTE OCH CYKLAR

Bosse Bildoktorn är ute och cyklar och tycker därför att det höga bensinpriset är ok. I min ungdom kostade en liter bensin mindre än en krona. I dagens penningvärde är det ca åtta kronor. Detta är alltså vad bensinpriset skulle kosta om det inte vore för att staten/politikerna och då särskilt miljöfundamentalisterna i MP pungslår bilisterna. Å ena sidan är detta en bra indrivning för staten, å den andra vill regeringspartiet MP minska dessa inkomster genom att få oss att köra mindre. Eller så är det kanske så här, att när vi kör mindre och använder mindre fossila drivmedel, måste de höja skatten på bränslet för at få in lika mycket skattemedel. Särskilt är det landsbygdens folk som ska straffas för att de kör så mycket bil. MP har verkligen utvecklats från ett parti med rötter i landsbygden och alternativen, till ett storstadspari för den välmående medelklassen. Det senaste valresultatet visade just detta. Utanför storstäderna var det kalla handen för MP. Den demokratiska aspekten av detta är att ett mycket litet parti, huvudsakligen stöttat av en elit, har fått ett orimligt stort inflytande i politiken. De som ska hängas för detta är sossarna, som get MP detta inflytande. Men det kommer att gå för dem som det gått för sossarna i Tyskland. De har regerat sönder sig själva på en politik som inte deras väljare stöder.

INVANDRINGENS BAKSMÄLLA

De öppna gränsernas apostlar försäkrade oss om att allt skulle bli så bra med migranterna. Vi behövde invandrarna för att klara servicen i den offentliga sektorn, eftersom vi föder för lite barn här hemma, som ska växta upp och ersätta dem som går i pension och ska försörjas. Att vi tog emot 163000 asylsökande 2015 var inga problem - tvärt om!

Men nu visar sig problemen i kommunerna. Då migranterna kom gick staten in och fixade skivan i kommunerna. Men det gör staten bara i två år. Sedan får kommunen själv stå för kostnaderna. Nu är vi där och baksmällan i många kommuner slår till. 69 kommuner står på ruinens brant ekonomiskt. Socialbidragen skenar i tre av fyra kommuner, eftersom 60 procent av invandrarna inte kan försörja sig själv. Det tar i genomsnitt upp till sju år innan de kan det och en del klarar det aldrig.

Migranterna ska ju helst ha bostad - här hyser vi inte folk i tältläger - och barnen ska gå i förskolan och skolan. 240 kommuner av 290 har stora problem att få fram bostäder och platser. Åtgärderna kräver stora investeringar i kommunerna, samtidigt som de pga dålig ekonomi ska spara. Det går inte alls ihop och det kommer att bli skattehöjningar. Tom i Danderyd - landets rikaste kommun - blir det skattehöjningar och medborgarna är inte glada för det, trots att de mycket väl har råd att betala.

Kommunernas skulder pga upplåning för att klara utgifterna har vuxit enormt. Sedan 2012 har de ökat med 32 procent och är nu 546 miljarder. Om inte pappa staten kommer till undsättning kommer det nog att gå illa i vissa av dessa kommuner.

Betydligt värre än Danderyd är det i flera andra kommuner. Filipstad är en av dessa, som tagit emot 1300 asylsökande och bara har en befolkning på lite över 10 000 själar. Det har bla lett till att i förskolor och skolar är ca hälften av eleverna nu invandrare från Syrien, Somalia, Afghanistan, Eritrea, Irak mfl. I den gruppen invandrare är 80 procent arbetslösa och lever på socialbidrag. Kommunens försörjningsstöd har ökat från 4,5 miljoner är 2006 till 31 miljoner idag.

Vad är det som motiverar en människa till att vilja arbeta? Ja, det kan säkert vara många förhållanden och är väl beroende av förutsättningarna. Men om nu mängder av invandrare har allt emot sig, dålig utbildning, kan inte språket, kan inte kulturen, känner sig utanför eller tom blir bemött med misstänksamhet och dessutom blir försörjd utan att behöva arbeta, har fått hyfsad bostad, mat på bordet ungarna går gratis i skolan och i åratal har gått sysslolös, fördriver tiden med kompisar och dagarna går, blir en sådan person motiverad att ta ett jobb, kanske inte heller världens roligaste jobb?

RHAPSODY IN BLUE

Köpa grisen i säcken

Söndagen den 26:e maj ska vi rösta fram våra EU-parlamentariker. Men vi vet faktiskt inte vad vi röstar på för politik. Det kandidaterna nu säger, i olika utfrågningar, är vad de vill och vad deras partier i Sverige vill. Men detta är inte alls samma sak som vad de kommer att stå för i EU-parlamentet. Där ingår politikerna i åtta, mer eller mindre profilerade grupper, tillsammans med politiker från alla EU:s medlemsländer.

De åtta partigrupperna är: Europeiska folkpartiets grupp, EPP, (m) och (kd). Progressiva förbundet socialdemokrater, SD (s) och (fi). Konservativa och reformister, ECR, (sd). Liberaler och demokrater för Europa, Alde, (l) och (c). Enade vänstern/ grön vänster GUE/NGL, (v). DE GRÖNA, G/EFA (mp) (Frihet och direkt demokrati EFDD, Nationerna och friheten ENF, inga svenska politiker i dessa)

Journalisterna som nu utfrågar kandidaterna borde ställa frågor om vad den grupp kandidaten tillhör står för och vad har den åstadkommit? Hur har den aktuella gruppen röstat i några kontroversiella frågor. Det enda EU-parlamentarikerna kan göra i maktfrågor är att rösta för eller förkasta förslag som kommer från Kommissionen och Ministerrådet. EU-parlamentariker har alltså ingen rätt att komma med egna förslag.

Rent krasst spelar det alltså inte stor roll vad kandidaterna säger att de vill göra i EU. Det är framförallt Jean Claude Juncker och Kommissionen som bestämmer vad som öht ska komma på parlamentarikernas bord. Det är denna toppstyrda ordning som brukar kallas det demokratiska underskottet i EU, där parlamentarikerna är valboskap. Hela valkampanjen i landet är mest ett spel för galleriet. En sak kan vi vara säkra på: det blir i praktiken inte vad EU-politikerna nu säger.

I EU hamnar all politik i en malström av förhandlingar och kompromisser med skilda politiska uppfattningar som ska samsas. Det är en soppa med många, många kockar! Inget kommer ut så som den enskilde politikern vill eller ens vad hans eller hennes parti vill. Parlamentet har 750 ledamöter och vi har 20 politiker där. Hur mycket inflytande ger det öht?

Vill man veta något om EU:s politik, är det alltså bättre att kolla vad EU faktiskt har beslutat. Om det skulle bli helt nya politiska konstellationer efter valet, kan vi inte ens räkna med att vad som gjorts tidigare ger någon vägledning för vad som kommer att bli EU:s politik framöver.

En sak vet ni emellertid efter de senaste årens EU-politik och det är att EU inte vill att någon nation ska lämna unionen. Detta har blivit alldeles tydlig efter de hopplösa Brexitturerna, där EU sett till att Theresa May inte fått ett avtal som kunde ge en majoritet i UK parlamentet. Har vi en gång gått med i denna överstatliga organisation, kommer vi aldrig ur den med livet i behåll. Sådant är medlemskapet i denna klubb! På det sättet finns det en viss likhet med Hells Angels: svårt att komma in, nästan omöjligt att komma ur! Det kanske är därför inget parti längre vill att vi ska lämna EU?

Det kostar skjortan att vara med i denna klubb. Vi betalar 40 miljarder om året i medlemsavgift och får tillbaka något, men bara 13 miljarder. Och nu vill EU att vi ska betala ännu mera. Medlemsavgiften ska höjas med 15 miljarder till 55 miljarder. Och det verkar inte vara något vi kan göra mycket åt (och Liberalerna tycker det tom är bra med mera pengar till EU!). Det kan nog kännas som våra goda politiker har försatt oss i ett slags livegenskap.

De små stegens väg mot superstaten

Studerar vi EU:s tillblivelse och utveckling, är det lätt att se, att vi är lurade in i något som vi inte förstod från början. Det kallas av Jean Monnet för de små stegens metod, vars syfte är att åtgärderna inte ska väcka motstånd. Det startar med kol och stålunionen, fortsätter med den gemensamma marknaden, som sägs bara vara ett ekonomiskt samarbete mellan fria nationer och fortsätter med EU, den europeiska unionen och ska sluta med en EU-stat, där allt slagits samman till en enhet. Gränser och särarter suddats ut och människor flyttar kors och tvärs i EU tills det inte finns några nationella särdrag och människor bärare av dessa. Vi är alla européer och inget annat. Märkel, Juncker, Macron och Co jobbar systematiskt för detta.

Så här skriver Jean Monnet, en av EG:s grundare den 09.05.1950: "Europas nationer bör föras samman i en superstat, utan att deras befolkningar förstår vad som sker. Detta kan åstadkommas genom stegvisa förändringar, alla förklädda till att ha ett ekonomiskt syfte, men som på lång sikt och oåterkalleligen kommer att leda till en federation."

Valvakan en komisk upplevelse

Under valnatten var alla partigängare, utan dem hos Fi, så glada så glada. Fler var glada för att det inte gick sämre än väntat tex V, S och MP. Liberalerna var jätteglada för att de klarade sig kvar med nöd och näppe. Att det gick bra för liberaler i andra länder, säger kanske något om att L har mycket stora problem. M, C och SD var glada för sina framgångar, även om de inte blev så stora som man hoppats på. SD hade kanske särskild anledning till glädje eftersom de fruktat att deras väljare skulle välja sofflocket. Men så blev det inte och de hade störst framgång av alla.

Fi var de stora förlorarna och kunde inte på något sätt var glada. Nä, Fi har nog spelat ut sin roll i politiken. Det är andra tider än då de bildades. Efter metoo kommer nu motkrafterna att slå till, som de oftast gör i den dialektiska samhällsdebatten med tes och antites. Extremfeminismen går inte längre hem i ett land där det i stort sett råder jämlikhet mellan könen. Och så har de inte talibanmormor som starkt dragplåster längre, och döfött att tro att de som är antifeminister är nazister.

Många politiker var glada över att valdeltagandet blev något större än förra gången. Men det är fortfarande 45% som avstår av olika skäl. Brexitkalabaliken har nog gjort att många tänker att det inte går att lämna EU, så då får man gilla läget. EU har ställt till det för Theresa May och politikerna i UK, genom att inte vilja ge UK ett rimligt avtal för Brexit. Nu får de skörda draksådden med Brexitpartiet som största parti i EU-parlamentet.

Hade folk här i landet verkligen reflekterar över om vi tycker det är ok att främmande politiker från andra länder bestämmer hur vi ska ha det här i landet, skulle nog opinionen se annorlunda ut. Det som kan göra skeptikerna glada är att de konservativa och socialistiska blocken tappade 45 platser och inte längre kommer att dominera och driva överstatligheten med samma kraft i EU. Bortsett från Danmark, Finland, Österrike och någon mer, gick nationalisterna framåt. Superstatskuckun Emmanuel Macron blev slagen av Marine Le Pen och får väl gå hem och fundera på om hans marsch nått vägs ende.

Ett resultat är att EU blir en mera bångstyrig organisation, vilket nog kommer att hindra superstatsivrarna i sin framfart. Jean Claude Juncker lämnar nu den svårseglade skutan, som han så ivrigt snickrat på. Därför slipper han se hur den kommer att tappa styrfart.

FÖRINTELSEN GAV NAZISTERNA KAPITAL TILL KRIGET

Vi förfasas över förintelsevansinnet i Tyskland under andra världskriget. Förintelsen av sex miljoner judar i gaskammare verkar helt sjukt. Detta framställs ofta som en konsekvens av ideologisk rasism och förakt för judar. Och visst fick judarna rollen som syndabockar först vid den ekonomiska krisen och senare för alla slags missförhållanden i Tyskland och tom att kriget efterhand inte gick tyskarnas väg. Men det fanns också en annan rationell logik bakom förintelsen.

Finansieringen av nazisterna började hos den tyska storfinansen. Nazisterna hade goda kontakter med näringslivstoppar och 1933 lyckades partiet får två miljoner riksmark (ca 20 miljoner kronor idag) av LG Farben, Günther Quandt med flera. Deras motivering för att stötta nazisterna var att dessa skulle bekämpa kommunisterna, som näringslivet såg som ett större hot än nazisterna. Men nazisterna behövde mycket mera kapital för sina projekt.

Detta redogör Götz Aly för i boken "Hitlers folkstat". Den ger ett nytt mycket intressant perspektiv på dessa frågor. Förintelsen var ett sätt att finansiera kriget och för att samtidigt hålla "volksgenossen" massorna och ariska tyskar på gott humör genom ekonomiska reformer: skattelättnader, höjda löner och pensioner, obligatorisk sjukförsäkring, två veckors semester, mm. Nazisterna konfiskerade ca åtta miljarder riksmark från judar med tillgångar över 5000 riksmark. Senare stal de 15-20 miljarder riksmark från judar i de ockuperade länderna.

De införde särskilda "judeböter", som tvingade judar att sälja sina fastigheter, mm för att kunna betala. Det inbringade flera miljarder riksmark. För att ge indrivningarna en rättsstatlig karaktär skedde de genom lagstiftning. Judarna fick ersättning i form av statsobligationer. Allt bokfördes noga hos staten och var en "rationell" del av ariseringspolitiken, vilken syftade till att stänga ute judar från all ekonomisk verksamhet. Samma politik genomfördes senare i de ockuperade länderna, som själva fick bekosta den tyska ockupationen. Detta gav 131 miljarder riksmark till nazisterna.

Den nazistiska staten skapade, genom att formellt ersätta indrivningarna med statsobligationer, ett enormt skuldberg, som man varken kunde eller ville betala tillbaka. För att bli av med judarna och deras krav på staten försökte man genom trakasserier och kränkningar driva dem på flykt ur landet. Samtidigt förlorade de då alla ägodelar, värdepapper och krav på staten. Först när de inte lyckades driva iväg tillräckligt många judar, bestämde sig naziledningen för att likvidera judarna. Kriget i sig gjorde förintelsen möjlig. "Detta är vad vi gör i krig", likviderar fienden även hos oss, försvarade nazisterna sig. Under krig kan människor drivas att göra handlingar som aldrig skulle kunna genomföras under fredliga förhållanden. Men för soldater och även en del av SS blev det för mycket med mördandet av judarna.

Genom kriget kunde Nazityskland roffa åt sig resurser och rikedomar i de ockuperade länderna motsvarande 24 miljarder riksmark. Man planerade att fördriva den mindervärdiga slaviska befolkningen i Ryssland till Sibirien, för att utvidga det tyska livsrummet. Flera hundra tusen slaver skulle också tvingas arbeta som slavar åt nazisterna. Ukrainas bördiga jordar skulle förse arierna i tredje riket med livsmedel och lantbruken skulle tas över av tyskar. Hitlers drömstad Germania i Berlin, krävde enorma resurser av billig arbetskraft, som kunde tas från Ryssland.

Men hur kunde nazisterna vara så galna, att e startade krig på flera fronter samtidigt? Det var hybris och tron på den tyska övermänniskan. Den nazistiska rövarstaten behövde kriget för att stjäla resurser till sitt "tusenårsrike". Till en början gick blixtkriget också bra för tyskarna, vilket ledde till ännu mera hybris. Det borde inte bli något större problem att knäcka de mindervärdiga, lägre stående slaviska folken i Sovjetunionen. Men det gamla ordspråket (byggt på erfarenhet) gällde också här: den som gapar över mycket, mister hela stycket!

GLOBAL UPPVÄRMNINGEN OCH MÄNSKLIGT HANDLANDE

Av Alf Ronnby

Det har skett en viss global uppvärmning på en grad. Det kan vi mäta oss till. Mänskligheten har sannolikt medverkat till detta, även om klimatet av andra orsaker varierat mycket under årmiljarderna. Under Trias var det till exempel extremt varmt, utan mänsklig påverkan. Efter den senaste istiden har det skett en successiv uppvärmning av jorden. Detta har huvudsakligen varit positivt. Utan den naturliga uppvärmningen skulle jodens medeltemperatur varit minus 21 grader, istället för som nu 15 plusgrader.

Under 1600-talet hade vi en period med kallare klimat, så mycket att det kallas för lilla istiden. Det berodde på att solenergin som nådde jorden var i avtagande. Historiska data bekräftar sambandet mellan antal solfläckar och temperaturen på jorden. Lägst aktivitet finner man vid det kyliga under Lilla Istiden och högst under den medeltida värmeperioden och efter 1970. Mellan 7000 och 3000 före Kristus inföll det Postglaciala klimatoptimet. Då var det varmare än nu. Årsmedeltemperaturen i Kina liksom i Europa var två grader högre än dagens. Efter en följd av flera varmare och kallare växlingar inträffade Medeltida värmeperioden, cirka 800 - 1300.

Idag beror den mänskiga påverkan på klimatet av koldioxidutsläpp, men också på mycket annat som vi människor sysslar med. Annat som påverkar klimatet är befolkningsutvecklingen, flykten från landsbygden, expansionen av megastäder och enorma byggprojekt, väldiga skogsavverkningar, uppodlingar av mark, uppvärmning av haven, variationer i jetströmmar, effekter av solstormar och solens placering i förhållande till jorden. Det senare går nu i riktning att norra halvklotet får mindre solenergi under somrarna och kan i någon mån motverka uppvärmningen kanske förorsakad av människan.

Det har hållits ett pärlband av miljökonferenser: Stockholm 1972, Köpenhamn 2009, Rio de Janeiro 2012, Paris 2015 och Katowice 2018 har alla strävat efter en global strategi för att tackla klimatförändringarna. Men oavsett hur mycket uppmärksamhet och mänskliga åtgärder klimatfrågan får, kommer människan förmodligen inte att kunna påverka det globala klimatet mer än marginellt.

Den globala "vädermaskinen" är så komplicerad att ingen förstår sig fullt på att hantera den eller har de rätta verktygen. Nobelpristagaren i ekonomi William Nordhaus, från Yale, tillhör dem som stöder uppfattningen att vi inte kommer att nå målen på 1,5 - 2 graders uppvärmning. Vi får nog inrikta oss på att det blir 3 grader eller mer. I Katowice träffades 25 000 miljöaktivister av olika rang och politiska höjdare. Frågan är om detta har mer än en psykologisk effekt? Det skapar bilden av att världen tar sig samman och tacklar den globala uppvärmningen på ett rationellt sätt.

Det finns förstås de som trosvisst trumpetar om undergången, såvida vi inte lyckas hålla uppvärmningen till 1,5 - 2 grader. Meteorolog Pär Holmgren, sin vana trogen, och Johan Rockström professor i miljövetenskap. "Vissa platser på jorden kommer att bli obeboeliga om "Hothouse Earth" blir verklighet, säger Johan Rockström (Aug 06, 2018 21:00 CEST) Och meteorolog Holmgren tror att vi inte kan rädda klotet på demokratisk väg. Men förmodligen är det precis tvärt om. Utan demokratiskt fattade beslut kommer det aldrig att gå att få folket med sig på obekväma och kostbara åtgärder.

Alarmklockorna började ringa då ett litet antal forskare slog larm och fick så småningom med sig en klimatpanel (IPCC/FN) på tusen forskare. Sådant inger respekt. Panelen rapporterade att temperaturen på jorden ökat med 0,74 grader de senaste 100 åren. De senaste 11 åren har varit de varmaste. Man räknar med en värmestegring på 0,2 grader per årtionde framöver. Detta kommer att leda till stora klimatförändringar med smältande glaciärer och permafrost, ett isfritt sommararktis, extrema värmeböljor, våldsamma skyfall, översvämningar, kraftfulla orkaner och stigande havsnivåer. Med 90 procents säkerhet, menar panelen att uppvärmningen är skapad av människan. Men extremt väder kan inte alltid knytas till den globala uppvärmningen.

Dagens nyheter spred energiskt det ödesmättade scenariot: " En halv grad kan vara avgörande", "2018 det fjärde varmaste året som uppmätts", en Klimatbilaga "Världens chans" 24 sidor med redovisning av FN:s senaste klimatrapport, mm. (30.11.18) "Nu måste dödsmarschen stoppas", "Dödsfall och sjukdomar när extremvädret blir allt vanligare", "Antingen fortsätter vi som civilisation, eller inte" (01.12.18). "Sluta tro att vi kan gå till kungs i klimatfrågan", "Därför kan hälsoproblem med kol och smog bli en brytpunkt" "Ge dina kläder ett längre liv för klimatets skull" (02.12.18) för att ta några exempel. Greta Thunberg och många elever har demonstrerat för politiska åtgärder mot den globala uppvärmningen. Förmodligen inser de inte vilka enormt samhällsomgripande åtgärder som skulle behövas och våra samhällen är sannolikt inte mogna för så drastiska förändringar av livsstilen och ekonomin.

Jakten på koldioxid kommer inte att bli lätt. Ska vi sluta flyga? Ska vi sluta köra bil? Ska vi sluta med alla, stora koldioxidskapande byggprojekt? Ska vi sluta avverka skogarna? Ska vi sluta äta oxkött? Ska vi sätta stopp för befolkningsexplosionen? Mänsklighetens största hot är människan själv. Om det över huvud taget är vi som är boven i dramat, har vi extremt mycket på vårt samvete. Parisavtalet är en illusion. Om koldioxidvarnarna har rätt, räcker inte det avtalet långt, även om vi lyckas leva upp till den målsättningen. När Greta Thunberg och alla elever som demonstrerar får detta klar för sig, vad gör de då?

Typiskt är att nästan ingen media släpper fram forskare som är skeptiska eller kritiska till domedagsprofetiorna om växthuseffekten. Men Greta Thunberg, som är helt ofarlig, får hur mycket uppmärksamhet som helst. Det är bara pittoreskt med denna unga klimatvarnade tjej. Men tog hon tillfället i akt och talade om för EU-politikerna att deras flackande fram och tillbaka mellan Bryssel och Strasbourg är ett stort miljöhot?

Alla är inte överens med FN:s klimatpanel (IPCC). Kärnfysikern Håkan Sjögren menar att de sk växthusgaserna inte påverkar klimatet så som IPCC påstår. Geolog Robert Lilljequist svär i kyrkan och hävdar: Den lilla höjning vi sett av luftens halt (av koldioxid) från 0,03 procent till 0,04 procent har varit gynnsamma för mänskligheten.......... IPCC:s påstående att det är 95 procent säkert att den antropogena koldioxiden har orsakat minst hälften av temperaturökningen är grundlös." (Lilljequist Kan människan verkligen påverka klimatet? 28.03.15) Jan-Olov Liljenzin professor i kärnkemi vid Chalmers menar att "nästan all koldioxid i atmosfären har naturliga källor." (Wickipedia)

Men idag är det politiskt korrekta att vara grön eller ekologisk. Varje verksamhet som vill ha en positiv image förses med etiketten grön och/eller miljö. Vi har miljöbilar, grön miljöel, grön diesel, miljömärkta varor i butiken, Green Cargo på järnvägen, grön biobränsle osv. När vattenfall vill bygga ut vattenkraften kallas det miljöprojekt, även i de vackraste vattendragen. Banverket kallar den nya norrlandsjärnvägen för miljöåtgärd, även då den dras genom de värdefulla våtmarkerna. Har man epitetet miljö på sin sida är det sas grönt!

Det är inte sannolikt att vi människor kommer att kunna ändra det globala klimatet till vissa mål. Att minska eller avskaffa fossila bränslen kan ändå ha sin poäng vad gäller hälsa och tex att vi inte ska vara beroende av att köpa olja från diktaturen Saudiarabien. Men kapitalismen kräver ständig konsumtionsökning, så det kommer vi att fortsätta med. Megastäder hjälper till att fördärva jordens balans och klimat, men dessa har vi redan byggt! Vi människor vill ha ett allt bekvämare liv och flykten från landsbygden kommer att fortsätta. Kapitalistiska företag skövlar skogarna i allt snabbare takt i jakten på profit och så länge dessa företag får hållas kommer detta att fortsätta.

Den globala uppvärmningen kommer framförallt att leda till mycket förhöjda temperaturer på Arktis. Det kommer att ha både positiva och negativa konsekvenser. Men vad gäller klimatet är det förmodligen klokare att vi satsar energi, kunskap och resurser på att anpassa våra samhällen till ett varmare klimat och kanske kan det bli lite trevligare att leva på jorden. Här några blygsamma exempel:

1. Återställning av vattendrag till sina ursprungliga, naturliga utseende och förhållanden för att motverka översvämningar.

2. Nya odlingsmetoder och grödor inom jordbruk och grönsaksodling anpassade till ett varmare klimat

3. Engelsk modell för inramning av åkrar med träd och buskar, vilket minskar utsattheten för väder och vind

4. Grönare städer för att sänka temperaturen och syresätta luften.

5. Stimulera och underlätta boende på landsbygden

6. Öka kapaciteten för förvaring av spannmål och andra grödor

7. Anläggning av bevattningsdammar

8. Luftkonditionerade stall

9. Åtgärder för att möta värmeböljor, beredskap inom vården, luftkonditionerade hem och offentliga lokaler

10. Ny teknik för att använda mera havsvatten

11. Förse strategiskt viktiga gator och vägar med översvämningsskydd och förstärkt dränering

12. Vattenposter för dricksvatten i den offentliga miljön och på arbetsplatser

13. Översvämningsskydd vid viktiga byggnader typ sjukhus

14. Samarbete kring dricksvatten mellan kommuner

15. Ny säker teknik för atomkraftsproduktion

Det låter ibland som att den globala uppvärmningen kommer att bli jordens undergång, men då har man dålig koll på hur klimatet på jorden genomgått stora förändringar från stor nerisning till mycket varmt, som tex några tusen år före Kristus. Kanske var det människan som också låg bakom det varma klimatet under Trias?

FEMINISTSEKTERNA HAR INGET ATT ERBJUDA KVINNOR

Av Alf Ronnby

Ser vi oss omkring i världen och allt det förtryck som sker mot kvinnor, är det absolut mycket berättigat med kvinnokamp världen över. I vissa länder, som de muslimska och afrikanska, mera motiverat än i andra. Jämför vi kvinnors situation i Sverige och Saudiarabien går det knappt att förstå att vi lever på samma planet. Samtidigt är det märkligt att de som kallar sig feminister är så försiktiga att kritisera världens mest reaktionära religion. Ur ett kvinnoperspektiv borde denna förfärliga religion helt enkelt förbjudas! Det går naturligtvis inte. Men ekonomiskt stöd, i stor omfattning, till organisationer som arbetar för kvinnors rätt och opinionsbildning på världsnivå borde tex FN göra mera av. Idag kunde FN deklarera ett nytt, stort program för kvinnors frigörelse. I alla internationella sammanhang går det att ställa krav på kvinnors representation och deltagande . Det borde gå att förbjuda könsstympning i världsmåttstock. Och hedersmord, ja hela den sk hederskulturen ska vi aldrig acceptera här i landet.

Däremot har de sektliknade grupper och organisationer som med olika feministiska förtecken inget att bidra med till kvinnokampen i världen: liberalfeminister, marxistfeminister, likhetsfeminister, ekofeminister, radikalfeminister, anarkofeminister och queerfeminister, som är underligast av alla. Jag uppfattar att detta är verklighetsfrämmande teoretiserande för sin egen skull, som passar i dunkla källarlokaler, där tankarna är lika dunkla och förvirrande som den värld de troligen bara ser som en spegelvärld.

Sedan har vi en utrikesminister som kallar sig feminist och regeringen har en feministisk utrikespolitik. Socialdemokraterna säger att de är ett feministiskt parti, liksom Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Frågan är väl hur mycket dessa bidra med i kampen mot kvinnoförtrycker i världen? Annat än Wallström som gör sina uttalanden, till vilken nytta?

För hundra år sedan var feminism ett nedsättande ord och ett skällsord för kvinnliga galenpannor. Idag är det ett hedersbegrepp. Men man kan undra om alla dessa feminister i politiken, i olika samhällsorgan och bland kvinnor och män som kallar sig feminister, vet vad de egentligen står för, eller i vart fall vad feminismen innebär. Många tror nog att det betyder jämställdhet mellan kvinnor och män. Men det behöver man inte kalla sig feminist för att anse. De flesta svenskar OBS! ställer nog upp på detta! Däremot vimlar det numer i det här landet av muslimer och islamtrogna som definitivt inte ställer upp på jämlikhet mellan man och kvinna. Samtidigt som detta är en grundläggande princip och trosats i vår kultur, släpper vi gladeligen in massor med människor som djupt föraktar vår princip om jämlikhet. Och vad gör feminister för att råda bot på detta skändliga förhållande?

Det är, som sagt, ingen poäng att kalla sig feminist för att man självklar vill ha jämställdhet mellan kvinnor och män. Men det är i regel heller inte grejen för feministerna. Studerar vi feminismen noggrannare, ser vi att det är en helt annan värld de föreställer sig, en värld som inte har mycket med den värld som svensson uppfattar som en reellt existerande. Låt oss titta lite närmare på vad de feministiska sekternas trossatser!

"Likhetsfeminister" tror i stor utsträckning att både män och kvinnor kommer att få mer harmoni om vi avskaffar det sociala könet fullständigt. Likhetsfeminister anser att män och kvinnor föds lika. Detta innebär att barnen får sitt sociala kön tillskrivet som pojkar med manliga egenskaper och flickor med kvinnliga egenskaper. Det sociala könet är den grundläggande förklaringen till skillnaderna mellan könen.

"Ekofeminismen" handlar om könsroller och miljöförstöring och är ofta särskilt kritisk till mansrollen och mannen som miljöförstörare. "Queerfeminism" är en sammanslagning av feminism och queerteori och har sitt ursprung i gayrörelsen och radikalfeminismen. "Queer" är ett ifrågasättande av heteronormen. Den som är "queer" ser sin könsidentitet och eller sin sexualitet som obestämd. Personen vill själv välja hur hen vill vara och uppfattas. Kön och genus existerar bara i den gamla stereotypa världen. Det nylanserade begreppet hen är ett sätt att radikalt komma bort från traditionella könsuppfattningar. (En naiv, teorilös och banal uppfattning om begreppet hen är att det bara är en förenkling av språket för att inte behöva säga hon och/eller han). Queerfeminismen utgår alltså från att inte bara könet och genus är en social konstruktion (och bortser från att det finns kvinnliga och manliga kroppsformer, penis och sköte, som bara är naturens tillfälligheter) utan också att sexualiteten som sådan är en social konstruktion. Bögar och flator skapas alltså i sitt sociala sammanhang och det är lika naturligt som annan sexualitet. Om inte, är bra en moralfråga och även moralen är givetvis en social konstruktion.

Språket och språkspel står centralt i den icke könsbundna feminismen. Språket sägs vara avgörande för hur vi uppfattar världen och vårt begrepp om kön är sas en spegling av språket och vårt benämnande. Det som vi kan sätta ord på kan vi förstå. Men det som vi inte har ord för kan vi inte ens uppfatta. Språket "skapar" oss som individer och vi genom det vår verklighet. Genom att dela upp mänskligheten i två språkliga kategorier, man och kvinna, blir vi människor män och kvinnor, utan att detta behöver ha något alls med naturen att göra. Enligt Queerfeminismen är det denna uppdelning på kön, som måste avskaffas för att vi ska få ett fullständigt jämställt samhälle. Gender och könsroller är förtryckets grundläggande mekanismer. Dessa feminister erkänner inte att det finns forskning som visar att biologiska faktorer är viktiga för att förstå skillnader i beteende mellan män och kvinnor.

Det har tydligen inte heller slagit feministerna, som också de lever i en, genom språket socialt konstruerad spegelvärld, men annorlunda än den reellt existerade, att den just är en avspegling av deras eget språk, varken mer eller mindre värd än någon ananas spegelvärld. Och om det nu öht är realistiskt att helt bortse från att det finns en värld bortom våra språkspel kring den. Jag skulle tro att för de flesta vanliga människor verkar det mer eller mindre huvudlöst att vår värld endast är en spegling av språket. Utan språk ingen verklighet.

"Radikalfeminismen" uppfattar att det är patriarkatet, ett samhälle fullständigt dominerat av män, som ser till att kvinnorna blir inskolade i samhället på ett sätt som ställer dem i en beroendeställning av män på samhällets alla nivåer. Det börjar redan med att mamma och pappa ger det lilla barnet de förutbestämda könsrollerna genom namnval, klädesval, leksaker, uppmuntran och bestraffning utifrån könsspecifika preferenser. Radialfeministerna har även de gjort den poststrukturalistiska uppfattningen - språket som alltings skapare sas - till sin grundbult. På samma sätt som det inte finns några av naturen givna genus - kroppsformer är bra utanverk och tillfälligheter - finns det inte heller någon naturlig sexualitet.

Heterosexualiteten i våra samhällen spelar en central roll i könsmaktsordningen, dvs är central för att förstå manssamhället och förtrycket av kvinnor. För att i grunden krossa patriarkatet och manssamhället ska feministerna upplösa den heterosexuella ordningen. Det är inom detta fält som den verkligt avgörande striden står. I detta ingår att göra homosexualitet och annat inom hptq till något lika naturligt som vilket annat sex som helst. Därför är det så viktigt att allt detta blir "normaliserat" i våra samhällen genom lagstiftningen, regelverk och opinionsbildning. Här har vi en av feminismens viktigaste fronter.

"Anarkofeminismen" kombinerar anarkism med feminism. Termen och filosofin härrör från 1960-talet. Inom anarkofeminismen ser man patriarkatet som hierarki, en över och underordning, där männen är över och kvinnorna under. Denna hierarki är ett grundläggande problem i samhället. Anarkofeministerna strävar inte efter att kvinnan ska ta över eller dela makten med männen utan efter att avskaffa makten helt och hållet. Äktenskapet är en ordning varigenom kvinnor luras eller tvingas till underkastelse. I äktenskapet är det mannen som äger kvinnan. Äktenskapet är alltså en förtryckarordning som bara skenbart ger kvinnan trygghet och ska avskaffas. Detta är vägen till kvinnlig frirörelse.

Med tanke på att feminister kämpar på alla fronter mot kvinnoförtryck är det givetvis intressant att se vad de gör för att angripa islam och dess kvinnosyn, här i landet och internationellt. Islam är världens mest reaktionära religion och den legitimerar att oerhört förtryck av kvinnor. Likväl har vissa feminister här i landet svårt för att kritisera islam, vilken de ser som de förtrycktas religion och motkraft till den kapitalistiska imperialismen. Och det går inte att finna att feministerna verkligen på allvar attackerar islam, dess bärare och hantlangare här i landet.

Gudrun Schyman feministmamman , som jämfört svenska män med talibaner och Fi som inte anser att det är något problem med islam, men kanske med burkan. Feminister på vänsterkanten som Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet ligger lågt med kritiken av islam i Sverige och i världen. Islamsk terrorism existerar inte. Terrorismen är ett uttryck för västvärldens förtryck och utsugning av muslimer och den fattigdom som följer med imperialismen. Har inget med islam att göra!

"Vi i Vänsterpartiet är feminister", heter det i partiprogrammet, men det finns inte något kritik av islam, eftersom vi har religionsfrihet här i landet. Partimedlemmen Nadja Pasent Awad är kommunpolitiker för Vänsterpartiet i Örebro. Hon anser att kritik mot hedersvåld är islamofobi och att S och M vilar på rasistisk grund.

"Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor i övrigt, generellt sin grund i kön, sexualitet, makt och kulturella föreställningar om dessa." Vänsterpartiets motion2015/16:959 Och samma i partiprogrammet.

"Hedersvåld "är inte kopplat till religion, kultur eller etniskt ursprung" "Hedersvåld är inte begränsat till islam och ska inte användas för att i svepande ordalag angripa muslimer, i vissa förorter", anser partisekreterare Aron Etzler. (Aftonbladet 19.08.16)

Det råder en viss politisk splittring i synen på islam inom feminismen. I allmänhet är de mer positiv till islam ju längre till vänster de står. Islamsk terrorism är grundade i motståndet mot imperialismen och diktaturerna i arabvärlden har samma fiender som vänstern nml USA och dess allierade Israel. Vänstern och radikalfeminismen i Sverige skiftar fokus när terrorister ifrån arabvärlden begått något illdåd. De förvandlar förövaren till offer och offret till förövare.

Med den utgångspunkten är det fullt logiskt att, som den radikalfeministiska professorn i socialantropologi i Oslo, Unni Wikan, rekommenderat de norska kvinnorna att börja bära slöja! Wikan konstaterade krasst: "De norska kvinnorna lever i ett mångkulturellt samhälle och måste anpassa sig efter detta."Frågan är vad slags feminist Margot Wallström är? Och vad står feministisk utrikespolitik egentligen för? Det råder ingen tvekan om att det behövs kamp för kvinnans frigörelse i världen och det kan betyda många ting, som inte vinner på att kallas feminism, vilket är blockerande för verkliga förändringar. Alla dessa feminismer: liberalfeminister, marxistfeminister, likhetsfeminister, ekofeminister, radikalfeminister, anarkofeminister och queerfeminister kan uppfattas som ett meningslöst teoretiserande kring verkligheten, om det öht finns någon utanför deras hjärnor. Man behöver inte kallas sig feminist för att vara för jämställdhet mellan man och kvinna!

MEXICO VÄRLDENS STÖRSTA KNARKMARKNAD

Mexicos nyvalde president Anrés Manuel López Obrador har skrivit till Spaniens kung Felipe VI och påven Benedictus XVI och kräver att de ska be om ursäkt för att spanjoren och ledaren för conquistadorerna Hernán Cortés erövrade Mexico (Aztekernas rike) i början på 1500-talet.

Ja, det ser ju mest ut som en ploj, eller snarare en avledningsmanöver. Mexico har enorma problem med korruption, droghandel, kriminella karteller, mord, fattigdom och ett obegripligt dagligt våld. Landet är världens största drogmarknad och terroriseras av 13 knarkkarteller med mer än 100 000 medlemmar, som dagligen mördar folk som kommer i vägen för deras verksamhet. Förra året mördades 30 000 människor. Ungefär 70 procent av knarkhandeln går till USA.

Den svarta ekonomin står för ca hälften av landets ekonomiska verksamhet. Korruptionen är otroligt omfattande och tom polisen samarbetar med drogkartellerna. De som inte gör det kan råka illa ut. Under årens lopp har mer än 1000 poliser och åklagare mördats. Även många armésoldater, som satts in mot kartellerna har dödats. Det är ingen överdrift att säga att Mexico är att land som inte har en stat, vilken kan säkra ett rättssamhälle. Banditerna härskar! Vi vet fortfarande inte säkert vem som förde bort och mördade 43 studenter 2014.

President Obrador är alltså satt att leda en statsapparat för en nation vilken kan betraktas som en katastrof ur mänsklig synpunkt. Och det är idag poänglöst att skylla på kolonialismen. Oredan och det dagliga våldet har fått miljoner unga mexikanare att fly till USA. Varje år passerar tre miljoner gränsen till USA och där bor ca sex miljoner som kommer från Mexico. Självklart är detta en stor förlust för landet med 130 miljoner invånare. Att den svarta ekonomin är så omfattande, betyder svaga skatteintäkter. Staten får bara in ca 17 procent av BNP i skatter.

Ett land där nästan halva befolkningen lever på inkomster under den nationella fattigdomsgränsen, är förstås haltande. Trots stora oljetillgångar, gas, guld och silver samt en stor jordbruksproduktion, där 86 procent exporteras till USA, har Mexico dragit på sig en utlandsskuld på 433 miljarder dollar.

Hur ska man då förklara att det går så oerhört mycket sämre för Mexico än för tex grannen i norr USA? Går vi till en av sociologins stora mästare Max Weber beror det på att det är ett katolskt land. I sitt berömda verk "Den protestantiska etiken och kapitalismens anda" visar han med glasklar tydlighet att den protestantiska läran är som gjord för kapitalismens utveckling. Poängen är att protestanter inte konsumerar upp sina vinster. De återinvesterar dem i nya verksamheter! Detta får en ackumulerande effekt. Kapitlet ynglar alltså av sig i nya och utökade verksamheter, vilket är gynnsamt för samhällsutvecklingen. På Webers tid kunde man se detta tydligt då man jämförde Tyskland med Spanien och Italien. Idag är väl detta inte huvudförklaringen till det katolska Mexicos bottenläge i ekonomin.

Men ta en ny titt på ovanstående! Är det inte uppenbart att ett land med dessa miserabla förhållanden inte kan vara annat än på dekis? Obradors brev är bara skrattretande!

Alf Ronnby

fil dr sociologi, docent socialt arbete

EN EUROPEISK ISLAM?

Det finns nästan 30 miljoner muslimer i EU (och dubbelt upp i Europa). Många av dem är strängt religiösa och tror på en ytterst reaktionär, medeltida religion. I denna miljö växer islamsk extremism och terrorism. Men redan att det numera finns sådana mängder muslimer i EU utgår ett hot mot vår upplysta kultur. Vi har låtit dem komma i hundratusental, bärande med sig sin förskräckliga religion. Är vi rent dumma i huvudet på riktigt?

Framförallt är det våra korrumperade politiker vi sak klandra, sådana som Merkel, Macron, Löfven osv. Men de har massor med medlöpare bland kramgoa och korkade humanister, som tror att de gör en god gärning. De förstår inte bättre! Vi sitter alltså verkligen i en riktig fälla, som en dag kommer att slå igen. Så vad gör vi då?

Ja, det är helt orealistiskt att jaga ut alla muslimer. Det kommer inte att gå! Kommer islam att moderniseras i den europeiska miljön? Finns inte mycket tecken på det. Snarare tvärt om. Men förmodligen det enda vi kan hoppas på, dvs att islam genomgår en reformation, liksom kristendomen och att allt gammalt bråte rensas ut. Koranen, islams heliga bok, med all sin blodtörst, är inte vilken bok som helst. Det är Guds ord, inte Muhammeds! Nej Guds egna ord! Så hur förmår man Gud att ändra uppfattning och komma med en modern uppfattning av islam? Säg det den som kan!

LIBERALISMEN, DEN URBANA MEDELKLASSENS IDEOLOGI

Av Alf Ronnby

Grundbulten i liberalismen är konkurrensen, den fria, obundna konkurrensen. Konkurrensen är motorn till all individuell och samhällelig utveckling. Konkurrens och tävlan går hela vägen från barndomen till graven: i skolan, fotbollslaget, idrotten, arbetsmarknaden, prestigegivande, ostentativ konsumtion, nöjeslivet och offentliga verksamheter, mfl. Principer är att vara och en ska bli sin egen lyckas smed.

Liberalismens ideologi stå också för individens frihet, framförallt frihet att välja och frihet att konsumera. Det fria valet och konsumtionen gäller också offentliga tjänster. Staten hjälper alltså till att bredda valmöjligheterna och konsumtionen. Detta är helt i sin ordning enligt modern liberalism. Det privata ägandet är en tredje grundläggande princip hos liberalismen. Privat ägande har en rättssuveränitet över alla andra lösningar för fördelning av samhällets nyttigheter.

Liberalismen motsätter sig i princip statlig inblandning i individens privatliv. Klassisk liberalism vill reducera staten till en "nattväktarstat" dvs att den bara syssla med utrikespolitiken, polis, domstolar och försvar. Socialliberalismen acceptera till nöds viss skattefinansierad välfärd, men tycker också att folk ska ta eget ansvar för sin välfärd och ha egna försäkringar.

Modern liberalism har, med den digitala revolutionen, lett till att konkurrensen och prestigen på den offentliga scenen lett till Facebook, Google, Twitter, mfl funktioner där människor kan visa upp sig på olika sätt. Sociala media är det perfekta instrumentet för privat och organiserad konkurrens, självpresentation, tävlan och karriär.

Många partier världen över kallar sig liberala eller socialliberala. Liberalismen har blivit en slags överideologi för den liberala kapitalismen, parlamentarism och formell demokrati, som allmänna och lika val, organisationsrätt, opinionsbildning, formellt fria medier mm. I västvärlden reproduceras denna ideologi ständigt i systemmedia. Detta är liberalismens hegemoni, en ideologi som totalt genomsyra samhället och är den absolut naturliga ordningen. Den kan knappast ifrågasättas. Här i landet reproduceras denna tankevärld ständigt av pressen, SR, SVT, TV4, mfl.

Reportrar, journalister och andra mediearbetare inom systemmedia är inneslutna i denna liberala normbubbla. De är självgående. Toppstyrning behövs inte! Journalisterna förmedlar de perspektiv och den information, som det liberala systemet har behov av, därför att de själva menar att det är så världen ser ut och bör vara. Det är så indoktrineringen ser ut. Inte propaganda, men ett ständigt tänkande och förmedlande av tankar inom en viss, liberal tankeram. Därför gäller det för alternativa media att just stå utanför den begreppsvärlden, välja andra perspektiv och leta fram annan information än den systemmedia levererar.

Liberalismen har blivit en ideologi för den urbana medelklassen. med andra intressen än stora delar av världens och landets befolkning, och deras vardag. Den så kallade upplysta medelklassen, så som de ser sig själva, är ofta öppet föraktfulla mot folkliga opinioner. Detta kan illustreras med absolut förakt för SD och att liberaler bemöter folklig kritik mot EU:s överstatlighet med krav på ännu djupare europeisk integration, just som Emmanuel Macron vill. Han har blivit en framträdande symbol för liberalismen i EU.

Att liberalerna i Sverige hämtar inspiration från Macron är uppenbart. De tom har knyckt hans paroll med partiets valslogan "Framåt!", alltså "En Marche!". Basen för liberalisterna är ungefär densamma som för Macron, dvs den välutbildade, urbana medelklassen. De är hängivna det överstatliga EU och vill gärna fortsätta bygga EU:s förenta stater med allt mer makt koncentrerad till Bryssel.

Liberalerna anser att nationalstaten spelat ut sin roll i en allt mer globaliserad värld, där det vuxit fram gigantiska internationella korporationer och företag: IKEA, Microsoft, Unilever, Philips, Wal-Mart Inc, General motors, Exxon, IBM osv. Globalisterna vill inte ha några begränsningar av kapitalets och arbetskraftens rörlighet. De tror att konkurrensen och de ekonomiska intressena, som en osynlig hand,där individen, som främjar sina egna ekonomiska intressen på bästa sätt, också är till störst nytta för samhället. Denna marknadsekonomiska princip är grundläggande i den liberala ideologin.

Här i landet är nästan alla partier från moderaterna till vänsterpartiet moderna, liberala partier. Det är mest vokabulären som varierar något, medan grundidéerna är liberala. Partierna har avlägsnat sig långt från traditionella värderingar kring fäderneslandet, Moder Svea, fosterland, nationalkänslan, svenskheten, hemortsrätten, den kulturella gemenskapen i landet, modersmålet och stoltheten av att vara svensk. Allt detta förkastar de som reaktionär, bakåtsträvande och omodernt. Liberalisterna anser inte sällan att SD:s väljare är okunnig och inskränkta. Men denna besserwisser attityd skapar också ett folkligt hat mot den snobbiga, urbana medelklassen, som skor sig på alla andra i detta samhälle.

Idag finns dock en utbredd skepsis mot liberalismen. Här i landet företrädda av Liberalisterna. Det visade sig i senaste valet med mycket lågt stöd på 5,5% och nu ligger de under riksdagsspärren. I EU-valet riskerar de att åka ur EU-parlamentet. I valet fick Liberalerna flest röster i Stockholms innestad och vem är det som dominerar där?!

Endimensionaliteten i politiken har samtidigt gett SD ett utrymme och sympati hos de många människor bland det arbetande folket runt om i landet och särskilt i mindre samhällen och på landsbygden. Här skiljer sig uppfattningarna västentligt från den urbana, moderna medelklassen, som inte längre har något fädernesland och någon hembygd och inte heller står för traditionella värderingar kring moral och anständighet. Men vägen bort från det liberala, kapitalistiska samhället - vart den nu bär - kommer att bli lång och troligen inte kommer att radikalt förändras förrän kapitalismen går under pga att man uttömt världens resurser eller att drastiska klimatförändringar leder till den bestående ordningen faller samman.


GRETA THUNBERG DESPERAT

Söndag morgon, lyssnar på Gomorron Världen och Göran Rosenberg. Han tar på sig rollen som domedagsprofet och hyllar, liksom Angela Merkel, Greta Thunberg för hennes fantastiska insatser som klimatvarnare. Marlena Ernmans tösabit far runt i världen med budskapet att politikerna inte bara ska oroa sig för klimatförändringarna, de ska bli desperata. "You are stiling our Future", säger hon till världens politiker. Månde de darrar i knävecken?


Rosenberg tycks tro att det är så klimathotet ska tacklas: ungdomar som kräver desperat handling av politiker världen över.

I USA, med världens högsta konsumtion, gör kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez succé på sin nygamla idé om en "Green New Deal" (begreppet myntat av Sanders och delvis lånat från Roosevelt), som möjligen skulle göra landskapet lite grönare, men knappast påverka klimatet mätbart. Kanske säger det något om falsk optimism när Greta Thunberg hos Skavlan berättar att "jag fick mina föräldrar att slut flyta." Borde inte media världen över förstå att detta inte leder något varat, istället för att i Times Magazin, Washington Post, BBC, CNN mfl hylla ungdomens förnuft och djärvhet?

Men det Rosenberg, Thunberg, Ocasio-Cortez och många andra miljövarnare inte förstått, det är att vår liberala, kapitalistiska, konsumtionistiska livsstil som i grunden är orsak till klimatförändringarna om det öht är vi som är skyldiga och inte jordens klimatvariationer. Följande resonemang bygger på det antagandet att det är vi människor som åstadkommit klimatförändringarna.

Vi har under århundraden byggt megastäder, sågat ner skogarna, exploaterat jordens resurser var helst vi kommit åt och vi har modellerat om landskapet och världen genom all möjlig ny teknik, som belastar jorden. Om det nu är så, hur ska vi kunna ändra på det och inom de tidsramar som vissa forskare säger är nödvändiga? OBS! att det följande resonemanget bygger på att det är sant att det är vi människor som förorsakat klimatförändringarna!

Globaliseringen har inte bra för klimatet. Det handlar inte främst om turister, som flyger till och från semesterorter och annars runt i världen. Det skulle de kunna sluta med. Men det kommer de flesta inte att vilja. Och dessutom skulle det inte ha någon större effekt på klimatet om inte en massa mycket mera drastiska åtgärder vidtas enligt forskarna. Allt annat flyg har expanderat enormt, så som affärsflyget och inte minst fraktflyget. Detta har drivits fram av en tekniska och ekonomiska utvecklingen. Så försök ändra på detta!

Kapitalismen värdegrund har ockuperat våra hjärnor och centralt är rätten till konsumtion, ständigt stegrad konsumtion. Alltså blir det som att vi ska lyfta oss själva i håret för att åstadkomma de förändringar av vår grundläggande livsstil, som skulle var nödvändiga.

Vi brukar tänka och säga att det är systemets fel som leder till denna konsumtion. Men systemet producerar vad som går att sälja. Det är dess drivkraft. Problemet ligger alltså snarare hos oss konsumenter, som trycker att konsumtion är lika med lycka.

Men kan vi inte bara tänka om? Thunberg, Rosenberg, Ocasio-Cortez och co tycks tro det. Dock finns det en dialektik mellan hur vi lever och hur vi tänker. Det betyder en växelverkan, en självförstärkande process vilket är förklaringen till att vi ständigt vill kunna konsumera mera. Konsumtionismen är själva grundbulten i systemet, som kräver ständigt ökad konsumtion. Greta Thunberg och hennes vänner, som nu utnyttjas i oseriösa kampanjer, kommer att bli djupt besvikna, när det går upp för dem att det inte om 20 år blivit som de trodde, att vi trots enorma försakelser - så som det kommer att upplevas - ändå inte nått annat än marginella klimatförändringar, om några till det bättre.

Troligen är det så att kapitalismen och konsumtionssamhället inte kommer att försvinna förrän det går under av sig självt, då jodens alla resurser är uttömda och systemet imploderar. Det kan troligen ta lång tid, eftersom kapitalismen visat sig mycket livskraftig, trots alla motsättningar och konflikter det också skapar. Möjligen kommer det att bli allt svårare för kapitalismen som system, då alla folk på jorden vill ha samma konsumtionsmöjligheter som vi i västvärlden.

kriv din text här ...

NÄRA FÖRESTÅENDE STATSKUPP ELLER INTERVENTION?

Av Alf Ronnby

Venezuelas ekonomi domineras nästan helt av oljeindustrin. Den står för 95 procent av landets exportintäkter, hälften av statens intäkter och en fjärdedel av landets BNP. Venezuela har världens största oljereserver och var tidigare det mest välmående landet i Latinamerika pga sina oljeinkomster - brukar det heta. Men då talar man inte om att de fanns massor med urfattiga människor, som levde vid sidan om oljerikedomarna. De fick aldrig del av det bruna guldet. När Hugo Chávez kom till makten, ville han ändra på detta förhållande.

Chávez nationaliserade oljeindustrin, huvudsakligen ägd av amerikanska oljeföretag, vilket ledde till fientlighet från USA:s sida. Chavez lät sig dock inte skrämmas av Onkel Sam och fortsatte nationaliseringarna av strategiska sektorer. Jordbruket, bankväsendet, gruvsektorn, telekomindustrin, elektriciteten, transporter och turismen är nu alla statligt ägda. Denna socialistiska, ekonomiska politiken har förstås gjort det omöjligt att locka till sig utländska investerare. Inom landet finns också ett starkt motstånd från de gamla kapitalägarna, som på olika sätt agerar för att ekonomin ska kollapsa. Bland annat sysslar man med att på olika sätt försvåra för de statliga företagen att bedriva sin verksamhet effektivt. Inom oljeindustrin har nu bristen på kapital lett till att underhåll och nyinvesteringar blivit allvarligt eftersatta. Därmed kan inte oljeproduktionen hävda sig mot modernare anläggningar.

Hugo Chávez försökte skapa jobb och inkomster genom satsningar på små och medelstora företag, kooperativ och småskaliga jordbruk. Tillsammans med socialpolitiska åtgärder skulle detta ge nya möjligheter för de fattiga. Men att upprätthålla en omfattande socialpolitik och stödsystem till de fattiga massorna innebär mycket stora utgifter för staten. Med kraftigt fallande oljepriser håller detta inte.

Det är också oerhört svårt för att inte säga omöjligt att genomföra socialism i ett land. Subventionerade varupriser i Venezuela utnyttjas för den svarta businessen. Bränslepriset tex omfattas av statsstöd och är mycket lågt. Detta gör att bensin smugglas från Venezuela till grannländerna, till exempel till Colombia, där smugglarna kan sälja bensin till marknadspris. De missnöjda inom medelklassen sticker också från landet och söker sig dit de, med sin kompetens (som de fått utbildning för i Venezuela), får bättre förutsättningar och mycket mera betalt. Samtidigt förlorar då Venezuela viktig kompetens för att bygga upp och utveckla landet.


I solidaritet med tex Kuba, har Venezuela ett system kallat Petrocaribe. Det är ett system där Venezuela beviljar vissa karibiska länder olja till ett mycket lågt pris. Och de länder som är med i Petrocaribe har anpassat sig till denna billiga energi och om systemet upphör skulle det leda till stora problem för bla Kuba, vilket inte ligger i Venezuelas intressen. Viktigt att behålla sina vänner, när tex USA-imperialisterna och stora delar av det kapitalistiska OAS försöker störta regimen. Ända sedan Hugo Chavez och socialisterna genomförde dessa reformer har medelklassen bråkat och vid ett tillfälle var det på vippen att de genomförde en statskupp.

Oljeberoendet har allstå gjort Venezuela sårbart för fallande oljepriser. Det gick mycket bra att ha en generös socialpolitik då oljepriset låg på 130 dollar per fat. Det gav staten stora inkomster för satsningar på välfärd och infrastruktur och lyfta upp de fattiga massorna till en minimistandard. Men ogillas av den mera välmående medelklassen, som fått lite mindre svängrum för sin konsumtion. Och när oljepriset faller till ca 60 dollar per fat tappar staten helt kontroll över ekonomin och landet får förstås superinflation då det är ekonomisk kamp och stenhård konkurrens om varor och andra förnödenheter.

Högerkrafterna och imperialisterna är ledda av president Donald Trump, vicepresident Mike Pence, utrikesminister Mike Pompeo, senator Marco Rubio, republikan och son till migrerade kubanska föräldrar (mycket konservativ och socialisthatare trol pga sin bakgrund) och krigshöken John Bolton, den neokonservative senatorn som förespråkade kriget mot Irak, hetsar mot Iran och Nordkorea. Alla dessa vill av politiska skäl störta regimen Maduro - bla som en hämnd för nationaliseringarna av den USA:ägda oljeindustrin och för att ta tillbaka oljeindustrin till USA-företag. Ytterst är det naturligtvis en strävan att utrota varje socialistisk regim på jorden, så imperialisterna ska får härja fritt.

Ända sedan Hugo Chavez och socialisterna genomförde dessa reformer har medelklassen bråkat och vid ett tillfälle var det på vippen att de genomförde en statskupp.

Det är denna situation som nu utnyttjas av högern, imperialisterna i USA och OAS-länder som vill få bort den socialistiska regimen av politiska grunder. Den konstellation av representanter som gör allt för att undergräva Venezuelas ekonomi och regimen Maduro kallas för Limagruppen och när de nyligen hade sitt möte var kuppmakaren Juan Guaidó med på mötet. Sedan dess har Guaidó åkt runt till strategiskt viktiga supportrar i grannländerna för att inhämta stöd och diskutera strategi för att störta Maduro. En kupp och/eller en militär intervention, med stöd av USA är nog nära förestående.