Krönikor

FÖRINTELSEN GAV NAZISTERNA KAPITAL TILL KRIGET

Vi förfasas över förintelsevansinnet i Tyskland under andra världskriget. Förintelsen av sex miljoner judar i gaskammare verkar helt sjukt. Detta framställs ofta som en konsekvens av ideologisk rasism och förakt för judar. Och visst fick judarna rollen som syndabockar först vid den ekonomiska krisen och senare för alla slags missförhållanden i Tyskland och tom att kriget efterhand inte gick tyskarnas väg. Men det fanns också en annan rationell logik bakom förintelsen.

Finansieringen av nazisterna började hos den tyska storfinansen. Nazisterna hade goda kontakter med näringslivstoppar och 1933 lyckades partiet får två miljoner riksmark (ca 20 miljoner kronor idag) av LG Farben, Günther Quandt med flera. Deras motivering för att stötta nazisterna var att dessa skulle bekämpa kommunisterna, som näringslivet såg som ett större hot än nazisterna. Men nazisterna behövde mycket mera kapital för sina projekt.

Detta redogör Götz Aly för i boken "Hitlers folkstat". Den ger ett nytt mycket intressant perspektiv på dessa frågor. Förintelsen var ett sätt att finansiera kriget och för att samtidigt hålla "volksgenossen" massorna och ariska tyskar på gott humör genom ekonomiska reformer: skattelättnader, höjda löner och pensioner, obligatorisk sjukförsäkring, två veckors semester, mm. Nazisterna konfiskerade ca åtta miljarder riksmark från judar med tillgångar över 5000 riksmark. Senare stal de 15-20 miljarder riksmark från judar i de ockuperade länderna.

De införde särskilda "judeböter", som tvingade judar att sälja sina fastigheter, mm för att kunna betala. Det inbringade flera miljarder riksmark. För att ge indrivningarna en rättsstatlig karaktär skedde de genom lagstiftning. Judarna fick ersättning i form av statsobligationer. Allt bokfördes noga hos staten och var en "rationell" del av ariseringspolitiken, vilken syftade till att stänga ute judar från all ekonomisk verksamhet. Samma politik genomfördes senare i de ockuperade länderna, som själva fick bekosta den tyska ockupationen. Detta gav 131 miljarder riksmark till nazisterna.

Den nazistiska staten skapade, genom att formellt ersätta indrivningarna med statsobligationer, ett enormt skuldberg, som man varken kunde eller ville betala tillbaka. För att bli av med judarna och deras krav på staten försökte man genom trakasserier och kränkningar driva dem på flykt ur landet. Samtidigt förlorade de då alla ägodelar, värdepapper och krav på staten. Först när de inte lyckades driva iväg tillräckligt många judar, bestämde sig naziledningen för att likvidera judarna. Kriget i sig gjorde förintelsen möjlig. "Detta är vad vi gör i krig", likviderar fienden även hos oss, försvarade nazisterna sig. Under krig kan människor drivas att göra handlingar som aldrig skulle kunna genomföras under fredliga förhållanden. Men för soldater och även en del av SS blev det för mycket med mördandet av judarna.

Genom kriget kunde Nazityskland roffa åt sig resurser och rikedomar i de ockuperade länderna motsvarande 24 miljarder riksmark. Man planerade att fördriva den mindervärdiga slaviska befolkningen i Ryssland till Sibirien, för att utvidga det tyska livsrummet. Flera hundra tusen slaver skulle också tvingas arbeta som slavar åt nazisterna. Ukrainas bördiga jordar skulle förse arierna i tredje riket med livsmedel och lantbruken skulle tas över av tyskar. Hitlers drömstad Germania i Berlin, krävde enorma resurser av billig arbetskraft, som kunde tas från Ryssland.

Men hur kunde nazisterna vara så galna, att e startade krig på flera fronter samtidigt? Det var hybris och tron på den tyska övermänniskan. Den nazistiska rövarstaten behövde kriget för att stjäla resurser till sitt "tusenårsrike". Till en början gick blixtkriget också bra för tyskarna, vilket ledde till ännu mera hybris. Det borde inte bli något större problem att knäcka de mindervärdiga, lägre stående slaviska folken i Sovjetunionen. Men det gamla ordspråket (byggt på erfarenhet) gällde också här: den som gapar över mycket, mister hela stycket!

GLOBAL UPPVÄRMNINGEN OCH MÄNSKLIGT HANDLANDE

Av Alf Ronnby

Det har skett en viss global uppvärmning på en grad. Det kan vi mäta oss till. Mänskligheten har sannolikt medverkat till detta, även om klimatet av andra orsaker varierat mycket under årmiljarderna. Under Trias var det till exempel extremt varmt, utan mänsklig påverkan. Efter den senaste istiden har det skett en successiv uppvärmning av jorden. Detta har huvudsakligen varit positivt. Utan den naturliga uppvärmningen skulle jodens medeltemperatur varit minus 21 grader, istället för som nu 15 plusgrader.

Under 1600-talet hade vi en period med kallare klimat, så mycket att det kallas för lilla istiden. Det berodde på att solenergin som nådde jorden var i avtagande. Historiska data bekräftar sambandet mellan antal solfläckar och temperaturen på jorden. Lägst aktivitet finner man vid det kyliga under Lilla Istiden och högst under den medeltida värmeperioden och efter 1970. Mellan 7000 och 3000 före Kristus inföll det Postglaciala klimatoptimet. Då var det varmare än nu. Årsmedeltemperaturen i Kina liksom i Europa var två grader högre än dagens. Efter en följd av flera varmare och kallare växlingar inträffade Medeltida värmeperioden, cirka 800 - 1300.

Idag beror den mänskiga påverkan på klimatet av koldioxidutsläpp, men också på mycket annat som vi människor sysslar med. Annat som påverkar klimatet är befolkningsutvecklingen, flykten från landsbygden, expansionen av megastäder och enorma byggprojekt, väldiga skogsavverkningar, uppodlingar av mark, uppvärmning av haven, variationer i jetströmmar, effekter av solstormar och solens placering i förhållande till jorden. Det senare går nu i riktning att norra halvklotet får mindre solenergi under somrarna och kan i någon mån motverka uppvärmningen kanske förorsakad av människan.

Det har hållits ett pärlband av miljökonferenser: Stockholm 1972, Köpenhamn 2009, Rio de Janeiro 2012, Paris 2015 och Katowice 2018 har alla strävat efter en global strategi för att tackla klimatförändringarna. Men oavsett hur mycket uppmärksamhet och mänskliga åtgärder klimatfrågan får, kommer människan förmodligen inte att kunna påverka det globala klimatet mer än marginellt.

Den globala "vädermaskinen" är så komplicerad att ingen förstår sig fullt på att hantera den eller har de rätta verktygen. Nobelpristagaren i ekonomi William Nordhaus, från Yale, tillhör dem som stöder uppfattningen att vi inte kommer att nå målen på 1,5 - 2 graders uppvärmning. Vi får nog inrikta oss på att det blir 3 grader eller mer. I Katowice träffades 25 000 miljöaktivister av olika rang och politiska höjdare. Frågan är om detta har mer än en psykologisk effekt? Det skapar bilden av att världen tar sig samman och tacklar den globala uppvärmningen på ett rationellt sätt.

Det finns förstås de som trosvisst trumpetar om undergången, såvida vi inte lyckas hålla uppvärmningen till 1,5 - 2 grader. Meteorolog Pär Holmgren, sin vana trogen, och Johan Rockström professor i miljövetenskap. "Vissa platser på jorden kommer att bli obeboeliga om "Hothouse Earth" blir verklighet, säger Johan Rockström (Aug 06, 2018 21:00 CEST) Och meteorolog Holmgren tror att vi inte kan rädda klotet på demokratisk väg. Men förmodligen är det precis tvärt om. Utan demokratiskt fattade beslut kommer det aldrig att gå att få folket med sig på obekväma och kostbara åtgärder.

Alarmklockorna började ringa då ett litet antal forskare slog larm och fick så småningom med sig en klimatpanel (IPCC/FN) på tusen forskare. Sådant inger respekt. Panelen rapporterade att temperaturen på jorden ökat med 0,74 grader de senaste 100 åren. De senaste 11 åren har varit de varmaste. Man räknar med en värmestegring på 0,2 grader per årtionde framöver. Detta kommer att leda till stora klimatförändringar med smältande glaciärer och permafrost, ett isfritt sommararktis, extrema värmeböljor, våldsamma skyfall, översvämningar, kraftfulla orkaner och stigande havsnivåer. Med 90 procents säkerhet, menar panelen att uppvärmningen är skapad av människan. Men extremt väder kan inte alltid knytas till den globala uppvärmningen.

Dagens nyheter spred energiskt det ödesmättade scenariot: " En halv grad kan vara avgörande", "2018 det fjärde varmaste året som uppmätts", en Klimatbilaga "Världens chans" 24 sidor med redovisning av FN:s senaste klimatrapport, mm. (30.11.18) "Nu måste dödsmarschen stoppas", "Dödsfall och sjukdomar när extremvädret blir allt vanligare", "Antingen fortsätter vi som civilisation, eller inte" (01.12.18). "Sluta tro att vi kan gå till kungs i klimatfrågan", "Därför kan hälsoproblem med kol och smog bli en brytpunkt" "Ge dina kläder ett längre liv för klimatets skull" (02.12.18) för att ta några exempel. Greta Thunberg och många elever har demonstrerat för politiska åtgärder mot den globala uppvärmningen. Förmodligen inser de inte vilka enormt samhällsomgripande åtgärder som skulle behövas och våra samhällen är sannolikt inte mogna för så drastiska förändringar av livsstilen och ekonomin.

Jakten på koldioxid kommer inte att bli lätt. Ska vi sluta flyga? Ska vi sluta köra bil? Ska vi sluta med alla, stora koldioxidskapande byggprojekt? Ska vi sluta avverka skogarna? Ska vi sluta äta oxkött? Ska vi sätta stopp för befolkningsexplosionen? Mänsklighetens största hot är människan själv. Om det över huvud taget är vi som är boven i dramat, har vi extremt mycket på vårt samvete. Parisavtalet är en illusion. Om koldioxidvarnarna har rätt, räcker inte det avtalet långt, även om vi lyckas leva upp till den målsättningen. När Greta Thunberg och alla elever som demonstrerar får detta klar för sig, vad gör de då?

Typiskt är att nästan ingen media släpper fram forskare som är skeptiska eller kritiska till domedagsprofetiorna om växthuseffekten. Men Greta Thunberg, som är helt ofarlig, får hur mycket uppmärksamhet som helst. Det är bara pittoreskt med denna unga klimatvarnade tjej. Men tog hon tillfället i akt och talade om för EU-politikerna att deras flackande fram och tillbaka mellan Bryssel och Strasbourg är ett stort miljöhot?

Alla är inte överens med FN:s klimatpanel (IPCC). Kärnfysikern Håkan Sjögren menar att de sk växthusgaserna inte påverkar klimatet så som IPCC påstår. Geolog Robert Lilljequist svär i kyrkan och hävdar: Den lilla höjning vi sett av luftens halt (av koldioxid) från 0,03 procent till 0,04 procent har varit gynnsamma för mänskligheten.......... IPCC:s påstående att det är 95 procent säkert att den antropogena koldioxiden har orsakat minst hälften av temperaturökningen är grundlös." (Lilljequist Kan människan verkligen påverka klimatet? 28.03.15) Jan-Olov Liljenzin professor i kärnkemi vid Chalmers menar att "nästan all koldioxid i atmosfären har naturliga källor." (Wickipedia)

Men idag är det politiskt korrekta att vara grön eller ekologisk. Varje verksamhet som vill ha en positiv image förses med etiketten grön och/eller miljö. Vi har miljöbilar, grön miljöel, grön diesel, miljömärkta varor i butiken, Green Cargo på järnvägen, grön biobränsle osv. När vattenfall vill bygga ut vattenkraften kallas det miljöprojekt, även i de vackraste vattendragen. Banverket kallar den nya norrlandsjärnvägen för miljöåtgärd, även då den dras genom de värdefulla våtmarkerna. Har man epitetet miljö på sin sida är det sas grönt!

Det är inte sannolikt att vi människor kommer att kunna ändra det globala klimatet till vissa mål. Att minska eller avskaffa fossila bränslen kan ändå ha sin poäng vad gäller hälsa och tex att vi inte ska vara beroende av att köpa olja från diktaturen Saudiarabien. Men kapitalismen kräver ständig konsumtionsökning, så det kommer vi att fortsätta med. Megastäder hjälper till att fördärva jordens balans och klimat, men dessa har vi redan byggt! Vi människor vill ha ett allt bekvämare liv och flykten från landsbygden kommer att fortsätta. Kapitalistiska företag skövlar skogarna i allt snabbare takt i jakten på profit och så länge dessa företag får hållas kommer detta att fortsätta.

Den globala uppvärmningen kommer framförallt att leda till mycket förhöjda temperaturer på Arktis. Det kommer att ha både positiva och negativa konsekvenser. Men vad gäller klimatet är det förmodligen klokare att vi satsar energi, kunskap och resurser på att anpassa våra samhällen till ett varmare klimat och kanske kan det bli lite trevligare att leva på jorden. Här några blygsamma exempel:

1. Återställning av vattendrag till sina ursprungliga, naturliga utseende och förhållanden för att motverka översvämningar.

2. Nya odlingsmetoder och grödor inom jordbruk och grönsaksodling anpassade till ett varmare klimat

3. Engelsk modell för inramning av åkrar med träd och buskar, vilket minskar utsattheten för väder och vind

4. Grönare städer för att sänka temperaturen och syresätta luften.

5. Stimulera och underlätta boende på landsbygden

6. Öka kapaciteten för förvaring av spannmål och andra grödor

7. Anläggning av bevattningsdammar

8. Luftkonditionerade stall

9. Åtgärder för att möta värmeböljor, beredskap inom vården, luftkonditionerade hem och offentliga lokaler

10. Ny teknik för att använda mera havsvatten

11. Förse strategiskt viktiga gator och vägar med översvämningsskydd och förstärkt dränering

12. Vattenposter för dricksvatten i den offentliga miljön och på arbetsplatser

13. Översvämningsskydd vid viktiga byggnader typ sjukhus

14. Samarbete kring dricksvatten mellan kommuner

15. Ny säker teknik för atomkraftsproduktion

Det låter ibland som att den globala uppvärmningen kommer att bli jordens undergång, men då har man dålig koll på hur klimatet på jorden genomgått stora förändringar från stor nerisning till mycket varmt, som tex några tusen år före Kristus. Kanske var det människan som också låg bakom det varma klimatet under Trias?

FEMINISTSEKTERNA HAR INGET ATT ERBJUDA KVINNOR

Av Alf Ronnby

Ser vi oss omkring i världen och allt det förtryck som sker mot kvinnor, är det absolut mycket berättigat med kvinnokamp världen över. I vissa länder, som de muslimska och afrikanska, mera motiverat än i andra. Jämför vi kvinnors situation i Sverige och Saudiarabien går det knappt att förstå att vi lever på samma planet. Samtidigt är det märkligt att de som kallar sig feminister är så försiktiga att kritisera världens mest reaktionära religion. Ur ett kvinnoperspektiv borde denna förfärliga religion helt enkelt förbjudas! Det går naturligtvis inte. Men ekonomiskt stöd, i stor omfattning, till organisationer som arbetar för kvinnors rätt och opinionsbildning på världsnivå borde tex FN göra mera av. Idag kunde FN deklarera ett nytt, stort program för kvinnors frigörelse. I alla internationella sammanhang går det att ställa krav på kvinnors representation och deltagande . Det borde gå att förbjuda könsstympning i världsmåttstock. Och hedersmord, ja hela den sk hederskulturen ska vi aldrig acceptera här i landet.

Däremot har de sektliknade grupper och organisationer som med olika feministiska förtecken inget att bidra med till kvinnokampen i världen: liberalfeminister, marxistfeminister, likhetsfeminister, ekofeminister, radikalfeminister, anarkofeminister och queerfeminister, som är underligast av alla. Jag uppfattar att detta är verklighetsfrämmande teoretiserande för sin egen skull, som passar i dunkla källarlokaler, där tankarna är lika dunkla och förvirrande som den värld de troligen bara ser som en spegelvärld.

Sedan har vi en utrikesminister som kallar sig feminist och regeringen har en feministisk utrikespolitik. Socialdemokraterna säger att de är ett feministiskt parti, liksom Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Frågan är väl hur mycket dessa bidra med i kampen mot kvinnoförtrycker i världen? Annat än Wallström som gör sina uttalanden, till vilken nytta?

För hundra år sedan var feminism ett nedsättande ord och ett skällsord för kvinnliga galenpannor. Idag är det ett hedersbegrepp. Men man kan undra om alla dessa feminister i politiken, i olika samhällsorgan och bland kvinnor och män som kallar sig feminister, vet vad de egentligen står för, eller i vart fall vad feminismen innebär. Många tror nog att det betyder jämställdhet mellan kvinnor och män. Men det behöver man inte kalla sig feminist för att anse. De flesta svenskar OBS! ställer nog upp på detta! Däremot vimlar det numer i det här landet av muslimer och islamtrogna som definitivt inte ställer upp på jämlikhet mellan man och kvinna. Samtidigt som detta är en grundläggande princip och trosats i vår kultur, släpper vi gladeligen in massor med människor som djupt föraktar vår princip om jämlikhet. Och vad gör feminister för att råda bot på detta skändliga förhållande?

Det är, som sagt, ingen poäng att kalla sig feminist för att man självklar vill ha jämställdhet mellan kvinnor och män. Men det är i regel heller inte grejen för feministerna. Studerar vi feminismen noggrannare, ser vi att det är en helt annan värld de föreställer sig, en värld som inte har mycket med den värld som svensson uppfattar som en reellt existerande. Låt oss titta lite närmare på vad de feministiska sekternas trossatser!

"Likhetsfeminister" tror i stor utsträckning att både män och kvinnor kommer att få mer harmoni om vi avskaffar det sociala könet fullständigt. Likhetsfeminister anser att män och kvinnor föds lika. Detta innebär att barnen får sitt sociala kön tillskrivet som pojkar med manliga egenskaper och flickor med kvinnliga egenskaper. Det sociala könet är den grundläggande förklaringen till skillnaderna mellan könen.

"Ekofeminismen" handlar om könsroller och miljöförstöring och är ofta särskilt kritisk till mansrollen och mannen som miljöförstörare. "Queerfeminism" är en sammanslagning av feminism och queerteori och har sitt ursprung i gayrörelsen och radikalfeminismen. "Queer" är ett ifrågasättande av heteronormen. Den som är "queer" ser sin könsidentitet och eller sin sexualitet som obestämd. Personen vill själv välja hur hen vill vara och uppfattas. Kön och genus existerar bara i den gamla stereotypa världen. Det nylanserade begreppet hen är ett sätt att radikalt komma bort från traditionella könsuppfattningar. (En naiv, teorilös och banal uppfattning om begreppet hen är att det bara är en förenkling av språket för att inte behöva säga hon och/eller han). Queerfeminismen utgår alltså från att inte bara könet och genus är en social konstruktion (och bortser från att det finns kvinnliga och manliga kroppsformer, penis och sköte, som bara är naturens tillfälligheter) utan också att sexualiteten som sådan är en social konstruktion. Bögar och flator skapas alltså i sitt sociala sammanhang och det är lika naturligt som annan sexualitet. Om inte, är bra en moralfråga och även moralen är givetvis en social konstruktion.

Språket och språkspel står centralt i den icke könsbundna feminismen. Språket sägs vara avgörande för hur vi uppfattar världen och vårt begrepp om kön är sas en spegling av språket och vårt benämnande. Det som vi kan sätta ord på kan vi förstå. Men det som vi inte har ord för kan vi inte ens uppfatta. Språket "skapar" oss som individer och vi genom det vår verklighet. Genom att dela upp mänskligheten i två språkliga kategorier, man och kvinna, blir vi människor män och kvinnor, utan att detta behöver ha något alls med naturen att göra. Enligt Queerfeminismen är det denna uppdelning på kön, som måste avskaffas för att vi ska få ett fullständigt jämställt samhälle. Gender och könsroller är förtryckets grundläggande mekanismer. Dessa feminister erkänner inte att det finns forskning som visar att biologiska faktorer är viktiga för att förstå skillnader i beteende mellan män och kvinnor.

Det har tydligen inte heller slagit feministerna, som också de lever i en, genom språket socialt konstruerad spegelvärld, men annorlunda än den reellt existerade, att den just är en avspegling av deras eget språk, varken mer eller mindre värd än någon ananas spegelvärld. Och om det nu öht är realistiskt att helt bortse från att det finns en värld bortom våra språkspel kring den. Jag skulle tro att för de flesta vanliga människor verkar det mer eller mindre huvudlöst att vår värld endast är en spegling av språket. Utan språk ingen verklighet.

"Radikalfeminismen" uppfattar att det är patriarkatet, ett samhälle fullständigt dominerat av män, som ser till att kvinnorna blir inskolade i samhället på ett sätt som ställer dem i en beroendeställning av män på samhällets alla nivåer. Det börjar redan med att mamma och pappa ger det lilla barnet de förutbestämda könsrollerna genom namnval, klädesval, leksaker, uppmuntran och bestraffning utifrån könsspecifika preferenser. Radialfeministerna har även de gjort den poststrukturalistiska uppfattningen - språket som alltings skapare sas - till sin grundbult. På samma sätt som det inte finns några av naturen givna genus - kroppsformer är bra utanverk och tillfälligheter - finns det inte heller någon naturlig sexualitet.

Heterosexualiteten i våra samhällen spelar en central roll i könsmaktsordningen, dvs är central för att förstå manssamhället och förtrycket av kvinnor. För att i grunden krossa patriarkatet och manssamhället ska feministerna upplösa den heterosexuella ordningen. Det är inom detta fält som den verkligt avgörande striden står. I detta ingår att göra homosexualitet och annat inom hptq till något lika naturligt som vilket annat sex som helst. Därför är det så viktigt att allt detta blir "normaliserat" i våra samhällen genom lagstiftningen, regelverk och opinionsbildning. Här har vi en av feminismens viktigaste fronter.

"Anarkofeminismen" kombinerar anarkism med feminism. Termen och filosofin härrör från 1960-talet. Inom anarkofeminismen ser man patriarkatet som hierarki, en över och underordning, där männen är över och kvinnorna under. Denna hierarki är ett grundläggande problem i samhället. Anarkofeministerna strävar inte efter att kvinnan ska ta över eller dela makten med männen utan efter att avskaffa makten helt och hållet. Äktenskapet är en ordning varigenom kvinnor luras eller tvingas till underkastelse. I äktenskapet är det mannen som äger kvinnan. Äktenskapet är alltså en förtryckarordning som bara skenbart ger kvinnan trygghet och ska avskaffas. Detta är vägen till kvinnlig frirörelse.

Med tanke på att feminister kämpar på alla fronter mot kvinnoförtryck är det givetvis intressant att se vad de gör för att angripa islam och dess kvinnosyn, här i landet och internationellt. Islam är världens mest reaktionära religion och den legitimerar att oerhört förtryck av kvinnor. Likväl har vissa feminister här i landet svårt för att kritisera islam, vilken de ser som de förtrycktas religion och motkraft till den kapitalistiska imperialismen. Och det går inte att finna att feministerna verkligen på allvar attackerar islam, dess bärare och hantlangare här i landet.

Gudrun Schyman feministmamman , som jämfört svenska män med talibaner och Fi som inte anser att det är något problem med islam, men kanske med burkan. Feminister på vänsterkanten som Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet ligger lågt med kritiken av islam i Sverige och i världen. Islamsk terrorism existerar inte. Terrorismen är ett uttryck för västvärldens förtryck och utsugning av muslimer och den fattigdom som följer med imperialismen. Har inget med islam att göra!

"Vi i Vänsterpartiet är feminister", heter det i partiprogrammet, men det finns inte något kritik av islam, eftersom vi har religionsfrihet här i landet. Partimedlemmen Nadja Pasent Awad är kommunpolitiker för Vänsterpartiet i Örebro. Hon anser att kritik mot hedersvåld är islamofobi och att S och M vilar på rasistisk grund.

"Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor i övrigt, generellt sin grund i kön, sexualitet, makt och kulturella föreställningar om dessa." Vänsterpartiets motion2015/16:959 Och samma i partiprogrammet.

"Hedersvåld "är inte kopplat till religion, kultur eller etniskt ursprung" "Hedersvåld är inte begränsat till islam och ska inte användas för att i svepande ordalag angripa muslimer, i vissa förorter", anser partisekreterare Aron Etzler. (Aftonbladet 19.08.16)

Det råder en viss politisk splittring i synen på islam inom feminismen. I allmänhet är de mer positiv till islam ju längre till vänster de står. Islamsk terrorism är grundade i motståndet mot imperialismen och diktaturerna i arabvärlden har samma fiender som vänstern nml USA och dess allierade Israel. Vänstern och radikalfeminismen i Sverige skiftar fokus när terrorister ifrån arabvärlden begått något illdåd. De förvandlar förövaren till offer och offret till förövare.

Med den utgångspunkten är det fullt logiskt att, som den radikalfeministiska professorn i socialantropologi i Oslo, Unni Wikan, rekommenderat de norska kvinnorna att börja bära slöja! Wikan konstaterade krasst: "De norska kvinnorna lever i ett mångkulturellt samhälle och måste anpassa sig efter detta."Frågan är vad slags feminist Margot Wallström är? Och vad står feministisk utrikespolitik egentligen för? Det råder ingen tvekan om att det behövs kamp för kvinnans frigörelse i världen och det kan betyda många ting, som inte vinner på att kallas feminism, vilket är blockerande för verkliga förändringar. Alla dessa feminismer: liberalfeminister, marxistfeminister, likhetsfeminister, ekofeminister, radikalfeminister, anarkofeminister och queerfeminister kan uppfattas som ett meningslöst teoretiserande kring verkligheten, om det öht finns någon utanför deras hjärnor. Man behöver inte kallas sig feminist för att vara för jämställdhet mellan man och kvinna!

MEXICO VÄRLDENS STÖRSTA KNARKMARKNAD

Mexicos nyvalde president Anrés Manuel López Obrador har skrivit till Spaniens kung Felipe VI och påven Benedictus XVI och kräver att de ska be om ursäkt för att spanjoren och ledaren för conquistadorerna Hernán Cortés erövrade Mexico (Aztekernas rike) i början på 1500-talet.

Ja, det ser ju mest ut som en ploj, eller snarare en avledningsmanöver. Mexico har enorma problem med korruption, droghandel, kriminella karteller, mord, fattigdom och ett obegripligt dagligt våld. Landet är världens största drogmarknad och terroriseras av 13 knarkkarteller med mer än 100 000 medlemmar, som dagligen mördar folk som kommer i vägen för deras verksamhet. Förra året mördades 30 000 människor. Ungefär 70 procent av knarkhandeln går till USA.

Den svarta ekonomin står för ca hälften av landets ekonomiska verksamhet. Korruptionen är otroligt omfattande och tom polisen samarbetar med drogkartellerna. De som inte gör det kan råka illa ut. Under årens lopp har mer än 1000 poliser och åklagare mördats. Även många armésoldater, som satts in mot kartellerna har dödats. Det är ingen överdrift att säga att Mexico är att land som inte har en stat, vilken kan säkra ett rättssamhälle. Banditerna härskar! Vi vet fortfarande inte säkert vem som förde bort och mördade 43 studenter 2014.

President Obrador är alltså satt att leda en statsapparat för en nation vilken kan betraktas som en katastrof ur mänsklig synpunkt. Och det är idag poänglöst att skylla på kolonialismen. Oredan och det dagliga våldet har fått miljoner unga mexikanare att fly till USA. Varje år passerar tre miljoner gränsen till USA och där bor ca sex miljoner som kommer från Mexico. Självklart är detta en stor förlust för landet med 130 miljoner invånare. Att den svarta ekonomin är så omfattande, betyder svaga skatteintäkter. Staten får bara in ca 17 procent av BNP i skatter.

Ett land där nästan halva befolkningen lever på inkomster under den nationella fattigdomsgränsen, är förstås haltande. Trots stora oljetillgångar, gas, guld och silver samt en stor jordbruksproduktion, där 86 procent exporteras till USA, har Mexico dragit på sig en utlandsskuld på 433 miljarder dollar.

Hur ska man då förklara att det går så oerhört mycket sämre för Mexico än för tex grannen i norr USA? Går vi till en av sociologins stora mästare Max Weber beror det på att det är ett katolskt land. I sitt berömda verk "Den protestantiska etiken och kapitalismens anda" visar han med glasklar tydlighet att den protestantiska läran är som gjord för kapitalismens utveckling. Poängen är att protestanter inte konsumerar upp sina vinster. De återinvesterar dem i nya verksamheter! Detta får en ackumulerande effekt. Kapitlet ynglar alltså av sig i nya och utökade verksamheter, vilket är gynnsamt för samhällsutvecklingen. På Webers tid kunde man se detta tydligt då man jämförde Tyskland med Spanien och Italien. Idag är väl detta inte huvudförklaringen till det katolska Mexicos bottenläge i ekonomin.

Men ta en ny titt på ovanstående! Är det inte uppenbart att ett land med dessa miserabla förhållanden inte kan vara annat än på dekis? Obradors brev är bara skrattretande!

Alf Ronnby

fil dr sociologi, docent socialt arbete

EN EUROPEISK ISLAM?

Det finns nästan 30 miljoner muslimer i EU (och dubbelt upp i Europa). Många av dem är strängt religiösa och tror på en ytterst reaktionär, medeltida religion. I denna miljö växer islamsk extremism och terrorism. Men redan att det numera finns sådana mängder muslimer i EU utgår ett hot mot vår upplysta kultur. Vi har låtit dem komma i hundratusental, bärande med sig sin förskräckliga religion. Är vi rent dumma i huvudet på riktigt?

Framförallt är det våra korrumperade politiker vi sak klandra, sådana som Merkel, Macron, Löfven osv. Men de har massor med medlöpare bland kramgoa och korkade humanister, som tror att de gör en god gärning. De förstår inte bättre! Vi sitter alltså verkligen i en riktig fälla, som en dag kommer att slå igen. Så vad gör vi då?

Ja, det är helt orealistiskt att jaga ut alla muslimer. Det kommer inte att gå! Kommer islam att moderniseras i den europeiska miljön? Finns inte mycket tecken på det. Snarare tvärt om. Men förmodligen det enda vi kan hoppas på, dvs att islam genomgår en reformation, liksom kristendomen och att allt gammalt bråte rensas ut. Koranen, islams heliga bok, med all sin blodtörst, är inte vilken bok som helst. Det är Guds ord, inte Muhammeds! Nej Guds egna ord! Så hur förmår man Gud att ändra uppfattning och komma med en modern uppfattning av islam? Säg det den som kan!

LIBERALISMEN, DEN URBANA MEDELKLASSENS IDEOLOGI

Av Alf Ronnby

Grundbulten i liberalismen är konkurrensen, den fria, obundna konkurrensen. Konkurrensen är motorn till all individuell och samhällelig utveckling. Konkurrens och tävlan går hela vägen från barndomen till graven: i skolan, fotbollslaget, idrotten, arbetsmarknaden, prestigegivande, ostentativ konsumtion, nöjeslivet och offentliga verksamheter, mfl. Principer är att vara och en ska bli sin egen lyckas smed.

Liberalismens ideologi stå också för individens frihet, framförallt frihet att välja och frihet att konsumera. Det fria valet och konsumtionen gäller också offentliga tjänster. Staten hjälper alltså till att bredda valmöjligheterna och konsumtionen. Detta är helt i sin ordning enligt modern liberalism. Det privata ägandet är en tredje grundläggande princip hos liberalismen. Privat ägande har en rättssuveränitet över alla andra lösningar för fördelning av samhällets nyttigheter.

Liberalismen motsätter sig i princip statlig inblandning i individens privatliv. Klassisk liberalism vill reducera staten till en "nattväktarstat" dvs att den bara syssla med utrikespolitiken, polis, domstolar och försvar. Socialliberalismen acceptera till nöds viss skattefinansierad välfärd, men tycker också att folk ska ta eget ansvar för sin välfärd och ha egna försäkringar.

Modern liberalism har, med den digitala revolutionen, lett till att konkurrensen och prestigen på den offentliga scenen lett till Facebook, Google, Twitter, mfl funktioner där människor kan visa upp sig på olika sätt. Sociala media är det perfekta instrumentet för privat och organiserad konkurrens, självpresentation, tävlan och karriär.

Många partier världen över kallar sig liberala eller socialliberala. Liberalismen har blivit en slags överideologi för den liberala kapitalismen, parlamentarism och formell demokrati, som allmänna och lika val, organisationsrätt, opinionsbildning, formellt fria medier mm. I västvärlden reproduceras denna ideologi ständigt i systemmedia. Detta är liberalismens hegemoni, en ideologi som totalt genomsyra samhället och är den absolut naturliga ordningen. Den kan knappast ifrågasättas. Här i landet reproduceras denna tankevärld ständigt av pressen, SR, SVT, TV4, mfl.

Reportrar, journalister och andra mediearbetare inom systemmedia är inneslutna i denna liberala normbubbla. De är självgående. Toppstyrning behövs inte! Journalisterna förmedlar de perspektiv och den information, som det liberala systemet har behov av, därför att de själva menar att det är så världen ser ut och bör vara. Det är så indoktrineringen ser ut. Inte propaganda, men ett ständigt tänkande och förmedlande av tankar inom en viss, liberal tankeram. Därför gäller det för alternativa media att just stå utanför den begreppsvärlden, välja andra perspektiv och leta fram annan information än den systemmedia levererar.

Liberalismen har blivit en ideologi för den urbana medelklassen. med andra intressen än stora delar av världens och landets befolkning, och deras vardag. Den så kallade upplysta medelklassen, så som de ser sig själva, är ofta öppet föraktfulla mot folkliga opinioner. Detta kan illustreras med absolut förakt för SD och att liberaler bemöter folklig kritik mot EU:s överstatlighet med krav på ännu djupare europeisk integration, just som Emmanuel Macron vill. Han har blivit en framträdande symbol för liberalismen i EU.

Att liberalerna i Sverige hämtar inspiration från Macron är uppenbart. De tom har knyckt hans paroll med partiets valslogan "Framåt!", alltså "En Marche!". Basen för liberalisterna är ungefär densamma som för Macron, dvs den välutbildade, urbana medelklassen. De är hängivna det överstatliga EU och vill gärna fortsätta bygga EU:s förenta stater med allt mer makt koncentrerad till Bryssel.

Liberalerna anser att nationalstaten spelat ut sin roll i en allt mer globaliserad värld, där det vuxit fram gigantiska internationella korporationer och företag: IKEA, Microsoft, Unilever, Philips, Wal-Mart Inc, General motors, Exxon, IBM osv. Globalisterna vill inte ha några begränsningar av kapitalets och arbetskraftens rörlighet. De tror att konkurrensen och de ekonomiska intressena, som en osynlig hand,där individen, som främjar sina egna ekonomiska intressen på bästa sätt, också är till störst nytta för samhället. Denna marknadsekonomiska princip är grundläggande i den liberala ideologin.

Här i landet är nästan alla partier från moderaterna till vänsterpartiet moderna, liberala partier. Det är mest vokabulären som varierar något, medan grundidéerna är liberala. Partierna har avlägsnat sig långt från traditionella värderingar kring fäderneslandet, Moder Svea, fosterland, nationalkänslan, svenskheten, hemortsrätten, den kulturella gemenskapen i landet, modersmålet och stoltheten av att vara svensk. Allt detta förkastar de som reaktionär, bakåtsträvande och omodernt. Liberalisterna anser inte sällan att SD:s väljare är okunnig och inskränkta. Men denna besserwisser attityd skapar också ett folkligt hat mot den snobbiga, urbana medelklassen, som skor sig på alla andra i detta samhälle.

Idag finns dock en utbredd skepsis mot liberalismen. Här i landet företrädda av Liberalisterna. Det visade sig i senaste valet med mycket lågt stöd på 5,5% och nu ligger de under riksdagsspärren. I EU-valet riskerar de att åka ur EU-parlamentet. I valet fick Liberalerna flest röster i Stockholms innestad och vem är det som dominerar där?!

Endimensionaliteten i politiken har samtidigt gett SD ett utrymme och sympati hos de många människor bland det arbetande folket runt om i landet och särskilt i mindre samhällen och på landsbygden. Här skiljer sig uppfattningarna västentligt från den urbana, moderna medelklassen, som inte längre har något fädernesland och någon hembygd och inte heller står för traditionella värderingar kring moral och anständighet. Men vägen bort från det liberala, kapitalistiska samhället - vart den nu bär - kommer att bli lång och troligen inte kommer att radikalt förändras förrän kapitalismen går under pga att man uttömt världens resurser eller att drastiska klimatförändringar leder till den bestående ordningen faller samman.


GRETA THUNBERG DESPERAT

Söndag morgon, lyssnar på Gomorron Världen och Göran Rosenberg. Han tar på sig rollen som domedagsprofet och hyllar, liksom Angela Merkel, Greta Thunberg för hennes fantastiska insatser som klimatvarnare. Marlena Ernmans tösabit far runt i världen med budskapet att politikerna inte bara ska oroa sig för klimatförändringarna, de ska bli desperata. "You are stiling our Future", säger hon till världens politiker. Månde de darrar i knävecken?


Rosenberg tycks tro att det är så klimathotet ska tacklas: ungdomar som kräver desperat handling av politiker världen över.

I USA, med världens högsta konsumtion, gör kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez succé på sin nygamla idé om en "Green New Deal" (begreppet myntat av Sanders och delvis lånat från Roosevelt), som möjligen skulle göra landskapet lite grönare, men knappast påverka klimatet mätbart. Kanske säger det något om falsk optimism när Greta Thunberg hos Skavlan berättar att "jag fick mina föräldrar att slut flyta." Borde inte media världen över förstå att detta inte leder något varat, istället för att i Times Magazin, Washington Post, BBC, CNN mfl hylla ungdomens förnuft och djärvhet?

Men det Rosenberg, Thunberg, Ocasio-Cortez och många andra miljövarnare inte förstått, det är att vår liberala, kapitalistiska, konsumtionistiska livsstil som i grunden är orsak till klimatförändringarna om det öht är vi som är skyldiga och inte jordens klimatvariationer. Följande resonemang bygger på det antagandet att det är vi människor som åstadkommit klimatförändringarna.

Vi har under århundraden byggt megastäder, sågat ner skogarna, exploaterat jordens resurser var helst vi kommit åt och vi har modellerat om landskapet och världen genom all möjlig ny teknik, som belastar jorden. Om det nu är så, hur ska vi kunna ändra på det och inom de tidsramar som vissa forskare säger är nödvändiga? OBS! att det följande resonemanget bygger på att det är sant att det är vi människor som förorsakat klimatförändringarna!

Globaliseringen har inte bra för klimatet. Det handlar inte främst om turister, som flyger till och från semesterorter och annars runt i världen. Det skulle de kunna sluta med. Men det kommer de flesta inte att vilja. Och dessutom skulle det inte ha någon större effekt på klimatet om inte en massa mycket mera drastiska åtgärder vidtas enligt forskarna. Allt annat flyg har expanderat enormt, så som affärsflyget och inte minst fraktflyget. Detta har drivits fram av en tekniska och ekonomiska utvecklingen. Så försök ändra på detta!

Kapitalismen värdegrund har ockuperat våra hjärnor och centralt är rätten till konsumtion, ständigt stegrad konsumtion. Alltså blir det som att vi ska lyfta oss själva i håret för att åstadkomma de förändringar av vår grundläggande livsstil, som skulle var nödvändiga.

Vi brukar tänka och säga att det är systemets fel som leder till denna konsumtion. Men systemet producerar vad som går att sälja. Det är dess drivkraft. Problemet ligger alltså snarare hos oss konsumenter, som trycker att konsumtion är lika med lycka.

Men kan vi inte bara tänka om? Thunberg, Rosenberg, Ocasio-Cortez och co tycks tro det. Dock finns det en dialektik mellan hur vi lever och hur vi tänker. Det betyder en växelverkan, en självförstärkande process vilket är förklaringen till att vi ständigt vill kunna konsumera mera. Konsumtionismen är själva grundbulten i systemet, som kräver ständigt ökad konsumtion. Greta Thunberg och hennes vänner, som nu utnyttjas i oseriösa kampanjer, kommer att bli djupt besvikna, när det går upp för dem att det inte om 20 år blivit som de trodde, att vi trots enorma försakelser - så som det kommer att upplevas - ändå inte nått annat än marginella klimatförändringar, om några till det bättre.

Troligen är det så att kapitalismen och konsumtionssamhället inte kommer att försvinna förrän det går under av sig självt, då jodens alla resurser är uttömda och systemet imploderar. Det kan troligen ta lång tid, eftersom kapitalismen visat sig mycket livskraftig, trots alla motsättningar och konflikter det också skapar. Möjligen kommer det att bli allt svårare för kapitalismen som system, då alla folk på jorden vill ha samma konsumtionsmöjligheter som vi i västvärlden.

kriv din text här ...

NÄRA FÖRESTÅENDE STATSKUPP ELLER INTERVENTION?

Av Alf Ronnby

Venezuelas ekonomi domineras nästan helt av oljeindustrin. Den står för 95 procent av landets exportintäkter, hälften av statens intäkter och en fjärdedel av landets BNP. Venezuela har världens största oljereserver och var tidigare det mest välmående landet i Latinamerika pga sina oljeinkomster - brukar det heta. Men då talar man inte om att de fanns massor med urfattiga människor, som levde vid sidan om oljerikedomarna. De fick aldrig del av det bruna guldet. När Hugo Chávez kom till makten, ville han ändra på detta förhållande.

Chávez nationaliserade oljeindustrin, huvudsakligen ägd av amerikanska oljeföretag, vilket ledde till fientlighet från USA:s sida. Chavez lät sig dock inte skrämmas av Onkel Sam och fortsatte nationaliseringarna av strategiska sektorer. Jordbruket, bankväsendet, gruvsektorn, telekomindustrin, elektriciteten, transporter och turismen är nu alla statligt ägda. Denna socialistiska, ekonomiska politiken har förstås gjort det omöjligt att locka till sig utländska investerare. Inom landet finns också ett starkt motstånd från de gamla kapitalägarna, som på olika sätt agerar för att ekonomin ska kollapsa. Bland annat sysslar man med att på olika sätt försvåra för de statliga företagen att bedriva sin verksamhet effektivt. Inom oljeindustrin har nu bristen på kapital lett till att underhåll och nyinvesteringar blivit allvarligt eftersatta. Därmed kan inte oljeproduktionen hävda sig mot modernare anläggningar.

Hugo Chávez försökte skapa jobb och inkomster genom satsningar på små och medelstora företag, kooperativ och småskaliga jordbruk. Tillsammans med socialpolitiska åtgärder skulle detta ge nya möjligheter för de fattiga. Men att upprätthålla en omfattande socialpolitik och stödsystem till de fattiga massorna innebär mycket stora utgifter för staten. Med kraftigt fallande oljepriser håller detta inte.

Det är också oerhört svårt för att inte säga omöjligt att genomföra socialism i ett land. Subventionerade varupriser i Venezuela utnyttjas för den svarta businessen. Bränslepriset tex omfattas av statsstöd och är mycket lågt. Detta gör att bensin smugglas från Venezuela till grannländerna, till exempel till Colombia, där smugglarna kan sälja bensin till marknadspris. De missnöjda inom medelklassen sticker också från landet och söker sig dit de, med sin kompetens (som de fått utbildning för i Venezuela), får bättre förutsättningar och mycket mera betalt. Samtidigt förlorar då Venezuela viktig kompetens för att bygga upp och utveckla landet.


I solidaritet med tex Kuba, har Venezuela ett system kallat Petrocaribe. Det är ett system där Venezuela beviljar vissa karibiska länder olja till ett mycket lågt pris. Och de länder som är med i Petrocaribe har anpassat sig till denna billiga energi och om systemet upphör skulle det leda till stora problem för bla Kuba, vilket inte ligger i Venezuelas intressen. Viktigt att behålla sina vänner, när tex USA-imperialisterna och stora delar av det kapitalistiska OAS försöker störta regimen. Ända sedan Hugo Chavez och socialisterna genomförde dessa reformer har medelklassen bråkat och vid ett tillfälle var det på vippen att de genomförde en statskupp.

Oljeberoendet har allstå gjort Venezuela sårbart för fallande oljepriser. Det gick mycket bra att ha en generös socialpolitik då oljepriset låg på 130 dollar per fat. Det gav staten stora inkomster för satsningar på välfärd och infrastruktur och lyfta upp de fattiga massorna till en minimistandard. Men ogillas av den mera välmående medelklassen, som fått lite mindre svängrum för sin konsumtion. Och när oljepriset faller till ca 60 dollar per fat tappar staten helt kontroll över ekonomin och landet får förstås superinflation då det är ekonomisk kamp och stenhård konkurrens om varor och andra förnödenheter.

Högerkrafterna och imperialisterna är ledda av president Donald Trump, vicepresident Mike Pence, utrikesminister Mike Pompeo, senator Marco Rubio, republikan och son till migrerade kubanska föräldrar (mycket konservativ och socialisthatare trol pga sin bakgrund) och krigshöken John Bolton, den neokonservative senatorn som förespråkade kriget mot Irak, hetsar mot Iran och Nordkorea. Alla dessa vill av politiska skäl störta regimen Maduro - bla som en hämnd för nationaliseringarna av den USA:ägda oljeindustrin och för att ta tillbaka oljeindustrin till USA-företag. Ytterst är det naturligtvis en strävan att utrota varje socialistisk regim på jorden, så imperialisterna ska får härja fritt.

Ända sedan Hugo Chavez och socialisterna genomförde dessa reformer har medelklassen bråkat och vid ett tillfälle var det på vippen att de genomförde en statskupp.

Det är denna situation som nu utnyttjas av högern, imperialisterna i USA och OAS-länder som vill få bort den socialistiska regimen av politiska grunder. Den konstellation av representanter som gör allt för att undergräva Venezuelas ekonomi och regimen Maduro kallas för Limagruppen och när de nyligen hade sitt möte var kuppmakaren Juan Guaidó med på mötet. Sedan dess har Guaidó åkt runt till strategiskt viktiga supportrar i grannländerna för att inhämta stöd och diskutera strategi för att störta Maduro. En kupp och/eller en militär intervention, med stöd av USA är nog nära förestående.