DET MÅNGKULTURELLA SVERIGE

01.03.2018


Vi behöver inte gå längre tillbaka än till 1950-talet för att se skillnaderna i vår kultur jämfört med idag. Även på 50-talet fanns skillnader i kultur om vi jämför tex skåningars med norrlänningars eller lappars. Men med kanske undantag av samernas kan man nog påstå att den svenska kulturen var tämligen homogen. Tidigare i historien har det funnits betydligt större skillnader tex i det gamla klansamhället. Långt senare på 1500-talet kom en tysk arbetsmoral in genom protestantismen och viss invandring. På 1700 - 1800-talen ett mindre tillskott av franska ord. I mitten på förra århundradet skedde större förändringar. Det berodde på bättre kommunikationer, folkomflyttningar inom landet, någorlunda enhetlig kommunal och statlig förvaltning och en stor uppslutning kring "folkhemstanken" och därmed socialdemokratin som det statsbärande partiet, med sin ideologi om jämställdhet, social trygghet, korporativ samverkan och arbetsfred.

Idag ser det mycket annorlunda ut. Det mångkulturella samhället är här på gott och ont. Det finns flera samverkande faktorer bakom detta. Arbetskraftens rörlighet inom och utom landet och Sverige tog emot många arbetare från tex Grekland, Jugoslavien och Finland. Finnar har fortsatt att vara en stor grupp invandrare. Arbetskraftsinvandringen ledde till att antalet personer i den svenska befolkningen som var födda utomlands mer än femdubblades, från cirka 100 000 år 1945 till 538 000 år 1970. Under slutet av 1980-talet var invandringen stor från länder som Iran, Chile, Libanon, Polen och Turkiet. På senare tid är det framförallt människor från Afghanistan, Irak, Iran, Syrien, Somalia och Eritrea som kommit hit. De förde med sig sina traditioner, som influerat oss, inte minst vad gäller maten, vilket gjort den svensk matkulturen mera mångsidigt och intressant. Vi har också fått en mängd olika restauranger och folk går betydligt mera på restaurang och äter ute.

Sverige har inte alltid varit ett invandrarland. Från 1860-talet till 1930 utvandrade 1,4 miljoner svenskar, framförallt till USA. Det är först på 1980-talet som invandringen tar riktig fart. År 1989 invandrade tex 66 000 personer. 1994 hade det ökat till 84 000. 2013 är invandringen dubbelt så stor som utvandringen och 2016 är det invandringen som till 80 procent står för befolkningstillväxten i landet. 1,7 miljoner är födda utomlands. Det är givet att detta på ett radikalt sätt påverkat vår kultur, konstigt vore det väl annars!

(https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/in-och-utvandring)

Det finns flera andra förhållanden som påverkat Sverige att bli ett land där den tidigare kulturen eroderas av starka influenser. Jag tror inte det är en överdrift att säga att USA är boven i detta drama. Kanske lite förvånande är att den stora utvandringen till USA har påverkat svensk kultur på flera sätt: amerikabreven, svenskamerikanska återflyttare och besökare, de många och starka relationer som funnits och delvis finns mellan utflyttarna och hemmafolket.

USA vann andra världskriget och därmed skrev historien. Det skäms de inte för, tvärtom har de använt sina enorma, ekonomiska resurser för att sprida sina intressen, verklighetsuppfattning och livsstil över världen. Marshallhjälpen satte tydliga spår i Europa och därmed influenser till Sverige. USA var länge (och fortfarande?) den starkaste världsekonomin och övriga världen har försökt ta efter. Amerikanska produkter har översållat världen och Europa. Med USA:s dominans har följt att vi tagit över den amerikanska mainstream livsstilen vad gäller utseende, kläder, assessorer, heminredning, bilmodeller, mm. Bara en liten detalj: vid nästan alla internationella sammanhang och möten är männen likadant klädda i kostym och slips - och uppträder stilrent enligt denna modell.

Produktivkrafternas utveckling och ökad internationell handel har väsentligt ökat konsumtionen av varor och gett oss ett sk "prylsamhälle" och i förhållande till tidigare i historien, då tillvaratagande var viktigt för ekonomin, gäller nu "köp - slit - och - släng"! Aldrig tidigare har befolkningen i sin helhet kunnat klä sig så varierat och ombytligt. Det betyder väl att den kapitalistiska ekonomin nått en högre nivå, som påverkar oss alla.

Amerikansk snabbmatskultur översvämmar också världen, med Hamburgrestauranger och liknande. Halloween har tagit över Alla helgons dag, vi har fått Black Friday då vi ska shoppa loss. Vårt julfirande blir allt mer likt det amerikanska, med den kommersiella julen som börjar redan i slutet av oktober, överlastade julgranar, amerikansk julmusik i alla varuhus, Santa Claus som ersatt den traditionella tomten. Idag ska bröllopen vara överdådiga, som de amerikanska, med kostnader som gör att föräldrarna måste skuldsätta villan för att ha råd.

Ett område som blivit starkt påverkat av amerikansk kultur är språket. Vi har fått in mängder med engelska ord. Den amerikanska kulturella hegemonin har stort ansvar för detta och i viss mån har engelska förstärkts genom vårt EU-medlemskap. Influensen av engelska i språket hänger delvis också samman med den digitala revolutionen och vårt flitiga användande av internet, där mycket sker på engelska. Flitig användning av engelskan har hos framförallt unga människor lett till att de knappt kan skriva korrekt svenska. Påtagligt är att de särskriver ord som normalt samskrivs i svenskan. Som bekant kan vi i svenska föra samman ord till nya begrepp typ Bergsjödalsbadet. Skolor där undervisningen sker helt på engelska, lär inte förbättra elevernas förmåga att hantera svenska språket. Tvärtom ser vi ännu ett exempel på amerikansk kulturimperialism.

I Folkhemssverige fanns ett stort förtroende hos befolkningen för staten och den offentliga sektorn. Kanske ovanligt stort i ett internationellt perspektiv. Men med högre utbildningsnivå hos medborgarna och kritiskt tänkande, är det inte lika självklart att rådande ordningar bara accepteras rakt av. Det öppna samhället, befolkningens rörlighet i landet och världen samt inflödet av människor från nationer med ett helt annat förhållande till myndigheter, har förtroendet avtagit.

Det som på senare tid markant påverkat vår kultur är inflödet av muslimer, islam och den kulturen, som är i grunden mycket annorlunda än den svensk/amerikanska. Klädseln är annorlunda och mest påtagligt är att kvinnor ska ha huvudduk, niqab eller burka (som dessbättre är mindre vanligt här i landet). Livsstilen är mycket annorlunda. Muslimer måste hålla sig strikt till de islamska koderna, inte äta fläsk eller svin öht, inte dricka alkohol, bara äta kött från rituellt slaktade djur, lyssna till böneutropen och bedja fem gånger om dagen med näsorna pekande mot Mecka. Kvinnor får inte vistas ensamma ute i offentligheten. De ska helst vara tillsammans med sin äkta man eller annan familjemedlem (vanligen en man). Kvinnor får inte ta andra i handen, eftersom det betraktas som orent. Kvinnor får inte själva välja vem de ska gifta sig med. Det är en viktig familjeangelägenhet!

En kvinna och en man, som inte är gifta, får inte vara tillsammans på tu man hand och absolut inte ha samlag. Detta kan leda till att de blir stenade till döds, eller i vart fall dödade. Muslimska män föraktar svenska kvinnor, som de tycker är lössläppta och ibland likställda med horor (vilket vi hör blivit allt vanligare att unga muslimska män kallar svenska tjejer). Uppfattningen att svenska kvinnor är lössläppta, leder ibland till att muslimska män tror det är okej att ta för sig vad man vill och våldta.

Konsekvenserna av inflödet av muslimsk kultur, är oerhört mycket större än vad gäller den amerikanska, eftersom den är så olik vår egen. Förändringar sker hela tiden i den rådande kulturen, men med mängder av muslimer i landet står vi inför en verkligt stor utmaning. Vi får finna oss i att vi ibland inte vet vad det är för människa vi möter (och detta har naturligtvis blivit allt mer besvärande genom hotet som finns från islamister och jihadister). Badhusen kan inte ha gemensamma bad för män och kvinnor. Skolgymnastiken måste organiseras så inte killar och tjejer möts i omklädningsrummen. Skolavslutningarna och jullovsouvertyren får inte, som traditionellt ske i kyrkan. Skolmaten får inte innehålla något griskött. Eleverna får inte ha nationalistiska symboler i skolan, som tex landslagets klädsel. Vissa arbetsplatser måste acceptera att muslimska anställda måste bedja fem gånger om dagen. Muslimska anställda kräver rätten att inte behöva hälsa på den i vår kultur traditionella vägen genom handskakning. Båda parter upplever detta som kränkande. Vilket dilemma! Muslimer firar inte jul men ramadan är helig och de måste delta i fredagsbönen. En del muslimer, som nog inte fattat att de nu lever i ett kristet land, anser att julfirande är haram, dvs något mycket syndfullt. Tänk 2050 då vi svenskar inte får fira jul!

Sedan är det många agnostiker och humanister som rycker på axlarna och säger att detta med den muslimska kulturen inte är något problem. Det är bara att acceptera. Den ena kulturen är så god som den andra! Föreställningen om alla kulturers lika värde är en schablon som används av mångkulturalister för att tabubelägga tex kritiken av den islamska kulturen. Men från ett etiskt, humanistiskt perspektiv är det uppenbart att en kultur som föreskriver könsstympning och stympning (tex avhuggning av händer) som straff och förtryck av kvinnor, inte har lika värde som den kristna kulturen. Fobi är numera en åkomma som blivit ett politiskt begrepp i syfte att undergräva trovärdigheten hos motståndaren. Den fobisjuke kan ju inte tas på fullt allvar. Kritik av islam och islamister kallas islamofobi.

Så gott som dagligen läser och hör vi om människor som blivit trakasserade och hotade. Till detta kommer våldtäkter och dödsskjutningar. Det är inte konstigt att många människor inte känner igen sitt mångkulturella samhälle. Inte sällan låter det i systemmedia som om det är vanliga, svenska medborgare som står för förtrycket - eller i vart fall talar man inte om vilka busarna är, om det handlar om andra än svenskar. Redaktionerna har fått direktiv att inte nämna varifrån busarna kommer om det inte är svenskar, för att (som man tror) inte späda på främlingsfientligheten. Några medier har dock börjat inse att "tystnadskulturen" inte håller i längden. För eller senare kommer sanningen fram via sociala media och människor drar den logiska slutsatsen att man inte kan lite på systemmedia. Deras främsta uppgift är att via språket slå vakt om den gällande, politiskt korrekta ordningen.

Men det visar sig att gängkriminaliteten huvudsakligen bärs upp av unga invandrarkillar. Gruppvåldtäkt, som är ett nytt fenomen, genomförs vanligen (för att inte säga alltid) av invandrarkillar. Mycket av trakasserierna och hoten utövas av invandrare mot andra invandrare. Muslimer tycker inte om judar, eftersom de felaktigt kopplar dem till Israel och hatar den apartheidpolitik som Israel för gentemot palestinier. Invandrade muslimer och kristna tycker inte heller om varann, eftersom de bär med sig konflikterna från Mellanöstern. Muslimer tycker i regel inte om svarta människor, eftersom de betraktas som underlägsna. Detta har en mycket lång historia från den tid då muslimer tog massor av svarta som slavar. Nu har migranterna tagit med sig de etniska, religiösa och sociala motsättningarna till Sverige. Fattar våra välmenande politiker detta? Och i botten på alla dessa motsättningar ligger nu, förutom fördomar och okunskap, kampen för levebrödet, dvs striden om begränsade resurser i det här landet. Nykomlingar har ett stort socialt handikapp i konkurrensen om en plats i samhället. Detta och deras särintressen leder till skapandet av parallellsamhällen.

Aldrig tidigare har vi sett så många olika människor på våra gator. Allt från lättklädda skönheter, homosexuella queer personer till niqab klädda kvinnor i svart - beroende av årstid. Detta kan ses som en fascinerande mångfald eller kulturkonflikter och normosäkerhet, eventuellt ledande till konflikter och främlingsfientlighet.

Det finns ett antal brännpunkter där dessa motsättningar blir särskilt tydliga. Det är främst i de sk utanförskapsområden (som hellre kunde kallas sociala härdsmältor), typ Kroksbäck och Lindängen i Malmö, Biskopsgården och Bergsjön i Göteborg och Fittja och Rinkeby i Stockholm, tillsammans med ett femtiotal andra områden i andra svenska städer. Det är i dessa områden vi tydligast kan se vart vi är på väg i detta samhälle. Områdena domineras av invandrare. Där har utvecklats parallellsamhällen med kriminella gäng, som delvis tagit kontrollen och skapat sin egen "rättsordning". De boende får finna sig i laglösheten om de är rädda om livet. Blåljuspersonal vill inte åka in i dessa områden utan poliseskort. I vissa andra riskområden har muslimska grupper tagit kommandot och sedlighetspolisen ser till att hålla sin shariainspirerade ordning, med särskild uppmärksamhet på ungdomar och inte minst på muslimska kvinnor och tjejer. Svensk frigjordhet och festkultur uppfattas som haram (det mest förbjudna) och bekämpas bestämt.

Influenser från USA har varit på gott och ont. USA har varit mycket drivande i den tekniska utvecklingen, vilket huvudsakligen varit positivt också för vårt land. Men detta inflytande i kulturen har också betytt en omfattande kommersialisering av förhållanden på nära nog livets alla områden. Arbetskraftsinvandringen under olika historiska perioder (allt från tyska handelsmän på 1500-talet, Vallonare på 1800-talet, återvändande Amerikamigranter, greker, jugoslaver, finnar mfl under senare delen av 1900-talet) har huvudsakligen varit positivt för den svenska kulturen. Men när det gäller den omfattande muslimska invandringen kan jag inte se något positivt alls. Tvärt om har det medfört en mängd problem, utmaningar och hot mot vårt moderna, upplysta samhälle. Muslimerna för med sig en reaktionär krigarreligion och en kultur som är från medeltiden med allt vad detta innebär av bigotteri och kvinnoförtryck. I detta perspektiv står vår moderna, upplysta, kristna kultur för ljus, medan muslimernas står för mörker.

De som vurmar för social mångfald och mångkultur tror att detta skapar intressanta och kreativa miljöer och så kan det vara ibland. Men det är nu vanligare att med mångfalden följer ökade motsättningar i samhället. Detta kanske inte är hela världen, men när motsättningarna tar sig djupt kränkande, våldsamma och dödliga uttryck, blir avigsidorna av mångkultur ett överhängande problem, som undergräver det sammanhållande kittet i vårt samhälle. Fortsatt sönderfall väntar. Det politiskt, korrekta, humanitärt etablissemanget, vill inte inse detta, inte för att de är dumma i huvudet, men för att det står i strid med deras agenda för mångkultur.

Alf Ronnby filosofie doktor, docent

MASSINVANDRINGENS KOSTNADER

Många har räknat på vad invandringen kostar i kronor. Det råder delade meningar och resultatet är beroende på hur man räknar. Vi har allt från 60 miljarder (regeringen) till 600 miljarder (Jan Tullberg), 14 ggr så mycket som försvarsbudgeten.

Dessa kostnader känner inte medborgarna av annat än indirekt, då kommuner och landsting tvingas göra omprioriteringar av resurser och kanske höja skatterna. Något som gemene man får känna på direkt, är hur köerna växer och att det ofta tar avsevärt längre tid nu att komma till vad gäller tandläkarbesök, tid för mottagning och behandling på vårdcentraler och sjukhus. I den kommun där jag bor, fick jag som inflyttad vänta ett år på att komma på undersökning hos folktandvården. Anledningen var en strid ström av migranter från ett närliggande migrantboende.

Sjukvården ställs inför nya utmaningar eftersom muslimska kvinnor bara får undersökas och behandlas av kvinnor (helst muslimska) ställer detta krav på organisation och flexibilitet. Plats i skolan och dagis där klasser och grupper ökar i storlek och mångfald. Muslimer vill helst ha sina religiösa dagis och skolor, fast detta inte är tillåtet. Många immigranter vill förnya sitt körkort, vilket även lett till halvårslånga köer för uppkörning. På en mängd serviceområden får vi nu finna oss i att köerna är långa och att vi kan bli mer och mer frustrerade över omständigheterna då vårt lilla land översvämmas av muslimer som hoppas på ett bättre liv och givetvis tar för sig vad de kan.

ÅTGÄRDER MOT VÅLDSBEJAKANDE ISLAMISM

I takt med att IS trängs tillbaka i Syrien och Irak kommer dessa terrorister att föra över sin verksamhet till västvärlden. För att stoppa dessa hot, krävs krafttag: uppsamlingsläger vid migrationens vägar innan de kommer till Europa och redan där göra en första kontroll av migranterna och konstatera vilka som har flyktingskäl och kan få komma till Europa. Minutiös kontroll vid gränserna av de migranter som tex tar sig hit utan flyktingskäl. Om dessa stoppas innan de kommer in i landet, kan vi bespara oss stora utredningskostnader och andra kostnader som är förknippade med att ta emot migranter (som sedan inte kommer att få stanna). Kraftigt utökade resurser för polis och säkerhetspolis för att kartlägga jihadistiska miljöer och infiltrera sådana nätverk och därmed få fram information om vad som är på gång. Internera alla dem som fått avslag på sina asylansökningar och är här olagligt. Snarast möjligt deportera de illegala till sina hemländer. För dem som får stanna, se till att de verkligen blir inskolade i vårt samhälle, lär sig svenska och förstår vår kultur och våra lagar. Eventuella bidrag bör knytas till deltagande i sådana introduktionskurser. För att få svenskt medborgarskap ska krävas att man lärt sig svenska. Släng ut alla imamer som predikar jihad. Rensa upp i den kriminella undervegetationen i Rosengård och hennes systrar. Samhälleliga insatser för att skapa, eller stödja muslimska organisationer och familjer och få dem att ta sitt ansvar för att bemöta och bekämpa islamistiska och jihadistiska tendenser och rörelser i lokalsamhället. Detta kan kombineras med särskilda insatser typ varseltelefon och professionella stödinsatser. Ideella och professionella stödinsatser behövs också för att "återföra" dem som hoppar av jihadistdrömmar och vill leva ett normalt liv. Detta gäller inte för dem som varit och begått brott som IS-krigare och liknande. De måste först ta sitt straff.

När vi sett att islamismen och jihadismen innebär ett allvarligt hot i Europa, har många politiker förstått att nu är det allvar. Det är mycket pga IS:s framfart, barbari och grymhet vi börjar förstå faran. IS är på väg att föra sin jihadism över till Europa. Samtidigt har vi muslimska ungdomar som tycks lockas av IS:s locktoner och insmickrande agenter. Självklart är det inte samma åtgärder vi bör ta till för att stoppa det yttre hotet, som de metoder vi bör använda för att förebygga islamism och jihadistdrömmar bland muslimer i Europa. Det förra handlar i princip om att inte släppa en enda jihadistterrorist över bron och det senare om gräsrotsarbete och ett inre jihad, dvs göra muslimer till bättre människor.

Vi ställer oss i dessa dagar undrande till hur det kommer sig att unga muslimer, män och kvinnor dras till IS, lurar och överger sina föräldrar och sticker iväg till Syrien och Irak för att strida tillsammans med IS. De som blivit intervjuade, säger ofta något i stil med att de söker en högre mening med livet (se Uppdrag granskning 15/2 och Dokument utifrån 22/2). De vill vara med om något stort och bli uppmärksammade.

Men vad kan vi då göra för att förebygga våldsbejakande terrorism bland unga muslimer. Det finns en rad förslag och jag sammanfattar vissa åtgärder.

  • Inte släppa in extremistiska imamer, tex wahhabister och salafister.
  • Utvisa imamer som agerar uppviglande.
  • Låta SÄPO kartlägga islamistiska nätverk (också på Internet) och intervenera i dessa nätverk!
  • De som begår brott ska lagföras för detta och straffas.
  • Förbjuda rekrytering av jihadister, tex för kriget i Somalia, Syrien, Irak
  • Inte tillåta att dem som varit hos al Qaida eller ISIS/IS att återvända straffritt.
  • Sverige bör inrätta en myndighet med lokal förankring (liknande CVPSI i Frankrike) med syftet att hjälpa föräldrar som befarar jihadistdrömmar hos barnen, samt samtal med dessa barn.
  • Nationell upplysningskampanj som visar hur islamister arbetar och infiltrerar i samhället, med syfte att anmäla misstankar.
  • Starta en nationell motkampanj tillsammans med och för muslimer, på temat söka en kreativ framtid i Europa (använda gräsrotsarbete för detta)
  • Samhällets institutioner - särskilt skolan - bör vara uppmärksamma på unga, muslimska killar, som tenderar att dras till islamister eller uttrycka jihadistiska idéer - skapa förtroende och alternativa förebilder.
  • Vi bör i utsatta bostadsområden bedriva community organizing , samhällsarbete, som syftar till att skapa alternativa aktiviteter, alternativ till religiös fundamentalism. De vuxna muslimerna bör särskilt engageras i detta och ta sig an sin egen ungdom.
  • De muslimska församlingarna bör ta större ansvar för att deras ungdomar inte dras in i våldsbenägen islamism och motarbetar religiös fundamentalism.
  • Särskilt viktigt är att detta också inbegriper åtgärder för att få unga muslimer i arbete, i vanliga arbeten tillsammans med andra icke muslimer. Muslimska barn bör gå i vanlig svensk förskola och skola.
  • Få till en överenskommelse med Turkiet, att de inte släpper omyndiga och namngivna personer över gränsen till Syrien och Irak
  • EU bör sända socialarbetare till de turkiska gränsposteringarna mot Irak och Syrien, för att plocka upp jihadistdrömmande ungdomar.